Min son på 3,5 år är stundtals något osammanhängade.
Han blandar den djupaste filosofi med dess totala motsvarighet i form av nonsens och trams. Nästan inget är på allvar.

Idag försökte jag kontra.

-Ville, sa jag...chockrosa pelikaner simmar alltid baklänges.

Han tittade på mig i en halv sekund; försökte känna av stämningen. Sedan sa han:

-Ja.....det vet jag väl....

Jag har närt en surrealist vid min barm!