GOTT NYTT ÅR!
Nyårshelgen är en tid för både bokslut och framåtblickande.
Man bör dock akta sig för att alltför mycket spekulera om framtiden, allra minst i ett tioårsperspektiv som ABBA gör i sin klassiska nyårshymn Happy New Year.
För vem vet vad som kommer att hända 2021. Idag vet vi inte mycket mer än att det analoga tv-nätet i Mexiko planerar att släckas och att Göteborg firar 400 års-jubileum.
Nästan allt annat svävar vi i tvivelsmål om.
Personligen är jag glad över att 2011 äntligen är slut och att vi får chans att möta ett nytt, spännande år.
Vilka tankar och förhoppningar har vi inför 2012?
Hur kommer det att bli? Kommer alla våra drömmar om framtiden att bli något mer än enbart pinsam konfetti på golvet?
Är det egentligen så bra att tänka i dessa banor överhuvudtaget?
Hur kommer det att bli? Kommer alla våra drömmar om framtiden att bli något mer än enbart pinsam konfetti på golvet?
Är det egentligen så bra att tänka i dessa banor överhuvudtaget?
Är det inte bättre att fånga dagen?
Det är lite av dessa känslor, stämningar, funderingar och förhoppningar som ABBA på nåt sätt lyckas kapsla in i sin anthem från 1979 som jag minns så tydligt från min barndom. Här kommer den igen. Nu ligger den åter lite sötsliskig och inställsam framför oss.
Det är glädje, det är allsång, det är champagne och fyrverkeri.
Men också rotlöshet, rastlöshet, okunnighet och vanmakt. Ångest. Kyla. Osäkerhet.
Det är lite av dessa känslor, stämningar, funderingar och förhoppningar som ABBA på nåt sätt lyckas kapsla in i sin anthem från 1979 som jag minns så tydligt från min barndom. Här kommer den igen. Nu ligger den åter lite sötsliskig och inställsam framför oss.
Det är glädje, det är allsång, det är champagne och fyrverkeri.
Men också rotlöshet, rastlöshet, okunnighet och vanmakt. Ångest. Kyla. Osäkerhet.
VILL KANDIDATEN HA EN KAKA?
Om några dagar är det dags för Republikanernas första nomineringsval i delstaten Iowa; avstampet för en landsomfattande valprocess som sedan skall vaska fram den stolle som till sommaren utses till presidentkandidat i det amerikanska presidentvalet i november och som kommer att ställas mot Barack Obama.
Om man anser att Obama är ett konstigt namn - vad skall man då säga om de republikanska kandidaterna där det förutom stockkonservativa åsikter och krigshets verkar vara minst lika viktigt att heta något som låter oseriöst.
Ron Paul - låter som en drink bestående av rom, vigvatten och ägglikör.
Rick Perry - låter som ett varumärke, som en tillverkare av ljusgrå pullovers.
Mitt Romney - låter som en boktitel. En bok som handlar om den sovande uppväxtstaden Romney.
Rick Santorum - låter som namnet på ett sjukhus.
Michelle Bachmann - låter som namnet på en låghalt men yppig coutrysångerska.
Newt Gingrich - låter som det latinska namnet för "urinvägsinfektion".
John Huntsman - låter också som ett klädmärke, specialiserat på jakt- och fritidskläder.
Tacka vet jag den tid då republikanska politiker hade seriösa namn.
Om man anser att Obama är ett konstigt namn - vad skall man då säga om de republikanska kandidaterna där det förutom stockkonservativa åsikter och krigshets verkar vara minst lika viktigt att heta något som låter oseriöst.
Vi kan väl ta dem en och en.
Ron Paul - låter som en drink bestående av rom, vigvatten och ägglikör.
Rick Perry - låter som ett varumärke, som en tillverkare av ljusgrå pullovers.
Mitt Romney - låter som en boktitel. En bok som handlar om den sovande uppväxtstaden Romney.
Rick Santorum - låter som namnet på ett sjukhus.
Michelle Bachmann - låter som namnet på en låghalt men yppig coutrysångerska.
Newt Gingrich - låter som det latinska namnet för "urinvägsinfektion".
John Huntsman - låter också som ett klädmärke, specialiserat på jakt- och fritidskläder.
Tacka vet jag den tid då republikanska politiker hade seriösa namn.
Som Bob Dole, Jack Kemp och Pat Buchanan.
SEXTIOTALISTER PUSHAR 50
Åldern är bara en siffra men kom inte och säg att den inte är intressant.
Jag kan fortfarande inte fatta att en hel drös med sextiotalister nu håller på att fylla 50. När jag tänker på en sextiotalist ser jag alltid en person i 35-årsåldern framför mig. För mig har sextiotalisterna alltid varit de där småbarnsföräldrarna som gör karriär. Något har uppenbarligen hänt.
Det visar sig nämligen att man kan vara född 1962 och fira femtioårsdag om bara några månader.
Jag menar; 1962, det var väl inte så himla länge sedan. Trots att jag av lätt insedda skäl inte själv har några minnen från 60-talet ter det sig ändå smått absurt att Jon Bon Jovi fyller 50 nästa år.
I likhet med bl.a Joachim Berner, Paula Abdul, Christian Falk, Niklas Hjulström, David Gahan, MC Hammer, Gunde Svan och Emilio Estevez.
Samtidigt finns det andra namn i denna skara av blivande 50-åringar där man häpnar och har svårt att fatta att de är så unga som bara 50 år. Robert Wells och Lasse Kronér exempelvis. De borde vara 60 eller så men de är bara 49 på väg mot the big five o...
Emilio Estevez gör vad han kan för att stoppa tiden. Plastik-kirurgi, antyder cyberrymdens moralväktare.
EN HAMMARE OCH EN GRIS
På långt håll och med svaga ögon är det lätt att ta fel...
ÅRETS TRAMSIGASTE INLÄGG
Så var det då dags att sammanfatta 2011 med Nonsensakuten.
Alla dessa inlägg är säkert trevliga på sitt sätt. Själv vill dock framhålla ett inlägg som skrevs den 31 maj i år.
Häng med på en resa bakåt i tiden. Läs, skratta, gråt och förundras över samtiden.
Januari - Nåt hårt i byxan
Mars - Delikat marknadsföring
April - Orup blickar bakåt
Maj - Cola till allt
Juni - Chamade Allting har en baksida
Juli - Skåjter Systematiskt
Augusti - Finska True Talent Pinsamt i baren
September - Pluras patiens Federleys twitter
Oktober - Ofrivilligt Bottenkänning
November - En klocka på väggen
December - Veteranschlager Palme, den yrvakne politruken
Alla dessa inlägg är säkert trevliga på sitt sätt. Själv vill dock framhålla ett inlägg som skrevs den 31 maj i år.
Rent stilistiskt är det kanske den text jag är mest nöjd med 2011, även om den är medvetet pretentiös. Så här såg det ut, rubriken var Fyra nyanser av grått:
Små konformade, iskalla regndroppar kastar sig vertikalt mot ansiktet; rivs med av den intensiva vinden, som allra mest aggressiv utmed Saltöbron.
Himlen är grå på tusen olika sätt. Ljusgrå. Mörkgrå. Skitigt grå, sossegrå, Ruhrområdesgrå, silvertejpsgrå, grapetonicgrå, "jagärettfuckingtrollmålatavJohnBauer-grå"...
Men inte fullständigt. Det finns vita sjok, vita partiklar simmande i ett annars grått himmelshav.
Det är kallt. Tio grader. Det blåser, det duggar, jag fryser...
I morgon är det juni.
Sommarens första dag.
Himlen är grå på tusen olika sätt. Ljusgrå. Mörkgrå. Skitigt grå, sossegrå, Ruhrområdesgrå, silvertejpsgrå, grapetonicgrå, "jagärettfuckingtrollmålatavJohnBauer-grå"...
Men inte fullständigt. Det finns vita sjok, vita partiklar simmande i ett annars grått himmelshav.
Det är kallt. Tio grader. Det blåser, det duggar, jag fryser...
I morgon är det juni.
Sommarens första dag.
LIKA SOM BÄR 2011
Det har under det snart avslutade året blivit ganska många liknelser här på Nonsensakuten, somliga självklart inte lika träffande som när BP-ordföranden Carl-Henrik Svanberg förra året liknande oljedrabbade kustbor vid dvärgar men ändå...
Av alla de varianter av bär som passerat revy kommer nu fem stycken (en del hävdar att det rör sig om de mest flagranta) att så att säga passera nyårsrevy:
HON ÄR POPULÄR PÅ NYÅRSNATTEN
Boll-Inger....
SNART BÖRJAR TERRORN
I dessa ystra nyårstider då våldsamma raketer, trältrampad laxmousse, iskall skumpa, färgglada hattar, Jan Malmsjö i smoking och gyllene girlanger på bordet präglar vår varseblivning är det lätt att glömma bort att vi har helvetet över oss om lite mer än bara en månad.
Jag pratar givetvis om den svenska Melodifestivalen som kör igång redan den 4 februari.
Ett flärdfullt sätt att överleva vintern, som evenemanget brukar beskrivas av sina totalt okriitiska anhängare.
En vansinnigt migränframkallande uppvisning i smaklöshet och talanglöshet som är helt omöjlig att undvika, säger jag.
Hade det bara varit så att det förekom på tv 90 minuter varje lördag i fem veckor hade jag kunnat stå ut med det. Istället är det den där känslan av att inte komma undan som rider mig som en mara om natten. Tanken på alla inför-artiklar, under sändning-chattar, liverapporter och efterpartys-artiklar som får en att vilja kräkas rakt ut åt hela idén.
Framförallt detta, den kollektiva masshysterin fick mig att starta Facebook-gruppen Vi som väljer bort Melodifestivalen (det är så min generation gör när vi skall protestera..vi startar ingen FNL-grupp...vi startar en Facebookgrupp istället).
Varudeklarationen för denna Facebookgemenskap för likasinnade beskrevs så här:
Mads Mikkelsen pratar om dagarna man minns och om att ta tillvara på livet. Att sitta bänkad framför tv:n varje lördag för att följa Melodifestivalen är att slösa med både synnerv, trumhinnor och liv!
Det här är gruppen för oss som anser att Melodifestivalen blivit en masspsykos präglad av dålig smak och usel musik samt idiotiska texter. Fenomenet som sådant är väl egentligen okej, låt folk lyssna på skitmusik och se Danny i helfigur men pracka inte på oss skiten. Det som vi i gruppen vänder oss emot är tvånget och hysterin kring evenemanget. Vi anser också att hela konceptet är kört i botten eftersom Sverige aldrig någonsin kommer att kunna hävda sig i Eurovision Song Contest. Melodifestivalen var bättre förr, innan Christer Björkman förvandlade det hela till en kringresande cirkus präglad av dålig smak och kitsch...
Mads Mikkelsen pratar i en berömd tv-reklam om dagarna man minns och om att ta tillvara på livet. Att sitta bänkad framför tv:n varje lördag för att följa Melodifestivalen är att slösa med både synnerv, trumhinnor och liv!
Det här är gruppen för oss som anser att Melodifestivalen blivit en masspsykos präglad av dålig smak och usel musik samt idiotiska texter. Fenomenet som sådant är väl egentligen okej, låt folk lyssna på skitmusik och se Danny i helfigur men pracka inte på oss skiten. Det som vi i gruppen vänder oss emot är tvånget och hysterin kring evenemanget. Vi anser också att hela konceptet är kört i botten eftersom Sverige aldrig någonsin kommer att kunna hävda sig i Eurovision Song Contest igen. Melodifestivalen var bättre förr, innan Christer Björkman förvandlade det hela till en kringresande cirkus präglad av dålig smak och kitsch...
Om du inte vet vad du skall lämna för nyårslöfte i år, vill jag rekommendera dig att gå med i Vi som väljer bort Melodifestivalen.
KANSKE SNART DAGS ATT SAMMANFATTA...
...året som gottis...
Nonsensakutens traditionella årskrönika kallad Årets tramsigaste inlägg ligger i en digital pipeline.
ISTÄLLET FÖR NYÅRSLÖFTE
JUHOLT PÅ WIKIPEDIA...
SNÖGUBBEN
Den animerade filmen Snögubben från 1982, baserad på en bok av Raymond Biggs, är ett av min barndoms starkaste minnen från julen.
Den enkla historien om den lille rödhårige grabben som har tråkigt och bygger en snögubbe som i hans drömmar sedan väcks till liv är en avkopplande och stämningsfull film om julens mystik. En väldigt varmhjärtad berättelse (snälla stoppa mig innan jag förvandlas till Lasse Berghagen..)
I alla fall - mitt favoritavsnitt är när Snögubben släpps in i huset och får möta en helt annan värld (3.20 in i klippet är han inte helt olik Göran Persson, då han testar byxor med pressveck).
Med denna barnsliga och juliga film (helt utan sarkasm och annat som hör vuxenvärlden till) vill jag önska dig som läsare av Nonsensakuten en riktigt GOD JUL.
APPLES PARADIS
Är det bara jag eller finns det så många beröringspunkter mellan företaget Apple och Bibeln att det näppeligen kan betraktas som en slump?
Exempelvis har vi själva äpplet; det äpple som Adam & Eva står och smaskar på trots Guds uttryckliga varningar om att de med detta beteende skulle skita i det blå skåpet.
Detta är självklart ganska logiskt; Steve Jobs valde ju denna symbol just för att den representerade kunskap. Vad följde efter äppleätandet? Jo, syndafallet! Vad behöver man då det regnar för att inte bli blöt? Ja, vad sägs om en Macintosh?
Typisk mackintoshrock. Lägg märke till den förbryllande felstavningen.
Mystiken tätnar.
Vidare har vi det faktum att gamla testamentet innehåller ett rafflande avsnitt kallat Jobs bok (för nutida betraktare vill vi förtydliga att det inte handlar om Jobs Powerbook)
Wikipedia beskriver Jobs bok på följande sätt:
"Berättelsen om Job handlar om varför en rättfärdig människa måste lida livets orättvisa och hur man kan bli upprättad".
Den röda tråden är rätt självklar, eller hur? Först måste människan lida livets orättvisa genom att sitta där med en gammal telefon av usel modell och dessutom med anskrämlig design. Enda sättet att komma ur detta ekorrhjul och bli upprättad är genom att fortast möjligt skaffa sig en Iphone.
LÄR AV LERNSTRÖM
Kanske missade du förra veckans allra största och mest tongivande nyhet inom svensk media.
I så fall kommer här en påminnelse.
Det var Expressen som i söndags hade ett scoop under avdelningen Bekantas Bekanta.
Tydligen kan programledaren Pär Lernström plocka upp hundbajs SAMTIDIGT som han pratar i mobiltelefon. Det avslöjade Expressen. Utan att tappa tråden böjer han sig ner på huk för att plocka upp vad hans jycke just presterat medan han med andra handen håller en mobil tätt tryckt mot ena örat. För att ytterligare understryka sin tes kunde tidningen bifoga ett bildbevis enligt följande:
TITTA, HAN SNACKAR!
Idag var jag med i P4 Blekinges program Nio till ett med Daniel och Jenny för att käka tacos.
Kändes härligt att få valuta för licenspengarna. Anledningen var att jag för någon vecka sedan publicerade lite nya texter till julens alla sånger; texter som handlar om det mest folkära av allt folkkärt 2011, nämligen TACOMIDDAGEN.
Inslaget börjar sju minuter in i ljudfilen.
Jag vill tacka för gästvänligheten och samtidigt rekommendera min sidoblogg Rimbloggen, för dig som på allvar älskar usla låttexter.
NÄR JULTOMTEN SKALL DISKA...
..brukar han ställa sig framför diskbänken, titta ner mot det rostfria och sedan säga:
-Ho Ho!
-Ho Ho!
HELT UTAN BAKTANKE
Läste i veckan att vinnaren av Årets Företagsrock i Eskilstuna tydligen var ett skojfriskt gäng iförda skinnbyxor, nitar och skinnmössor.
Till vardags arbetar de på bageriet Fazer AB.
Namnet?
Läderbagarna. Självklart.
UPPRÖRANDE
Var inne på Åhléns för att handla julklappar. Mina ögon föll på ett spel avsett för hela familjen, kanske främst då de små barnen.
Spelet heter Med andra ord. Syftet är behjärtansvärt; att lära barn beskriva ett ord snabbt och få fritt utlopp för sin fantasi.
Spelets omslag visar exempel på hur det kan gå till.
Titta på pratbubblorna. Att någon snabbt försöker förklara ordet BANAN genom att lite skämtsamt säga "guleböj på svenska" känns både finurligt och logiskt.
Moralisten vaknar dock till liv när det handlar om den andra pratbubblan. "Bor samerna i..."
Man vill helst inte spekulera kring vilket ord som det är meningen att man skall gissa på fast man kan ändå inte riktigt låta bli. Man vet ju vad det där lilla tältet kallas.
STARKE MAN
De senaste fem åren har det enligt mig bara funnits två svenska tv-serier som varit värda att se.
Jag har under hösten sett samtliga avsnitt; jag råkade dessvärre missa första säsongen då den sändes. Nu är jag både uppdaterad och hänförd; detta är något av den bäst träffande satir som visats i svensk tv sedan Helt Apropå uppnådde sin peak 1987.
Hur i helsike kan ett public service-bolag tänka i vinstmaximeringstermer (som det på nåt sätt ändå handlar om här; dvs kostnaden för produktion visavi antalet konsumenter av produkten).
Med tanke på all annan dynga som SVT prånglar ut borde det vara en fråga om prioiteringar. Har hört att totalsågade underhållningen Minuten skall komma tillbaka. Den som knappt sågs av någon under säsong ett. Här borde man kunna göra en ompriotering. Det är väl viktigare att SVT satsar pengar på nyskriven, svensk dramakomediproduktion än dussinunderhållning som lika gärna hade kunnat gå på Kanal 5.
Å andra sidan är självklart Minuten mycket billigare att göra, det behövs bara en programledare, några muggar och en blyertspenna. Men det är skit-tv. Det är inte public service och det är inte värt licenspengarna!
För att inte tala om de lysande skådespelarinsatserna, främst av Magnus Mark och Claudia Galli som verkligen lyckats förmedla all den frustration som maktlösa tjänstemän känner i skuggan av alla de starka män som faktiskt fortfarande finns runt om i landets småkommuner. Maktfullkomliga, feta, arroganta. Som i alltför många fall är socialdemokrater som ärvt makten från sin pappa, inte helt olikt proceduren i Nordkorea.
Dessvärre anser SVT att 800 000 människor är för få. Och att det är viktigare med trollkarlar och akrobater som balanserar kexchoklad på sina gyllene hattar.
Den ena är självklart Solsidan. Den andra skulle man kunna kalla för Skuggsidan, då det handlar om den nordostskånska kommunen Svinarp.
Givetvis syftar jag på Starke Man.
Jag har under hösten sett samtliga avsnitt; jag råkade dessvärre missa första säsongen då den sändes. Nu är jag både uppdaterad och hänförd; detta är något av den bäst träffande satir som visats i svensk tv sedan Helt Apropå uppnådde sin peak 1987.
Jag är också - tyvärr - förbannad, ja, nästan vansinnigt förbannad, när jag nu nåtts av nyheten att SVT lägger ner en fortsättning av serien. Anledningen: för få tittare. Bara ca 800 000. Alltså bara närmare en miljon svenskar. Det bor ungefär en miljon människor i Skåne. Vill SVT kanske lägga ner det landskapet också eftersom de är för få?
Hur i helsike kan ett public service-bolag tänka i vinstmaximeringstermer (som det på nåt sätt ändå handlar om här; dvs kostnaden för produktion visavi antalet konsumenter av produkten).
Det är en sak att SAAB får lägga ner då de agerar som privatbolag på en kommersiell marknad. SVT är public service-television och bör ha andra parametrar att räkna utifrån än enbart antalet tittare. 800 000 människor är ändå förbaskat många tittare i dagens tv-värld. TV3 hade kunnat offra en arm för att ha 800 000 tittare.
Med tanke på all annan dynga som SVT prånglar ut borde det vara en fråga om prioiteringar. Har hört att totalsågade underhållningen Minuten skall komma tillbaka. Den som knappt sågs av någon under säsong ett. Här borde man kunna göra en ompriotering. Det är väl viktigare att SVT satsar pengar på nyskriven, svensk dramakomediproduktion än dussinunderhållning som lika gärna hade kunnat gå på Kanal 5.
Å andra sidan är självklart Minuten mycket billigare att göra, det behövs bara en programledare, några muggar och en blyertspenna. Men det är skit-tv. Det är inte public service och det är inte värt licenspengarna!
Jag kommer verkligen att sakna Lars-Göran Bengtsson, Gunvor, Junior, Jonna, Matts och Rinnestig och hela gänget.
För att inte tala om de lysande skådespelarinsatserna, främst av Magnus Mark och Claudia Galli som verkligen lyckats förmedla all den frustration som maktlösa tjänstemän känner i skuggan av alla de starka män som faktiskt fortfarande finns runt om i landets småkommuner. Maktfullkomliga, feta, arroganta. Som i alltför många fall är socialdemokrater som ärvt makten från sin pappa, inte helt olikt proceduren i Nordkorea.
Om detta hade man hoppats få se mer, mycket, mycket mer.
Dessvärre anser SVT att 800 000 människor är för få. Och att det är viktigare med trollkarlar och akrobater som balanserar kexchoklad på sina gyllene hattar.
JULKLAPPSTIPS
Nu finns den här; den nya, läckra tapeten KNUGEN från IKEA (49:90). Vilket vrakpris!
KIM SOM JUST HADE FÖRBERETT JULBORD OCH ALLT
Förvisso ett julbord enbart till honom själv men det är tanken som räknas.
SOM ETT JULTIDNINGSOMSLAG
När jag var liten och läste så kallade jultidningar vill jag minnas att den publikation som gjorde störst intryck på mig hette BLAND TOMTAR OCH TROLL.
Det är möjligt att den finns fortfarande. Om så är fallet, skulle denna bild kunna vara omslagsbild i år:
OTURISMFÄLLAN I NORR
Det är ett fasligt ståhej kring den där midnattssolen sommartid.
Förmiddagssolen vintertid hör man aldrig ett ljud om...
VETERANSCHLAGER
Ganska många retar sig på att den svenska Melodifestivalen innehåller samma kluster av rätt sorgliga och uttjänta artister år ut och år in. Många kräver att få in lite nytt blod i tävlingen, åtskilliga är trötta på den så kallade schlagersocieteten som ständigt tycks ha klippkort till evenemanget.
Nonsensakuten har som enda blogg söder om Växjö fått en unik inblick i Melodifestivalens framtid.
Genom vår magiska kristallboll kallad "Christer Björkmans ena kula" ser vi följande framtidscenario; skådeplatsen för denna profetia är Globen år 2042 och detta är en del av den lineup som kommer att möta svenska folket i schlagerfinalen då:
Pernilla Wahlgren, 75 sjunger: "På Piccadilly sjukhem, där träffades vi, på Piccadilly sjukhem bak ett draperi. Minnet av en tungspatel, fick mig faktiskt ur balans, på Piccadilly sjukhem, det är ren magi.."
Jan Johansen, 76 ställer upp med en sång om en rollator: "Så sitt på mig om du blir trött i benen ta en paus och försök andas ut. Sitt på mig om du känner av njurstenen som en våg utav smärta i dig...vila dig då"
Carola Häggkvist, 76 äntrar sedan scenen genom att sjunga: "Jag är fånge i en spjälsäng, synd om mig, ingen kommer hitta mig där jag ligger med min Allers, fångad i en spjälsäng, synd om mig, vården här är ej ok och inte blir man erbjuden nåt bad"
Jill Johnson, 69 tar ton: "En gubbe gick förbi, kunde inte låta bli att ta sig fram till dörrkarmen med ett knip, som ett skrynkligt gammalt lik var hans ansiktes mimik när han nådde toalettringen, det tar tid...med prostatabesvär"
Charlotte Perelli, 68 följer efter det: "Har tappat mina brillor, jag fattar inte vart, har letat hela dagen och plötsligt nu så blev det natt, mina små glasögon är viktiga för mig utan dom så kan jag inte se på dig..åååå...utan dom så kan jag inte se på dig..."
Kikki Danielsson, 90, hjälps in på scenen och börjar efter ett tag sjunga: "Du ger mig höftoperationer, varje gång jag råkar dratta på ändan och det blir så fel så får jag höftoperationer, som ju leder till nåt mycket mer, ja, jag tror det är en bra idé...att trilla mer..."
I EN HIMMEL NÄRA DIG
Gud nr 1:
-Du...du vet han Jan-Olov Andersson..
Gud nr 2:
-Vem?
Gud nr 1:
-Ja, du vet han som sitter framför teven och skriver ner vad han ser för nåt i en kvällstidning.
Gud nr 2:
-Han i Aftonbladet?
Gud nr 1:
-Just han...jo...han vill bara att vi skall veta att han aldrig varit nåt större fan av E-Types musik..
Gud nr 2:
-Okej..
ONCE BITTEN, TWICE SHY
Jag vet, det är fasansfullt smörigt och kitschigt men satan vad bra han sjunger, George Michael.
I min bok är han helt klart tvåa efter Mercury.
Det är härligt med sångare som verkligen sjunger ut och vars röster låter lika magiska som ett par spinnande katter i solsken. Jag tänker då förutom på Freddie och George på bl.a Shirley Bassey, Tom Jones och Björk.
Jag tyckte förstås GM var en ganska töntig mes med blonderade hårslingor och (för att låna Nalle Puhs beskrivning) väldigt studsig musik.
Tror att jag ändrade inställning till honom när låten Faith släpptes. Jag tyckte det var en ganska funkig rockabillypastisch.
Sen blev han lite för seg och pretentiös på 90-talet (stor Ronan Keating-varning var det på en del sockriga ballader). Runt millenieskiftet tog han upp sig och gav sig in på lite disco och samtidigt utforskade han musiken från sin uppväxt med plattan Songs From The Last Century (och här är det läge att tala om stor Rod Stewart-varning).
Sen gick det utför och idag är han ett pophistoriskt vrak som omges av HIV-rykten och rattfylledomar.
Tydligen skall han dock vara på bättringsvägen efter den lugninflammation han insjuknade i för nån månad sen.
Jag tror att George Michael är en av de 80-talsartister som skulle kunna ha potential att hitta nya ingångar till sin musik. Om man sitter på en så pass bra röst som Michael, är det förstås slöseri att inte ta sig i kragen och våga sig på nåt nytt. Till skillnad från Victor Muller tror jag nämligen inte att GM:s tid är förbi.
GRÖTRIMMENS TRIUMF
Det finns få saker som känns så äkta och så ärliga som när en dansbandssångare tillönskar dig en riktigt god jul. Man vet att det kommer direkt från hjärtat.
Som alltid i december ökar trafiken till min sidoblogg; Rimbloggen.
Troligen är det uppstressade och genomsvettiga personer som mitt i sin julklappsneuros kommer på att man kanske borde rimma några taffliga rader på paketet också.
Huruvida de sen blir djupt besvikna när de surfar in och möts av klassiska låttextsrim som "kvällen är slut och vi har haft en trevlig stund vid tv-apparaten, kvällen är slut och sover gör familjens hund å även undulaten" eller "här finns allt från kaffekask till små kaffebruna fnask", låter jag vara osagt.
De senaste åren (bloggen startade 2007) har jag i december försökt leta upp just jullåtar med extra vedervärdiga rim och tro mig, det bara vimlar av dem. Här kommer därför länkar till ett antal jullåtar av mer eller mindre dubiös natur med kraftigt excentriska rim att kanske sno och skriva ner på sina paket. Varsågod!
KALLE DUCKAR INTE FÖR NÅNTING
Elsa och Ville tittar på en julfilm där Musse Pigg och hans vänner firar en god jul (fattas bara annat, har någon nån gång sett Disneygänget fira en hemsk jul omgivna av sina ovänner?).
Kalle Anka, Kajsa och knattarna sitter vid matbordet redo att hugga in, då Elsa plötsligt utbrister:
-Jag tycker det är rätt dumt av dem som är ankor att sitta och äta kalkon...
SYNPUNKTER FRÅN ULLARED
Efter succén med Ekots lördagsintervju lanserar nu Boris Lennerhov Ge-Kås lördagsintervju. Först ut att intervjuas är Cathy Jönsson, hemmafru. Utfrågare är Stanley Bergklo.
ETT PALMHJÄRTA
När han går förbi då tystnar musiken, hans magi gör ingen besviken, han ger alla flickor vad de vill ha...
DEN MANIPULERADE KUNGABILDEN
Mille Markovic släppte i eftermiddags den här bilden:
Experter menar dock att den är manipulerad...
MIXAT NONSENS
Ett nytt ordspråk lanserades i veckan: Hellre Greider-frisör än SAAB-rekonstruktör!
Nu är det väl snart fripå för landets alla medier att ringa upp Ebbe Schön och snacka lite allmogejulfirande? Schön sover 11 månader om året och väcks till liv i december av Pekka Heino lagom till en sändning av Go'kväll.
Extra stämningsfullt var det i veckan i raggarnästet Töreboda då Lucia kom skridande med alla sina tärningar
Plötsligt känner man igen en massa låtar som spelas på P3. Kända alster framförda av stora artister; konstnärer som lyckats leva på sin musik. Förklaringen är självklart Musikhjälpen. Häromdagen hörde jag exempelvis Toto med Africa på P3, det har nog inte hänt sedan 1982. Förmodligen har musikläggaren Germund Stenhag låst in sig på nån toalett i ren affekt, intensivt tuggande på en sobril.
Ville önskar sig självklart lego i julklapp. Det är vad man kan kalla en lågoddsare. Undrar om BR Leksaker säljer det här kitet:
Har slarvat lite med sömnen den här veckan. En morgon då jag vaknade med påsar under ögonen och såg mig själv i spegeln tittade gamle SVT-murveln Einar von Bredow tillbaka:
Jag testade att bildgoogla "osympatisk skitstövel" och det tog väl inte två sekunder förrän han dök upp på skärmen; Newt Gingrich.
På tal om republikanernas tröstlösa kamp att vaska fram en snubbe som har åtminstone en teoretisk chans att framstå som presidentkandidat utan att samtidigt framstå som fullständigt debil; i veckan skrattade många gott åt Rick Perry (han med hästminnet) när han i en reklamfilm där han ondgör sig över att släppa in homosexuella i det militära, blivit utstyrd i ganska exakt samma jacka som Heath Ledger hade på sig som praktiserande cowboybög i filmen Brokeback Mountain.
Lucia firades även i Jemen. Ett av de mest populära tilltuggen var så kallad lusse-kat.
Nu är det väl snart fripå för landets alla medier att ringa upp Ebbe Schön och snacka lite allmogejulfirande? Schön sover 11 månader om året och väcks till liv i december av Pekka Heino lagom till en sändning av Go'kväll.
Extra stämningsfullt var det i veckan i raggarnästet Töreboda då Lucia kom skridande med alla sina tärningar
Plötsligt känner man igen en massa låtar som spelas på P3. Kända alster framförda av stora artister; konstnärer som lyckats leva på sin musik. Förklaringen är självklart Musikhjälpen. Häromdagen hörde jag exempelvis Toto med Africa på P3, det har nog inte hänt sedan 1982. Förmodligen har musikläggaren Germund Stenhag låst in sig på nån toalett i ren affekt, intensivt tuggande på en sobril.
Ville önskar sig självklart lego i julklapp. Det är vad man kan kalla en lågoddsare. Undrar om BR Leksaker säljer det här kitet:
Har slarvat lite med sömnen den här veckan. En morgon då jag vaknade med påsar under ögonen och såg mig själv i spegeln tittade gamle SVT-murveln Einar von Bredow tillbaka:
Jag testade att bildgoogla "osympatisk skitstövel" och det tog väl inte två sekunder förrän han dök upp på skärmen; Newt Gingrich.
På tal om republikanernas tröstlösa kamp att vaska fram en snubbe som har åtminstone en teoretisk chans att framstå som presidentkandidat utan att samtidigt framstå som fullständigt debil; i veckan skrattade många gott åt Rick Perry (han med hästminnet) när han i en reklamfilm där han ondgör sig över att släppa in homosexuella i det militära, blivit utstyrd i ganska exakt samma jacka som Heath Ledger hade på sig som praktiserande cowboybög i filmen Brokeback Mountain.
Lucia firades även i Jemen. Ett av de mest populära tilltuggen var så kallad lusse-kat.
PENNFÄKTAREN INGMAR
-Varför var Bergmans kvinnor alltid så kåta?
-Det måste ha berott på alla lappar.
LEDIN-LOOKEN!
Expressen satsar vidare mot Stora Journalistpriset:
Upptäckte förresten en kuslig sak. När jag googlade på Ledin upptäckte jag att det finns en sjukdom som heter likadant. Ledinflammation.
Ledin-looken fixas i två enkla steg:
1. Se till att du blir Andreas Johnson.
2. Se till att åldras exakt 18 år.
Upptäckte förresten en kuslig sak. När jag googlade på Ledin upptäckte jag att det finns en sjukdom som heter likadant. Ledinflammation.
MAGISK KOLLEKTIVTRAFIK
1995 vann Henrik Åberg finalen av Sikta mot stjärnorna med sin makalösa tolkning av Elvis Presley.
2011 ligger offentligheten bakom honom, numera åker han buss som vilken svenne som helst.
Som så ofta är denna underbara gif hittad hos Grötfrukost.
PS! Eventuellt är det inte Åberg, utan Alec Baldwin som trängs på bussen, åsikterna går isär. DS!
MOVES LIKE JAGGER...
BODSTRÖM ÅRETS "LUSSE LELLE"
Vid en liten ceremoni idag vid Medborgarplatsen utsågs förra statsrådet Lennart Bodström till årets Lusse Lelle.
Ett ärofyllt uppdrag som enbart tilldelas de med störst överläpp och mest hajpade söner. Av just denna anledning föll Bodströms bägge motståndare bort vid ett tidigt stadium. Både Lennart Jähkel och Lennart Koskinen visade sig vara totalt chanslösa i den stora Lusse Lelle-finalen.
NÅGRA NYA JULSÅNGER
Julsånger är både folkkära och populära. Det är därför med stort nöje som Nonsensakuten kan presentera lite nya texter till alla gamla malätna låtar från anno dazumal som sorgesamt spelas från varuhusets små högtalare vid denna tid. Texter som eventuellt sätter lite extra saffranskrydda på tillvaron såhär lagom till Julafton.
Vi kan väl börja med Sjömansjul på Hawaii:
Mina bloggläsare blev så inspirerade av denna idé när den först introducerades 2010 att de bidrog med egna tacos-julvisor, visor jag nu tagit mig friheten att bygga ut något:
"Jag en svensk skådis är
fastän inte Morberg, Per
som skall fira min jul i Bel Air
Här finns pråligt smyckad gran
men ej nån sjuklig Gunde Svan
för Fox News de skiter i sånt där..."
Sen har vi Whams Last Christmas med ny refräng:
"Lars Vilks hund som står i rondell
han stör taliban, båd' morgon och kväll
terrier helt skapad i trä
ett platt stycke plywood det är vad det är..."
Om man tröttnat på all 1800-talsinfluerad julmat kan man göra helt om och istället låta en av våra allra käraste maträtter få sätta lite guldkant även på julen. Jag talar självklart om tex mex-maten som är så populär med sina tacos och allt vad det heter. Lagom till skålandet kan man sjunga:
"Fajita och ja,
fajita och ja
allt uppå salsavägen
där käka jag den en morron så rar
då solen den sken på himmelen så klar
och härlig fast lite starker den var
min smaklök vart tog du vägen?
fajita och ja
allt uppå salsavägen
där käka jag den en morron så rar
då solen den sken på himmelen så klar
och härlig fast lite starker den var
min smaklök vart tog du vägen?
Mina bloggläsare blev så inspirerade av denna idé när den först introducerades 2010 att de bidrog med egna tacos-julvisor, visor jag nu tagit mig friheten att bygga ut något:
"Staffan var en köttfärssträng, vi tacos nu så gärna
stark nog att ge munnen däng, och utan någon kärna
paprika och gulen lök hackas snabbt med fördel uti köööööket..."
"Rudolf med guacamolen, hette en helt vanlig ren, som blivit grön om mulen, ett avocadopenslat sken. På en kulen tacofest, tomtefar han sa: -Rudolf med din nos så grön, uppta inte WC-kön! Många är vi som väntar, på att du skall bliva klar. Men Rudolf med gröna mulen, han gav bara ett krystat svar..."
Och vidare:
"Stilla nachos, heliga nachos
allt är torrt, skrovligt och hårt
om inte påsen har fått sig en knuff
om inte handlarn har varit för rough
är alla chipsen då heeeela, oss är ett fredagsmyyyys"
Bloggläsaren Nipe gav mig också denna:
"Vi komma, vi komma, från pfefferoniland, på vägen, på vägen, vi vållar nästan brand. Det bränner och svider, det kräver något kallt, det bästa är nog säkerligt att döva det med malt..."
DUMSTRUTARNA ANFALLER!
NY STRATEGI
SAAB:s egen guldgosse Victor Muller uppges på måndagen begära företaget i konkurs. Verkligheten hann slutgiltigt ikapp Hollands svar på Bagdad-Bob.
Envisa rykten gör också gällande att Muller tänker omforma verksamheten i riktning mot en biomedicinsk forskning.
Bl.a vill man ta fram ett nytt läkemedel mot halsbränna. Loggan som man hoppas kunna använda för denna produkt har man ju redan:
JAKTEN PÅ EN NY PARTILEDARE ÄR REDAN IGÅNG
VICTORIA BAKIFRÅN
Victorias nacke och hår, fotograferade bakifrån och barn-tv-muppen Allram Eest uppvisar en förtrollande likhet.
RÖDSKÄGGIG LIKHET
Vid utdelningen av årets Nobelpris såg jag en av pristagarna sitta med ganska dålig hållning och ett försynt litet skägg. Han heter Adam Riess och erhåller Nobelpriset i fysik 2011. Direkt såg jag likheten mellan honom och Paul Giamattis karaktär Miles, den misslyckade vinkännaren i filmen Sideways från 2004.
LITE JULSTÄMNING
Är du en sån som älskar att läsa finstämda poem om givandets högtid eller bara i största allmänhet ser fram emot att få gnugga ner dina ögon i en nästan Disneyskimrande vacker och stämningsfull julbetraktelse, ber jag att få rekommendera det västsvenska dansbandet Arvingarna.
Dessa Göteborgs svar på Creedence släppte på 90-talet en makalöst vacker julsång som heter Det lyser en stjärna och den utmärker sig främst genom sina många, välfunna små verser. Ett exempel ur texten:
När barnen ber till fader vår syns en tår.
För dom ensamma känns decembernatten bara kall och grå.
Och dom vars land satts i brand kan du ge en hjälpande hand.
Önskas en mer fullödig analys av stycket (och det tror jag faktiskt att det önskas, efter denna kittlande teaser) är du välkommen in i Rimbloggen, där julen kommer att dominera de närmaste veckorna, som sig bör vid denna tid.
PS! Bilden har inget med Arvingarna att göra, snarare Köravvägrenen-arna. DS!
BERGFAST IDEOLOGI
I år är det 20 år sedan Sovjetunionens fall, något som självklart bör firas och uppmärksammas. SVT Text lär oss att den 8 december, alltså nu i dagarna, 1991 blev republiken Ryssland (ledd av Boris Jeltsin) självständig; något som markerade slutet för Sovjet som stat, den formella upplösningen skedde sedan på nyårsafton.
En faktaruta på text-tv ger oss också lite allmänna fakta om Sovjetunionen; t.ex att en rubel var samma som 100 kopek (vad nu det hjälpte) och att landet hade 289 miljoner invånare.
Vi får också veta att Sovjets högsta berg hette Pik Komunizma.
Visst är det ett häftigt namn på ett berg? Pik Komunizma...
Flera moderater i Sverige kräver nu att vi döper om Kebnekaise till Pik Arbetslinjen.
A LETTSTRÖM SÄLJER BEGAGNAD BIL
Kund:
-Vad menar du, A Lettström när du beskrev bilen som en idealisk familjebil med god komfort och stora ilastningsmöjligheter?
A Lettström:
-Det har jag aldrig sagt.
Kund:
-Jag spelade in samtalet.
A Lettström:
-Det är inte min röst på inspelningen. Det är manipulerat.
Kund:
-Vidare sa du att bilen bara hade gått 12 500 mil. I själva verket har den gått 25 200 mil.
A Lettström:
-Det är möjligt att jag sa det jag trodde att ni ville höra. Jag sa också att bilen var röd...
FÖRE OCH EFTER MORGAN SPURLOCKDIETEN
S KAMPANJMATERIAL TILL 2014
Desperationen sprider sig inom Socialdemokratin. Något måste hända.
I skenet av detta har S-kvinnorna tagit fram en kampanjbild där de påstås genomföra en sk Hå-CanCan Juholt.
SACHA BARON COHEN VÄRMER UPP
Ingen har väl missat att Sacha Baron Cohen (aka Borat) skall spela huvudrollen som Freddie Mercury i filmen om hans liv. Och tydligen ligger han redan i hårdträning inför rollen:
(tack, Grötfrukost för länken)
VILKEN TUR ATT TWITTER FINNS...
FRÅN UNDERHUGGARE TILL ÖVERSÄTTARE
Alla som var mogna för skarpa intryck från populärkulturen under 1990-talet, missade säkert inte hihopkollektivet Just D där Dr C, Gurra G och Pedda P (ej att förväxla med Suddagummans kompis i Gunnel Lindes klassiska barnböcker) gjorde innerstadsstockholm osäkert med sina tunga beats, sina utmanande kläder och sitt nattliga festande bortom både vett och sans.
Just D byggde sin image på ett lika delar streetsmart beteende utifrån den manlige slackerns ofta känslokalla och ironiska synvinklar, som på en helt vanlig och ganska smaklös drängfylla.
Man kan dock inte så här i efterhand helt avfärda Just D som enbart lallande partyprissar. De var trots allt duktiga på att hantera det svenska språket; inte minst att utveckla och förfina det; fylla det med både märg och färg.
Det fanns också ofta ett eftertänksamt budskap i deras texter. "Subba. Hon e som en hubbabubba" till exempel.
Dessa svensk hiphops egna Knatte, Fnatte och Tjatte, hade var och en sina givna roller inom gruppen. Dr C (Wille Craaford) var den sofistikerat bohemiske rumlaren med känsla för smak och elegans. Pedda P (Peder Erneroth) var den finurlige artisten, pajsaren och konstnären medan Gurra G (Gustave Lund) mest var i bakgrunden, den färglöse underhuggaren som mest står och gör poser; inte helt olikt Chris Lowes tillbakadragna roll i Pet Shop Boys.
Just Gurra G har vi sett då och då som skådis, senast i Hannes Holms film Himlen är oskyldigt blå. Dock har han av allt att döma, även en karriär bakom kameran och mikrofonen.
Såg premiäravsnittet av Ingvar Oldsbergs nya frågesport Slaget om Sverige på TV4:s webb-tv; TV4 Play.
Programmet var väldigt sävligt, tämligen folkhemskt och ytterligt gubbigt; ja, hela produktionen skulle troligen avfärdas som "totalt av" eller "ocreddig" av det kluster av 90-talsrucklare som skapade den svenska hiphopen när det begav sig.
Just därför är det lite kul att programmets textning administrerats av en Gustave Lund från SDI Media.
Jag kan självklart inte svära på att det är den svenska 90-talshiphopens enfent terrible som numera textar familjemyspys med Oldsberg, men kan han vara med i dansbandsorkestrar så varför inte?
Vad blir nästa steg? Gurra G som Bingo-Berra?
HELMUTS BUNGALOW
Läser följande på Carl Bildts blogg. Det handlar om 80-talsminnen från Bonn:
"Inte sällan tog Helmuth Kohl med mig på en informell måltid. Han hade en italiensk restaurang han brukade smyga iväg till, men också sin s k bungalow strax bakom det officiella kansliet."
Hmmm...Helmut Kohls sk bungalow. Visst blir man nyfiken.
Ett hus helt byggt av bambu och vass, stort nog att rymma den gamle bundeskasslern. Där får vi en liten föraning om exakt hur stor denna bungalow var. Troligen gigantisk. Vi snackar säkert Västtysklands allra största bungalow. Och där inne kan jag se hur en svettig Helmut, fryntlig på Riesling, går omkring i badtofflor och bastkjol, likt en germansk motsvarighet till Fantomens djungelpolare Guran.
Doften av surkål ligger tung när Helmut tar emot sina internationella dignitärer för en liten sittning.
-Willkommen, ropar han. Willkommen zu meinen Bungalow!
MR GREY?
PALME...DEN YRVAKNE POLITRUKEN
Olof Palme var en stor statsman. Han ville fred, han ville frihet. Han kämpade för allas lika värde.
Sverige var som bekant ett helt annat land under Palmes tid. Somliga kallar detta svunna folkhem för DDR-Sverige. Ett monopoliserat och statskontrollerat drömsamhälle där social ingenjörskonst skapat både välstånd och ett alldeles unikt lyckorike på planeten Tellus. Svenskarnas självbild blev därefter; vi kunde allt, vi var bäst i världen. Vi gjorde bilar som folk runt hela klotet köpte, vår popmusik var global och helt utan motstycke, i idrott var vi en världsnation. Tillväxten gick spikrakt uppåt (även om en del kriser i världen under delar av Palmes tid påverkade Sveriges tillväxtmöjligheter.)
Vad vi saknade var bl.a konkurrens på etermedieområdet. Till detta var Palme en stor motståndare. Staten hade en närmast kuslig kontroll över det som sades i radio- och tv (två tv-kanaler, tre radiokanaler).
Det var tidigt 1980-tal och den nyligen avlidne Lasse Brandeby (denne fantastiske journalist och underhållare) och Janne Josefsson sände det oppurtuna radioprogrammet Elfte Timmen lokalt över P3:s sändare i Sjuhärad och Göteborg. Programmet gick sent på kvällen och gjorde sig känt för att introducera en slags vildsint gonzojournalistik i svensk radio, något som tidigare tett sig helt främmande och otänkbart i gamla, fina ångradion.
Brandeby och Josefsson, präglade av sin uppväxt i Watergateskandalens kölvatten, öste på med avslöjanden, raljans och elakheter; alltid utan hämningar och alltid rakt ut i direktsändning.
DDR-Sverige? Ja, kanske...all den eventuell sympati som väcks för Palme vid samtalets inledning, lyckas han effektivt trolla bort genom uttalandet (och jag citerar ordagrant): "jag skall personligen se till att det blir slut på sändningarna här, det får upphöra med det här..Jag har alltså den makten att jag kan ta kontakt med programkontrollen på Sveriges Radio och se till att det blir slut på sändningarna, den makten har jag.."
Även om han stundtals vände kappan efter vinden, stred han alltid för de svagas rätt och bekämpade överheten.
Trots detta, var han i en del stunder inget annat än en ganska trångsynt politruk. En snarstucken maktmänniska med översittartendenser som offrade allt för att gå vinnande ur debatten, som kunde trycka ner vanliga människor i skorna, om det hjälpte honom att nå sitt mål som alltid var detsamma; bevisa sin egen duktighet och behålla regeringsmakten.
Sverige var som bekant ett helt annat land under Palmes tid. Somliga kallar detta svunna folkhem för DDR-Sverige. Ett monopoliserat och statskontrollerat drömsamhälle där social ingenjörskonst skapat både välstånd och ett alldeles unikt lyckorike på planeten Tellus. Svenskarnas självbild blev därefter; vi kunde allt, vi var bäst i världen. Vi gjorde bilar som folk runt hela klotet köpte, vår popmusik var global och helt utan motstycke, i idrott var vi en världsnation. Tillväxten gick spikrakt uppåt (även om en del kriser i världen under delar av Palmes tid påverkade Sveriges tillväxtmöjligheter.)
Vad vi saknade var bl.a konkurrens på etermedieområdet. Till detta var Palme en stor motståndare. Staten hade en närmast kuslig kontroll över det som sades i radio- och tv (två tv-kanaler, tre radiokanaler).
Det visar inte minst det idag helt häpnadsväckande och närmast stalinistiska sätt som Palme hanterar följande inslag i västsvensk radio som jag nu tänker återge.
Det var tidigt 1980-tal och den nyligen avlidne Lasse Brandeby (denne fantastiske journalist och underhållare) och Janne Josefsson sände det oppurtuna radioprogrammet Elfte Timmen lokalt över P3:s sändare i Sjuhärad och Göteborg. Programmet gick sent på kvällen och gjorde sig känt för att introducera en slags vildsint gonzojournalistik i svensk radio, något som tidigare tett sig helt främmande och otänkbart i gamla, fina ångradion.
Brandeby och Josefsson, präglade av sin uppväxt i Watergateskandalens kölvatten, öste på med avslöjanden, raljans och elakheter; alltid utan hämningar och alltid rakt ut i direktsändning.
En sen kväll ringer de alltså upp landets statsminister Olof Palme och väcker denne. Följande konversation utspinner sig:
Palme:
-Elfte timmen...vad innebär det?
Brandeby/Josefsson:
-Ett program som går över Göteborg/Sjuhärad va, som vi sänder varje torsdagskväll...
Palme:
-..och som innebär att man ringer och stör folk i tolfte timmen?
Brandeby/Josefsson:
-Det ingår i programformen så att säga, va. Vi tänkte höra med dig, du talade ju om ökad jämlikhet på 60-talet. Idag ökar klyftorna, vad...
Palme:
-...ah...det kommer det i och för sig alltid att göra, det..jämlikhet består delvis av att man får sova på nätterna. När det gäller journalistik brukar det ju vara så att man uttalar (!) det tilltänkta offret..
Brandeby/Josefsson:
-Jomen hela det här programmet bygger på spontanitet och såna här infall, va..
Palme:
-Jo.jääsch..ni får..
Brandeby/Josefsson:
-Man kan väl ringa en statsminister även om klockan råkar vara över midnatt...
Palme:
-Jo..men det är bättre om man vet om det från början...
Brandeby/Josefsson:
-Men de här frågorna. Elfte timmen fungerar på det här sättet nu Olof Palme och det tycker vi ändå att du får finna dig lite granna i för det är ett viktigt ämne som vi tycker det är va.
Palme:
-Eh, det..det..jag tycker det är..det måste bli slut på den här typen av journalistik. Allt det här vi haft med Frank Gunnarsson och allt det..jag skall..jag skall personligen se till att det blir slut på sändningarna här, det får upphöra med det här..Jag har alltså den makten att jag kan ta kontakt med programkontrollen på Sveriges Radio och se till att det blir slut på sändningarna, den makten har jag..
Brandeby/Josefsson:
-Men vadå..
Palme:
-Jag vill inte diskutera mera.
Brandeby/Josefsson:
-Vadå...skall du se till att du stänger vår radio?
Palme:
-KLICK
Brandeby/Josefsson:
-Va? Han la på...
DDR-Sverige? Ja, kanske...all den eventuell sympati som väcks för Palme vid samtalets inledning, lyckas han effektivt trolla bort genom uttalandet (och jag citerar ordagrant): "jag skall personligen se till att det blir slut på sändningarna här, det får upphöra med det här..Jag har alltså den makten att jag kan ta kontakt med programkontrollen på Sveriges Radio och se till att det blir slut på sändningarna, den makten har jag.."
JESUS ÄLSKADE ATT JULKRUBBA
SÄSONGSARBETE MED FART
Fram till den 16 december rullar webkamerorna runt, runt, runt på räls inne i en lada i Kalmar.
Det är Posten som skapat en levande julkortsmiljö inspirerad av Jenny Nyströms klassiska motiv.
Varje dag rullar kameran live och besökare kan sedan knäppa sina egna julkort, dvs frysa bilden när just den där älskade pittoreska halmbalen med frigolitsnö syns i bild.
Min favorit är de tre små grisarna som samlats runt ett piano (de gånger jag kollat har INGEN gris spelat piano...de ligger mest och dåsar, tycks det mig...slögrisar!)
Idén är rolig och fyller säkert sin funktion. Jag kan dock inte hjälpa att jag tycker lite synd om de inhyrda säsongsarbetare som skall agera tomtenissar. Tänk dig att stå en hel arbetsdag i lösskägg och extremt varma och kanske också lite kliande kläder med spotlights i fejan och veta allt hela världen kan se vad du gör (åtminstone var femtionde sekund eller vad det blir).
Du kanske står och snackar med din kollega, tar en kopp kaffe, lägger in en snus..råkar fisa lite eller skicka ett sms med din mobiltelefon. Sen, plötsligt, kommer webkameran susande mot dig. In med snusen, släng bort mobilen, ställ undan kaffet, kontrollera att lösskägget sitter som det ska och vinka in i kameran...det tar kanske tre sekunder så är du åter ute ur bild...var var du nu? Jo..kaffet...sms:et...och sen tänkte du svara nåt på frågan som din arbetskamrat ställde och...är du inte lite kissnödig?...och där kommer webbkameran farande mot dig igen...
ÖSTHOLT
Min bloggkollega Bengt Bernström drog i en kommentar ett skämt om att Socialdemokraternas verkställande utskott nu letar efter en person som kan kombinera Östros maskinella, något kyliga politrukordentlighet med Juholts mustaschmurriga Åsa Nissefolklighet a la beg. bilhandlare.
Bernström skriver: "Meningen är ju förstås att förena det bästa i de bägge raserna. Blir säkert väldigt lyckat - på hundutställningar".
Personligen finner jag idén ganska tilltalande. En sådan sosseklon skulle troligtvis få namnet TOMKAN ÖSTHOLT.
Att det sen låter som namnet på en gammal Stasi-agent får man liksom på köpet.
STÅLMANNEN GÅR PÅ EN KARLSKRONIT
Stålmannen:
-Jag ser att ni behöver hjälp. Jag vet vad vi gör. Jag kastar mig ut i rymden och skyndar mig fram till skeppet, när jag kommer fram lyckas jag med mina superkrafter vända farkosten från planeten Zeltropia bort från Jorden och rädda människorna från undergång.
Karlskroniten:
-Det gaur inte.
Vad är väl kryptoniten mot karlskroniten?
