Det var som bekant sommarfest på barnens dagis i veckan och min sambo Sara hade laddat rejält.
Det som man brukar skämta om; att föräldrar övertrumfar varandra med sina barn, att umgänget blir till en uppvisning i fina kläder och söta accessoarer, gör nämligen Sara till en sanning, på fullt allvar.

Bakgrunden härtill finner man - det är Sara den första att medge - i det faktum att Saras föräldrar (konstnärssjälar) i mångt å mycket åsidosatte självklara saker i det speciella förhållande som råder mellan föräldrar och barn.

När Sara var liten skickade de med henne en matsäck, gud bevars..skam vore väl annat.
Problemet var bara att när de övriga barnen åt grillad kyckling, tunnbrödsrullar med räkost och annat mumsigt hade Saras föräldrar skickat med - och här citerar jag min sambo - "en tunn, torr, äcklig macka på hembakt bröd  som var torrare än fnöske, till detta en klibbig, svettig skiva jävla totalt smaklös Port Salut-ost! Och sedan ett kokt ägg med salt på. Kokt å kokt förresten. Det var så makalöst löskokt så jag är säker på att det ägget inte varit i kontakt med nånting varmare än piss!"

Och där satt hon. Med konstnärer till föräldrar. Och skämdes.

Det är därför som Sara nu är så mån om att Elsa o Ville skall se finast ut. Inte bara det. De skall ha den godaste maten och de finaste presenterna till dagisfröknarna (en blomma som floristen fick arrangera på ett lustifikt sätt 8 gånger om...det tog väl närmare en timme.)

Som Sara säger: "Jag vinner. Bara försök! Mina barn är finast. Elsa skall ha sin linklänning med förkläde, håret uppsatt och guldhalsband, Ville skall ha sin linneskjorta och snygga byxor. Du Mattias skall ha din linneskjorta. Det skall matcha. Mina barn skall vara finast.
Bara försök. Ni kanske har dyra villor, ni kanske har fina bilar. Spelar ingen roll. Jag vinner.
Ni kanske har en mille på banken och höga befattningar. Jag vinner ändå. Mina barn skall äta den godaste maten. Grillade kycklingklubbor, brieost, ciabattabröd, sallad på nypotatis. Sitt där med er grillade korv. Jag vinner i alla fall." 

Liten update.
Dricksvattnet för 40.000 invånare i centrala stan har under några dagar varit orenat pga ett fel i Lyckebys vattenverk, vilket självfallet har påverkat det dagliga livet. Vatten har fått kokas, mineralvattnet har tagit slut på ICA, inget kaffe har gått att beställa i skolans café och människor har gått in i diverse psykoser av detta. Dessutom har ett antal personer insjuknat pga vattnet.

Glädjande nog meddelar kommunen nu att vattnet i Karlskrona åter är drickbart.
Jag som råkade få i mig en Nescafe Gold Decaf baserad på avkokt vatten välkomnar givetvis denna nyhet.

Näsan har varit kompakt (troligen en släng av bihålekrafs) men börjar nu bli bättre.
Som jag redan skrivit vid ett tidigare tillfälle; det finns hopp.

Ett av komikens allra mest uttjatade teman, när den coole killen skaffar barn och blir en vanlig Svensson.
Ändå lyckas Henrik Schyffert tillföra något nytt, nämligen den ironiska generationens syn på fenomenet.
Avsnittet där barnen tvingas suga på säkerhetsbältena är allra bäst i en för övrigt klockren standup:

Som en liten hyllning till min bloggkollega Lilla Blå kommer här en glad trudelutt färgad av galenskap, sekelskifte och halmhattar i Hastings.
Låten heter självklart Seaside Rendez-vous och är en av de knäppaste låtarna från plattan A Night At The Opera 1975.

Även om hösten kan te sig mörk och full av diverse frågetecken känns det ändå skönt för egen del gällande jobbmöjligheter:



Jag kan alltså andas ut.
Om det dessutom står i Metro så måste det ju vara sant.

Jag vaknade i morse av att min son på 2 år satt i soffan i rummet intill klockan 06.08.
Han hade korslagda ben och i famnen låg lokaltidningen prydligt uppslagen. Såg ut som om han satt å läste.
Om mig tog han ingen större notis mer än att han tog mig i hand, gav mig tidningen, ledde in mig i sitt rum och bad mig gosa i sängen, varpå han lade sig bredvid med en av sina böcker.

Precis som tusentals gubbar i Sverige gör varje morgon, året runt.
Vaknar. Gosar. Läser.

Nej. Det här ger mig för stor ångest.
I år får Leif Silbersky sätta betyg på mina elever.
Då blir säkert alla nöjda.



"Visserllgen har du inte varit närvarande alls, du har inte lämnat in en enda uppgift och vid de tillfällen du råkat gå förbi i korridoren har du knappast hälsat...men....du har INTE GJORT NÅT BROTTSLIGT!"

Det är ganska märkligt när man tänker på det.

Jag menar namnet "Charlie".
Om en man i Sverige presenterar sig så brukar folk säga "Hallå! Charlie! Det är ju sånt man döper hundvalpar till. Hur tänkte dina föräldrar?

Om man däremot säger: "Hej, jag heter Carina!" är det INGEN säger INGEN som säger:
"Carina?? Det är ju sånt man döper Toyotabilar till. Va??"

Den eminente bloggaren Anders Sparring har bl.a utmanat (som det så populärt kallas) mig genom en önskan om att få svar på följande trenne spörsmål (ursäkta mitt Björn Hellberg-färgade språk):

Ehh.ser nu att det rör sig om fyra frågor. Okej. Här kommer de:

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Praktiserade på radiostationen Gold 105 i Östergötland där jag sände morgonradio, bodde i en skitig studentkorridor och åt pizzor från den sunkiga Pizzeria Sandra vid Ryds Centrum, Linköping. Åkte mycket buss. Drack öl. Blev med tiden tämligen fet. Efter sommaren började jag på Radio Match i Blekinge. Åt pizzor på den sunkiga Galgamarkens pizzeria, åkte mycket buss, drack en del öl och blev ännu fetare.

2. 5 platser jag har bott på.
Näsby i Kristianstad
Eriksberg utanför Ystad
Köpmannagatan i Båstad (snajdigt....)
Galgamarken, Karlskrona
Björkholmen, Karlskrona

3. 5 jobb jag har haft
Jobbat svart som diskplockare (4 timmar, en kväll. Förlåt)
Radiopratare, Radio C4 Kristianstad
Radiopratare, Radio Active, Ystad
Radiopratare, Radio Match, Karlskrona
Medialärare, Karlskrona
(Jag vet att det bara är tre jobb. Jag har ju inga formella meriter. Kan knappt bre smör på en macka)

4. 5 saker jag skall göra idag
På nåt sätt undervisa elever, cykla genom stan, klä på barnen det finaste i sommarväg (kan bli eget blogginlägg) inför deras sommarfest på dagis i kväll. Vidare skall jag bevista den samma, ha picnic i gräset och sedan sakta däcka av förkylningsutmattning i min säng.
 

Det bästa med en roman är oftast inledningen, den första, spännande meningen.

Som en liten slutövning inför "den blomstertid nu kommer"-perioden tänker jag be mina elever i Textkommunikation att välja en av fem inledningar på presumtiva böcker och sedan skriva ner varför de valt just den inledningen och vad boken sedan skulle kunna tänkas handla om.
Här är mina (av mig påhittade) favoriter bland "förstameningar":

1. Antagligen har jag lite dålig andedräkt. Jag har levt på mina egna spyor i två dagar nu.

2. För att vara dansk var Preben en ganska hygglig karl. Problemet var hans närmast sjuka intresse för hemmafruar.

3. Det fanns något krypande och lismande i det sätt som Angela tog sig fram. I handen bar hon ett rött, skinande äpple. Uppenbarligen hade hon kommit hit för att be om förlåtelse. Ingen av oss tänkte ge henne någon. Det fick räcka nu. Det var slut.  

Visst skulle man vilja läsa dessa böcker? Åtminstone den första väcker mitt intresse. Vem? Varför? Hur?

Nonsensakutens tolva går till Österrike. Det att låten är från 2003 saknar betydelse. Bättre än så här blir det inte i Eurovision Song Contest-sammanhang.
Plats på scen för Alf Poier:

Efter helgens final i ESC kan man som vanligt läsa om missnöjda tittare som ej anser att deras telefonröster räknats på rätt sätt, alternativt sådana som ville rösta på Armenien men råkade rösta på en bra låt istället. Och så vidare.

Jag drabbades personligen av ett annat sorts röstbortfall i helgen.
En envis förkylning har gjort att jag nästan tappat all röst. Det har varit som ett tyst väsande som plötsligt bryter upp i falsett för att sedan gå ner i någon typ av hes bas.

Det har låtit lite som en blandning mellan Reefat El-Sayed och Anette Kullenberg.
I går sa Sara:
-Du behöver ju bara kamma ner luggen lite och ta på dig en kavaj så är det ju Reefat som sitter här vid frukostbordet.

Visst. Kul.
Jag valde att blott ignorera hennes förmenta (Fermenta??) kommentar.

Måste säga att jag gillar den lilla varningstext som just nu står tryckt på Carlsbergs folkölsburkar.
I en svart ruta står det skrivet med vit text:

På Jobbet?
Undvik alkohol!

Jag tycker det är bra av Carlsberg med detta lilla, höjda pekfinger.
Ajabaja!

För hur ofta är det inte som man kommer till jobbet, hänger av sig sina kläder, startar sin dator och går igenom e-posten.
Ringer några samtal. Pratar med kollegor och börjar sortera papper.
För att sedan gå några steg bort till företagets speciella kylskåp för folköl. Där man halsar en Carlsberg.
Och sedan jobbar man vidare.

Lätt hänt. Därför denna varning. Tack, Carlsberg. Worth waiting for.

Snacka om ett stort tillslag.
"Still inside searching for evidence"....tror jag det...

Det är mycket snack just nu i USA om vem som blir ny president.
Obama eller McCain.

Sedan är det visst nån Clinton som vägrar att ge upp.
Om Bill Clinton var the comeback kid är Hillary närmast the comeback kidding.

Sittande presidenten Bush liknade vid ett tal i Israels parlament Knesset Barack Obama vid en  blåögd och naiv amerikan som inte ser hotet från Iran och som "är beredd att förhandla med terrorister".
I sitt tal drog Bush paralleller till när en amerikansk senator 1939 trodde sig kunna prata Hitler till rätta om han bara fått chansen.
Både osmakligt och dumt.
Visst - Iran hotar säkert världen.
Det gjorde som bekant även Irak.
Fast några "weapon for mass destruction" återfanns aldrig.
Varför inte köra vidare när vi ändå börjat peka ut ruskiga stater. Nordkorea, Burma, Somalia, Zimbawe, Norge.
Nej, kanske inte Norge.
Men - vad hände med Afghanistan? Minns du de berömda Bora Bora-bergen?
Eller Tora Tora.
Eller Sora Sora.

Det var ju där han fanns. Killen som just nu kopplar av med en liten fredagsöl.
Långt från Knesset, Obama, McCain och allt annat.

Usama Bin Laden. Han vill bara vara sig själv för en stund.


 

Sommaren ligger framför oss och alla har vi olika planer för att på bästa sätt ta vara på årstiden.

Som exempelvis Ville.

Han skall ut och turnera  med E Street Band.


Steve Van Zant säger i en kommentar att han känner stort förtoende för sin ersättare och hälsar att han personligen kommer att ragga brudar på Hollywood Boulevard under tiden som Ville tar över i bandet.

Just nu en spännande tävling. Peka ut vem av dessa gentlemen som är FN-chefen Ban Ki-Moon.

Du är med och tävlar om en FN-skrapa att ha i bilen lagom till vintern.

Lycka till!

Ban Ki-Moon nr 1.


Ban Ki-Moon nr. 2


Ban Ki-Moon nr.3


Ban Ki-Moon nr. 4


Ban Ki-Moon nr. 5


Ban Ki-Moon nr. 6

Låt oss bli lite allvarliga för en stund. Denna vecka har jag plockat ut låten Mother Love från plattan Made In Heaven (1995), plattan där Mercurys röst (inspelad 1991 strax innan han dog) mixats in till nya bakgrunder.
Mother Love är vacker och rörande. Dessutom sjunger han jävligt bra och bär fram texten snyggt, anser jag.

Det här är låten Hero förflyttad till medeltiden. Kanske något för Nordman att göra cover på?

vers1.
Nu är det dags för tornering
Tänk att jag har det på känn
Rustningar glänser
Och Erik Penser
Är en lover och en friend

vers2.
Hästarna springer i lera
Frustande, vindpinad skritt
Saluten de blåser
Dra på dina hoser
Det är dags att börja slåss

refr.
Jag tar fram dina spjut som en flink, liten härold
Riddaren min…
Åhhh…torkar bort allt ditt snor som en härold
Lansen är din…
Och snart så kommer hästen fram, ty en härold, tänk han kan
Jag tar fram dina spjut som en flink, liten härold
Lansen är din. 

(Text: Mattias Nilsson)

Här är några mantlar som varit tunga att axla:

SEAN CONNERY
ROGER MOORE
GEORGE LAZENBY
TIMOTHY DALTON
PIERCE BROSNAN
DANIEL CRAIG

Typisk replik: My name is Bond. James Bond.
Egenskap: Licence to kill

Här är ytterligare några mantlar som varit tunga att axla:

LEIF "LOKET" OLSSON
LASSE KRONÉR
GUNDE SVAN
RICKARD OLSSON
LOTTA ENGBERG

Typisk replik: Bertil fem - en enkel femma
Egenskap: Licence to bore

Så är det. Tiden går, blott drottning Elizabeth II består.
Det är dock inte i hennes tjänst som man säljer Bingolotter.

På allmän begäran kommer de så...bilderna från vår famösa Smålandsresa förra helgen.

Här står Pippi på balkongen och vad annat kan hon göra. Hon jagas ju av Kling & Klang (Det är inte Göran Hägglund den ene av dem, det bara ser ut så)


Elsa sitter fascinerad framför Katthult.


Elsa med kompis står fascinerade framför Pippi (det var en hel del sånt här...fascinerat)


Kling & Klang igen.


Det här är Maud Olofsson.
Fast henne såg vi aldrig.

Det har varit utvecklingssamtal på barnens dagis.
Samtalen har ägt rum i något som personalen uppenbart kallar för utvecklingsrummet.
Det är bara det att Elsa missuppfattat detta.

Idag sa hon plötsligt: -Utväxlingsrummet!

Tyckte att det hela lät märkligt. Som taget ur någon gammal spionroman av John le Carré.

-Okej, vad har du?
-En subversiv 2-åring vid namn Torkel. Sabotage och förstörelse. Husarrest.
-Okej.
-Du, då? Vad har du?
-Leon, 3,5 år. Tjuvlyssnare, tjuvtittare, expert på bakhåll och trots.

Och så sker utväxlingen stilla och diskret. Spionen som kom in från lekrummet.

Hurra!
Ebba von Sydow är tillbaka som krönikor i Expressen.

Nu väntar vi bara på Kid Severins återkomst också.

Nu är den åter uppdaterad...Rimbloggen, alltså.

En xenofobisk text av Owe Törnkvist och en närmast sövande låt av Dr Bombay.

Just nu i Rimbloggen.

Aftonbladet idag:

PERRELLIS SHOW MÅSTE ÄNDRAS
Christer Björkman: -Jag jagar de ansvariga.

Det känns tryggt.
Man kan förresten se honom där i Arenans korridorer med fradgan bubblande, som en medeltida riddare med frisyrgelé.
En schlagerns Don Quijote på jakt efter artificiella och effektfulla väderkvarnar.

Ett tips till dig som vill bli belönad med Polar Music Prize.
Detta bör du tänka på.

Dels bör du ikläda dig en aftonklänning och sedan obehindrat stå still och gapa för full hals i minst tre timmar.

Eller kan du lära dig att spela elgitarr eller piano, låta håret växa och ägna dig åt relativt tunga droger.

Det brukar funka.

På väg över Fisktorget förra veckan råkade jag och barnen (av nån konstig anledning) slå följe med en sällsam människa som jag vet jobbar på Blekinge Museum. Han är ganska satt och har Östersjöns största underbett. Ser lite allmänt tecknad ut; som en blandning av Helmer Mudd och Rit-Olas karaktär Bananen. Fast tjock. Eh...ja...

I alla fall. Denne sälle börjar konversera oss. "Fan vad sommaren går fort. Om bara några veckor är det midsommar. Det är ju inte klokt".
Sommar? Hallå! Vi är inte ens inne i juni, hörru!

Tänkte jag säga.

Sedan pratade vi om Lisas Sjökrog som ju skall flyttas och om ägaren till detta som ju varit militär och därifrån var steget inte långt till att vi pratade officerare som går i pension vid 59 år.
Ett väldigt vanligt topic i denna stad, efter vad jag kan se.

"De får ju så himskans bra pension osså. Som min bror. Han känner en f.d militär. Och han gick vid 59 och han ju fick ett helvetes stort vedergångssanslag..."

Sedan hörde jag inte så mycket mer av vad han sa.
Faktum är att jag enbart minns detta "vedergångsanslag".

Kan det ha med vedergällning att göra? Det låter ju ganska militärt

I ett anfall av djup ironi har Sara lärt vår snart fyraåriga dotter att sjunga gamla Frälsningsarmésånger.
Personligen upplever jag detta som oerhört pinsamt, framförallt i offentlig miljö.
Som nu i morse, på väg till dagis medelst cykel.

Inför hela omgivningen sjunger Elsa makalöst HÖGT och med GÄLL stämma:

"Jag är lycklig, jag är lycklig - måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag...HELA VECKAN LÅNG!
För jag har kastat alla sorger bakom min rygg, jag ser dem inte mer, jag ser dem inte mer
Ja, jag har kastat alla sorger bakom min rygg....jag ser dem inte meeeeeeeeeer!"

Efter att hon framfört visan ytterligare tre-fyra gånger blir hon plötsligt tyst.
Hon verkar fundera på något.

Sedan säger hon:
"Man kan ju vända på ryggen. Då ser man dem."

Så här fint är det just nu i trädgården till barnens dagis.
En härlig grönska som slagit ut.
Lägg märke till den alltid lika jovialiske ÖB Håkan Syrén som i bildens ovankant visar sin lila färgprakt.


Du vet väl förresten att uttrycket "mellan hägg och syrén" avser det ideologiska avstånd som finns mellan författaren och litteraturvetaren Göran Hägg och landets högste militär Håkan Syrén.

Vi brukar handla mjöl från Skånemejerier, trots att den dominerande mjölken i Blekinge faktiskt kommer från Arla. Detta med mjölken från Skånemejerier skall inte ses som något utfall av lokalpatriotism eller någon nostalgi ifrån min sida, utan det handlar främst om priset.

På Willys kostar en liter Skånemejeriermjölk ca 5, 50.
På ICA Cityhallen kostar en Arlaliter 7,90, typ.
Små skillnader visserligen, men med stor betydelse för en barnfamilj som slukar en å annan liter i veckan.

Troligen beror det låga priset på antalet mil som mjölken har färdats i en lastbil. Eller kan det vara den nya looken på paketen. Just nu lanserar nämligen Skånemejerier nya förpackningar. Psykedeliska men ganska snygga, tycker jag efter en första genomtittning:


Färgkoden förvirrar dock nordbor och andra utsocknes uppfödda på Arla.
Paketet här ovan är tydligen standardmjölk. Den har alltid varit orange hos Skånemejerier tidigare, men är nu gul.
Standardmjölken hos Arla är röd, SkMej har lättmjölk som röd, eller hade åtminstone tidigare.
Lättmjölken hos Arla är blå. SkMej har väl mest haft blå som färg på filmjölken.
Man undrar ju vilken färg SkMej har på minimjölken om nu den gula har blivit standardmjölksfärg.
Kanske rosa?

Inte anser du väl att jag snöat in på det här med mjölk och mjölkpaket?
Det hela är högst relevant. Skall mejla Sverker. Han kommer att förstå.

Efter succén med Dr Kevorkians projekt LÄKARE UTAN KÄNSLOR funderar nu Nonsensakuten på en liten avknoppning.
Under denna tid på året är det framförallt två saker som skapar magsyra och sura uppstötningar bland lärarna på min arbetsplats.

Det ena är betygen och den ångest dessa skapar inför den alltför snabbt framspringande deadline som kommer om några veckor. .

Det andra är tjänstefördelningen inför nästa läsår. Jag själv drog det kortaste strået och får ta en allvarlig funderare på framtiden.
Det var så tanken kom till mig; man kanske skulle starta en ny hjälporganisation.

Namnet är givet. LÄRARE UTAN TJÄNSTER

Det råder en relativt stor konsensus i Sveriges riksdag gällande frågan om att drastiskt begränsa utsläppsmålen.
Detta framförallt inför sommarens EM-slutspel där det knappast finns något mer pinsamt än s.k utsläppsmål, dvs mål där målvakten får bollen stulen av en motståndare, just som han står i begrepp att kasta ut den till laget.
Snöpligt och farligt för vår jord.

Zappade förbi SVT:s Kunskapskanalen härom kvällen.
I rutan såg man en gammal, färglös kulturhagga.

Ger mig fan på att hon hade mer rynkor i ansiktet än vad kanalen har tittare!

NONSENSAKUTEN bjuder på en förutsägelse:

I framtiden kommer varje människa på jorden att svälta.

I ungefär en kvart.

Jag, Sara, barnen och våra kompisar J o K med sina likaledes små barn åkte till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby i helgen.
Det kallar jag resa det. Nu har jag bloggstoff för en vecka framöver.
Bland annat slarvade jag bort Saras VISA-kort, låste in mig själv på en toalett och glömde att städa delar av lägenheten som vi hyrde.
Vidare hade jag glömt att ta med frukost till dag 2, ety jag var packningsansvarig. Även den beryktade "75-kronors-bajsen" som J kallar den, kräver måhända ett omnämnande.

Men, men....vi skall inte gå händelserna i förväg.
Först å främst måste man ju berömma den vackra och stilfulla parken i Vimmerby där "sagor blir till verklighet" och där utbudet skapats i "enlighet med Astrid Lindgrens vilja att låta barn vara barn och inte utsättas för de vuxnas tvång eller kommersiell påverkan".
Möjligen är det därför 2 dl kaffe kostar 18 spänn och några Pippidockor av glas 224 kronor.
Å då har jag inte nämnt all annan Pippi-merchandise.

Solen sken väldeliga under lördagen och det hela blev mycket lyckat. Barnen var förstås häpna över att se Pippi, Emil och alla de andra livs levande även om en del attraktioner saknades, kan man tycka.

Bland dessa finns "Skalle-Per doing the full monty" och "Pigan Lina bjuder Alfred på lapdance".

Men. Ingen turistattraktion kan ju vara komplett. Det handlar ju om en stillsam utveckling av produkten, en förfining och tillslipning. Sådant tar tid.
Se på Ramlösa och andra mineralvatten.
Nåväl. Bilder från resan riskerar att dyka upp.

För ett tag sen gick jag förbi ett skyltfönster och såg en riktig drömsäng.
Dom där sängarna har ju en förmåga att se nästan äckligt mjuka, rogivande och inbjudande ut.

Prislappen liksom skymtade fram mellan två kuddar. När jag såg vad som stod på den höll jag på att få skrämselhicka.

Beloppet var femsiffrigt och första siffran var varken en etta, tvåa eller trea. Och sen såg jag att bredvid sängen stod en skylt. Med stora röda bokstäver, liksom som en förklaring till den skräckinjagande prislappen, stod det; Motordriven.
En motordriven säng. Så att köparen äntligen slipper sova manuellt.

Ni är väl med på visitkortshållaren? Det är en liten metallmanick som man ska sitta och pilla in sina visitkort i.

När man sen ska lämna ett kort skuffar man ut det ur den trevliga visitkorthållaren. Så att man slipper den oerhörda sociala nesan att överlämna sitt kort med handen. Jag har inga visitkort. Däremot har jag faktiskt en visitkortshållare. Aningens ologiskt kanske, men jag bidar min tid.

Om jag någon gång i mitt liv får visitkort så behöver jag ju inte utsätta mig för att överlämna kortet så där gammalmodigt i handen. Nej då, här ser ni min själ en kvinna med visitkortshållare.

Å andra sidan; vad hjälper det?
Jag är ju ändå helt körd och ute ur leken. Jag är ju så otrendig att jag fortfarande sover manuellt.

En arbetsplats för retarderade


Och en bubblande läskedryck för nostalgiker

Om man heter något så utflippat som Nina Odalman-Shejk kan det sluta med att man sitter som producent för Ekot på SR.

Den här veckan blir det både konst och psykedelisk symfonirock på en och samma gång.
Den ettriga visan heter "The Fairy-fellers masterstroke", inspirerad av en tavla, målad av Richard Dadd.
Du får se tavlan och njuta av tonerna, plockade från albumet Queen II, 1973:

Jag bör kanske förtydliga mig gällande Mucho Gusto som förekommer i videon här under.
Jag skrev att det var en av mina favoritlåtar och det är det. Det svänger duktigt.
Därmed inte sagt att jag är en fanatisk sportradiolyssnare...tvärtom.
Faktum är att jag bara lyssnar på de första tre minuterna av sändningen för att känna pulsen, stämningen, energin.
När signaturen tonas bort och det börjar handla om Elfsborg-Ljungskile stänger jag av eller byter kanal.

Intressant detta med sportfanatiker. Tydligen är detta ett skällsord.
Eleverna här på skolan fick i uppgift att besvara en enkät från Polisen.
Där fick man uppge namn, ålder, föräldrarnas sociala situation och yrken, om man drack alkohol eller rökte hasch, brukade snatta eller klottra mycket osv osv....

Allting typiska (men ibland integritetskränkande) uppgifter som farbror polisen ville ha svar på.
Mot slutet kom dock denna lilla pärla:

Har du vid något tillfälle blivit kallad något av följande: a) hora b) svenne c) blatte d) pack e) sportfåne?

Man undrar ju i vilken verklighet polisen som skapat denna enkät lever. Pack? Det känns ju mest 70-tal.
Vem fan blir kallad för pack idag?
Och sportfåne?
Hjälp! Han sa "sportfåne". Jag känner mig kränkt!

Nej. Det hela är mycket konstigt.
Jag känner mig dock väldigt sällan kränkt, då jag aldrig blir kallad för just sportfåne.
Det enda jag vet om sport är att bollen är läderartad och rund, pucken är gummiaktig, platt och rund och att Tomas Brolin är märkbart satt och rund.

Här i Karlskrona råder hos vissa just nu fullständig hysteri över det eventuella nedläggningshotet mot Marinens musikkår.
Mig gör det inget. Låt dem tuta i luren, eller låt dem inte - who cares?

Framförallt detta; vad skall vi med Marinens musikkår till när vi har det här glada gänget; Arméns musikkår som här tar sig an en av mina absoluta favoritstycken, Mucho Gusto av Percy Faith. Kanske mer känd som Sportextrasignaturen i P4:

Tja, med denna mentalt glaciala lilla ramsa vill jag få mig själv att komma loss. Loss från cyberspace, loss från tangentbordet och bort från den imateriella världen.

Men - detta är inte lätt. Det är ju så lustfyllt att skriva och läsa, dega och slappa.

Jag borde:

1.  Söka fler jobb
2. Ta tag i betygshelvetet på riktigt
3. Städa toaletten (detta är huvudsakligen Saras förslag). Hon ringer mig från jobbet med små pigga städtips.  Igår köket. Idag toan.
4. Lägga mig i tid och sova ut. Ha ha! Kul.

Har alldeles sådär by the way uppdaterat Rimbloggen. Varför nu det när toan måste städas?
Ja. För att det är ganska kul. Skit är skit, om än i porslinsglänsande små byttor.
Huruvida Hanna Hedlunds lilla schlagerbidrag anno 2000 är en WC-anka, en bajskorv eller något mittemellan återstå för dig att lista ut. Analysen hittas hur som helst här.



Nä. Nu tar jag fram lite WC-rent och en skurhink.

Så här ligger det till.
En av Saras väninnor bor ute på landet tillsammans med sina barn och sin lantbrukande sambo.
De har tidigare figurerat på denna blogg såsom middagsgäster och bönder.
Idag ringde bonden och erbjöd oss en halv gris. "Billigt pris men den har varit frusen så ni måste komma hit och hämta den innan den börjar att ruttna i värmen", som han uttryckte det.

Vår Opel har varit på verkstad (sover Dolly Parton på rygg?) och möjligheterna för oss att ta oss ut dit idag såg ut att gå om intet.
Jagad av ovisshet hämtade jag bilen trots allt under lunchen.
Vi trodde ett tag att vi skulle åka ut i eftermiddag eller tidiga kvällen men då bör ju tilläggas att Sara jobbar ikväll så den resan skulle bli stressig. Man vill ju inte stressköra på E22:an, bromsa in för hårt och riskera att få 50 kilo gris i nacken. Tack o hej, liksom.

Sedan till ett annat problem - hur skall vi få plats med allt i vårt kylskåp? Det lär bli fullproppat.
"Kan jag få en isbit i min drink?" "Nej du...vi får inte plats med is. Vi har bara fläsk här, serru! Får det vara en karré?"

Nåväl. Det visade sig att slaktaren inte blir färdig med köttet förrän imorgon.
Jag börjar inte jobba förrän 9.30. Med andra ord skall jag lämna ungarna på dagis, sätta mig i den skruttige Opeln och pinna iväg till landet. Klockan 8 en tisdagsmorgon. Sedan iväg till slaktaren...åhh....detta får mig att minnas den där monologen med Lars Ekborg ("se kärringar över 40, dom ä bara å bunt ihop och slå ihjäl.") Det är ju i denna sketch som han skadar sig i magen, det pissblöder och han (som norrlänning) tvingas lifta in till sjukan. Varpå han frågar en förbipasserande "haru sett grisbilen?".
"Vadå...har du ramlat av", frågar den jäveln.

Men - tillbaka till morgondagen. Jag kommer alltså att komma hem med en väsentlig del griskött under armen. Provisoriskt styckat i en svart sopsäck värdig en obducent.
Till saken hör att Sara har ett helvetiskt morgonhumör. Den första halvtimmen efter att hon vaknat är inte att leka med. Har hon dessutom inte fått sina 8 timmars obruten sömn hugger hon som en orm. Åt allt och alla.
Sara måste dricka minst en liter starkt kaffe för att ens kunna stå upprätt. "Jag hör mitt hjärta. Det susar i öronen. Ge fan i mig! Bort!"

Imorron bitti kommer hon alltså i detta tillstånd att mötas av en rejäl dos blodigt fläsk.
Som det är tänkt att hon skall frysa in.
Jag måste nämligen till jobbet.
Visst. Kalla mig svin.

...och vi tycks ha fått en halv gris på halsen.
Lovar att återkomma i ämnet.

Prognosen idag talar om hela 22 grader varmt i Malmö.
Samtidigt kan Kiruna ståta med hela 2 grader. En viss skillnad.

I helgen spenderades mycket tid på stranden, barnen badade men självklart inte jag. Vi är ju fortfarande i Sverige.
Enligt meteorologerna var badtemperaturen i södra Sverige dock uppåt 15 grader.

Pite Havsbad hade hela 5 grader. Plus, bör tilläggas.

Därmed slut från SMHI - Sadomachosistisk, helvetisk isvak....eller Piteå som det också kallas. 0 till 2 grader varmt. I maj. Vad hjälper det då med sol nästan dygnet runt?
Man kan ju anse att det inte borde kunna gå att leva i den där trakten. Vissa väljer också att flytta.
När alltför många invånare norröver känner så...att det blivit dags att dra...brukar staten lösa probelemet genom att utlokalisera något statligt verk till typ Sveg eller Skellefteå.

"Visst, du kommer att frysa och känna dig ensam i mörkret vintertid. Men du får åtminstone jobba med att sortera offentliga handlingar i vårt arkiv. Kul, kul."

Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?
En berättigad fråga ställd av Lill-Babs när det begav sig. Kanske inte något svar på vad som hände men väl en teori presenteras just nu i Rimbloggen. Välkommen.

Vad som egentligen menas med begreppet public service och exakt vilken typ av program som SVT skall sända debatteras ju flitigt.

Vet inte vad du anser men detta tycker i alla fall jag är Public Service:


Dessutom är han ganska lik Tommy Körberg, den där Knegoff.

Vet inte vad det beror på men den senaste tiden har Elsa börjat ändra texten i den klassiska barnramsan om Pelle Plutt.

"Pelle Plutt, plutt, plutt
tog ett snusk, snusk snusk" sjunger hon.

Vet inte exakt vad begreppet "tog ett snusk" innebär men man har ju ett antal förslag på vad det kan betyda. 

-Glad Pingstafton på dig! ropade Sara idag.
-Eh...just det. Det är idag ja...

Den här s.k pingsthelgen har ju numera verkligen förlorat sin charm. Ge oss en annandag och det på momangen!

I väntan på en sådan får jag muntra upp mig med en grön clownnäsa. Glad Pingst!

Efter succén med SVT:s Stjärnorna på slottet, funderar nu ett produktionsbolag på att kontra med Hjärnorna bakom floppen, en dokusåpa som skall samla ett antal individer och ställa dem till svars för sina fatala misslyckanden. Bland de namn som redan är klara för programmet hittar vi...

...en av de ansvariga för det statliga JAS-projektet

...killen som uppfann bakmaskinen

...Richard Hobert som skall prata om sin film Tre solar

...programchefen på SVT 24

...artistpromotorn Magnus Eriksson som ansvarade för regeringens Sydafrikafiasko 1999

...uppfinnaren av plastcykeln

...David Waldfogel som ledde SVT:s underhållning Rena natta 1997

...samt Regina Lund.

Något slott kommer dessa giganter dock inte att ha till sitt förfogande.
Men det pratas om en koja.
Programmet har premiär våren 2009 om någon kanal vill köpa in skiten.

Man hör så ofta folk prata om rödtjut. Något vittjut är det aldrig tal om.
Märkligt. Just nu har ju den svenska vitvinssäsongen kört igång.
Sommarsvensken har ömsat skinn och med denna skinnömsning medföljer per automatik vitt vin, beppehatt, flak med fulöl och grillolja.

Jag föredrar förstås rött vin men erkänner att det är ganska gott och lättdrucket med ett glas vitt i värmen.
Däremot anser jag mig kunna väldigt lite om de vita vinerna. Inte mer än att de skall vara torra. Men helst inte för torra, utan halvtorra.
Semi-sec, som fransosen säger (jämfört då med hur Bill Clinton beskrev sitt förhållande till Monica Lewinsky, nämligen "semi-sex", men det är en utvikning från ämnet.)

However.
Tänkte tipsa om ett gott, vitt vin från Kalifornien.
Finns på box, heter Red Tree Chardonnay och för tydlighetens skull pryds boxen av ett rött träd i silhuett. 3 liter, 207 spänn.



Just det. Glömde nämna var det säljs. Det finns på en liten butikskedja som jag tror heter Bolaget, nånting.

 

Inte konstigt att Sverige som kunskapsnation sackar efter när eleverna (uppenbarligen) tittar på tv-serier under svenskalektionen.

Har i ett tidigare inlägg berört SR Kristianstads gamla kvittotävling.
Efter att jag skrev det, kom jag att tänka på det här med bra och dåliga radiotävlingar. Man har ju haft en del själv. Tävlingar som varit så usla att jag inte vill gå in på ämnet här och nu (tid hos terapeut bör kanske bokas) utan istället fokusera på några tävlingar i P4 som borde vara rikskända, inte minst för sin uselhet och tjäna som avskräckande exempel på landets alla medieskolor.

En kommer från SR Malmöhus som i sitt (annars lysande eftermiddagsprogram Prärieexpressen) i slutet av 80-talet hade tävlingen Sänka skepp.
Det gick helt sonika ut på att programledaren uppmanade sina lyssnare till att hemma på köksbordet rita upp ett rutmönster.
Sedan skulle man skriva bokstäverna A till T horisontellt och siffrorna 1-20 lodrätt utmed mönstret.
Om man sedan lyckades pricka in rätt kombination av bokstav och siffra kunde man vinna en Radio Malmöhus-kopp och tro mig, dessa var eftertraktade. Så här påvert lät det i radion:
-Ja, hallå??
-Hallå. Vem talar jag med?
-Ja. Det är Boris.
-Vart ringer du från, Boris?
-Trelleborg.
-Jaha. Och du vill se om du kan sänka skeppet. Vad gissar du på?
-Ja.............................F-6?
(Paus)
-Nej du...tyvärr....där fanns inget skepp.
-Jaha....
-Nej...så du får ha det bra i Trelleborg, Boris!
-Nja.....
-Okej. Då tar vi nästa samtal...hallå!!

Och så vidare...

Den abslout jäkla tråkigaste radiotävling som jag har hört talas om, har annars berättats för mig av min sambo som en gång jobbade på SR Östergötland.
Under det tidiga 90-talet fanns där en man (han jobbar säkert kvar, de flesta P4-profiler har ju funnits på sin station sedan Ensjön brann och vägrar lämna bygget)
I alla fall. Denna kille envisades med att ha en tävling vid namn "Vad har jag på bordet?".
I korthet gick det till som följer. En lyssnare ringer. Programledaren frågar "vad har jag på bordet?"
Lyssnaren gissar på kaffe. Nej. Det är inget man kan dricka. Nästa samtal. Lyssnare nr 2 gissar på en nyckelknippa.
Nej, det är inte av metall. Lyssnare 3 säger brevpapper. Nej. Radergummi? Nej. Pennor? Nej. Kokosbollar? Nej.
Geishakulor? Nej. Hålfotsinlägg? Nej, det luktar inget...och så vidare i all oändlighet.

Det roligaste med denna berättelse om SR Östergötlands tråktävling är en incident som Sara brukar återge.
Det är eftermiddag. Inget händer. Alla är lite uppgivna. Programledaren kör sitt "vad har jag på bordet?" och alla gäspar.
Så händer något stort. En sak som kommer att bli dagens stora nyhet. Radion gör ett inslag som är så intressant att Ekot vill sända det. Det är bråttom. Ekots nyheter MÅSTE ha det här inslaget från Radio Östergötland.
En reporter från Ekot ringer i desperation för att höra vad som blivit fel med överföringen.
Problemet är att han kommer rakt ut i sändning, och rakt in i "vad har jag på bordet?"
-Hallå! Vad har jag på bordet?
-Ehhh....det var från Ekot. Det gällde det där inslaget.
Panik. Samtalet kopplas bort., Tävlingen fortsätter.
-Hallå, ja. Vad har jag på bordet?
-Va? Vad då? Vilket bord? Det här var från Ekoredaktionen i Stockholm. Vi måste ha...
KLICK

-Hallå. Vem har vi med oss? Och vad har jag på bordet?
-Hörru du!! Jag skiter i ditt jävla bord. Det är Ekot. Ge oss inslaget nu. Sändningen börjar om sex minuter. Fan...

Och detta pågick som sagt rakt ut i direktsändning.
Exakt vad han hade på bordet den här aktuella dagen minns inte Sara.
Men hon minns att man kunde vinna en kaffekopp.

Så har vi nått fram till ännu en milstolpe. Detta är inlägg nummer 400 här på blogg.se.
Hur många inlägg som skapades på gamla bloggen är omöjligt att ta reda på eftersom den drivs av företaget Akryl i Göteborg, också kända som landets sämsta bloggadministratörer.
Tänkte fira detta 400:e inlägg med en liten dikt, inspirerad av den store bloggdiktaren Henry Bronett.
Dikten heter Sommar i staden.

Asfalten kokar och avgaser sprids
solkatter blixtrar
från tredje våningens öppna fönster höjs volymen
Lovin Spoonfuls Summer In The City
Jag rusar med klapprande fötter uppåt cementen
rummet svalt med
fladdrande gardiner
pizzakartonger och solkräm
De sista tonerna dör bort i samma stund som jag öppnar paketet
glassbilen kör vidare

Sug på den, Ranelid!
Den här dikten skulle jag vilja höra någon framföra. Hoppas någon tonsätter den.
Kanske Angel, de som gav oss Sommaren i City. Tycker att jag fångar samma känsla.

Satt ikväll och slentriansurfade (svenskarnas nya hobby, jämförbar med forna dagars skivspisande; 1958: "Vill du komma över till mig och spisa lite plattor? 2008: "Vill du komma hem till mig och slentriansurfa lite?") när jag plötsligt hamnar på denna underbara blogg.

En kille som uppenbart snöat in på det här med klosterliv och katolicism. Ändå inte mer än vanligt insöad utan lika hemma när det handlar om populärkultur och datorer, efter vad jag kan se.
Dock hyser bloggaren en sund förkärlek till exempelvis En förlorad värld med Jeremy Irons och en sådan person måste man ju bara gilla.

Kolla själv in denna kultiverade och välskrivna blogg, Perikores. Väl värd mödan som skapas av den tid det tar för bredbandet att surfa loss.

Sveriges Radio Kristianstad P4 hade på det glada 80-talet en illuster tävling kallad kvittotävlingen.
Den gick till på följande sätt; den alltid lika småputtrige Bosse Klaar satt i studion med en helvetes massa kvitton som lyssnare från hela Skåne (och halva Danmark) skickat in till radion.
Sedan drog Bosse ett kvitto (processen var inte helt olik den som Leif "Loket" Olsson fick ägna stora delar utav 90-talet att göra) och läste upp vad som på kvittot stod. Så här kunde det låta:

"Jaha...då har vi Majken Svensson i Brösarp som har skickat in ett långt, långt kvitto här. Hon har handlat både potatis och prinskorv. Mjölk, socker, mjöl, palsternacka minsann och vem vet om inte det står rabarber också. Ja. Det är ju gott så här års. Vem vill inte ha en liten rabarberpaj efter kaffet?
Totalt har Majken handlat för 122 kronor (som väl motsvarar 500 spänn idag)"

Sedan var det väl så att Majken genom att bli dragen (eller om lyssnarna medverkade på nåt sätt eller vad som hände) kunde vinna tillbaka alla dessa pengar via radion (indirekt licenspengar som Majken fick ta del av).
Om någon minns detta får ni gärna rätta mig. Jag minns inte alla detaljer...

I alla fall. Ett kvitto säger mycket om en människa. Funderar på att de kommande veckorna delge NONSENSAKUTENs läsare några av mina mest rafflande kvitton. Vi börjar väl direkt:

CHOKL SCHW.NÖT KAK 13,50
PLASTKASSE 1,50
RÖDVINSVINÄGER 18,90
TOTAL 34,00
MOTTAGET 100,00
ÅTER 66,00

Spännande, va?
Tyvärr kan jag nog se mig i stjärnorna efter de där 34 kronorna.

Tänk om det var Björn Ranelid och inte Claes Elfsberg som läste nyheterna på tv.
Så här skulle en typisk nyhetssändning med Ranelid kunna låta:

Varje afton bär spår av dagen. I skymningen dansar solen balett eller brottas tjuvaktigt med mörkret.
I de stunder då mörkret vunnit visas ofta glänsande pinnar, blinkande, snabbfotat över skärmen.
Tiden har kommit och studen är inne.
Detta är kvällens nyheter. Välkomna.



I ett land utan ljus långt bortom oss sitter mäktiga män och delar en skål. De dricker förnumstigt och samspråkar, ett läte på flykt, fascinerat, som förtjust blir till bubblande skratt och en frustande hosta.
Innan det är för sent är det tidigt. Det tidiga uppvaknandet ur drömmen lär männen att bära sina kavajer tätt, tätt in på sina blodbesudlade kroppar.
Utanför fönstret hörs människors klagan. De ropar på förändring.
Där lämnar vi Zimbawe och går inrikes.
I skvalpandet hör man tomheten. Kring de väggar som utgör skvalpets boning växer nu ödsligheten.
Allt fler människor kommer att håglöst skaka sina vittjade plånböcker i himmelens och helvetets alla kval.
Idag aviserade OK Q8 en prishöjning på bensin med 90 öre. Fler bolag väntas följa efter.......

Och så vidare och så vidare..."vi vill meddela att kvällens Rapport med Björn Ranelid är förlängt med 90 minuter."

Ja...åren de går men detta är fortfarande något av det allra roligaste som har spelats in.
Scenen håller verkligen än idag. Dessutom är den ett fantastiskt exempel på hur intellektuell eller studentikos humor kan kombineras med en stor folklighet.
Världsklass.

Den här gången ser vi det som vår omedelbara skyldighet att meddela dig namnet på ännu en glad vinnare.

Vi frågade efter en särskild prövning och först in med rätt svar var bibliotekarie Ann Ahl från Tyringe utanför Hässleholm.


Ann visste givetvis att det handlade om hindersprövning och närmare bestämt om den hindersprövning som nu blivit klar mellan de skalade räkorna

och den tubförpackade majonnäsen


Nu finns det inga hinder dem emellan avseende äktenskap.
Ann Ahl själv säger i en kommentar att "de gifter sig väldigt fint".

Grattis, grattis. Vi skickar DVD:n "FILMKRÖNIKANS BÄSTA" där samtliga av Gunnar Rehlins felsägningar klippts ihop till en munter bloopershow. Kommer med posten, till skillnad från allergi som mestadels kommer med pollen. Inget att göra nåt åt.

Såg att TV4 Film kör Tarantinos klassiker Reservoir Dogs ikväll.

I denna blodiga rulle möter vi som bekant hitmännen som alla är döpta efter en speciell färg.
Mr Black, Mr White, Mr Blue och Mr White och allt vad de heter.

Minns dock inte att Quentins Mr Orange såg ut så här:

"TILL HELGEN KOMMER MEDELHAVSVÄRMEN" utlovade Aftonbladet via sin löpsedel idag.

Se där.

Räkna alltså med 43 grader i skuggan, stekande sol, taxichaffisar porlande av svett och avsvimmade kärringar i köksträdgården lagom till lördag.

Det var mycket prat om Lars Noréns uppenbart skitnödiga dagboksanteckningar på jobbet idag.
Frågan var: tänker du köpa och kanske även läsa Noréns galla i bokform?



Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, har ännu inte tagit ställning till detta.
Om jag trots allt köper boken får jag svårigheter med att ta upp den i hissen, det är i alla fall ett som är säkert.

Det står nämligen klart och tydligt inne i hissen; OBS! Tillåter högst 3 personer eller 255 kilo.

Så har då säsongen äntligen kört igång.
I söndagens superfina väder passade barnen på att begå strandpremiär på Stumholmen.
Själv satt jag en bit ifrån iförd manchesterkavaj och jeans.

Kanske den dummaste texten hittills. Vikingarna gråter tårar (vad tycker Thorleifs om det?) för en stackars död pålle, en liten jävla ponnyhäst.
Vuxna män står i spiltan och gråter. Tankarna går ju osökt till Albert & Herbert även om Herkules var en ardenner.
I alla fall.

Vikingarna


Just nu i Rimbloggen.

Det är ungefär så här jag vill framstå för omvärlden:



Bildad, kultiverad, beläst och intellektuell med sporadisk skäggväxt efter dagar med ansiktet djupt nedstoppat i diverse böcker. Som en Alf Henriksson eller Sven Stolpe.

Och så tvingas jag vakna upp och erkänna för mig själv att denna bild är mycket mer rättvisande:


Trött, okammad och håglös. Uppgiven. Förvirrad och disträ. Som en Professor Kalkyl eller en blandning av Cosmo Kramer och George Costanza.

1982 tävlade Kikki Danielsson för Sverige i Eurovison Song Contest. Låten - som framfördes tillsammans med Elisabeth Andréasson i bandet Chips - hette Dag efter dag.

Vad väldigt få känner till är dock att Kikki samma år tolkade Gloria Gaynors låt I will survive.

....Hittefåret.

Kolla in de här stollarna.

Hoppades att det skulle vara ironi men detta verkar vara en seriös kamratförening.

Stalin var en fasansfull massmördare och diktator, något som det här gänget hanterar som en tråkig bieffekt.

Man kan ju bara ana vilket jävla liv det skulle bli om några andra stollar skulle starta "Hitlersällskapet".

Måste bara bjuda på en bild också:

Om Ingmar Bergman filmatiserat Beppe Wolgers "En kos dagbok" hade titeln blivit "Scener ur ett boskap".

Om sedan Wolgers  gett sig på Bergmans "Det sjunde inseglet" hade den kanske fått heta "Jazziga gossar i motvind".

För att inte tala om vad Etienne Glaser skulle ha kallat Suzanne Ostens "Bängbulan".

Nämligen "Madrid, jag svävar".

Som en klok man en gång sagt: "I've got culture coming out of my ass."

Själv var jag och familjen på stans nya konsthall som invigdes i helgen. Karlskronakonstnären Ulf Rollof hade vernissage.
Dessutom var det barnteater (som vi missade) och en gycklargrupp som blåste såpbubblor (som vi inte ville missa...eh...)

Lokalen är väldigt fin. En gammal fd biograf som de senaste åren inhyst både restaurang och ett antal (numera kursade) nattklubbar.

Det kändes lite märkligt att mitt på dagen gå omkring i dessa lokaler i nyktert tillstånd.
En jamare skulle förvisso ha underlättat förståelsen av en del s. k "konst".
Nakna kvinnobröst utmed en stege var däremot både utmanande och coolt.  Konst alla kan förstå.

Denna vecka återigen en gammal pretentiös sak från 70-talet - jag vägrar att släppa detta decennium.
Frågan är om inte detta är bandets bästa låt. Åtminstone har jag länge ansett det.
Den är definitivt bland de längsta...uppåt 8 och en halv minut.
Lyssna framförallt in den makalösa överdubbningen i a capella-partiet (3.25) och betänk att detta gjordes med gamla rullbandsspelare. På denna tid fanns inga Cubase eller Soundforge eller liknande manicker.

Okej. Här kommer The Prophet's Song från plattan A Night At The Opera (1975):

Det finns lite olika synpunkter på vem bilden föreställer.

Nicholas Cage gissar en del.
Andra säger Harvey Keitel eller Christopher Walken.
Philip Seymour Hoffman är däremot helt fel.

Ja. Jag vet inte. Att det handlar om någon med attityd är dock helt självklart.

Min sambo Sara köpte en ny mobiltelefon förra veckan.

Till saken hör att Sara inte alls är någon hipp teknikfreak och datanörd.
Tvärtom. Många kallar henne istället för det "levande dataviruset".

Hon behöver bara närma sig en hårddisk så kraschar den.
Sara tar nämligen med sig sin rationella läggning från hemmet in i datorns värld.
När hon sitter vid en dator skall det städas och snyggas upp.
"Se här! Här ligger en massa junk och segar ner datorn. Hutt! Hutt! Hutt! De slänger vi...raka vägen ner i papperskorgen!"

Saken är dock den att flertalet av de filer Sara kastar är s.k systemfiler, helt nödvändiga för att köra datorn överhuvudtaget. Något som Sara också inser.
En aning för sent.



Nåväl. Sambon gick in till Telenors butik och framlade sitt ärende.
Efter ett tag hittade hon en ny Nokia med ett stort antal nya effekter och funktioner. Den visade sig utmärkt och den unga kassörskan startade den ordinära procedur varmed en nalle övergår till helt ny skepnad.
-Har du kvar nummer å sånt på simkortet?
-Ja...det har jag, säger Sara.
-Om jag får det kan jag tanka över det till nya mobilen.

Kassörskan fick Saras simkort. Tog emot det. Stirrade en lång stund. Sneglade mot sin kollega och sade sedan högt varpå hon förgäves försökte kväva ett uppbubblande skratt:
-Men...men...det är ju ett Europolitankort! Hur gammalt är det här?
Sara bet ihop. Kvinnan fortfor:
-En klenod. Det är ju inte ens ett Vodafone-kort. Det är ju Europolitan...

Vid det här laget började butikens övriga personal och kunder att dra öronen åt sig.
Kvinnans kollega (en slipsnisse med hårgelé) var tvungen att låtsas att han var i skriande behov av ett papper vid kvinnans desk enbart för att kasta ett snabbt öga på det i personalens ögon smått antika simkortet.

Sara stod kvar. Utskrattad. Bortgjord. Möjligen en smula förbannad.

Men med en ny telefon. Och med ett nytt simkort från Telenor, säkerligen tillverkat så sent som 2007. I november.

Har ägnat en del av kvällen åt att uppdatera Rimbloggen.
Hela 4 nya analyser föreligger nu dina kritiska ögon.

Även kul att konstatera att antalet Rimbloggenbesökare ökar stadigt.

Det handlar om Tommy Nilsson, Hjalle & Heavy, Gyllene Tider och Jimmy Jansson.

Rimbloggen hittar du här.

I eftermiddags när jag skulle tillreda en enkel tortellini med ädelostsås lade jag plötsligt märke till ett tickande ljud.

Jag häpnade och frös till. Var kom det ifrån? Vad är det som tickar?

Barnen lekte på E:s rum. Sara sov.

-Är det en bomb? hörde jag mig själv tänka men jag slog snabbt ifrån mig denna dumhet.

Det visade sig vara köksfläkten. Som är ihopbyggd med någon slags timer, som sig bör.

Av detta kan jag lära mig två saker:
1. Jag har aldrig tidigare i denna lägenhet upplevt en sådan tystnad att det möjliggör för det mänskliga örat att höra en tickande köksfläkt. Det säger en del om decibeltalet i vår lya.
2. Jag är inte van vid fenomenet köksfläkt. I vår förra boning, det sk kulturhuset, hade vi ingen köksfläkt.
Vi fick nöja oss med ett hål i väggen. Säger måhända en del om mänskligheten, även detta.

Karlskrona har en gammal första maj-tradition som stans alla russin mangrant sluter upp till. Den kallas revelj.
Det handlar om mässingsblås och blåsoppa.
Ingen vet väl egentligen varför.

Sanningen är dock den att Marinens Musikkår varje första maj samlas för att tuta jävligt högt i diverse blåsinstrument och så serveras det blåsoppa.

KLOCKAN 07.00 PÅ MORGONEN!!!!!!

PÅ FÖRSTA JÄVLA MAJ!!!!!!!

Tut och brak, klang och kompani. Klockan 7.

Visst är det märkligt att folk med detta i bakhuvudet ändå, fortfarande, orkar klaga på Hemglass ettriga melodi.
Hemglass har åtminstone den goda smaken att tuta på eftermiddagen och kvällen.

Expressen hade en tämligen pregnant rubrik idag:
PRINSESSAN LILIAN KOLLAPSADE FRAMFÖR SILVIA

Se där. Eventuellt var det så att Silvia bad Lilian att tala svenska.
Om så är fallet verkar det mycket rimligt.

Det är väl demonregissören Colin Nutley som en gång sagt följande:

"Whatever you do. Don't force me to speak swedish. I will collapse, you know."


-Åhhh...jag minns hur världen var när jag var liten....



-Kusligt...det minns inte jag....