Genom mitt yrke som taltidningsredaktör har jag blivit något av en expert på dödsannonser.
Bland annat.

Det är när man läser dödsannonserna i tidningarna man känner att man fyller en allvarsam men viktig funktion.
Att berätta för de som inte själva kan se, vad som står i dödsannonsen på ett värdigt och sakligt sätt.
Tro mig, även jag kan - utanför bloggosfären - vara både värdig och saklig.

Mycket kan en blind människa få genom radio - men inte omständigheterna kring Agdas död, vilka namn som står i dödsannonsen, vilken dikt av Bo Setterlind som valts ut och - framförallt - exakt VAR och NÄR begravningen kommer att ske. Vad hon dog av kan också utläsas sist i annonsen genom tillägg som "tänk på Hjärt-lungfonden" eller liknande.

Det som de blinda eller synskadade - just genom sin belägenhet - slipper att ta del av, är den där lilla bilden överst i annonsen. En tecknad, stiliserad bild som skall slå an en ton av värdighet, sans och vördnad.

Åtminstone var det så förr. Bilden kunde föreställa ett kors. En duva. Kanske en rosenkvist.

För dig som inte dagligdags läser dödsannonserna kan jag berätta att det där har förändrats.
Betydligt.

I nutida dödsannonser hittar man de mest obskyra teckningar.
En man som svingar en golfklubba är populärt. En fiskebåt i solnedgång är vanligt här nere. En baseballkeps och bat förekommer men är inte lika vanligt.
En Volkswagen Golf GTI har jag sett. Lastbilar. Hundar. Fotbollar. Tennisracketar.

Jag vet inte vad du tycker (och självfallet kommer hela denna business att flytta ut till nätet inom de närmaste åren) men JAG vill i alla fall INTE ha en Volkswagen Golf GTI överst som bild i min dödsannons.

Men kanske en Opel.