Jag brukar ha för vana att lyssna på Sjöväderrapporten i P1 som bl.a sänds klockan 21.50.
Varje dag vid denna tid får man både land- och sjöväder men av någon anledning fascineras jag mest av sjörapporten och detta trots att jag aldrig ägt en båt, än mindre vet hur man ror. Eller seglar för den delen.

Sjöväderrapporten har ändå en stillsam magi som gör att man känner sig delaktig, man är del av något större; nämligen hela denna långa och krumbuktande kustremsa som omsluter vår avkrok av Tellus.
De sista två minutrarna i radiorapporten består alltid av aktuella observationer från landets olika fyrar.
Måseskär - nordväst 8 mps, god sikt
Pålgrunden - nordväst 6 mps, inte lika god sikt
Naven - nord 4 mps, använd kikare
Vinga - nordväst 8 mps, fjäril vingad och siktad
Nidingen - nord 7 mps, syns bra om man blundar
osv, osv

Det blir till ett sammanhållande mantra av fyrar, ett pärlband av svenska utposter.
Jävligast blåser det självklart där jag befinner mig.
Vår utpost - den klassiska Utklippan - skall alltid vara värst.
Har Hanö 7 mps kan man sätta en sjöskumspipa eller en Pohlmanpulloverkrage på att Utklippan klipper till med 12 eller 13 meter per sekund.
Antagligen beror det på det geografiska läget.



Nu är jag dock gravt oroad. I flera dagars tid har observationerna från Utklippan saknats i SMHI:s kvällssändningar.
Vad kan ha hänt?
Sitter det en vindpinad och väderpiskad fiskargubbe med sillskelett upp till knäna där ute som plötsligt har somnat på sin post?
Han däckade med stövlarna på, liksom.
Eller har han fullt sjå med att sy ihop sina garn, knyppla sina knutar eller vobbla sin segelduk?
Super han upp sista slatten portvin?
Eller kanske whisky snarare. Cutty Sark, givetvis.

Så många frågor, så få underrättelser om vindriktningen vid Utklippan.
Nja...lite oroande känns det allt.