TYPISKT
Reinfeldt tänker:
"Satan. Var han verkligen TVUNGEN att ha exakt samma kläder..."
WILLEM TRUMP
En av dem är Hollands nye Kung Knodd.
Den andra är mannen som blivit själva symbolen för taskiga hårersättningsprodukter.
Kan du se vem som är vem?
LIKA SOM BERGLING
HERR LINDEMAN, VISA LITE SOLIDARITET!
ROBIN OCH BENNY
Lika som bär.
Den ene har scenutstrålning som en säck potatis, den andre hade en egen armé av tjejer i baddräkt.
TVÅ FRISYRTEKNISKA LÄGEN
Nu är mitt hår så långt och oregerligt att jag i princip bara kan kamma fram två olika slags frisyrer.
Eller frisyrer, förresten, det är väl mer att betrakta som tillstånd. Lägen. Omständigheter.
Den ena ser vi här, vi kan kalla den för På jakt efter medlemskap i The Verve 1996:
Den andra - om möjligt ännu jävligare - är en sak vi kan kalla 1890-talscasting till Dorian Grays fucking porträtt.
Min vanliga frisyr (kamma allt håret bakåt för att sedan med fingrarna dra fram nån slags lugg) är fullständigt omöjlig att få till med denna längd på håret.
Jaja..världsliga problem. Det finns barn som aldrig fått se Digiloo med Lasse Holm.
LIKA SOM BERLUSCONI
LIKA SOM BÄR
Såg en trailer för en film och var hundra procent säker på att det var Ralph Fiennes som spelade huvudrollen. På slutet kom namnet Bradley Cooper upp. Bradley, vem??
Det är sällan två människor är så lika som dessa bägge skådisar.
LIKA SOM KONSTNÄR
LIKA SOM BÄR
Filmkaraktären Napoleon Dynamite och den påhittade programledaren Danny Saucedo.
LIKA SOM BÄR
Paul Melén och Tjalle Tvärvigg.
Palle och Tjalle.
LIKA SOM HELLNER
Steve Buscemi kan nog inte stå på ett par skidor.
Å andra sidan kan Marcus Hellner knappast med trovärdighet spela lönnmördare på film.
VARFÖR HATTE?
Varför valde Aftonbladet att illustrera den här nyheten med en bild på Hatte Furuhagen?
ALLA DESSA BÅGAR 1979
Du kanske har sett mitt tidigare så uppmärksammade inlägg gällande de svenska partiledarnas glasögonmode från 1982, det skrevs i maj 2012 och hette Alla dessa bågar.
Nu har turen kommit till en ny djupdykning i de tidigare partitopparnas galsögonmode och en stillsam analys av deras image, denna gång från valdebatten i SVT, fredagen den 14 september 1979.
Programmet gick i TV2 och producerades av Rapportredaktionen som låtit bygga upp en jättestor och färgglad panel bakom vilken partiledarna satt högt uppe i luften. Det såg nästan inte klokt ut.
Här ser vi debattledaren Ingemar Olander sitta med sin traditionsenliga sifferkvinna (den politiska televisionens motsvarighet till Lennart Hylands programvärdinna) och dingla med sina två meter långa ben.
Att glasögon var av yttersta vikt i tv redan 1979 är uppenbart, ju djärvare och spänstigare båge, desto bättre.
De enda som inte bär glasögon är, förutom Olander och siffermadamen, VPK:s nyligen avlidne kommunistkoryfé Lars Werner.
Annars har vi en mängd olika glasögonbågar att sätta tänderna i. Vi kan börja med statsminister Ola Ullsten (FP):
Det här är en snarlik variant av de discopräglade liberalbrillor som Ola sportade 1982, dock är färgen av toffée-cola här inte lika genomträngande, något som också går igen i hans kavaj, som är mer stram och återhållsam. Dock har glasögonen den festliga egenskapen att vara rökfärgade, dvs de är mörkare i sin kulör upptill, ovansidan är klart chokladbrun men det blir sen som att färgen rinner av dem i nederkanten; mot slutet antar de nästan en nikotingul nyans. .
Synverktygen påminner på detta sätt en del om de som bärs av Thorbjörn Fälldin (C):
Centerledaren har en mer traditionell variant, inte lika våghalsig.
Fälldins bågar saknar som vi redan konstaterat den övergående färgen från brun till gul som vi ser hos Ullsten.
I övrigt är det förmodligen exakt samma brillor som skulle komma att användas 1982. Att byta bågar på tre år var säkert inget som Fälldin ens övervägde vid denna tid. Under det sena sjuttiotalet var ett glasögonpars livslängd betydligt längre både gällande prestanda och moderiktighet. Trenderna rörde sig i något långsamma cykler, för att använda ett understatement.
När vi ändå är inne på konservatism, konformitet och måttlighet, kan vi visa Moderatledaren Gösta Bohman som 1979 skyndade mycket långsamt:
Måste säga att jag gillar formen på Göstas bågar, de klär honom. Väldigt raka, nästan knivskarpa upptill, ger bilden av en karg manlighet, man tänker detektiv eller spion. Kanske militär.
Utmed kanten kommer så de lite kvinnliga formerna fram och vid nederkanten får vi en riktigt skön avrundning som andas hasardspelande dansör.
Tillsammans med Bohmans höga panna och eleganta, vita kalufs i perfekt industrimagnatkamning, utstrålar han mognad, rättvisa, bankir, ordning och reda.
Något mera bångstyrig är Olof Palme (S). Inte minst hans hår, vid ett tillfälle under debatten försöker han kamma sin lugg kraftigt åt höger.
Man ser dock på honom att det gör ont i hårsäckarna, varvid han snabbt (och utan att tappa tråden i det han säger) diskret men effektivt gör den traditionella vänsterkamningen.
Som vi kunde konstatera redan vid genomgången av 1982 års glasögonmode, var Palme alltför disträ och kanske fåfäng för att egentligen bära glasögon.
Åldern gjorde dock att den 52-årige S-ledaren (han ser faktiskt äldre och mer sliten ut på bilden) tvingades ta fram detta hjälpmedel för att kunna läsa från papper.
Hans förhållande till de metallfärgade DDR-brillor vi ser ovan, går dock att jämföra med det förhållade som Leif GW Persson har till sina kriminalprofessorsglasögon idag, dvs det är inte lång tid de får sitta på näsan.
Palme dänger och slänger med sina stackars glasögon, har dem ofta i handen, pekar med dem, lägger dem på bordet i affekt.
Vi vet inte med säkerhet om Palme använde sig av dessa bågar för att på nåt sätt få sitt ansikte att se mer avlångt ut (kanske hade han här inspirerats av sin hejduk Ingvar Carlsson) men faktum är att bågarnas form är mer rektangulär än kvadratisk, och då menar jag rektangulär på höjden.
Vad vi vet är att Palme helt ratade de borgerligas mörka, bruna bågarna till förmån för de förvisso något kallare men också lite mer sobra brillorna av silvrig metall.
Varför han valde att helt anamma Bengt Bedrups look och image i tv:s slutdebatt 1979 lär vi dock aldrig få något tillfredsställande svar på.
ÄNGLA-LENA FISCHER
Lika som bär.
Det finns en märkbar likhet mellan Blekinge Läns Tidnings politiske chefredaktör Inga-Lena Fischer och en hederlig, gammal bokmärkesängel.
Detta blir extra tydligt med Inga-Lenas nya bild-byline i tidningen.
Jag kan inte bestämma mig för vem av dem som är sötast.
LIKA SOM EDBERG
Stefan Edberg och Jonas Falk (aka Das-mannen) uppvisar en remarkabel likhet. Troligen mest till utseendet.
OKLAHOMAS LILLA BLINDTARM
De senaste dagarna har av lätt insedda skäl inneburit en hel del fånstirrande på den nordamerikanska kartan och plötsligt slår det mig; nog måste väl de ansvariga varit rejält på pickalurven den dag då gränserna mellan Texas, Colorado, Kansas och Oklahoma skulle fastställas?
Hur förklarar man annars att Oklahoma har en slags blindtarm; en oestetisk och mesig landremsa som ligger horisontellt och hindrar Texas från att gå ända upp till Colorado och Kansas?
För att tala klartext: What's the bloody point?
Någon som vet varför kartan ser ut så här?
LIKA SOM JOE
Joe Cocker anno 1969 är märkligt lik Nassim Al Fakir.
LIKA SOM BÄR
Nog finns det en kuslig likhet mellan spelföretaget Casino Rooms och Malmö FFs loggor?
Man kan tycka att MFF borde kolla förutsättningarna för en eventuell rättslig prövning...
LIKA SOM BÄR
Myndighetsmaestron Bo Bylund och förbundskapten Pia Sundhage.
