MERA VILD ÄN TAM
Så här beskrev Bra Böckers årsbok från 1973 en bild på prinsessan Christina.
Hon hade vid en resa till USA hösten 1972 råkat bära en klänning med en urringning som direkt väckte frågan om hon egentligen inte var mer vild än tam.
Nyheten var så stor att den snabbt spred sig över Atlanten.
Här hemma satt kronprins Carl Gustaf (som alla redan visste var mer vild än tam) och firade Kungen Gustav VI Adolf som fyllt 90, tio månader innan gammelknugen sen skulle kola vippen, om detta var dock alla lyckligt ovetande.
Tiden går. Idag är ord som "vild" och "våghalsig" knappast vokabler vi skulle associera med prinsessan Christina (Fru Magnusson som Tarras envisas med att kalla henne).
Snarare är det nuvarande Kungens dotter Madeleine som spenderar merparten av sin tid i USA och där "höjer suset bland den sedesamma amerikanska societeten".
Inte för att det skapar några rubriker.
I alla fall inte innehållande orden "mera vild än tam".
Manschauvinismen har nästan försvunnit.
Men monarkin finns kvar.
DAGS FÖR KARAMELLODIKTSTIPENDIET
Det börjar dra ihop sig till årets utdelning av Karamellodiktstipendiet som vid den här tiden traditionsenligt äger rum i Hagaparken i Stockholm.
Priset, som instiftades av Povel Ramel på hans 60-årsdag 1982, har sedan 1983 varje år delats ut till en förnyare av det svenska språket eller en ung, musikalisk begåvning som verkar i Povel Ramels anda.
Det där med ung kan man kanske ifrågasätta med tanke på att Eva Rydberg var förra årets mottagare av 2 kg karameller och en summa cash som enligt Ramel gör att man blir "ekonomiskt oberoende resten av dagen".
Kända pristagare är bl.a Henrik Dorsin, Fredrik Lindström, Babben Larsson, Killinggänget och Magnus Uggla.
Det är nästan lättare att räkna ut vilka som anser att det är helt självklart att det skall få det, än det är att nämna personer som verkligen förtjänar att få det.
Dock har jag en favoritkandidat.
Jag gissar att personer som kuplettfjollan Mattias Enn, författaren Björn Ranelid eller jazzsångerskan Gunhild Carling betraktar sig själva som värdiga mottagare. I fallet Ranelid mest eftersom han är just Björn Ranelid och att han anser sig vara en förnyare av språket (och så kanske det är).
Skriver man saker som: Varje havande kvinna bär på två hjärtan som slår i ett tempel lider man inte enbart av grava Paulo Coelho-komplex, utan också av en litterär självupptagenhet så enorm att den på nåt sätt skulle rättfärdiga en önskan om att belönas av familjen Ramel.
Till saken hör självklart att Ranelid varje år ratas av Frithiof Nilsson Piraten-sällskapet eftersom han saknar humor och troligtvis (förhoppningsvis!) resonerar juryn bakom Karamellodiktstipendiet på samma sätt.
Återstår då de kandidater som verkligen skulle förtjäna att få priset.
Jag har på rak arm bara ett önskemål:
Kalle Lind.
Malmöförfattaren och komikern Kalle Lind kan onekligen sägas verka i Povel Ramels anda då han skapar underfundiga texter med ironisk skärpa, samtidigt som elakheterna (trots sin tarvlighet) någonstans ändå är hjärliga och framförallt framförda med passion och intresse.
I dagens klimat av komiker som enbart är plumpa och raskt effektsökande utan något egentligt driv, visar Lind att det går att vara både påläst, spränglärd och nördigt intresserad utan att det blir tråkigt.
Det finns väl bara ett aber.
Fan vet om Kalle Lind kan spela piano. Eller ens banjo.
Men å andra sidan - kan Johan Glans få priset borde väl också hans gamla Eslövspolare Lind kunna få det!
LIKA SOM BÄR - POPE EDITION
Franciskus I och Mr Magoo.
TOLV TRAMSIGA INLÄGG FRÅN 2012
Som vanligt i mellandagarna har det blivit dags att ta en tillbakablick på det tramsigaste som skrivits i Nonsensakuten 2012.
I vissa fall kanske också det mest substansiella, döm själv.
Här är i alla fall tolv av mina egna favoritinlägg, ett för varje månad i år:
Januari: Pernillas tjocka dansare
Februari: Då M stod för musik
April: Majblommeångest (det inlägg jag personligen är mest nöjd med av dem jag skrivit)
Maj: Alla dessa bågar
Juni: Ett råd från Doktor Ozzy
Juli: När sommaren är som bäst
Augusti: Kungen kollar handboll
September: FilmNet återuppstår
Oktober: Lika som Berté
November: Bowling - namnet är halva grejen
December: Jag avslöjar Hermans faktafel
EN TREVLIG HÖSTÖL
Vi går mot Halloween.
Denna importerade helg som jag utkämpat så många strider emot, bekämpat med mentala svärd och imaginär rustning, som allra mest åren kring millenieskiftet då det fullständigt eskalerade i vanvett och orangefärgat kaos.
All media skrev om Halloween och det var nästan att Studio Ett i P1 tagit upp det svenska Halloweenfirandet som första ämne i sin 16.sändning då det inte verkade finnas någon hejd på hur stort det svenska firandet var för tio-tolv år sedan.
Det var vid denna tid mycket en fråga om det kloka i att ta in en anglosaxisk tradition i vår svenska kontext och inte minst reagerade kyrksamma människor emot att spöken och benrangel tog över den fina Allhelgonahelgen då det är tänkt att vi skall minnas våra nära och kära som inte längre lever.
Den religiösa aspekten lägger jag ingen större vikt vid, det jag värjer mig emot är den här förbannade masspsykosen som gör att alla kollektivt MÅSTE delta i ett fabricerat firande.
Så här med lite perspektiv kan jag dock glädjas åt jag fick rätt. Säljarna av krimskrams hade verkligen gravt överskattat efterfrågan och de senaste fem-sex åren har hela halloweentrenden i Sverige kraftigt sjunkit tillbaka.
Oavsett om man firar Halloween eller inte, vill jag tipsa om en trevlig öl som mycket väl kan vara en av höstens godaste. Den bär det något töntiga namnet Spooks Ale och tillverkas av Shepeards Neame.
Detta är en ale med bastant smakbotten, ändå är den lätt och luftig till sin karaktär.
Smaken är till en början fruktig men aldrig riktigt söt, istället dras tankarna till väldigt mörk choklad och eftersmaken antyder nästan lite sälta, kanske en aning anis.
Spooks Ale är ett prisvärt och trevligt höstöl att kura ihop sig över oavsett om man är en sån som skär ut ögon från en pumpa eller bara en däst höstironiker.
SOMMAREN HAR ÅTERVÄNT
Jag svettades i maj.
Jag badade i vattnet på Saltö i maj, vilket för mig är rekordtidigt. Jag gick på varm sand och het asfalt i mina sandalliknande sommarpjuck så att jag samtidigt skapade gigantiska skavsår då vinterfötterna inte riktigt vant sig vid årstiden. Jag blev lite solbränd, jag kisade mot himlen. Allt detta hände i maj.
Sen kom juni.
Sommaren stack huvudet i sanden. Sommaren gömde sig under en filt. Sommaren tog en time out som hade den köpt Toblerone på ett kreditkort.
Nu, den här veckan, tyder mycket på att den sakta men säkert är på väg tillbaka.
Välbehövligt då man tittar i almanackan och konstaterar att vi redan är inne i juli och den där karaktäristiska sommarkänslan ännu inte riktigt vill infinna sig. Den där "sandaler i plast, glass i min mun och gårdagens blad i skuggan-känslan" lyser alltjämt med sin frånvaro.
Det är ju alltid vid denna tid; de första veckorna i juli, man kan drabbas av svindel och sommarhets, man tycker att dagarna rullar på lite för snabbt och veckorna sakta men säkert får allt högre (hiskeligt höga) nummer. 27, 28, 29...30...som nedräkningen för en månraket; fast tvärtom.
Känslan av att inte ta ut nåt i förskott, byts plötsligt ut mot paniken av att inte hinna med.
Nu. Just nu. Passa på och njut nu, för nu är det fanimig sommar! vill man ropa, men har tvingats hejda sig då vädret varit svajigt. Personligen skall jag släppa loss denna sommar strax. Befria detta bångstyriga odjur.
Hänge mig åt denna otyglade årstid som associeras med så mycket frihet (och samtidigt så många måsten).
Ett måste (men för mig också en stor frihet) är när jag traditionsenligt läser Handelsmän & Partisaner av Klas Östergren.
Berättelsen om mäklarna som invaderar den skånska badortens lilla hotell är geniunt somrig, burleskt österlensk och mycket underhållande.
Vi möter den relativt unge fiskaren Dan Holten som medvetet valt ensamheten.
Han levererar fisk till hotellets restaurang och bar där ägaren Keruben huserar bakom ett draperi av kulörta plastband. Inne i köket finns Gill, Holtens sommarflirt.
På hotellet bor även två ytterst depraverade sällar vid namn Doktorn och Jobs.
Ni kan säkert se dem framför er; skäggstubbiga och okammade, bakfulla och nedtryckta i skrynkliga kostymer som en gång i tiden faktiskt varit vita.
Till denna idyll anländer ett antal slipade affärsman med dunkla planer på att exploatera bygden i ett påstått filantropiskt syfte och Holten anlitas motvilligt till att bli deras chaufför.
Vi möter den relativt unge fiskaren Dan Holten som medvetet valt ensamheten.
Han levererar fisk till hotellets restaurang och bar där ägaren Keruben huserar bakom ett draperi av kulörta plastband. Inne i köket finns Gill, Holtens sommarflirt.
På hotellet bor även två ytterst depraverade sällar vid namn Doktorn och Jobs.
Ni kan säkert se dem framför er; skäggstubbiga och okammade, bakfulla och nedtryckta i skrynkliga kostymer som en gång i tiden faktiskt varit vita.
Till denna idyll anländer ett antal slipade affärsman med dunkla planer på att exploatera bygden i ett påstått filantropiskt syfte och Holten anlitas motvilligt till att bli deras chaufför.
Jag läser boken varje år. Då...just då..är det sommar.
Om några veckor är det dags.
VARFÖR ÄR PÅSKHAREN ORANGE?
Självklart eftersom det är en Hare Krishna!
BARNFLICKA
Du har säkert inte missat 65-åriga Elizabeth, en kvinna som kunde torka barnrumpor redan på Ullstens tid.
Nu har hon blivit inkallad till tjänstgöring igen; nationen kallar...lite som när president Bartlet i tv-serien Vita Huset ber sin stab ta kontakt med nån gammal hjälte från Vietnamkriget som direkt får förnyat förtroende att leda en kommission i nationens intresse; en hedersman..en tillförlitlig och totalt prickfri människa som kan samla folket och ingjuta mod och auktoritet; en portalgestalt inom både krishantering, välgörenhet och statsmannaskap.
Såtillvida är Elisabeth Zimmergren en slags blöjbytarnas motsvarighet till Ingvar Carlsson eller Jan Eliasson.
Hon har gjort det förr, många människor sätter sitt hopp till henne och alla förväntar sig snabba och lyckade resultat. Likt en babyspyaupptorkarnas egen Hans Blix vet vi att hon kommer att tjäna sitt land väl och alltid ha de godaste och bästa av föresatser i sitt helt unika värv; i sin högt uppskjutna position som kunglig matburksuppvärmare.
I övrigt är det fruktansvärt fascinerande att media skriver så otroligt mycket om just barnflickor just nu.
Senast ordet "barnflicka" var lika flitigt förekommande i pressen var troligen i samband med händelserna i Knutby.
DET FINNS SÅ MÅNGA VARIANTER
Bert Karlsson äter semlor både på det traditionella viset:
Men också ibland en s.k hetvägg:
GOTT NYTT ÅR!
Nyårshelgen är en tid för både bokslut och framåtblickande.
Man bör dock akta sig för att alltför mycket spekulera om framtiden, allra minst i ett tioårsperspektiv som ABBA gör i sin klassiska nyårshymn Happy New Year.
För vem vet vad som kommer att hända 2021. Idag vet vi inte mycket mer än att det analoga tv-nätet i Mexiko planerar att släckas och att Göteborg firar 400 års-jubileum.
Nästan allt annat svävar vi i tvivelsmål om.
Personligen är jag glad över att 2011 äntligen är slut och att vi får chans att möta ett nytt, spännande år.
Vilka tankar och förhoppningar har vi inför 2012?
Hur kommer det att bli? Kommer alla våra drömmar om framtiden att bli något mer än enbart pinsam konfetti på golvet?
Är det egentligen så bra att tänka i dessa banor överhuvudtaget?
Hur kommer det att bli? Kommer alla våra drömmar om framtiden att bli något mer än enbart pinsam konfetti på golvet?
Är det egentligen så bra att tänka i dessa banor överhuvudtaget?
Är det inte bättre att fånga dagen?
Det är lite av dessa känslor, stämningar, funderingar och förhoppningar som ABBA på nåt sätt lyckas kapsla in i sin anthem från 1979 som jag minns så tydligt från min barndom. Här kommer den igen. Nu ligger den åter lite sötsliskig och inställsam framför oss.
Det är glädje, det är allsång, det är champagne och fyrverkeri.
Men också rotlöshet, rastlöshet, okunnighet och vanmakt. Ångest. Kyla. Osäkerhet.
Det är lite av dessa känslor, stämningar, funderingar och förhoppningar som ABBA på nåt sätt lyckas kapsla in i sin anthem från 1979 som jag minns så tydligt från min barndom. Här kommer den igen. Nu ligger den åter lite sötsliskig och inställsam framför oss.
Det är glädje, det är allsång, det är champagne och fyrverkeri.
Men också rotlöshet, rastlöshet, okunnighet och vanmakt. Ångest. Kyla. Osäkerhet.
ISTÄLLET FÖR NYÅRSLÖFTE
VETERANSCHLAGER
Ganska många retar sig på att den svenska Melodifestivalen innehåller samma kluster av rätt sorgliga och uttjänta artister år ut och år in. Många kräver att få in lite nytt blod i tävlingen, åtskilliga är trötta på den så kallade schlagersocieteten som ständigt tycks ha klippkort till evenemanget.
Nonsensakuten har som enda blogg söder om Växjö fått en unik inblick i Melodifestivalens framtid.
Genom vår magiska kristallboll kallad "Christer Björkmans ena kula" ser vi följande framtidscenario; skådeplatsen för denna profetia är Globen år 2042 och detta är en del av den lineup som kommer att möta svenska folket i schlagerfinalen då:
Pernilla Wahlgren, 75 sjunger: "På Piccadilly sjukhem, där träffades vi, på Piccadilly sjukhem bak ett draperi. Minnet av en tungspatel, fick mig faktiskt ur balans, på Piccadilly sjukhem, det är ren magi.."
Jan Johansen, 76 ställer upp med en sång om en rollator: "Så sitt på mig om du blir trött i benen ta en paus och försök andas ut. Sitt på mig om du känner av njurstenen som en våg utav smärta i dig...vila dig då"
Carola Häggkvist, 76 äntrar sedan scenen genom att sjunga: "Jag är fånge i en spjälsäng, synd om mig, ingen kommer hitta mig där jag ligger med min Allers, fångad i en spjälsäng, synd om mig, vården här är ej ok och inte blir man erbjuden nåt bad"
Jill Johnson, 69 tar ton: "En gubbe gick förbi, kunde inte låta bli att ta sig fram till dörrkarmen med ett knip, som ett skrynkligt gammalt lik var hans ansiktes mimik när han nådde toalettringen, det tar tid...med prostatabesvär"
Charlotte Perelli, 68 följer efter det: "Har tappat mina brillor, jag fattar inte vart, har letat hela dagen och plötsligt nu så blev det natt, mina små glasögon är viktiga för mig utan dom så kan jag inte se på dig..åååå...utan dom så kan jag inte se på dig..."
Kikki Danielsson, 90, hjälps in på scenen och börjar efter ett tag sjunga: "Du ger mig höftoperationer, varje gång jag råkar dratta på ändan och det blir så fel så får jag höftoperationer, som ju leder till nåt mycket mer, ja, jag tror det är en bra idé...att trilla mer..."
DUMSTRUTARNA ANFALLER!
NOVEMBER HAR EN HELT EGEN REGNBÅGE:
PUTIN SOM PUMPA
Den amerikanska (och keltiska) kulturimperialismen har nu spritt sig ända till Vladivostock.
I Ryssland håller man just nu att ladda inför Halloween med denna omåttligt populära Putinpumpa!
Det är en lång tradition i öst att använda sig av Putin när man skall till att skrämma små barn...
BIRRO AVUNDAS
Såg att jag delar födelsedag med italienske fotbollsgiganten Fransesco Totti (som är exakt två år yngre än jag och har cirka 3 kilo mindre mage).
Har en känsla av att en viss Marcus Birro skulle ge ganska mycket för att också vara född den 27 september.
(Övriga giganter som jag delar födelsedag med: Meatloaf och Jeja Sundström...say no more...)
SOMMARTORKA
Klockan är tre, nyheter från Ekot.
En klar majoritet av svenskarna väljer just nu att fira sin semester. Det här visar en rundringning som Ekot har gjort. Efter att ha frågat över 1200 svenskar visar det sig att så många som 76 procent svarar att de firar semester just denna vecka. En del svarade eftertryckligt med att slänga på luren i örat. 16 procent säger att de funderat på semester inom den kommande treveckorsperioden.
De som är över 85 år löper dubbelt så stor risk att dö av hög ålder, jämfört med de som bara är 44 år. Det här visar nya siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB.
Bland de faktorer som anses vara allra allvarligast i sammanhanget är antalet genomlevda år sedan födseln.
Många upplever just nu problem med fästingar och problemen tycks öka. Hittills i år har familjen Jonsson som semestrar på Böda Camping på Öland plockat fyra fästingar från familjens ryggar eller andra kroppsdelar, vilket är tre mer än förra sommaren. Det här rapporterar Sveriges Radio Kalmar.
Utrikes. Venezuelas president Hugo Chavez uppges vara på bättringsvägen efter en tids sjukdom. Igår bjöd han oväntat församlade reportrar i huvudstaden Caracas på en quickstep.
Ekots nyheter, jag heter Bengt Balja.
STAR WARS-DAGEN
För en majoritet av svenskarna skulle midsommardagen lika gärna kunna kallas för Star Wars-dagen.
Detta beroende på att huvudet blinkar som på R2-D2, det känns som att man har Chewbacca i munnen medan man vräker i sig mat likt Jabba The Hut tills man slutligen går tillbaka till sängs och känner sig allmänt Obi Wan-Knubbig....
NÅGOT UNDER KUDDEN
Det är högst individuellt vad man väljer att lägga under huvudkudden på natten mot midsommardagen.
Det traditionella är självfallet sju olika sorters blommor.
Kungen däremot, ryktas det, lägger sju sorters skandalböcker. Victor Muller lägger sju SAAB-bilar, Tommy Waidelich lägger sju missmatcher och Maud Olofsson (på tal om missmatch) lägger sju sorters turkosröda byxdressar.
Hans Wiklund lägger sju sorters erbjudanden om toppjobb som programledare i tv nedanför skallen och TV3 lägger alla sina sju tittare under kudden. Snövit lägger sju små dvärgar.
Man kan även - som vår fridstörande tysk Herr Elch gjorde förra året - lägga sju sorters korvbröd under kudden eller som i hans fall; runt det horniga huvudet:
G L A D M I D S O M M A R !
Det traditionella är självfallet sju olika sorters blommor.
Kungen däremot, ryktas det, lägger sju sorters skandalböcker. Victor Muller lägger sju SAAB-bilar, Tommy Waidelich lägger sju missmatcher och Maud Olofsson (på tal om missmatch) lägger sju sorters turkosröda byxdressar.
Hans Wiklund lägger sju sorters erbjudanden om toppjobb som programledare i tv nedanför skallen och TV3 lägger alla sina sju tittare under kudden. Snövit lägger sju små dvärgar.
Man kan även - som vår fridstörande tysk Herr Elch gjorde förra året - lägga sju sorters korvbröd under kudden eller som i hans fall; runt det horniga huvudet:
G L A D M I D S O M M A R !
KARAMELLODIKTATURENS KREATUR
På måndag är det äntligen dags.
Årets Karamellodiktstipendium skall delas ut till någon som - för att använda instiftaren Povel Ramels ord - har "förnyat det svenska språket eller utfört framstående gärningar inom musik".
Sean Banan och Blondinbella får alltså se sig negligerade även i år.
Troligen skall pristagaren även vara relativt ung för att därigenom säkerställa återväxten inom den idag helt bortglömda och väldigt snäva genre inom vilken Ramel verkade.
Exempel på detta hittas bland en del av de tidigare årens utnämningar; exempelvis har både Robyn och Henrik Dorsin belönats innan sin 30-årsdag. Å andra sidan har klassiska nöjesgubbar som Claes Eriksson, Robert Broberg och Tomas von Brömssen fått motta priset.
Förvisso återfinns även kvinnor bland pristagarna; på tok för få dock. Förutom Robyn är det bl.a Maria Lundkvist, Louise Hoffsten, Babben, Lena Philipson och Sissela Kyle som erhållit karamellstruten.
Så - vem bör tilldelas Karamellodiktstipendiet 2011?
Jag har några klara kandidater som jag hoppas på.
Dessa är:
Helge Skoog (ordvrickande skådis)
Marika Willstedt (pianist i Så ska det låta)
Kristian Luuk (intellektuell tv-pajas)
Sara Edwardsson (Bolibompas egen Berghagen)
eller varför inte klämma till med Ola Lindholm?
Han behöver verkligen lite positiv uppmärksamhet...
Fast honom skulle säkert nån polis stoppa efter ceremonin:
-Hallå där! Det är väl godis du har i struten? Nä, nu ringer jag Expressen...
Uppdatering: Det står nu klart att komikern Johan Glans belönas 2011. Ett mycket bra val. En av mina favoritkomiker.
