ALLTING HAR EN BAKSIDA

Av tradition vill den stad vi lever i ständigt tillvarata sitt marina arv. Oftast med besked.
Att vår kuststad präglats av århundraden av disciplin, manövrar, givakt och små marschsprång märks inte minst på den fullständigt värdelösa reveljen som plågar oss innerstadsbor varje år.
En annan lokal delikatess är de kanonsaluter som skjuts från Stumholmen under ett flertal av årets högtidsdagar, det rör sig bl.a om 30 april (Konungens födelsedag), 14 juli (Kronprinsessans födelsedag), 23 december (Drottningens födelsedag) och 16 februari (John McEnroes födelsedag)...eh...nä, det där sista stämmer inte.
Nåväl.

Det hela är väldigt simpelt men omges förstås av en rigorös ceremoni.
Iförda vita hjälmar, vita handskar a la Johnny Bode, vita damasker och en slags nobelt designad camoflaugeuniform (ungefär som Högvaktens gossar) marscherar således ett gäng militärer upp till ett antal kanoner. Tänder på, fyrar av och (gissar jag) gör honnör. Detta för att uppmärksamma exempelvis Nationaldagen den 6 juni.
PANG! PANG! PANG! PANG! osv....

När de klarat av sitt sällsamma värv, marscherar de hemåt igen. Nöjda och eventuellt lite lomhörda.
På sin väg passerar de en badstrand vars solande barnfamiljer eventuellt just har skitit knäck av överraskning, då de inte har lika bra koll på exakt när den här saluten orkestreras.
Jag befann mig på denna strand vid denna tid med mina barn. En av dem, den yngste (vi kan kalla honom Ville) är som vanligt uppspelt och livlig, alltid öppen för en oneliner eller en liten slapstick så där i största allmänhet.
Den här grabben har hittat en dagiskompis på stranden och just som gossarna med bajonett och vit hjälm passerar säger någon av småkillarna:
-Kolla! Militärer! Vet du vad vi gör? Vi springer fram och bajsar på dem!

Innan någon hinner reagera kutar de fram till vägkanten där den här marschen äger rum, vänder sig om och trycker fram sina bakom badbyxor maskerade rumpor varpå de sedan sjunger och vickar på bakdelarna.
Militärerna får givetvis inte provoceras utav ett sånt här tilltag, utan de håller god min medan de taktfast spankulerar förbi de moonande kidsen.
Tilläggas bör att de hade badbyxorna på. Dessutom påtalades (efter att alla skrattat färdigt) det olämpliga i situationen. Troligtvis undkom de i detta fall enbart med hänvisning till sin ringa ålder.

De måste lära sig att den som moonar en militär i Karlskrona antagligen har (om uttrycket tillåts) skitit i det blå världsarvsskåpet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0