ALLA DESSA BÅGAR 1979
Du kanske har sett mitt tidigare så uppmärksammade inlägg gällande de svenska partiledarnas glasögonmode från 1982, det skrevs i maj 2012 och hette Alla dessa bågar.
Nu har turen kommit till en ny djupdykning i de tidigare partitopparnas galsögonmode och en stillsam analys av deras image, denna gång från valdebatten i SVT, fredagen den 14 september 1979.
Programmet gick i TV2 och producerades av Rapportredaktionen som låtit bygga upp en jättestor och färgglad panel bakom vilken partiledarna satt högt uppe i luften. Det såg nästan inte klokt ut.
Här ser vi debattledaren Ingemar Olander sitta med sin traditionsenliga sifferkvinna (den politiska televisionens motsvarighet till Lennart Hylands programvärdinna) och dingla med sina två meter långa ben.
Att glasögon var av yttersta vikt i tv redan 1979 är uppenbart, ju djärvare och spänstigare båge, desto bättre.
De enda som inte bär glasögon är, förutom Olander och siffermadamen, VPK:s nyligen avlidne kommunistkoryfé Lars Werner.
Annars har vi en mängd olika glasögonbågar att sätta tänderna i. Vi kan börja med statsminister Ola Ullsten (FP):
Det här är en snarlik variant av de discopräglade liberalbrillor som Ola sportade 1982, dock är färgen av toffée-cola här inte lika genomträngande, något som också går igen i hans kavaj, som är mer stram och återhållsam. Dock har glasögonen den festliga egenskapen att vara rökfärgade, dvs de är mörkare i sin kulör upptill, ovansidan är klart chokladbrun men det blir sen som att färgen rinner av dem i nederkanten; mot slutet antar de nästan en nikotingul nyans. .
Synverktygen påminner på detta sätt en del om de som bärs av Thorbjörn Fälldin (C):
Centerledaren har en mer traditionell variant, inte lika våghalsig.
Fälldins bågar saknar som vi redan konstaterat den övergående färgen från brun till gul som vi ser hos Ullsten.
I övrigt är det förmodligen exakt samma brillor som skulle komma att användas 1982. Att byta bågar på tre år var säkert inget som Fälldin ens övervägde vid denna tid. Under det sena sjuttiotalet var ett glasögonpars livslängd betydligt längre både gällande prestanda och moderiktighet. Trenderna rörde sig i något långsamma cykler, för att använda ett understatement.
När vi ändå är inne på konservatism, konformitet och måttlighet, kan vi visa Moderatledaren Gösta Bohman som 1979 skyndade mycket långsamt:
Måste säga att jag gillar formen på Göstas bågar, de klär honom. Väldigt raka, nästan knivskarpa upptill, ger bilden av en karg manlighet, man tänker detektiv eller spion. Kanske militär.
Utmed kanten kommer så de lite kvinnliga formerna fram och vid nederkanten får vi en riktigt skön avrundning som andas hasardspelande dansör.
Tillsammans med Bohmans höga panna och eleganta, vita kalufs i perfekt industrimagnatkamning, utstrålar han mognad, rättvisa, bankir, ordning och reda.
Något mera bångstyrig är Olof Palme (S). Inte minst hans hår, vid ett tillfälle under debatten försöker han kamma sin lugg kraftigt åt höger.
Man ser dock på honom att det gör ont i hårsäckarna, varvid han snabbt (och utan att tappa tråden i det han säger) diskret men effektivt gör den traditionella vänsterkamningen.
Som vi kunde konstatera redan vid genomgången av 1982 års glasögonmode, var Palme alltför disträ och kanske fåfäng för att egentligen bära glasögon.
Åldern gjorde dock att den 52-årige S-ledaren (han ser faktiskt äldre och mer sliten ut på bilden) tvingades ta fram detta hjälpmedel för att kunna läsa från papper.
Hans förhållande till de metallfärgade DDR-brillor vi ser ovan, går dock att jämföra med det förhållade som Leif GW Persson har till sina kriminalprofessorsglasögon idag, dvs det är inte lång tid de får sitta på näsan.
Palme dänger och slänger med sina stackars glasögon, har dem ofta i handen, pekar med dem, lägger dem på bordet i affekt.
Vi vet inte med säkerhet om Palme använde sig av dessa bågar för att på nåt sätt få sitt ansikte att se mer avlångt ut (kanske hade han här inspirerats av sin hejduk Ingvar Carlsson) men faktum är att bågarnas form är mer rektangulär än kvadratisk, och då menar jag rektangulär på höjden.
Vad vi vet är att Palme helt ratade de borgerligas mörka, bruna bågarna till förmån för de förvisso något kallare men också lite mer sobra brillorna av silvrig metall.
Varför han valde att helt anamma Bengt Bedrups look och image i tv:s slutdebatt 1979 lär vi dock aldrig få något tillfredsställande svar på.
Kommentarer
Postat av: Linda aka Javamorsan
haha men alla dessa brillor är ju GÖRSNYGGA!!
Postat av: Mattias
Det kan man tycka...
Trackback
