Sillä ei ole väliä mistä tulet...

Fattar ingenting. Video? Music? Awards?

Om MTV skulle få för sig att dela ut några priser trodde jag att de skulle belöna saker som ÄCKLIGASTE TATUERINGEN PÅ INNANLÅRET, MANNEN MED FLEST BRUTNA REVBEN eller MEST BOMBADE BRUDEN I EN HAWAIIANSK DEJTINGSÅPA eller liknande.

Trodde att det var sånt MTV brydde sig om 2011.

Två helt nya nyhetskanaler kommer nämligen att se dagens ljus under hösten.

En i tv och en i radio (eller rättare sagt; på webben som webbradio).

TV4 har länge pratat om att starta en renodlad nyhetskanal, nu blir det äntligen verklighet. Den sedan länge rullande Nyhetskanalen på nätet växer ut till en egen kanal i televisionen är det tänkt.

Ungefär som SVT tänkte 1999 när dygnet runt-sändande SVT 24 hade premiär. Public service-satsningen blev som alla minns en rejäl flopp där man efter några år helt gav upp alla ambitioner gällande nyheter och istället blev nån slags repriskanal för undermåliga såpoperor.

SVT 24 finns ännu i denna dag, men nu som ett obskyrt reprisblock efter klockan 20 på kvällarna i samma kanal som Barnkanalen.

Låt oss hoppas att TV4 har kraft nog och tillräcklig uthållighet till att ge oss en dygnet runt-kanal med enbart viktiga och angelägna nyheter, så att man inte efter ett tag i ren panik gör som man brukar göra i nischkanalerna; fyller ut tablåtiden med någon dussindokumentär om Hitlers hundar eller liknande.

Den andra satsningen är om möjligt ännu mer behövlig och efterlängtad. Det är Sveriges Radio som tydligen skall lansera någon slags nyhetskanal via sin hemsida och även streama den till mobiltelefoner med början i september.

Verkligen på tiden. Sveriges Radio har resurserna, trovärdigheten och den exeptionella möjligheten att genom en sån här satsning få till något som kan bli riktigt, riktigt bra.

Radio är - som alla vet - det snabbaste och i sina bästa stunder det mest spännande nyhetsmediet. De känslor en riktigt rafflande liverapportering i radio väcker är svåra att överträffa.

Det skall med andra ord bli intressant att följa utvecklingen inom svensk nyhetsmedia till hösten.

Spänningen är självklart stor då den här listan med namn i vissa kretsar känns lika angelägen som Erik Hamréns uttagna startelva inför en viktig landskamp.

Sommarpratarna väljs noggrant ut av Sveriges Radio och vilka de blir omgärdas av sedvanlig sekretess.

Att bli utvald till att leda programmet Sommar är som ofta antytts det närmaste man kommer att bli adlad i det här landet. Vilka personerna blir är därför viktigt.

Det skall självklart vara en spännande mix av konstnärer, idrottsmän, politiker, artister, diplomater och helt vanligt folk.

Förutom de självklara namnen i år (Kungen, Mille Markovic, Silvia och Camilla Henemark) kommer här mina förslag på personer som jag hoppas kommer att sommarprata i år:

Med flera, med flera. Jag är medveten om att de flesta redan sommarpratat tidigare men det förtar inte möjligheten att åter uppleva dem i etern.

Den 14 juni klockan 13.00 offentliggörs vilka som det verkligen blir i år.

Det hela illustreras med en "orkester i magen" och budskapet från Imodium är:

"Diarré kan lätt göra att magen spelar i otakt".

Detta måste vara årets understatement. I otakt!

Jag skulle vilja säga att gå omkring med diarré mer känns som om magen är totalt tondöv och närmast går att likna vid ett eurovisionbidrag tävlande för Moldavien...

Den hett marknadsförda serien Bachelorette blev en riktig tittarflopp i söndags och får ny byta tablåtid.

TV3 har haft det kämpigt med tittarframgångar en längre tid nu, kanalen blir förmodligen allt mer desperat.

Det rätta för trean vore kanske att helt stöpa om utbudet; varför inte till att istället bli en smal kulturkanal?

En sådan skulle verkligen fylla en viss funktion. Så här skulle en typisk kvällstablå kunna gestalta sig.

Ett medium åkallar Sten Bromans ande som genom kosmos ställer diverse pillemariska frågor om klassisk musik. Tre lag bestående av kärnfamiljer med en lätt böjelse för Schubert tävlar mot varandra.

Magnus Uggla kollar in det senaste från konstens värld.

Antikens matlagning och kulinariska kultur presenteras av Anna Anka.

Tv3:s ciceron Pontus Kåmark guidar tittarna bland landets alla K-märkta platser.

Hasse Aro med det senaste från balett, vaudeville och burleskteatern.

Möt eldsslukaren Ella, dansnyfmerna Bea och Buggi gyttjebrottas och tigertämjaren Cajsa ger råd på hur man undviker bett. Dessutom går fakiren Ali på glödande kol.

Greve Ian Wachtmeister ger oss tillbakablickar i intoleransens världshistoria.

Veckans europeiska film.

Den vansinnigt frisyrintresserade programledaren Claes Runheim berättar om hårsvall som förändrade världen. Ikväll: Yul Brynner.

Fyra sekunder senare säger han att "kraftig rök väller ut ur det havererade kärnkraftverket Fukushima i Japan."

Det kan man kalla för ett tvärt nyhetskast. Nästan i stil med den gamla 90-talsklassikern: "...och från kriget på Balkan skall det nu handla om den svenska halkan..."

Nya satsningen (självklart programledd av Gry Forsell...fyran har tre programledare till allting, det är Gry, David Hellenius och Peter Jidhe) går ut på att fyra brudar betygsätter varandras bröllop i programmet Fyra bröllop; start blir det i slutet av april.

Det är ju ett helt lysande koncept detta...och så variationsrikt. Man kan dra samman fyra personer och låta dem betygsätta nästan vad som helst, det blir alltid banbrytande tv.

Man kan tänka sig en utveckling där fyra personer bedömer varandras badrum:

"Så snyggt med ljusblått...och vilken vacker spegel...det doftade underbart och tvålen var i form av en kanin. För att inte tala om den stora toalettstolen, rymlig, varm och bastant...ett nöje att bajsa på den...Kathy får nio poäng!"

I väntrummet hänger det en stor tv-skärm som alltid visar TV4, antagligen eftersom Nyhetsmorgon har en så småputtrig och avslappnande effekt. Medan man inväntar doktorns hårda dom kan man förlusta sig med rafflande vinprovningar, tulpanodling, charmigt skådespelarjoller i intervjuform eller vädret över södra Götaland i fyrfärg...

Dock visade tv:n en serie när vi satt där; Holby City.

Vet ingenting om denna dagtidsdrapa men kanske att det är en så kallad sjukhusserie. Just idag var det åtminstone fullt av vita korridorer och kirurger som sprang runt i helblå sparkdräkt och munskydd. Kulissen utgjordes av pumpande hjärt-lungräddningsapparatur, blödande människor och skallröntgenplåtar.

Plötsligt slog det mig att detta kanske vore en affärsidé. En hel kanal med enbart sjukhusserier, för utsändning till alla landets väntrum inom vården. Stora skärmar där det alltid rullar serier i sjukhusmiljö.

Visst vore det festligt med ett nonstop marathon av OP 7, General Hospital, Greys anatomy, Kliniken, Cityakuten och Döden går ronden?

Såg det i lördags och trodde ett tag att jag skrattade till men det visade sig att jag bara hade hostat lite...

Synd. En gång i tiden var det ganska bra.

I takt med att discjockeys på musikstationer på FM-bandet under 70- och 80-talet fann det mycket mer spännande att hålla igång en show med hjälp av det sagda innehållet än med hjälp av musiken, skapades plötsligt radioprogram där det huvudsakligen enbart pratades och sändes reklam. Musiken hade mer eller mindre trängts ut, då publiken slog på radion för att höra vilka kittlande eller provocerande saker programledarna pratade om, hellre än att höra samma gamla låtar varvas om och om igen.

Eftersom kampen om lyssnarna redan då var oerhört hård, skapades snabbt talkshows med provocerande och excentriska programledare, så kallade "shock jocks".

Dessa var oftast män med attityd och inte sällan drev de sina egna teser långt bort från det som i Sverige är så viktigt i mediala sammanhang; samförstånd och objektivitet.

Det mest kända exemplet är självklart Howard Stern som under 80-talet gick från bortkommen småstadsjockey till att i slutet av decenniet bli landets mest älskade (och hatade) DJ med en rikstäckande pratshow som firade triumfer i både avantgardistisk journalistik och rent äckel.

I Sverige levde radion som bekant med ett statsreglerat monopol under närmare 68 år innan radiolagen ändrades 1993 så att det dels blev lagligt att finansiera verksamheten med reklam och dels gavs möjlighet för fler aktörer på marknaden att sända radio genom tillskapandet av privat lokalradio.

Redan på 70-talet gavs det förvisso tillstånd för föreningar och kyrkliga samfälligheter att sända så kallad närradio men detta var mer att betrakta som en slags eterburen insändarverksamhet, även om närradion blev plantskola för de  pionjärer som sedan kom att sjösätta kommersiell radio i landet.

Den privata lokalradion har dock under sin mer än femtonåriga historia blivit en besvikelse. Det som enligt lagtexten skulle sändas lokalt blev till centralt producerad musikradio utan variation och det som skulle bli en mångfald av olika intressanta ägarstrukturer slutade med en koncentration av ägandet till två gigantiska aktörer; SBS Radio och MTG Radio som sinsemellan delat upp de kommersiella stationerna mellan sig.

Lyssnandet på dessa kanaler och det allmänna intresset för dem är ganska lågt och stadigt sjunkande, av förståeliga skäl. Den privata lokalradion har grävt sin egen grop genom att skapa en sockersmetig gegga av hjärndöd underhållning och plastig konsumtionsmusik.

Den privata lokalradion vill ingenting, orkar ingenting och bryr sig inte heller om något annat än billig underhållning för stunden. Dess publicistiska idé kan sammanfattas på baksidan till ett avrivet lock från en portionsmargarinsburk av plast.

Egentligen är kanske inte tanken med underhållande musikradio fel - om man som lyssnare erbjuds ett alternativ. Självklart finns det ett alternativ som heter Sveriges Radio men då är vi samtidigt tillbaka på ruta ett, då man önskat att den kommersiella radion efter snart tjugo lagliga år skulle ha utvecklats till något och inte enbart lämna walk over till det gamla radiomonopolet.

En förändring kan dock vara på gång. Frekvensen 101,9 i Stockholm (en av de frekvenser med bäst förutsättningar att nå en stor publik rent tekniskt) står inför en förändring.

Under 2011 har det aviserats att stationen kommer att byta inriktning; från den nuvarande popstationen Star FM till något helt nytt.

I branschen spekuleras det vilt om det möjligen skulle vara dags att skapa en kommersiell station i Sverige som inte spelar musik utan sänder utifrån det tidigare beskrivna talkformatet.

Jag tror att det är precis det som skulle behövas i det svenska radioklimatet; en helt ny typ av radio, som aldrig tidigare hörts här.

En rapp, provocerande och smart station med skärpta radiopratare som har ett journalistiskt men också humoristiskt driv; män och kvinnor som har någonting att säga, som drivs av lika delar patos som provokation.

Jag skulle med glädje lyssna till en svensk talkstation om den erbjöd debatt, humor och känsla.

Här är min önsketablå för en sådan station:

05-07 Özz Nüjen

07-09 Henrik Schyffert

09-11 Filip & Fredrik

11-13 Nour El-Refai

13-15 Alex Schulman

15-17 Petra Mede & Aron Flam

17-19 Kjell Eriksson

19-21 Täppas Fogelberg

21-23 Annika Lantz

23-01 Kjell Alinge

01-03 Petter Askergren

03-05 Dominika Pecynski

Alldeles för få kvinnor, jag vet...dessutom är nästan samtliga i ålderspannet 35-60 (någon vass 22-åring hade piggat upp).

Självklart kan också tiderna diskuteras men det viktiga skulle vara att det blev livekänsla och en uppfattning om att vad som helst kan hända, ge dem fria tyglar och många sköna sidekicks att prata med samt mycket lyssnarkontakt via telefon och sociala medier.

Det skulle kosta på att köpa över dessa fixstjärnor till en lokal stockholmsstation men jag tror att de höga lönerna skulle gå att finansiera i samma stund som lyssnandet sköt fart och reklamförsäljningen rullade in. Jag är nämligen övertygad om att en sån här station - åtminstone inledningsvis - skulle bli mycket populär eftersom radiolyssnandet idag mer går ut på att bli överraskad och inte att höra tråkig depprock från USA som ändå låter likadan oavsett vem som sjunger (känslan av hård mage hos sångaren är densamma)

Med en sådan här station skulle Sverige ta ett stort steg framåt som radioland och begreppet yttrandefrihet skulle kanske slutgiltigt kunna bli verklighet även i vår lilla ankdamm.

Om svenska folket (och inte minst de så konjunkturkänsliga annonsörerna) sedan är beredda och mogna för en sådan utveckling, återstår att se.

Eller höra.

Då skulle man kunna tänka sig följande trailermanus inför programmet Familjen Annorlunda den 10 januari 1911:

För att bara plocka två russin ur tv-kakan som jag pga av social samvaro råkade missa:

Nyårsafton klockan 5.45 i TV4: dokumentären Världens hårigaste person - och jag.

Nyårsdagen klockan 5.20 i SVT 1: Lukten av Indien.

Det enda jag inte fattar är varför tablåläggarna gömmer undan sådana här pärlor på en så okristlig tv-tid.