STORA MYSTERIER DEL 2

Bra bok.
Just nu läser jag om videon till ABBAs hit When I Kissed The Teacher där man kan fråga sig varför den där skolklassen bestod av så få elever. Egentligen är det ju bara Björn, Benny, Anni-Frid och Agnetha som undervisas av Magnus Härenstam. Varför var de så få? Rör det sig om kvarsittning?
Eller handlar det om någon slags OBS-klass?

KONVERSATION MED MINA BARN

Ville: -Pappa...när jag fyller 18, hur gammal är du då?
Jag -Ja, du...nu skall vi se...
Elsa: -Typiskt. Nu tar pappa fram miniräknaren...
Jag: -Du...vänta...kan det stämma...jo..jag är 50 år när du är 18, Ville..
Ville: -Jaha...är du femtio år?
Elsa: -Ha ha...jag har svårt att föreställa mig Ville som artonåring!
Jag: -Jag...eh...jag höll på att säga att jag har svårt att föreställa mig själv som femtioåring. Mer mjölk?

LIKA SOM BÄR (LO-EDITION)

LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och karaktären Gary från serien Irrvägen som gick i tidningen Larson på 80-talet.

BLOGG-ÖL

Hur ofta har man inte blivit räddad av CTRL ALT DELETE?

FÖTTERNA PÅ JORDEN

Jag tycker att den här bilden säger allt om Eurovision Song Contest.
Vi har en artist som framfört en låt, lyckats gå vidare till final och nu smälter intrycken. Artisten är upprymd, stolt över sin insats och nöjd över sitt internationella genombrott. Samtidigt vet artisten att detta enbart är ett delmål, även om hon skulle vinna hela skiten i finalen finns det viktigare saker i livet att tänka på än en öststatsdominerad musikbatalj präglad av kitsch, översminkade våp och falsksång.
Bredvid artisten återfinner vi en man som lever, andas, äter, dricker och skiter schlagerfestivalen dygnet runt, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Som anser att kampen mot arbetslöshet, sjukdom och miljöförstöring visserligen kan uppfattas som angelägna saker att strida om på sitt sätt. Kanske är dessa frågor till och med relevanta i ordets sannaste bemärkelse. Men riktigt lika VIKTIGA som det här med schlagermusik är de banne mig inte. Detta är sjukt. Som framgår av bilden är han uppenbarligen fullständigt galen. Denna galenskap måste stoppas. Det är inte sunt. I förlängningen hotar den hela mänskligheten.

MIXAT NONSENS

Om lilla nyfödda danska prinsessan som ung tjej påverkas till att snatta förbjuden frukt: -Kom igen..nu jäklar skall det pallas, Athena!
Pernilla Wahlgren är klar för medverkan i Kanal 5s serie Mitt liv är ett skämt i höst. Ja, de kan ju inte fällas för falsk marknadsföring...
Om du råkar ta en rullstolsburen ficktjuv på bar gärning kan du ropa: -Nej, den gubben gick inte!
Bajsar man offentligt i England blir man haffad av Poo-lisen...
Min ovana vid att gå barfota på varm sand och knagglig asfalt har den här veckan fått mig att tänka på Ini Kamozes Here comes the hotstepper
Okej...en ganska snygg solbränna i ansiktet. Nu skall jag bara köpa en snygg, kritvit t-shirt och sen gå ner 13 kg i vikt...hm...
Vem orkar bry sig om pingsten? Det är väl bara de riktigt, riktigt troende, som prinsessan Estelle och såna som orkar engagera sig...
Skyways konkurs...hade det varit Norwegian hade man ju förstått att det var pga Mikael Rickfors-reklamen.
Hade Bob Fosse fortfarande funnits hade han nog ersatt Skyways med Air-otica!
Önskar att det där jäkla DOPET skulle ha blivit lite mer som tv-klassikern SVEPET. Folk huller om buller och John Crispinsson i en mockajacka från 1989.
Hade Oscar Wilde levat idag och velat skildra en man som behåller samma åsikter genom hela sitt liv hade han skrivit boken Dorian Greider.
Om Ledin efter den lyckade lanseringen av vin, spinner vidare på merchandisetråden finns kläder (knivhuggarrock) & sexdocka (Sensuella Isabella)
Min farmor har det perfekta skånska uttrycket för hur det låter när en gammal kaffebryggare står o jobbar, fylld av kalk: -Det plådrarr!
Knatte, Fnatte & Tjatte heter Rip, Rap og Rup på danska. Bli därför inte förvånad den dagen Knatte dör och alla danskar twittrar RIP Rip.
Om lilla nyfödda danska prinsessan som ung tjej påverkas till att snatta förbjuden frukt: -Kom igen..nu jäklar skall det pallas, Athena!

Pernilla Wahlgren är klar för medverkan i Kanal 5s serie Mitt liv är ett skämt i höst. Ja, de kan ju inte fällas för falsk marknadsföring...

Om du råkar ta en rullstolsburen ficktjuv på bar gärning kan du ropa: -Nej, den gubben gick inte!

Bajsar man offentligt i England blir man haffad av Poo-lisen...

Min ovana vid att gå barfota på varm sand och knagglig asfalt har den här veckan fått mig att tänka på Ini Kamozes Here comes the hotstepper

Okej...en ganska snygg solbränna i ansiktet. Nu skall jag bara köpa en cool, kritvit t-shirt och sen gå ner 13 kg i vikt...hm...

Vem orkar bry sig om pingsten? Det är väl bara de riktigt, riktigt troende, som prinsessan Estelle och såna som orkar engagera sig...

Skyways konkurs...hade det varit Norwegian hade man ju förstått att det var pga Mikael Rickfors-reklamen.
Hade förresten Bob Fosse fortfarande funnits hade han nog ersatt Skyways med Air-otica!

Önskar att det där jäkla DOPET skulle ha blivit lite mer som tv-klassikern SVEPET. Folk huller om buller och John Crispinsson i en mockajacka från 1989.

Hade Oscar Wilde levat idag och velat skildra en man som behåller samma åsikter genom hela sitt liv hade han skrivit boken Dorian Greider.

Om Ledin efter den lyckade lanseringen av vin, spinner vidare på merchandisetråden finns kläder (knivhuggarrock) & sexdocka (Sensuella Isabella)

Min farmor har det perfekta skånska uttrycket för hur det låter när en gammal kaffebryggare står o jobbar, fylld av kalk: -Det plådrarr!

Knatte, Fnatte & Tjatte heter som bekant Rip, Rap og Rup på danska. Bli därför inte förvånad den dagen Knatte dör och alla danskar twittrar RIP Rip.

FÖRSTÄRKNING

Läser följande på sajten Fotbolls-EM2012.se: "Trots problem i både landet och ligan står sig det italienska landslaget starkt. I EM i Polen/Ukraina får Italien ses som en outsider som kan överraska, precis som man gjorde i VM i Tyskland 2006 då man vann hela turneringen".
Nog överraskar de alltid. De ringde från det italienska fotbollsförbundet och sa att de inte var riktigt klara med EM-truppen. Tydligen sökte de en 37-årig, blekfet man med bollsinne som hos en galen ko, för att toppa laget.
Nu sitter jag här i matchtröjan och försöker känna in det hela, vänja mig vid mitt nya liv.
Jag har i alla fall börjat komma underfund med språket, jag har exempelvis redan lärt mig vad spaghetti heter på italienska.

THE THIN IRON LADYDUKE

Vem försökte egentligen imitera vem 1976? Var det David Bowie som ville bli järnlady eller Margaret Thatcher som helt enkelt var The thin, white duke?

EM-RUBRIKER

Under sommarens EM-slutspel i fotboll är det examensdags för de svenska kvällstidningarnas vassaste rubrikmakare.
Det är nu det gäller. Plötsligt blir det skarpt läge. Alla sömnlösa nätter då de hålögt stirrat mot InDesignskärmen kommer nu att betala sig i form av smarta, finurliga, kloka, illustrativa och eggande rubriker på sportettan som har som uppgift att ena nationen, sätta ord på känslor som inte låter sig beskrivas (och framförallt få den skock av lockigt inbilska får som utgör läsekretsen att tvångsmässigt gå ner till tidningsholken ännu en gång, för att få sig ännu en publicistisk blåsning).
Att idag, 2012, komma med rubriker som ZENZATION!, ZUPER! och FY, ZLATAN VILKEN ZUCCÉ håller inte längre.
Nej, till EM krävs ett kraftfullt nytänk.
Nonsensakuten vill som den seriösa riddare av god publicistik denna blogg ändå är, inte se hur en hel generation lovande rubrikmakare går under i en kombination av stress, press, idétorka, skåpsupande och kollaps.
Därför kommer här - helt gratis - ett antal presumtiva EM-rubriker att stjäla helt fritt om det mot förmodan skulle knipa. Varsågoda!
1. IBRA! IBÄTTRE! IBÄST!
2. SVERIGES FÖRLUST - HAMRÉN OTUR
3. IS I MAGEN, ISAKSSON!
4. TRUPPEN PÅ PLATS - HÄR LANDAR WILAND
5. VAD LISTIGT, LUSTIG!
6. HELT OFF, ANT-ONSSON
7. SUCCÉ - BACKEN SAFARI MYGGNÄTADE MOT ENGLAND
8. ÅHH...VILKET RAS...MUS ELM
9. BISSEN AS USUAL, SEBASTIAN?
10. KIM KÄLLSTRÖM HITTAR NY ENERGI
11. DEN WERNBLOOMSTERTID NU KOMMIT!
12. HAMRÉN: -EMIR FÖLL UTANFÖR BAJRAMI IKVÄLL
13. FÖR SENT ATT VINKA AV CHIPP ÄN...
14. TA'T LUGNT, TA EN TOIVONEN
15. TO BE OR NOT TO BIAS HYSÉN
16. UKRAINÄRA SKJUTER INGEN HARE
17. ZLATANLEDNINGEN TILL ATT SVERIGE ÅKER UR

KUNGEN SKICKAR SÄRSKILD INBJUDAN


FRÅN SLOTT OCH KOJA




IDOLER

Nämen, titta här vad jag hittade på asfalten på måndagsmorgonen. Fyra idolbilder av det gamla kolorerade slaget.



Ringo Starr, David Bowie, Tina Turner och Neil Young.
Nu saknas bara Måns Zelmerlöw och Tove Styrke så är samlingen komplett!

LÄSKANDE ALTERNATIV

För dig som känner ett övermäktigt sug efter en läsk som smakar som den felande länken mellan kolsyrad marsansås och sockrat björnklister, finns nu en bra produkt. Den heter Cream och tillverkas av företaget White Rock.
Säljs i alla välsorterade butiker (utan skrupler).

LIKA SOM PÄR

Hockeykatastrofen Pär Mårts och hitlistegurun Kaj Kindvall uppvisar en viss likhet.
Mitt tips: sätt Kaj som ny förbundskapten för Tre Kronor. Det kan ju gärna inte gå sämre. 


EN SÅ KALLAD ÖSTSTATSBIL...


GLASSIG ANNONS

Jag vet inte men nog känns det som att personerna bakom den här annonsen för Flygets dag i Kalmar varit lite sugna på Ben & Jerry-glass under produktionen?



LIKA SOM BARBARA

Rikard Wolff och karaktären Jafar från Disneyfilmen Aladdin.

ATT HÖRA FEL

När det gäller musik och sång har vi nog alla lite till mans missuppfattat vad sångaren egentligen sjunger. Det vimlar av exempel på felhörda låttexter i pophistorien, den mest kända är kanske Bryan Adams inledande "I got my first real six-string" i hiten Summer of 69 som många fått för sig skall vara "I got my first real sexdream"...
Så är det inte, annat än i fantasin.
Även svenska krtistendomsklassikern "tryggare kan ingen vara" blir lätt till "trygga räkan" och så vidare. Det finns en bra sajt som samlar in liknande felhörda låttexter och den rekommenderas varmt.
Detta är förstås pinsamt men sanningen att säga är tillfällena då man sjunger både högt och offentligt relativt få; därför är det sällan man exponerar sina missuppfattningar för en större publik.

Desto värre då, om man i det vardagliga samtalet får saker om bakfoten och ingen berättar hur det egentligen ligger till, utan nöjer sig med att fnissa lite diskret i bakgrunden. Jag har exempelvis en bekant som tror att stormarknadskedjan City Gross inte heter City Gross utan City Cross; ungefär som en slags urban motorsport.
Åt detta kan man ha väldigt roligt. Samme karaktär kallar tvångsmässigt och utan undantag också  P1-programmet Studio Ett för Studio S.  Ytterligare ett exempel från denne språkvirtous var när han inte kom ihåg vad en man med finsk härkomst hette i förnamn och kallade honom för både Purjo och Pervo innan han kom ihåg det korrekta namnet.

I min barndom testade jag under en period på mindre än ett halvår på att spela fotboll. Det blev en riktig flopp; jag var självklart inte någon företagsam och offensiv anfallare utan försökte mig istället på nån typ av hopplöst backspelande.
Tyvärr blev min första insats att sparka motståndarna på smalbenen varvid jag fick rött kort i mitt livs första match. Jag hade uppenbarligen missuppfattat spelets idé.
Lika mycket missuppfattning stod den blonde, skäggige och väldigt rundlagde man som hade föreningens uppdrag att hålla i barnfotbollsverksamheten. Denne tjomme skulle med andra ord ansvara för de så kallade "miniknattarna"; ett kamratligt uttryck för mycket, mycket unga fotbollsgrabbar.
Problemet var bara att den småfete gynnaren kallade dem för "mimiknattar" av nån konstig anledning.
Ingen förstod varifrån han fått detta prefix. Vadå mimi? Ingen vågade dock tillrättavisa honom varpå han ständigt pratade om dessa "mimiknattar" till allmän munterhet (bakom hans rygg).

I samma idrottsförening fanns det en trotjänare som i hela sitt liv gått omkring och trott att orden "till exempel" uttalas "ten sempel".
Även här har han fått hållas, lycklig i sin egen värld, totalt ovetande om det korrekta i sammanhanget.
Eftersom han har denna uppfattning blir även förkortningen "tens" rimlig, ty då han var lite stressad och pratade på hände det ofta att han istället för att säga "ten sempel" förkortade det till det lite rappade "tens". Han tyckte väl att det kändes både logiskt och praktiskt.

"Vi löser det. Det är ju bara att jag ringer till nån bygghandel tens så fixar de det"

DEN VASSA EGGEN

I tidningen Fokus lär vi i senaste numret känna Europaparlamentarikern Marit Paulsen och hennes konsumtionsmönster lite bättre.
Bland annat får vi reda på att Marit så där lagom Stephen Kingskt tycker att vassa knivar alltid är praktiska att ha omkring sig.
Vidare får vi reda på att Marit tydligen en gång köpt ett hus och en Volvo vid namn Pelle.
Det märkliga är dock att bilen var dyrare än huset vilket får en att undra över i vilket skick den där villan egentligen befann sig.
Man kan även fråga sig hur bilen Pelle såg ut om den verkligen är det dyraste hon köpt. Troligen har vi att göra med en riktig lyx-Volvo...

EN LEVANDE LEGEND

Vi har alla sett honom i butiken. Hans gula hår, rosa hy och bländvita tänder.
Nej, jag syftar inte på Peter Settman eller André Pops.
Istället handlar det om Carl Ameln, mer känd som Kalle.
I likhet med Kung Carl XVI Gustaf är han sannolikt den nu levande svensk som flest svenskar kommit i kontakt med vare sig de velat det eller inte.
På den kylda mathyllan i affären har Carl Amelns ansikte legat utspritt på miljontals kaviartuber sedan 1954, framme vid kassan har folk betalat för produkten med enkronor föreställande Carl Gustaf sedan 1973.
Bägge är en del av den svenska  vardagen på ett nästan ikonartat sätt. Carl Ameln är helt enkelt en av landets mest igenkända medborgare, trots att få känner till hans egentliga namn.
Detta kan förvisso bero på att han bara var fem år gammal, då den klassiska bilden av honom, lanserades på kaviartuberna.
Bakgrunden är att en man 1954 för 1000 kronor sålde ett recept på mildrökt kaviar till företaget ABBA (idag ABBA Seafood).
Produkten blev snabbt populär och en annonsbyrå föreslog att man skulle marknadsföra det hela med ett litet gossansikte. Valet föll på direktörens son; Kalle. Sålunda föddes Kalles kaviar, en av Sveriges mest kända och köpta produkter.
Idag är Carl Ameln 63 år gammal och kommer under nästa vecka att göra ett besök i den fabrik i Kungshamn, där Kalles kaviar tillverkas, läser jag i ett pressmeddelande.
Cirkeln kommer att slutas, tuben kommer att klämmas...min önskan är dock att ABBA gör en jubileumstub i så kallad limited edition där istället dagens 63-årige Kalle pryder omslaget. Det vore väl festligt...
(man skulle kunna tro att detta är ett sånt där köpt blogginlägg där jag efter publicering erhåller 250 tuber Kalles kaviar helt gratis, men så är inte fallet, jag försäkrar er)

ELVA FRÅGOR

Stålmannen gick som bekant på en kryptonit. Min bloggkollega Jonas har däremot gått på den berömda kedjebrevs-niten; en grasserande farsot i den svenska bloggosfären.
Inte helt oväntat då att denna epidemi sprider sig ända hit. Jonas publicerar elva frågor som man får besvara om man vill, jag fann en del av dem lite roliga så visst - let's roll:

1. Vad är du minst nöjd över med dig själv?
Vissa delar av min kropp och min förmåga att alltid skämta bort allvarliga ämnen.

2. Vad är du mest nöjd över med dig själv?
Min humor (visst är det motsägelsefullt)

3. Vilken är din mest kära ägodel (materiella ting)?
Nån av mina böcker, tror jag. Spontant kommer jag att tänka på en reportagebok av Ulf Nilson från 1976 som jag ofta bläddrar i. Dessvärre råkade min före detta sambo riva sönder delar av den i samband med ett vredesutbrott för några år sedan. Hon förstod väl vilket affektionsvärde just den boken har.

4. Vilken är den mest kriminella handling du har utfört?
Skrev som sekreterare på ett antal protokoll till möten som aldrig ägt rum i en förening som inte fanns. Snattade mineralvatten av misstag på ICA Maxi, ja, det är brott av den här digniteten...knappast Svartenbrandt-klass...

5. Vet du, utan att googla, vem Hacke Hackspett är?
Självklart. När jag var liten såg jag alltid på Gomorron Sverige, varje lördag utom 1 mars 1986.

6. Vilken är den absolut bästa film du har sett och varför är den bäst?
Svårt. Jag skulle nog vilja säga Mandomsprovet från 1967. Anledningen; Mike Nichols regi, Anne Bancrofts persona, Dustin Hoffmans briljanta inlevelse, Simon & Garfunkels fantastiska musik, det både sorgliga och roliga manuset och den gudomligt vackra Katharine Ross i rollen som Elaine.

7. Religion, är det roten till allt ont?
Ja, det och avundsjuka.

8. Vilket är det värsta stället du har varit på någon gång? (stad/krog/klubb/affär/valfritt)
Daltons pub i Tomelilla! Långt ute i bushen tornar ett estetiskt alldeles horribelt hillbillyhak upp sig. En pub med trästockar som inredning, inte helt olik dekoren hos Hasse Anderssons tv-berömda countrylada i Boarp. Puben var döpt efter bröderna Dalton i Lucky Luke, det säger väl en del om klientelet. Sällan har jag sett så mycket drängar i skinnväst och feta damer i på tok för små jeansshorts som röker gula Blend medan de maniskt drar i spaken (till den enarmade banditen, kanske skall tilläggas)...

9. Vilken känd svensk person har du absolut svårast för?
Dött lopp där mellan Henrik Johnson och Anders Timell.

10. Om du skulle försöka få mig att skratta, vad skulle du säga/göra då?
Uppmana dig att läsa det här inlägget som är en personlig favorit.

11. Vad tycker du om den här typen av blogginlägg egentligen?
Bajs. Fast inte lika mycket bajs som Anders Timell.

LIKA SOM LAUL

Högst medveten om att detta troligen är som att sparka in en redan öppnad dörr, vill jag ändå hävda att det finns en viss likhet mellan en karaktär som i media kallas Ullareds-Morgan (vem är det??) och Aftonbladets fotbollsexpert Robert Laul:



EXPRESSEN LJUGER! BILDBEVIS!

Om det nu är som Expressen skriver, varför är hon INTE tatuerad i ansiktet?
Sällan har väl en medielögn avslöjats lika obarmhärtigt...

ÖPPET BREV TILL PROCORDIA I ESLÖV

Från: nonsensakuten@hotmail.com
Till: Procordia i Eslöv - Sveriges största pizzeria

Hej Procordia i Eslöv!
Jag är en snart 40-årig bloggare som uppskattar livets goda. Sova ut på morgonen, ta långa promenader i solen och klämma några öl framför en gammal långfilm (helst Bond).
Jag lagar mestadels all min mat själv, älskar bl.a att svänga ihop en het köttfärssås och avnjuta densamma med pasta, eller som ingrediens i en god paj. Annan mat jag uppskattar: isterband med surkål, kycklinggryta, lammstek, lax i chevrepaket med mera, med mera.
Min största passion gällande mat är nog ändå pizzan, denna kulinariska megarätt som kan varieras i det oändliga. Jag avgudar nästan all typ av pizza; från en ursprunglig margherita till en svulstig gyrospizza. Det är variationen som gör det så underbart. Just därför gladdes jag när jag såg att ni just lanserat den klassiska Calzonepizzan som microvågspizza, att värma upp själv och spisa med vällustighet.
Under namnet Grandiosa X-tra allt marknadsförs nu denna pizza som av förpackningen att döma innehåller (och jag citerar) 9,5 % mozzarellaost, 12% rökt skinka och grisbog, 2 % tomat och hela 19% ost.
Detta att calzone, den inbakade pizzan, nu lanseras som microvågsugnspizza är ju egentligen en helt världsunik grej som jag inte riktigt förstår varför ni inte basunerar ut med större mallighet och pondus.
Ni måste ju vara stolta över era pizzor, då ni (återigen enligt förpackningen) bakar "tio tusentals pizzor" (mellanslaget mellan tio och tusen är ert) i er "gigantiska stenugn".
Jag kan inte föreställa mig hur gigantisk denna ugn är om den rymmer "tio tusentals" pizzor men något säger mig att den är helt enorm. Larger than life, liksom.
Det kan vara så att Procordias stenugn är större än själva Vansbro där pizzabakningen tydligen äger rum, trots att ni som företag har er bas i Eslöv.
Det får nu vara som det är med den saken, era logistiska problem skall inte jag lägga mig i. Jag vill bara tacka för smakupplevelsen av denna microcalzone.
För det är ju, som ni skriver på omslaget; att jag "håller en genuin svensk pizza i min hand, bakad med extra mycket omsorg".


POLAREN PAUL

På tisdagen meddelades det att Paul Simon och cellisten Yo Yo Ma (visst låter det hihop) får dela årets Polarpris.
Värdiga vinnare (jag kan väldigt lite om cello men det känns ändå som ett värdigt instrument, i jämförelse med de jättestora instrument som den lille Paul Simon får spela på i videon till You Can Call Me Al).
Även om Simon får priset för sin förmåga att experimentera med olika musikstilar och bryta ny mark och allt vad det heter, kommer han ändå för mig först å främst att vara förknippad med sina fina insatser som 50 % av duon Simon & Garfunkel vars låtar jag brukar sitta i ett mörkt rum och paniskt lyssna till, när det finns anledning till att göra just sådant, och det finns det ibland.
Simon & Garfunkel är i mångt och mycket soundtracket till allt det jag älskar med populärkulturen; det amerikanska 60- och 70-talsvemodet och den judiskt svarta humorn hos sarkastiska New York-komiker som Woody Allen och Jerry Seinfeld. Watergatepolitik, Vietnamkrigsmotstånd, den urbana sidan av hippierörelsen.
Den storstadsliberala inställningen till livet, färgad av misstänksamhet mot myndigheter och klåfingriga politiker, bejakande den mänskliga urkraften, jämställdheten och friheten.
Inte heller så illa då att Simon & Garfunkel gör musiken till en av mina absoluta favoritfilmer; The Graduate (Mandomsprovet) där en ung Dustin Hoffman får sitt stora genombrott. Den handlar verkligen om friheten och dess konsekvenser.
En alltigenom fantastisk anrättning kryddad med varsamma låtar som Scarborough Fair och Sound Of Silence.
Jag hoppas nu verkligen inte att Kleerup eller någon annan dilettant ställer sig på Konserthusets scen och slaktar någon av dem i den hopplösa tron att glädja upphovsmannen.
Det är ju nämligen (tyvärr) så det brukar gå till.

DET ÄR NÅGOT MED BLICKEN

Tycker att Socialisternas kandidat i det franska presidentvalet; Francois Hollande, påminner starkt om Peter Sellers.
Egentligen är han väl mest lik Sellers i dennes paradroll som Hurundi V Bakshi i filmen Oh, vilket party från 1966. Du vet, den med "nam nam...birdie nam-nam"...fast helt olik Sellers som Inspektör Closeau är han inte heller.

ISFÅGEL

Släck alla ljus, tänd på TV4! Årets största idrottshändelse är här. Hockey-VM i Sverige och Finland!
Eller inte...
Hockey-VM har ju de senaste åren alltmer tappat i värde och årets turnering verkar intressemässigt vara mer urvattnad än någonsin.
Frågan är om det ens kommer att komma publik till alla matcher, det blir nog ganska många tomma läktare och eventuellt kommer hela spektaklet att te sig som en fransk uttagning till Eurovision Song Contest; dvs en fest för de absolut närmast sörjande.
Trots detta mottagande laddar förstås arrangörerna upp med sedvanlig merchandise och där ingår självklart turneringens maskot som ett oerhört viktigt inslag.
Alla idrottsturnerningar av rang, håller sig nämligen med en fluffig, tecknad maskot, inte sällan förkroppsligad genom en bakfull diversearbetare som lallar runt i en inspydd och stinkande djurkostym till allmän förnedring.
Vem minns inte den sanslösa kossan i Schweiz-VM 2009.
Nåväl, alla maskotar kan nu inte vara lika lyckade som den lilla söta Mischa från Moskva-OS 1980, något som även framgår av Stockholm/Helsingfors-VM:s officiella kreation; Hockeybird:
Okej. Vad har vi här? En pippifågel med hjälm. Som svävar över isen.
Hur detta kallhamrade fjärderfä ens lyckas hålla i klubban är - som framgår av bilden - ett stort mysterium.
Hockeybird ser bara elak och beräknande ut.
Jag avundas verkligen heller inte den stackare som fått till uppgift att ikläda sig en fågelkostym, hjälm och ett par skridskor för att försöka göra denna taffliga kreation rättvisa i Globen ikväll och framöver.

SOMMARPRATARE VI VILL HÖRA

Om nån månad eller så presenterar Sveriges Radio traditionsenligt listan på årets Sommarpratare i P1.
Som alltid har man ju en del namn man önskar att de tog med. I år vill jag särskilt höra dessa personer prata i Sommar:
Dr Åsas sambo Magnus
Zoe Häggkvist
Håkan Juholt
Sten Tolgfors tvååriga dotter
Sven-Otto Littorin
Prinsessan Estelle (hennes jollrande kan studsa i stereo lite all over the place)
Killen som sydde Danny Saucedos blinkande latexpyjamas
Camilla Henemark
Den person som Ranelid körde på
samt
Stefan Löfvens mamma

ALLA DESSA BÅGAR

Om man skulle lyckas i den svenska rikspolitiken för trettio år sedan, var det av yttersta vikt att man hade rätt sorts glasögon, något som blir nästan smärtsamt uppenbart i partiledardebatten inför riksdagsvalet 1982.
Här samtalar fem partiledare och en extra sosse under ledning av den rutinerade glasögonormen Lars Orup.
Orup valde en sparsmakat brun båge som för tankarna till amerikanska journalistlegendarer vars inrökta anleten svettades fram genom rutan, hetsade av en ständigt pågående nyhetsjakt. Likt sin store förebild Walter Kronkite kombinerade Orup sina murvelbrillor med en stiligt bakåtkammad frisyr.
En annan som var inne på den bruna linjen var Folkpartiets ledare Ola Ullsten:
Denne liberale dandy förmedlade med hjälp av sin välkammade hjälmfrisyr och sina toffee-cola-färgade glasögon en världsvan och urban look som låg helt rätt i tiden. 1982 signalerade ju individualismens tidevarv, ett självförverkligande decennium stod äntligen för dörren efter 70-talets bleka och konformistiska kollektivism. Lägg märke till hur väl Ola lyckades färgmatcha glasögonbågarna med kavajen.
En annan, något stramare hållning, torgfördes av moderatledaren Ulf Adelsohn:
Dennes glasögon andas lite mer tysk ingenjör, experimenterande framstegsforskning och kliniskt laboratorium. Denna centraleuropeiska tandläkar-look rimmade antagligen väl med den image Ulf ville odla för Moderaterna som det stora partiet för högutbildade industrimän, snorkiga överklassdamer och helt vanliga stridspittar på landsbygden.  Även Kjell-Olof Feldt (S) slår in på den intellektuella banan:
Dessa stålgrå glajjor utstrålar samma ingenjörsmässiga stelhet som Ulfs men saknar samtidigt den tyngd som den mörka färgen i Adelsohns bågar förmedlade. Att de inte har samma tyngd illustreras också av att de inte faller ner på nästippen lika lätt som i moderatledarens fall, vilket ofta fick effekten av att han hade fyra ögon!
Feldts glasögon är helt enkelt lite mer påminnande om Olof Palmes diskreta öststatsbrillor:
Dessa fyrkantiga glasögon ger en skön STASI-agent-look. Vi ser här en åldrande man som desperat försöker återvinna sin forna pondus genom bärandet av dessa bågar som skulle kunna vara hämtade från rekvisitalagret till nån gammal Bondfilm. Palme som aldrig skulle erkänna ett nederlag, skäms helt enkelt för sin synsvaghet och vill helst av allt inte bära glasögon (kanske är det därför han enbart har dem på när han skall läsa från ett papper) varpå han anammat dessa lite feminina 80-talsbrillor.
Någon som däremot inte försöker gömma sina synhjälpmedel är statsminister Thorbjörn Fälldin som 1982 såg ut så här:
Kärva, hårda och manliga är dessa bruna Ugglan Helge-bågar. De är förstås valda med omsorg. Såna här glasögon bärs ofta av grishandlare eller lantbrukare. Meningen är att inge en känsla av ärlighet och respekt. Det är grovhugget men samtidigt familjärt. Det är också rejält kluriga glasögon. Om syftet är att inte låta moståndaren spänna ögonen i dig, har Fälldin verkligen lyckats då man med en lätt vridning på huvudet åstadkommer skuggformationer bakom glasen som gör det hart när omöjligt att se om det finns några ögon där bakom överhuvudtaget.
Den ende som inte bar glasögon vid partiledardebatten 1982 var VPK:s Lars Werner.
Som ledare för ett kommunistiskt parti hade han å andra sidan värre problem att brottas med än enbart lite dålig syn.





RSS 2.0