Min sambo är oerhört rolig och dessutom lysande på det här med elaka sarkasmer.
Nästan ingen kan formulera sig så slagkraftigt som hon. Oftast har hon helt rätt. Jag är en man med ett teflonminne.
Här är en typisk scen, bakgrundsfakta i fallet är min oförmåga att memorera saker som skall inhandlas.

Sara rabblar i mitt tycke planlöst upp diverse livsmedel som jag i ett tillstånd av ointresse, trötthet eller (enligt Sara) dumhet, glömmer att lägga på minnet. En kort stund senare skall jag skriva ner sakerna på en lapp varpå jag sitter som ett frågetecken.
Sara: -Jaha. Vad var det nu du skulle köpa?
Jag: -Eh...vänta nu det var väl...
Sara: -Äpplejuice...och mer?
Jag: -Eh....
Sara: -Alltså det är ju lika bra att vi opererar bort din hjärna. Varför skall du gå omkring och släpa på den? Snacka om en onödig vikt att gå omkring och bära på. Ungefär som en kille som går och bär på en säck med tegelstenar. Så frågar folk; jaså, du är murare? Nej. Men en säck med sten bär man på! Totalt onödigt.
Jag: -Jo...det var väl...fan...
Sara: -Morotsjuice. Och vad var det sen?
Jag: -Jo. Det var....
Sara: -Fan! Fan, sa jag. Du har ju huvudet i arslet. Vad tänker du med? Du minns ju ingenting! Så säger folk: vad är det för konstig utväxt? Är det en liten hemmorojd? Nej, det är Mattias hjärna. Han tänker med den. Det skall vara så. Inga konstigheter. Så har han det!!
Jag -Ha ha...du är rolig du!
Sara: -AAAAAAAAArggghhhh....Kattmat. Citroner. En mycket liten inköpslista. Vad var det nu? Repetera!!!!