ELSAS JULSAGA

På allmän begäran kommer här en liten saga lagom till första advent.
Den är skriven av min dotter som är åtta år och hennes intentioner med berättelsen (har hon sagt mig) är att överraska sin lillebror med fyra spännande avsnitt varje adventssöndag, ända fram till jul.
 
Eftersom Ville inte kan läsa känns det riskfritt att här och nu publicera samtliga fyra, rafflande delar.
Varsågod. Trevlig läsning:
 
Kapitel 1

Det var en gång ett affärshus som hette Shopping de luxe. Där fanns hundra rum...eller, ja; nittionio, för nummer sjuttioåtta hade plötsligt försvunnit.
Fyra barn hade fått i uppdrag av sin farmor som ägde affärshuset att ta reda på vad som hade hänt.
De fem barnen hette Alicia, Justin, Carly och Paddy (sic!)
 
Kapitel 2
 
Barnen ville försäkra sig om att det inte hade hänt nåt läskigt där på natten så de vaktade där från klockan 10 till 3.
Precis när de gick, kom rummet fram som en hiss.
-Wow! sa Justin.
-Nu går vi, sa Carly.
-Håller med, sa Alicia.
Så öppnade de dörren. Där inne fanns bara gamla kläder.
 
Kapitel 3
 
-Kommer vi någonsin  att lyckas? sa Paddy.
-Ja, sa de andra i mun på varandra.
Då såg de ett timglas. De vände på timglaset och när tiden var ute kom en lång kvinna med svart hår, blå ögon och spygrön klänning på sig, fram till dem.
-Hjälp! sa Carly
Kvinnan log snällt mot dem och sa att hon var deras gammelgammelgammelmormor och att hon kände till ett...
 
Kapitel 4
 
...mångafler-gift som de kunde använda till det första rummet.
-Vilken bra idé, sa de.
-Men nu måste ni nog gå och lägga er, sa kvinnan snällt.
Sagt och gjort. Nu sov alla barnen gott.
Nästa morgon gick de till kvinnan och skvätte mångafler-gift överallt. 
Sen gick de hem igen och sa till sin farmor att rummet var återfunnet. 
 
SLUT
 
 
 

ÄNTLIGEN SOMMAR

Cirka 90 dagar ligger nu framför oss. På gräsmattan ligger Elsa sommartid oftast så här:
Ibland räcker det nämligen med lite sol, en kaka, en filt en god bok (som Elsa redan läst två gånger, hon vill bara försäkra sig denna tredje genomläsning om att den är lika bra och det är den).

LILLEBRÖDERNA MARX

Ville älskar att klä ut sig. I helgen gjorde han en klockren imitation av Groucho Marx.
Jag tror i alla fall att det är Groucho han har maskerat sig som.
Det kan förvisso också vara kriminologen Jerzy Sarnecki.

EN TIDSFRÅGA

Elsa, sju år gammal, ogillade att pengarna bara lade sig på hög och knappt längre gick att få ner i den till brädden fulla spargrisen varpå hon föreslog ett litet impulsköp i en inte alltför avlägsen leksaksaffär.

Elsa tog med sig en hundralapp, varken mer eller mindre och vi begav oss dit. Hon gick länge och botaniserade bland alla sakerna. Jag lärde henne att det skulle stå två siffror innan de två nollorna, i övriga fall skulle hon inte ha råd. Ekonomi i praktiken.

Plötsligt insåg Elsa att en gigantisk affisch på Disneyfilmen Bilar (vad det nu kan finnas för sinnesslö lallare som ens kan överväga ett sådan inköp) är värd lika mycket som 5 pennfodral från Top Model. En bra bit över budget, dessutom.

Till slut blev det en vacker sten, en blyertspenna och en hårborste. Låter ynkligt men det sammanlagda värdet är (enligt marknaden) 100 kronor.
Hårborstarna var alla rosa (taadaa!) och av märket Top Model (detta 2010-talets motsvarighet till Willy Wonkas Chokladfabrik i fråga om exklusivitet)

På baksidan av borstarna stod det antingen "Party Girl", "Fashion Queen" eller "Princess".
-Ja, Elsa...nu får du välja...
-Hmmm....den här tar jag..."Princess"...jag menar, jag är ju bara ett barn...

Puh....det här är bara en tidsfråga...om några år kommer hon väl hem med en "Party Girl"-borste, är jag rädd...


ATT KOMMA FÖRST

Jag har tidigare bloggat om Elsa och Villes filosofiska sällskapsspel Nyfiken På med ett antal konversationskort som inbjuder till samtal om livets stora och små frågor.
Spelet är ämnat främst till barn i åldrarna 6 till 12 år men när jag tänker efter skulle det nog inte vara särskilt förvånande om den i år femtioårige Gunde Svan också spelar Nyfiken På:

KRAFTFULLT

En gång i veckan går sjuåriga Elsa på dansträning. Hon tycker mycket om det och älskar att berätta om sina upplevelser och vad de planerar i gruppen. Varje vår brukar de nämligen arrangera en dansuppvisning där en blandad publik bestående av släkt och vänner samlas i Konserthuset för att se alla de olika dansgrupperna som sträcker sig från sexåringar och ända upp till killar och tjejer i övre tonåren.
Det brukar vara allt från showdans a la Bob Fosse till hip hop- och discodans.
Varje uppvisning har ett tema och i år är tydligen temat kraft, berättar Elsa.
-Har ni bestämt vilka låtar ni kan dansa till då? frågar jag.
-Nej, men man får gärna ta med sig skivor och så om man har förslag på låtar som kan passa in, säger Elsa.
-Det finns en låt som heter The Power med ett band som hette Snap, hör jag mig själv säga och dessutom nynna lite försynt i förarsätet på bilen då jag skjutsar hem Elsa från träningen.
Dottern tar ingen vidare notis om detta.
Efter att vi parkerat och är på väg in i lägenheten utropar jag förtjust:
-Nu vet jag. Det fanns ett synthband som hette Kraftwerk....hör du...kraft...werk, det är väl passande. Det finns en fin liten låt som heter The Model, det är lite lugnare tempo, där skulle ni kunna dansa lite balett och liksom sväva med armarna när ni kommer in...she's a model and she's looking good...badum...da da da daaa da daa...skulle inte det bli fint om ni valde den?
Elsa tittar på mig en stund och säger sedan:
-Mmm...eller kanske någon annan...

ETT POLITIKERÄMNE

Något säger mig att Ville kommer att kunna skaffa sig en lysande karriär inom politiken.
När jag hämtade honom på dagis idag frågade jag vad de hade ätit till lunch.
Utan att tveka och med stor trovärdighet replikerar han blixtsnabbt: -Pizza. Vi åt pizza idag.
-Okej, säger jag.
På vägen ut frestas jag ändå att ta en glutt på den veckomeny som den snälle dagiskocken hängt upp i foajén.
Där står det "kokt torsk med potatis".

MASKAT

Det är rätt svårt att hålla masken då man kommer för att hämta Ville på dagis och möts av den här bilden.

(ps! om du använder browsern Opera är det Ville som är Fantomen...ds!)

ELSAS GÅTOR

Elsa, 7 år gammal, ställer mig mot väggen med ett antal kluriga gåtor. De mest intrikata är:
-Pappa! Varför häller man vatten på datorn?
-Eh.........eh.....för att musen är...törstig?
-Hahahahahahahaha....pappa!.....så att man kan surfa på internet, förstås!

-Den här då...pappa, varför häller man vatten på flaggstången?
-Eh...ja....du....för att den skall bli fan så blöt?
-Åhhhhh....det är ju för att knoppen högst upp skall slå ut!

NINJA

Maskerad på Villes dagis idag. Han var som synes utklädd till Ninja.
Hela tiden har jag påmint mig själv genom att för mitt inre rabbla: "säg inte att han är söt, säg att han är cool", "säg inte att han är söt, säg att han är cool"...
Maskerad på Villes dagis idag. Han var som synes utklädd till Ninja.
Hela tiden har jag påmint mig själv genom att för mitt inre rabbla: "säg inte att han är söt, säg att han är cool", "säg inte att han är söt, säg att han är cool"...

FLEGGMANS MUSTASCH

-Pappa! Du kan väl lära mig nåt sånt där långt och krångligt ord, jag menar inget på engelska eller så utan ett långt, ovanligt ord på svenska, säger Elsa.
-Ehhh...säger jag. Och fortsätter:
-Frenesi, kan du lära dig...
-Frenesi? säger Elsa.
-Ja. Det betyder att någon gör något med en väldig snabbhet, med en stor energi och effektivitet...
-Jaha.
-Och så finns det flegmatiskt. Det är mostatsen.
-Flegmatiskt, säger Elsa. Vadå?
-Det innebär att någonting går väldigt, väldigt långsamt...
-Jaha, pappa...du menar som när du tar på dig en jacka?

SJUÅRINGEN


JOBBA SOM ARTIST

Elsa har fyra möjliga framtidsplaner gällande jobb. Helst vill hon att de skall kunna kombineras.
-Jag vill arbeta som uppfinnare, racerförare och artist....och så vill jag lära mig hur man blir kock.
-Okej...artist och vad sa du...kock..
-Och uppfinnare och racerförare!
-Du, Elsa...du vet att det finns ett ställe som heter Wallmans salonger, där arbetar man med att laga och servera mat och så sjunger och dansar man medan man serverar maten. De är ju nästan både kockar och artister samtidigt.

Elsa tar in detta en stund. Sedan:
-Brukar de bolla med små ponnyhästar?
-Eh....nej...
-Och de skall kalla sig artister...

TIDIG SCENDEBUT

Gösta Ekman d.y var känd redan som spermie och Charlie Chaplin debuterade väl som fyraåring eller så.
Dottern är kanske inte lika snabb men ändå kan jag med stolthet meddela att Elsa i eftermiddags begick sin scendebut inför betalande publik på Konserthuset.
Dansshowen Spider hade vårföreställning och Elsas grupp dansade till tonerna av Tove Styrkes White light moment.
Jag kan inte presentera några bilder därifrån men jag intygar att hon dels var mycket söt och dels dansade totalt oklanderligt.
En sprudlande estradör med fullkomlig närvaro, klockren timing och smittande espri.

GLADA BARN VILL BADA

Barnen har haft en underbar vecka på Lalandia & Legoland i Danmark.
Den traditionella försommarresan västerut. Tyvärr kunde jag inte följa med pga av mitt öga men jag har sett både bilder och film som samtliga vibrerar av lycka och extas. E och V älskar vatten.

FEMÅRINGEN!

Och vad sitter han framför...en dator..kan man tänka sig...

TIDIGT SMÖR

-Jag skall göra en medalj till fröken där det står att hon är världens bästa fröken, sa Elsa i eftermiddag.
Det är väl ändå själva fan att barnen inte får några betyg i F-klassen.....

NÅT HÅRT I BYXAN

Jag står mitt inne i en mataffär när min snart femårige son utbrister:
-Pappa...jag har nåt hårt i byxan!
Jag tvekar en millisekund innan jag sätter mig på huk framför honom och frågar vad han pratar om.
-Nåt hårt? säger jag.
-Jättehårt! säger Ville med ganska klar och tydlig stämma samtidigt som han tillägger:
-Nåt jättehårt i mina kalsonger!
Sedan början han knäppa upp byxorna mitt framför mjölkdisken.
-Vänta! Du kan inte bara strippa av dig byxorna här!, säger jag som inser att jag helt tappat kontrollen över situationen.
Denna desperata uppmaning hjälper föga. Ville vill verkligen visa mig vad det är som känns så hårt i byxorna.
Han drar ner byxorna, jag drar upp dem. Byxorna åker upp och ner som en sjukhushiss.
Slutligen upptäcker vi vad det hela har handlat om.
Det visar sig att Ville av någon högst remarkabel anledning har en gammal intorkad halstablett av märket Fünf Kräuter fastkletad på insidan av sin kulörta kalsong.
Tabletten sitter framtill, i en retfullt exakt "gylfhöjd"...

SUDDIG SÖNDAG


MAN FÅR TA DET GODA MED DET ONDA

Ville är en stor konsument av populärkultur och visar också att han förstår dess olika mekanismer.
På ett moget sätt tolkar han vad som av de kulturella skaparna framställs som kamratlig förbindlighet eller fientlig alienation. 
Idag sa han:
-Pappa...alla i Star Wars är snälla utom de dumma för de är så elaka...

Tidigare inlägg




RSS 2.0