Det börjar dra ihop sig till årets utdelning av Karamellodiktstipendiet som vid den här tiden traditionsenligt äger rum i Hagaparken i Stockholm.

 

Priset, som instiftades av Povel Ramel på hans 60-årsdag 1982, har sedan 1983 varje år delats ut till en förnyare av det svenska språket eller en ung, musikalisk begåvning som verkar i Povel Ramels anda.

Det där med ung kan man kanske ifrågasätta med tanke på att Eva Rydberg var förra årets mottagare av 2 kg karameller och en summa cash som enligt Ramel gör att man blir "ekonomiskt oberoende resten av dagen".

Kända pristagare är bl.a Henrik Dorsin, Fredrik Lindström, Babben Larsson, Killinggänget och Magnus Uggla.

 

Det är nästan lättare att räkna ut vilka som anser att det är helt självklart att det skall få det, än det är att nämna personer som verkligen förtjänar att få det.

Dock har jag en favoritkandidat.

 

Jag gissar att personer som kuplettfjollan Mattias Enn, författaren Björn Ranelid eller jazzsångerskan Gunhild Carling betraktar sig själva som värdiga mottagare. I fallet Ranelid mest eftersom han är just Björn Ranelid och att han anser sig vara en förnyare av språket (och så kanske det är).

Skriver man saker som: Varje havande kvinna bär på två hjärtan som slår i ett tempel lider man inte enbart av grava Paulo Coelho-komplex, utan också av en litterär självupptagenhet så enorm att den på nåt sätt skulle rättfärdiga en önskan om att belönas av familjen Ramel.

Till saken hör självklart att Ranelid varje år ratas av Frithiof Nilsson Piraten-sällskapet eftersom han saknar humor och troligtvis (förhoppningsvis!) resonerar juryn bakom Karamellodiktstipendiet på samma sätt.

 

Återstår då de kandidater som verkligen skulle förtjäna att få priset.

Jag har på rak arm bara ett önskemål:

 

 

 

Malmöförfattaren och komikern Kalle Lind kan onekligen sägas verka i Povel Ramels anda då han skapar underfundiga texter med ironisk skärpa, samtidigt som elakheterna (trots sin tarvlighet) någonstans ändå är hjärliga och framförallt framförda med passion och intresse.

I dagens klimat av komiker som enbart är plumpa och raskt effektsökande utan något egentligt driv, visar Lind att det går att vara både påläst, spränglärd och nördigt intresserad utan att det blir tråkigt.

 

Det finns väl bara ett aber.

Fan vet om Kalle Lind kan spela piano. Eller ens banjo.

 

Men å andra sidan - kan Johan Glans få priset borde väl också hans gamla Eslövspolare Lind kunna få det!

 

Sedan TV4 lade ut all nyhetsbevakning på det fristående Nyhetsbolaget har det mesta omkring TV4 och nyheter, varit rejält svajigt.

 

Alldeles bortsett från diskussionerna om arbetsvillkor och anställningsformer på TV4 och Nyhetsbolaget, kan man konstatera att satsningen på en dygnetruntsändande nyhetskanal i svensk tv varit en flopp från början till slut. 

 

Först var det osäkert vem eller vilka som skulle distrubuera kanalen. Sedan trollade och mixtrade cheferna med tittarsiffrorna, framförallt blev begreppet "potentiella tittare" både luddigt och skrattretande.

Sedan kom då debatten om villkor för de anställda.

Därefter det halvhjärtade samarbetet med Expressen och en gratis distributionen i appen där man som tittare fick intrycket att denna gratistjänst var en sista desperat åtgärd för att satsningen överhuvudtaget skulle ha nån slags existensberättigande.

 

I veckan kom så ryktena om kanalens definitiva nedläggning och nånstans kan jag känna att det är rätt beslut.

Visst är det trist att Sveriges första, riktiga nyhetskanal i tv inte får fortsätta men med tanke på de strategiska fel som följt med hela processen känns det ändå rimligt.

 

Nedläggningen hade kanske kunnat undvikas om man redan från början:

1. Sett till att ha en hushållstäckning på i alla fall 70 %.

2. Lanserat en nyhetssajt med en enkel adress och mycket rörlig webb-tv.

3. Lagt allt fokus på webben och från denna lyft ut material till tv-produktionen.

4. Lanserat kanalen under ett mindre skrattretande namn.

5. Tidigt startat en gratis-app fullspäckad med annonser. Denna sista punkt kanske inte låter verklighetsanpassad men man kan alltid drömma att det hade kunnat fungera så.

 

Det som TV4 nu bör göra är att hålla kvar idén om en fristående nyhetsleverantör. Tanken är egentligen god. En redaktion som servar hela TV4-Gruppen med nyheter och samhällsprogram.

På detta sätt har Ekoredaktionen arbetat sedan lång tid, i praktiken jobbar SVT också utifrån en liknande struktur.

 

En önskan vore en snabb nyhetssajt med basen i direktrapporteringar. Dessa får gärna vara som länkar rakt ut på nätet. Tjafs med programledare i studio känns onödigt, i alla fall dagtid.

Bättre då att koncentrera verksamheten till en enhet som levererar fasta nyhetssändningar i de olika kanalerna och en enhet som uppdaterar webben med inslag ute från fältet.

Om man så vill skulle man kunna kalla webbverksamheten för ett offentligt arbetsmaterial som sker i realtid och tankas upp vartefter det blir färdigt, lite som Playrapport arbetade tidigare. En ständig slinga med nyhetsinslag okommenterade av nyhetsankare.

 

Av detta material skulle sedan det mest angelägna samlas till tv-anpassade nyhetssändningar i verksamhetens andra gren.

Även om dagens tv-tittande styrs mindre av tablåeer och mer av on demand-tjänster, vore det inte fel med fasta tider. Jag har exempelvis länge efterfrågat att SVT skapar en fast Rapportsändning varje kväll klockan 23.00 och inte gör som idag, att de sena Rapportsändningarna hoppar fram och tillbaka i tid. 

 

Man skulle utifrån samma tanke önska sig en fast kvällssändning av TV4Nyheterna i Sjuan klockan 17.00 och en midnattssändning i TV4 eller TV4 Fakta.

 

På detta sätt skulle tv-tittaren få en nyhetskväll i svensk tv (SVT och TV4) med följande hålltider:

 

16.00 Rapport, SVT 1

17.00 Nyheterna, Sjuan

18.00 Rapport, SVT 1

19.00 Nyheterna, TV4

19.30 Rapport, SVT 1

21.00 Aktuellt, SVT 2

22.00 Nyheterna, TV4

23.00 Rapport, SVT 1

00.00 Nyheterna, TV4

 

 

 

 

 

 

Reinfeldt tänker:

"Satan. Var han verkligen TVUNGEN att ha exakt samma kläder..."