Idag har familjen tagit sig igenom en fruktansvärt urvattnad och illasmakande spenatsoppa efter ett recept från tidningen Buffé.
Undrar om man kan stämma dem.
Domstolen i Haag?

Äta måste man ju oavsett så när Ville sköt ifrån sig tallriken med en sur grimas, sa jag:
-Du vet väl om att Spiderman alltid äter spenat för att bli stor och stark (Karl-Alfred saknas det helt referenser till och Spindelmannen kallas numera enbart Spiderman...)

-Näää, sa Ville.
-Jo, sa jag.
-Det stämmer inte. Han äter ju kyckling och sånt också, sa Ville.

Vid en presskonferens i eftemiddags lovade Nonsensakuten i storleksordningen 10 nya inlägg per vecka den kommande fyraårsperioden till en sammanlagd kostnad av 55 öre.
Nonsensakuten meddelade samtidigt att dörren hålls öppen för ytterligare 5 inlägg per vecka med början 2012 som en upptrappning (det så kallade tredje bloggskrivarsteget) om - som det heter - ekonomin tillåter.

Vet inte vad det är med den här bilden men jag finner den väldigt underhållande.



När jag ser den tycker jag mig också höra en viss musik, kanske nån metalliskt klingande låt av Kraftwerk.
Det är grått, det är vitt, Wetterstrand har fångats i en pose som inte så lite påminner om Munchs berömda tavla "Skriet". Ser ut som hon skriker: "Nej, vi vill inte...vi i MP är ju inte socialister, egentligen!"
Hela bilden känns väldigt cyborg. Plastig och syntetisk.
Maja Suslin heter fotografen.

...kommer från Jan Guillou:

"Jag har börjat hata klädfirman Dressman" skriver han.

Jaha.
Nu är det klippt för de norska kostymfabrikanterna.
Nu har de skitit i det blå skåpet och kan lika gärna lägga ner verksamheten direkt.

Blir man hatad av Jan Guillou är det nämligen helt kört. Finito.

Elsa har haft barnkalas i helgen, lägenheten fylldes av glada tjejer med presenter av vitt skilda slag.
Bland det som gömdes i paketen hittade vi ett lamm i keramik, en cd-bok, en keps och så denna märkliga man:



Han heter Mr Grass Head och kommer lagom till onsdag (om lyckan står oss bi) att begåvas med en illgrönt lysande hårman av gräs.
Kommer nog att ta en tid innan man accepterar honom med hår, han ser ju så bekant ut nu, på nåt sätt.

För visst är det lite Fredrik Reinfeldt över honom?
En glad gubbe som bekämpar utanförskapet med hjälp av stark tillväxt (och lite kidneybönor)...

I ett stort antal veckor har vår lägenhet hemsökts av en vresig och klåfingrig gestalt vid namn Herr Elch.
Han har ätit upp vår mat, ropat tyska svordomar åt grannarna, druckit upp vårt öl, tagit över grillen, massakrerat all frukt och tvingat oss höra på usel, germansk discomusik.

Nu verkar mardrömmen dock vara över.
Sommaren är slut, Herr Elch har packat väskan och sitter nu på planet mot Düsseldorf.



Det känns lite märkligt. Han sa inte ens hej då....

Frankrikes president Nicholas Sarkozy anser sin utvisning av romer till Rumänien vara mycket lyckad.
Faktum är att han är så nöjd att han snart lanserar nästa utvisningsdekret.

Det handlar om att utvisa alla kortväxta män med krulligt hår och dyra kostymer.

Tomas Bodström tänker ju spendera hösten i USA.
Enligt Expressen är han redan där, han har "övergett Sahlin mitt i valrörelsen"...

Är detta så klokt egentligen?
Tomas vet väl om att det finns toaletter även i Amerika. 
Djupt integritetskränkande...
 

Premiären av Paradise Hotel skjuts upp - deltagarnas hus inte färdigt, skriver Expressen.

Nä, nä...men de kan väl fixa fram några sängar, åtminstone.

Hur var det nu med Centerns Federley.
Blev han drogtestad eller dragtestad?

Aftonbladet hade idag premiär för sitt nya, glansiga historiemagasin Levande Historia.
Intressant med tanke på att tidningen Journalisten i sitt senaste nummer ägnar stort utrymme åt den närmast exploderande marknaden av historiska magasin ute i handeln.
Allt om historia, Populär historia, Militär historia, Minnenas journal, Vetenskap & Historia, Har du hört min historia?, Fekal historia och allt vad de heter...

Vi behöver knappast en tidning till.
Framförallt inte någon som väljer att fronta med Adolf Hitler på omslaget.
Ständigt denne Adolf. Han finns nästan alltid med när svenskarna skall få lite "historia" till livs. Fascinationen för honom sinar aldrig, något jag tidigare bloggat om.

Det är så enkelt, så simpelt, så latmaskigt.
Kommersiellt, inte minst.
Upplägget känns annars igen; det börjar med historiska nyheter, sen kommer frågelådan och sen kommer Hitler.
Finns det sidor kvar kan man klämma in lite Romarriket (en stor artikel om Colosseum finns med) och kanske nåt Dan Brown-inspirerat (i Levande Historia kan man läsa om både frimurarna och Illuminatiorden...)

Undrar vem AB har som omslagspojke i nästa nummer.
Jag satsar en slant på Rudolf Hess.

Hugo Rundberg, centerpartist i Strängnäs.


Det trivsamma trollet Tryggve i barnprogrammet Häxan Surtant.

Karlskrona skall begåvas med en spansk trappa inspirerad av den klassiska trappan i Rom, har kommunpolitikerna bestämt.

Trappan kommer att placeras nära Stortorget, i ristorgsbacken.
Jag och Ville har redan börjat skissa på projektet. Något i den här stilen har vi tänkt oss:



Lägg märke till den spanska flaggan överst.

Min frisyr lever sitt eget liv.
Eftersom mina hårsäckar troligen gillar att dansa twist, ser mitt hår ut som sprattlande hopprep. Lockar väller fram åt alla håll, det saknas helt struktur och den enda frisyr man kan skapa av detta är att kamma allting bakåt för att sedan med fingrarna dra fram någon slags lugg.
Som om jag kammat mig med en elvisp.

Värst av allt är när det vuxit till sig och det poppar fram små uvtottar utmed tinningarna. Konstiga saker som ser ut som små backhopparbackar som krullar sig runt öronen.

I ett anfall av kärvänlighet tillkännagav Sara häromdan att jag inte ser riktigt klok ut.
-Det ser ut som nån jävla tantfrisyr...som hon, politikern på 70-talet...
-Karin Söder? sa jag.
-Ja! Exakt. Rullat som en kanelbulle och konstiga tofsar som hänger utmed öronen...

En ovan känsla.
Idag bara hände det. Jag har på mig ett par strumpor.

Tror att senaste gången var mitten av juni, eller så.
Är hösten redan här?

Min fyraårige son är inte materialist i avseendet "måste ha" utan mer i avseendet "har fått och släpper aldrig taget".
I ett anfall av simpel nostalgi köpte jag honom två playmobilgubbar idag, ty sådana finns uppenbarligen fortfarande ute i handeln.
Playmobil, detta billiga lego-plagiat från 70-talets Västtyskland.

Nu funkar det så med Ville att om han får någon ny leksak (eller nyckelring, eller studsboll, eller bok) måste han ligga och trumla denna sak i sängen; följdaktligen sover han nu med sina två riddare av plast på huvudkudden.
De är oskiljaktiga, i åtminstone två dygn.

Tänk om andra män som förvärvar saker hyst samma gränslösa, fysiska passion för föremålet.
Det skulle se ganska kul ut.

Tänk dig exempelvis att styrelseordföranden i Pernod Ricard dagarna efter att de köpt AB Vin & Sprit tvunget velat dela säng med en flaska Absolut Vodka, eller om Victor Muller kanske ligger i pyjamas, nattmössa och en liten leksaks-SAAB tätt tryckt mot bröstet varje natt.

Det är ju skördetider och så även i Zimbawe.



Här ser vi Robert Mugabes yngste bror Adrian "Moschi" Mugabe, 46; hälften så gammal som Robert.
Deras mamma var gymnast.

Han driver ett litet lantbruk med 34 avmagrade getter och 12 kor med lös mage.
Utmed de vidsträckta tunnlanden odlar han majs, bambu och mustasch.
"Skörden är ganska god i år", säger han och tillägger:
"Fast det är klart. Jag kan ju inte räkna med att skörda lika stora framgångar som Robert kunde göra i de allmänna valen förr i tiden..."

...hade vi kanske kunnat ta del av en inträngande intervjuserie med hårt tryck och uttömmande svar ledd av Hyland under titeln LENNARTS LAVEMANG...

...vi är så helsikes trötta på valfläsk!

Hej, Assar här!

Klippans legendariska rockband Torsson siktar på ännu en av sina omtalade comebacker. Inom kort släpps singeln Det knattrades bättre blogg där refrängen lär gå: "Det knattrades bättre blogg, på Alex Schulmans tid, det knattrades bättre blogg, innan dom unga tog vid..."

---

Bengt Fritihofson har av tidningen Land tillfrågats om sin syn på energipolitiken och slår lite opolitiskt korrekt till med en lovsång för den direktverkande elen.
Fritihiofson syftar då främst på El Coto och Zinfand-el.

---

Den prisbelönte författaren Steve Sem-Sandberg, mannen bakom De fattiga i Lodz, sägs arbeta med en ny roman. Temat denna gång är Sveriges studenter. Titeln är inte spikad ännu men det lutar åt De fattiga i Lund.

---

Nättjänsten Gowalla är populär. Nästan var och en som lite tafatt kan hantera en smartphone använder sig av denna geografiska community där omvärlden informeras om var folk uppehåller sig. En ny tjänst lanseras också till hösten varvid vi i framtiden får vänja oss vid upplysningar i stil med "Nisse Svensson checkade just in på bårhuset".

---

Folkpartiledaren Jan Björklund tillkännagav idag att han hädanefter vill kallas vid sitt indian-namn. Inspirerad av Kevin Costners rollfigur Dansar med vargar kallar sig Björklund därför numera för Chansar med populism.
På en fråga från en journalist huruvida han kör med etanol eller biogas, svarade Björklund också instinktivt att han kör med elever.

---

Efter den omtalade konvojen Ship to Gaza planerar Sörmlands kanotklubb och sushiteam en egen hjälpinsats; Ship to Trosa.

---

Till sist kan vi konstatera att Ulla-Britt i kassan på Coop Konsum i Mellösa fortfarande förväntar sig att Tom Alandh skall dyka upp och filma i butiken i sin serie om tillståndet i Sverige. Alandh har via mejl beklagat det hela med att serien redan är inspelad. "Det faktum att ni inte kom med har inte, som du påstår, något med datummärkningen av leverpastej att göra".

Ha det gott, kulturkoftor och på frågan om du skall rösta rött eller blått, vill jag svara: RÖSTA RÅTT!

/Assar Smulhjärna, kulturjournalist och hobbyproktolog.

Grannsämjan är stor i vårt flerbostadshus.
Vi känner verkligen att våra grannar uppskattar oss, gemenskapen är värdefull, vi umgås också på ett så naturligt och avslappnat sätt.
 
Bostadsrättsföreningen har i anslutning till garaget anordnat en gemensam toalett för trängande behov under pågående biltvätt och dylikt.
Toaletten ligger i en smal korridor och när man öppnar toadörren riskerar den som går i korridoren att få dörren i nyllet.
Detta hände nästan mig idag.

Jag var på väg mot garaget då toadörren flyger upp.
Det visar sig vara en ytterst vital äldre man som trots sina 89 år både kan sitta och gå, rasta hunden och kamma sig själv.
Nu håller han på att krocka med mig efter sitt toabesök.
-Det var djävligt skönt! säger han, troligen syftande på sina just avklarade åtaganden inne på WC.
Jag bara nickar lite undvärjande, något som får honom att tro att jag inte har hört honom.
-Det var jävligt skönt! säger han en gång till, lite högre den här gången.
Jag ler lite och mumlar ett "se där" och ett "vad bra" innan jag skyndar mig vidare.

Bakom mig hör jag honom en tredje gång, denna gång lite mer för sig själv:
-Jo...det var jävligt skönt...

Ett trendbrott här hemma; för första gången valde barnen att leka istället för att se på Bolibompa.
TV:n stod på och spred sitt ystra sken av stoj, drama, pyssel och tecknat men Elsa och Ville bara fortsatte leka.
Leka som i aktivitet, fantasi, umgänge.
Som någonting från 50-talet.

De lekte att de var i rymden.
Elsa iförd änglavingar bar Ville på sin rygg och ropade: roarrr...roarrr....nu lyfter vi mot rymden!
Det visade sig att de var på väg mot "planeten Cubus".

Man kan ju undra vad som utmärker planeten Cubus.
Grälla färger, mycket plast och ständigt mellan 50 och 70 % rabatt?

WC-ankor är roliga men problemet är att de tar slut alldeles för snabbt.



Eller kan det vara så att vi städar för ofta.

...och ljummen bag-in-box....nä, det var inte gamla Alf Robertsson-skämt som skulle in här utan den här bilden:



Älskar hur de sätter citattecken runt orden papper och hundbajs.
Så att man själv får definiera skillnaden. Gäller att veta vad som är vad.

-Va, skall du slänga en banan?? Kan du inte läsa??

Hej, Assar Smulhjärna här, kulturjournalist och sängvätare.

En av höstens hetaste konsertturnéer kommer snart att presenteras vid en presskonferens men
redan nu kan Nonsensakuten avslöja vad som kommer att hända.
Det hela rör sig om en performancekonsert med tre av landets hetaste stjärnor.
På ett begåvat sätt blandas musik, action och new age.
Publiken bjuds på en hisnande resa där musikal möter både rally och flum.

Premiärdatum blir den 13 oktober i Boden.
Vilka är det då som slår sina begåvningar ihop för att spendera hösten i en glittrig turnébuss flängande land och rike runt?

Jo, det handlar om Backman, Thörner och Överdrift.
En helaftonsshow med musikalstjärnan Gunilla Backman, kartläsaren Tina Thörner och skådespelaren Regina Lund!

Den här bilen heter på fullt allvar Peugeot Bipper.



Nu väntar vi på besked från Trollhättan hur det går med nya SAAB 9-5 Tut Tut.

Det här med landskapsdjur är intressant.
Värmland symboliseras av den respektingivande vargen.
Dalarna har en berguv, Härjedalen en björn, Hälsingland en lokatt.
Vad har Blekinge?

En ekoxe. En jävla insekt.

Ännu roligare är det att stadens stolta hockeylag; Karlskrona HK, har denna ekoxe som symbol på sina matchtröjor.
Tänk lag som Chicago Bulls, Florida Panthers, ja vi kan till och med nämna Frölunda Indians.
Allting blir liksom skräckinjagande om man jämför med KHK:s ekoxe.
Det är - om uttrycket tillåts - öppet mål för motståndarklacken att skandera saker i stil med "vi skall krossa er under våra skor" eller nåt dylikt förnedrande.

Min gamle vän och studiekamrat (jag skriver gammal för nu måtte han väl ändå vara över 30 år...det tog tid men nu tror jag att han passerat 30) Daniel Kjellander har äntligen slängt public service-radions tvångströja av korrekt objektivitet och bloggar fritt som sig själv på den här adressen.

Skall bli spännade att följa hans krumbukter över det världsomspännande datanätverk Nick Borgen en gång så träffande kallade world wide web.

Bland barn och unga nästan överallt i världen är det populärt att samla så kallade Pokemonkort.
Utom i de allra mest konservativa delarna av USA.
Där brukar man istället samla Hockeymom-kort.

Har verkligen svårt att förstå hur Socialdemokratin fungerar.
Att anlita städfirma i hemmet är tydligen horribelt men att få en egen butler i tunnelbanan är helt okej.

Är det för att butlers oftast är män?
Är det en infrastrukturfrämjande åtgärd för att skapa arbetstillfällen när det nu skall byggas tunnelbana i Arvidsjaur och Örkelljunga?
Eller är det helt enkelt ett desperat försök att locka storstadsväljare?

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: Målet är ingenting, vägen är allt.
Sossarna har modifierat detta till: Målet är ingenting, makten är allt.

...kanske man borde satsa på att bli pensionär...så har man sitt på det torra...

Här inne kastas enbart KÄNNBART avfall.

Exempelvis nyttjas rummet av sådana som vill kasta bort sina liv.

 

Efter succéfestivalen Way Out West laddar vi så om inför nästa evenemang.
Om några veckor börjar Way Out Häst.

Carly Simon och John Kerry är redan klara för spelningar.

Det känns lite annorlunda. Den här sommaren är den första på sex år som man nästan obehindrat kunnat ligga på en filt och läsa böcker, mening för mening, ord för ord; utan att tappa sammanhang.
Detta beror självklart på att barnen nu är så stora att de inte kräver omsorg och uppmärksamhet sextio minuter per timme, faktum är att de långa stunder kunnat leka, bada och prata med varandra i frid och fröjd.
Allt som krävs är att man lyfter blicken för en liten tillsyn mellan var tredje mening i den bok man för tillfället läser.

Detta är vad jag hittills plöjt igenom:

KUNZELMANN OCH KUNZELMANN av Carl-Johan Vallgren.
En av de bästa svenska romaner jag läst. Om konstförfalskning och dubbelliv. Fruktansvärt bitig satir över vår tid och en upplysande skröna om dåtidens ej erkända människor. Allt skrivet med ett vackert och intelligent språk.

SKRIVET I ELD av Simon Beckett.
Myspysig brittisk deckare om rättsantropologen David Hunter stransatt på blåsig ö i yttre hebriderna. Intressanta karaktärer och miljöbeskrivningar och en upplösning inte fullt lika osannolik som i debutromanen Dödens kemi.
Ändå tvistar författaren till slutet några varv för mycket, något som tyvärr verkar vara standard i nutida kriminalromaner.

MITT NAMN ÄR MOORE, ROGER MOORE av Roger Moore.
Självbiografi av disco-007:an Roger Moore som fortfarande hävdar att hans två största talanger som skådis är att han kan lyfta på ett ögonbryn för att sedan sänka det igen.
Kanske inte det mest välskrivna i genren, språkligt blir det stundtals skoluppsats men Moore blir snabbt förlåten när han med sin torra, brittiska humor berättar den ena anekdoten dråpligare än den andra från ett långt liv inom showbiz. Avsnitten från hans harvande som underbetald dussinskådis i Hollywood på 50-talet är roligast, tänk så många skitfilmer den mannen tvingats medverka i.

HANDELSMÄN OCH PARTISANER av Klas Östergren
Min absoluta sommarfavorit, den här romanen läser jag varje sommar. Om den skånska badidyllen där Doktorn och Jobs tar in på det lilla hotellet när sommaren är som bäst. Officiellt har de ferier, i själva verket sitter de stilla
i en vecka och toksuper. Den inflyttade fiskaren Holten är huvudperson, han anlitas motvilligt som chaufför av några skumma affärsmän med dunkla planer. En bok om livsval och principer. En av de bästa böcker jag vet, inramad av dallrande sommarhetta och Lundellsk alkoholromantik.

SKUMTIMMEN av Johan Theorin
En bok jag tänkt läsa länge, men aldrig riktigt fått tid till. Nu har jag just avslutat den.
En oerhört vacker och suggestiv bok om saknad och svek. Sorgen efter ett förlorat barn vars kropp aldrig återfunnits är utgångspunkten för en hemsk berättelse om ondska. Och detta mitt på det öländska alvaret.
En stark läsupplevelse.

Så...kanske har det nu blivit dags för en kvinnlig författare, efter alla dessa skrivande män...
Några tips?
Är öppen för allt, utom Camilla Läckberg!

Läste att den totala försäljningen av Johan T Lindwalls bok om Kronprinsessan Victoria ligger runt 50 000 exemplar.



Fatta hur mycket hårgelé man kan få för pengarna...

Under vår nyligen avslutade semester bodde vi några nätter på ett ganska halvsunkigt vandrarhem på Öland.
Det var samma ställe som förra året. Slitet men charmigt. Gamla möbler, våningssängar, självhushåll.
Mycket barnfamiljer, många danskar och holländare.

Sista natten drömde Sara något väldigt märkligt, sa hon.
Hon drömde att en stor, amerikansk limo rullade in mot vårt vandrarhem och ut kom ingen mindre än Diana Ross.
Eller rättare sagt; alla på hotellet såg direkt att det var Diana Ross fast hennes kropp var väldigt förändrad.
Hon var skrynkligare och mycket, mycket fetare. Cortisonsvullen likt Elvis sommaren 77.
Hon svettades ymnigt i sina slitna, trådiga och solkiga scenkläder från tiden med The Supremes.
Ross svepte in på hotellet och tog genast plats, hon skrek och domderade, hade diverse olika krav som hon ljudligt berättade för hotellpersonalen.

Hon verkade dessutom speedad, ingen på hotellet kunde sova när den feta och svettiga Diana Ross envisades med att i raketfart gå omkring och waila i hotellkorridoren.
Drömmen slutade med att Ross kommer in i vårt rum; uppjagad med eldig blick, doftande vodka och sjöblöt av svett.
Hon börjar bråka med Sara och mer eller mindre skäller ut henne över hur hon behandlar sina barn. Ross klargör att det nu får vara slut på den här misären och säger att hon kommer att ta med sig Elsa och Ville hem till Amerika.
Hon tänker adoptera/kidnappa våra barn och det är då slagsmålet börjar.

Sara och Ross slåss hejvilt som nånting tagit ur en Bondfilm, en riktig catfight...hela tiden får Sara små tussar av Ross svintoliknande hår i munnen och när hon vaknar håller hon fortfarande på att spotta ut resterna av den väldiga sångerskans toviga hårtussar innan hon inser att hon är vaken, att det hela bara varit en dröm.
En väldigt sjuk dröm.

...vi fattar inte riktigt Johan Theorins teori om det här med Skumtimmen....

Är det någon levande själ i landet som förstår nyttan med Namn & Nytt-sidan i Dagens Nyheter?
Den som läser Namn & Nytt inser snabbt att detta är en journalistisk relik från sent 1800-tal som 2010 knappast längre fyller någon funktion.
Layouten är föråldrad, språket är lätt studentikost och samtidigt knastertorrt, teckningarna har sett likadana ut sen 1975, bildjournalistiken består av läsarnas inskickade instamatic-foton från 1988. Texterna saknar udd, försöken till bitig satir blir ganska lama. Det står saker som "Kan man sova över i en undervattensbåt?" och rubrikerna har en klämkäck underton i stil med "Aldrig fel med rättika!". Och så den provinsiella godbiten: Titta, en man cyklade full i Grums, hamnade i sandlådan, blev påkissad av en katt.

Det hela är som en bisarr blandning av Svenska Mad och tidningen Husmodern fast utan själ och hjärta. 
Allt - precis allt, hittas numera snabbare och betydligt bättre på internet.
Vill man ha verkligt, kvalificerat trams kan man med fördel surfa in hit eller hit, exempelvis. 
Eller fortsätta läsa Nonsensakuten. 
 

Humor a la DN

Van Morrison, dyster sångare


Ville, yster grabb som gillar bakelser.

Väldigt vacker fan-video till Queens All dead, all dead från 1977.
Lite Döda Poeters sällskap-vibbar...man hör dem viska "carpe....diem..." 
En av kvinnorna skall enligt uppgift fortfarande vara i livet, 108 år gammal.

Jag och Sara har aldrig fattat det här med camping. Vad det är som gör att människor frivilligt klämmer in familjens alla fyra personer på en yta motsvarande en madrasserad cell på Kumla ätande vita bönor ur burk för att sedan diska i plastbalja eller "koppla av" i ett förtält, dallrande av fuktig värme och kondens?

För att inte snacka om att sova inklämd på en smal och troligen hård soffa eller lägga ut gigantiska summor på bensin för att kanske hamna på ställen som Säffle, Mjölby eller Mellerud?  
Alltid uttittad, aldrig ensam med regnet droppande in över förtältets ena läckande flik i taket? Skrikande barn, skällande hundar.
Kanske är det för lite vikingar i oss, kanske är det mer urbana kulturnördar av lägre medelklass...

Jag har annars en fördom om den typiske camparen som en ganska välbeställd villaägare ur medelklassen.
Just därför är det konstigt att en person som äger ett helt hus, sommartid finner sig i att bo på en yta mindre än herrtoaletten på den lokala pizzerian.

Ännu konstigare är det att denne villaägande campare låter sig hunsas så till den milda grad.
Hemma i villan kan de göra vad de vill...jag är herre över mitt eget hus, säger de....vill jag kissa i trädgården gör jag det...jag äger inte bara huset...jag äger den markareal som omger villan...jag är en fri man i den fria världen osv osv...
Sedan - så fort campingsemestern börjar - då får samma person finna sig i att bli åthutad olika förbudsskyltar; tomgångskörning förbjuden, ingen engångsgrill här, maxhastighet 20 km/h, mata ej fåglarna, kasta enbart brännbart avfall här, i denna tunna lägger vi enbart grillkol...ENBART grillkol...glöm inte det. Vet hut. Håll tyst på kvällen, kör sakta, visa hänsyn!!

Är det kanske en masochistisk ådra hos camparen...att de vill bli dominerade? 

På väg hem från Öland passade vi på att handla några grejor på IKEA i Kalmar.
När vi strosade runt där inne slogs jag åter av hur kul och spännande det skulle vara att arbeta som "namndöpare" på IKEA, alltså vara den som bestämmer vad alla sakerna skall heta.
Jag tror att jag - med min sjuka fantasi - skulle passa utmärkt till just det jobbet.

Efter ett tag slog det mig att det säkert är en sak som Ingvar Kamprad själv tar hand om, han med sitt kontrollbehov. Direkt såg jag framför mig hur det går till.
I Älmhult finns det säkert en stor, gyllene sal med speglar i både golv och tak...på en stor tron i furu (tronen BASTANT för 289 kr) sitter mogulen INGVAR själv iförd gulblå hermelinmantel och tjocka glasögon, lite som en blandning av Liberace och Joakim von Anka.
Genom en liten dörr kommer det då och då in små vättar iförda gröna pyjamaser (pyjamas GOSIG för 79 kr) bärande på saker som IKEA skall sälja. Detta visar sig vara företagets designers som nu nådigt uppsöker mogulen INGVAR för att få ett namn till sina produkter.
De visar stolt upp vad de presterat, varpå mogulen INGVAR lägger sin panna i djupa veck, suger lite på en blyertspenna (penna STRECKA för 3 kr) och sakta säger det namn som känns bäst.

Exempelvis; en designvätte kommer in med en kudde.
-MJUKIS säger Ingvar.

En annan vätte bär på en lampa.
-LYSANDE ropar Ingvar.

En tredje vätte har designat en gardin.
-FÖLJSAM muttrar Ingvar.

Och så går en dag i IKEA-fabriken och snart blir det natt och Ingvar tackar alla sina vättar för dagens insats och lägger sig för att sova (i sängen LÄCKAGE för 655 kr)

Så tar vi ett kort, på barnen i sommartid...


...när de badar...


...när de klappar getter på Barnens Gård...


...när de badar lågprishotellpool på Öland...


...när de spelar datorspel i Kuggeboda...


...när de plockar svamp och bakluckefikar...


...och när de grillar på balkongen...

Jag stod i kö inne i tobaksaffären.
De långa raderna av glossiga magasin fångade min blick.
På avstånd var det svårt att se vad det stod, inte för att jag egentligen var intresserad men vad skall man annars hitta på i en långsamtgående kö. Man kan bara stå där och fånglo.

Jag häpnade och tog mig för pannan.
Usch vad smaklöst att ge ut ett kulört månadsmagasin om det, tänkte jag.

Det var först när jag kommit fram till kassan som jag insåg att det inte stod TRAFFICKING utan TRUCKING på det glansiga magasinets omslag...

Föräldrar till stökiga elever skall kunna tvingas sitta med under lektionerna, anser Folkpartiledaren Jan Björklund i ett av sina många, piffiga utspel.

Jag har en bättre idé. Varför inte låta föräldrarna till de liberaler som inte är liberala tvångsinkallas till riksdagens plenisal under de mest rafflande debatterna om idédriven skolpolitik?

Om föräldrarna till de liberaler som inte längre är liberala också under sittningen har på sig burka är det bara att betrakta som en bonus.
Då kanske de åtminstone slipper se på skiten.

Fyraårige Ville uppvisade ett stort och innerligt intresse för Daniel & Vickans uppskruvade junibröllop:

Elsaismer är små tänkvärda aforismer som uppstår ur snart sexåriga Elsas mun.
Här är en ny:

-Jag är hungrig, pappa!
-Okej. Är du mycket hungrig, Elsa?
-Jaaa...jag är hundra meter hungrig!

Man läser mycket i media om de stackars thailändska bärplockarna som åker hit på oklara premisser och som lovas både guld och gröna skogar men som enbart hittar gröna skogar och en raserad ekonomi, ofta skuldsatta upp över öronen.

Visst är det förfärligt men vi får i denna stund inte heller glömma de stackars mohairplockarna.
Nonsensakuten har träffat mohairplockaren Greta, 61 år, som de senaste somrarna försökt plocka rosa, stickade mohairkoftor från 1984.

-Jag lovades rosa koftor av 80-talsmohair men har inte hittat en enda och nu sitter jag här med trötta ögon, krumma knän, en envis analklåda och ett hiskeligt sms-lån att betala tillbaka, jämrar sig Greta.

Vår sommargäst; Herr Elch, är nu hemkommen från Pridefestligheter och annat och tänker uppenbarligen ockupera vår lägenhet ett tag till.

Igår stod han ute på balkongen och grillade älgbajsbiffar.