BERUSANDE BRA FILM

Det var ett ganska taskigt tv-utbud en kväll i förra veckan (när är det inte det?) så vi bestämde oss för att hyra en film.
En tämligen svår manöver med två småttingar inne i en videobutik då det enda de vill göra är att a) pilla på ett flipperspel som står alldeles vid utgången precis nära den öppna dörren ut mot vägen b) åka rallybilsimulator som står precis vid samma utgång ut mot trafiken c) snatta stora grabbnävar med lösgodis eller d) välta ner utbudet av "nyheter" från DVD-hyllan nära kassan, mitt framför personalen.

Att i detta virrvarr stå och finvälja film efter principen "hmmm...vad känner jag för...brittisk eller kanske fransk film...hmm...drama...dramakomedi...vad är detta? Holländsk? Nja...inte kostymdrama...mer akademisk humor...kanske en renodlad komedi...lite Seinfeldhållet...Woody Allen...hmm...." är totalt jävla omöjligt.

Man får vara glad om man lyckas undvika att få med sig något med Jean-Claude Van Damme eller Steven Seagal hem.
Just när jag tänkt ge upp och gå hem, landade mitt pekfinger på filmen Sideways...en sån där film som jag och Sara hört talas så mycket om när den kom 2004.
Vi är ju nästan aldrig på bio.



Sideways är en riktig SaraåMattias-film. Rapp dialog, dråpliga pinsamheter levererade med svartbottnad underfundighet och till detta en trevlig atmosfär och miljö, i detta fall de olika vindistrikten i Kalifornien.
För det är dit som de båda vännerna Miles och Jack åker. Miles är en misslyckad författare och Jack en avdankad skådis med otroligt kvinnotycke. Tanken är att resan till vindistrikten skall vara en trevlig tripp inför Jacks bröllop en vecka senare.



Miles (som jag tyckte mig känna igen..det tog halva filmen innan jag utbrast: -Men det är ju han! Det är ju Mr Pigvomit! Ty så hette Paul Giamatti när han spelade Howard Sterns förhatlige chef i lysande rullen Private Parts) är fet, frånskild och totalt uppgiven medan Jack gör vad han kan för att klämma ut den sista biten av den sex appeal han en gång haft.
Och detta med viss framgång.
Resan blir inte alls som den intellektuelle Miles tänkt sig.

Detta är förstås ingen nyhet. Filmen är erkänt bra och sevärd, vinnare av både Oscars och Golden Globe men ändå; har du - i likhet med mig - missat den är den gjuten och har du redan sett den kan det vara läge att se om den.
En varm, rolig, intellektuell och lärorik film om vin, passion, moral och självkänsla.


Kommentarer
Postat av: Herr Hill

Såg filmen för flera månader sedan och minns den fortfarande med välbehag.

Inte många filmer kommer upp till den nivån.

2008-08-25 @ 16:37:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0