Vill minnas att moped heter knallert på danska. 

 

Detta vet jag trots att jag antagligen är en av ytterst få svenska män födda på 70-talet som aldrig åkt moped.

Har aldrig ägt någon, har aldrig vare sig blivit skjutsad på eller själv kört någon.

 

Detta gör mig säkert ganska unik.

Å andra sidan har jag heller aldrig sett hela filmen Top Gun från början till slut, vilket antagligen också är extremt ovanligt i min generation.

 

Under cykelfärden hemåt ikväll trodde jag mig ändå få en liten föraning om hur det känns att åka moppe. 

Det var relativt ruggigt, vinden låg som vanligt på ganska hårt; det blåste söderifrån. Den gamla DN-cykeln pinnande på så gott det gick över de kullerstensklädda backarna.  

Plötsligt började ett märkligt vinande ljud höras, precis under den sadel på vilken jag satt (jag brukar nämligen oftast sätta mig på just sadlar de gånger jag cyklar). 

Jag blev förskräckt. Vad var det? 

Det lät ganska högt och ljudet kan närmast liknas vid det ljud man får om man släpper iväg en nästan helt uppblåst ballong. Ni vet hur ballongen flyger iväg som en yster raket till ljudet av ett: wuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.

 

Jag stannade cykeln, ljudet upphörde abrupt. Jag tittade mig omkring, ingenting som kunde ha orsakat ljudet verkade pågå. Inte en käft var ute, alla fönster var mörka. Det som fanns var gatlampornas sken, en sliten gammal cykel, en medelålders ironiker och ett ljud som just hade upphört. 

Jag fann mig tämligen snabbt, hoppade av cykeln och sökte snabbt orsaken under sitsen, just därifrån ljudet emanerat.

Det tog verkligen ett tag innan jag hittade vad det var. Ganska platt, närmast omöjligt att se i den skumma belysningen, låg ett rostbrunt höstlöv inklämt mellan stänkskärmen och bakhjulet.

En lång kvist hade tillsammans med delar av det stora lövet böjt sig ner mot hjulets ekrar och därigenom orsakat detta väsande, hiskeliga ljud.

På samma sätt som man som liten satte fast en pappersbit med hjälp av en tvättnypa för att åstadkomma en slags motoreffekt.

 

Min enda slutsats var förstås att lövet färdats med de våldsamma höstvindarna rakt in mot bakhjulet, kilat sig in mellan stänkskärmen och hjulet och sedan fastnat där för att i samma stund förvandla min cykel till en naturens egen knallert.