TOMTE SÖKER SKÄGG - DEL 12

Nordpolen den 12 december

Tomtefar blev oerhört nedslagen av Tomas Wassbergs avböjande mejl. Nej, han ville verkligen inte sälja sitt skägg, inte ens mot en bragdmedalj.
Det mesta verkade hopplöst och utsikterna för att Tomtefar skulle få behålla sitt åtråvärda jobb efter julafton var i stort sett minimala.
Han skulle bli tvungen att sälja sitt residens på Nordpolen, lägga ner den pampiga leksaksfabriken Toys R Soc, avskeda alla tomtenissarna och troligen bli lämnad av sin fru, mer känd som Tomtemor.

En kvinna som mestadels gick omkring och suckade under det att hon gräddade sina saffransdoftande lussebullar. Allting utfört i en inövad ritual.som för att döva sin apati. Hon förstod också det hopplösa i att vara gift med en tomte som saknar skägg.

Runt Tomtefars boning slingrade sig dock något nytt och oväntat, likt en gäckande reptil. Genom en frostig fönsterruta kunde man se honom nalkas.
Han gick lite vaggande, likt en anka på väg till sin egen avrättning. Han såg lite nedslagen ut. Det var han också. Nedslagen. påpucklad och ansatt.
Sitt skägg hade han dock inte ansat på länge, det växte relativt vilt under den marinblåa hjälmen. Folk hade sagt åt honom att han var slut, att hans tid var förbi. Att det var dags att gå vidare mot nya mål, hitta en annan inriktning på livet. Men ännu hade ingen gett honom foten, han var i en sådan position att han själv var rätt man att bedöma när nedtrappningen och tillbakadragandet skulle ske.
Och han tyckte ju så mycket om sitt jobb, det hade ju gett honom så oerhört mycket.
Brutna ben, ett stort antal hjärnskakningar, blodutgjutelser och smärta. Men någonstans var det värt det.

Nu stod han framför Tomtefar, beredd att sälja sitt skägg. Inte för att han behövde pengarna. Utan för att bevisa det märkliga i det som idrottspsykologer hävdar; att man inte vågar ändra ett beteende i tron att man skall mista sin talang.
Samma tejp, samma kläder, samma musik (oftast Dire Straits) och samma tics inför varje drabbning. Annars går det åt helvete. Vad händer med min talang som jag vet att jag har men inte kan visa för den satans fotens skull, vad händer med den om jag säljer mitt skägg?

Så gick tankarna hos mannen som nu stod öga mot öga med Tomtefar.
-Hej du! sa han.
-Hej själv, sa Tomten.
-Jo. Det gällde mitt skägg. Jag? Han tvekade.
-Jag kan tänka mig att sälja det.
Tomten tog en titt på mannens stirrande blick, stripiga hår, svettiga panna, snusutputande läpp och håglösa hållning. Sedan begrundade han skägget en lång stund, varpå han sa:
-Nej. Det funkar inte. Det känns helt enkelt inte trovärdigt. Jag vill inte köpa ditt skägg.

Mannen såg väldigt nedslagen ut.
-Däremot, fortsatte Tomten oväntat, kan jag tänka mig att köpa in sisådär 400 000 av dina fula tofflor. Jag skall smälta ner skiten och göra leksaksbilar av dem. De ser ju redan nu ut som sådana där Ahlgrens bilar. Tack för titten.

Med dessa förkrossande ord ringande i öronen, lämnade mannen Nordpolen.
Han hade kommit till en insikt. Nämligen den att hur dåligt den än går i din karriär, skall du alltid behålla och under inga som helst omständigheter raka bort ditt karaktärsdanande hockeyskägg.
image99

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0