LIKA SOM BÄR
Ett av de Björkholmsoriginal som intervjuades av Fredrik Lindström i SVT:s Svenska dialektmysterier i veckan verkade på nåt sätt bekant.
Efter ett tag slog det mig att jag sett honom tidigare i tv. Då i programmet Skrot-Nisse och hans vänner.
DOM ANDRA
I veckan lanserade den funkiga kabaréorkestern Kent sin nya singel 999 och vilka låtar som kommer att finnas med på nya skivan Jag är inte rädd för mörkret som släpps i april.
Tio spår som av många fans självklart känns efterlängtade. Så mycket skönare då att kunna konstatera att Kent också spelat in ett antal låtar som trots sin uppenbara verkshöjd ändå inte lyckades komma med på plattan.
Nonsensakuten har tagit del av materialet och kan idag presentera en lista på nyskrivna Kentlåtar som av någon anledning inte lyckades kvala in.
Dessa är:
Midnatt i Madrid (4.32)
Glycerin (4.55)
Ondskans oas (2.45)
Brutalsockrad (3.43)
Kaviarsjäl (7.12)
Stetoskopspegel (4.23)
EX 88 (1.10)
Du som dog förgäves (3.37)
Dom som kom till Gent (3.18)
Mannekängminne (2.51)
Sancho Panzas problem (8.48)
TÄNK DIG ROBBIE SOM FÖRSVARSMINISTER
Den nyligen avgånge försvarsministern Sten Tolgfors, aka tomhylsan, är ju närmast skrämmande lik Julian Assange, något som många redan gjort sig lustiga över.
Därför vill jag vara först med min look-a-like om den man som högst sannolikt kommer att bli Sveriges nye försvarsminister; den rutinerade moderate försvarspolitikern Henrik Landerholm.
Och vi ser ju alla vem han liknar, eller hur?
"Every morning when I wake up, I look like KISS but without the make-up..."
FRÅN TV-SKAFFERIET
Kanske minns du SVT:s gamla 50-talssuccé med de tjattrande farbröderna Humle & Dumle som varje vecka mötte tittarna i ett skafferi ägt av en viss Kapten Bäckdahl.
I vilken relation denne kapten egentligen stod till de bägge kverulanterna (för det var mest ett sabla gnäll) framgick aldrig riktigt i den omåttligt populära tv-serien.
1958 hade den premiär och enligt Wikipedia innehöll programmet "tidiga specialeffekter och tv-trix".
Något man kan tycka är en ganska ledsam eufemism för att två gubbar målar ett par ögon på sin haka och lägger sig upp och ner med en kakburk runt huvudet; för det var väl egentligen vad det hela gick ut på.
Nåväl - den ständigt hårdsatsande och djärva pionjärkanalen TV4 kommer till hösten att köra Humle & Dumle vars rättigheter de efter visst strul fått nöjet att köpa loss från den gamla monopoltelevisionen.
Humle & Dumle i 2012 års version är just nu inne i en svår castingprocess där det är viktigt att så många bitar som möjligt faller på plats. Det rör sig om inspelningsort, rekvisita men kanske främst; rätt skådespelare i de bärande rollerna.
TV4:s gamle trotjänare Martin Timell sägs ligga bra till som Humle.
Nu pågår dock jakten efter rätt person att spela Dumle men eftersom det är TV4 vi snackar om lär det nog ändå gå relativt snabbt.
Det står i praktiken mellan Linda Lindorff, David Hellenius och Gry Forsell.
DET KOM ETT BREV...
På hallmattan låg ett brev adresserat till mig.
Jag blev upprymd då jag genast kände igen loggan på kuvertet och tyckte mig snabbt identifiera avsändaren.
Det var ett brev från självaste Sveriges Radio.
Närmast kallsvettig och Loreen-euforisk slet jag upp kuvertet medan tankarna for runt i huvudet....kunde det verkligen vara sant? Skulle de vilja ha mina tjänster? Kom nu erbjudandet om den där talkshowen i P1 varje vardag med hundratusentals kronor i programbudget och små folkhögskolepraktiserande tjejer med långt, lockigt brunt hår som sidekicks?
Det tog dock inte mer än en hundradels sekund förrän jag direkt förstod varför jag fått mig denna illvilliga försändelse tillskickad.
Jag...just jag av alla halvdebila människospillror i detta avlånga land...hade nu blivit utvald (ja, just det uttrycket användes..som om det gällde Nobelpriset eller en ambassadörspost i Paris) till att vara med i den landsomfattande Svensktoppsjuryn!
Det tog ett rejält tag innan jag hämtade mig från chocken. Sedan kom jag som av en slump att tänka på en låt av Queentrummisen Roger Taylor. Den var faktiskt en mindre hit på 80-talet med hans band The Cross.
Låten heter Shove it!
#LÅNGTID
Hur definierar man egentligen en lång tidsrymd? Vad gör man för att skapa de nödvändiga perspektiven om man vill få en känsla av hur långt någonting varit?
Man kan som jag börja tänka och samtidigt hisna vid just denna tanke, genom att räkna upp hur många amerikanska presidenter som styrt världen under min farmors långa levnad. Det är hela sjutton stycken visar det sig, från Woodrow Wilson till Barack Obama (och ännu är det inte slut).
Man kan också - som Sture Bergwall (mer känd som Thomas Quick) - sitta på sin kammare och twittra ut små tweets märkta med taggen #långtid.
Den numera mer och mer frikände Bergwall har sitt eget sätt att räkna och definiera timmarnas och årens gång.
Här är några absurda exempel:
Man kan som jag börja tänka och samtidigt hisna vid just denna tanke, genom att räkna upp hur många amerikanska presidenter som styrt världen under min farmors långa levnad. Det är hela sjutton stycken visar det sig, från Woodrow Wilson till Barack Obama (och ännu är det inte slut).
Man kan också - som Sture Bergwall (mer känd som Thomas Quick) - sitta på sin kammare och twittra ut små tweets märkta med taggen #långtid.
Den numera mer och mer frikände Bergwall har sitt eget sätt att räkna och definiera timmarnas och årens gång.
Här är några absurda exempel:
FÄRGRIK VÄST (reprisinlägg)
Svensk litteraturs kanske störste stilist var Hjalmar Söderberg (1869-1941).
Många känner till hans utmanande böcker Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma lekenoch kanske främst Doktor Glas, den roman Söderberg själv höll som sin mest fulländade.
Många citat ur Söderbergs produktion har också blivit klassiker som exempelvis: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet" eller "Kommer det en gång en riktig vårsol in i mitt liv, så ruttnar jag väl strax, av ovana vid klimatet".
Man skulle ju kunna tro att en man som klämmer ur sig detta är en ganska bitter och pessimisstisk fyr.
Tvärtom var Söderberg väldigt skämtsam, hävdar åtminstone Sven Stolpe i boken 40 svenska författare. Och Stolpe borde ju veta sånt. Dels eftersom han - med ett amerikanskt uttryck - "knows good comedy" och dels därför att han träffade Söderberg personligen.
Stolpe träffade förresten alla de tongivande svenska gestalterna inom litteraturen eftersom han levde så in i helvete länge. Den heliga Birgitta mötte han dock aldrig. Annat än i drömmen.
However. I sin bok återger Stolpe en liten anekdot som handlar om hur Hjalmar Söderberg fått kritik efter att han vid ett högtidligt tillfälle vid Dramatiska Teatern uppträtt i en "färgrik väst". I en insändare slår Söderberg tillbaka mot sina kritiker:
"Herr redaktör!
Först nyss har min uppmärksamhet blifvit fäst vid ett ställe i eder ärade tidnings referat af Dramatiska Teaterns invigning där referenten säger sig ha sett mig uppträda i "färgrik väst". Saken är icke riksviktig; men då det smärtar mig att se mig beskylld för en taktlöshet, hvartill jag icke vet mig skyldig, ber jag få upplysa, att den ifrågavarande västen var ljust grårandig. Utan att med säkerhet våga påstå, att en så beskaffad väst står i sträng öfverenskommelse med hofcermonielets kraf på en sorgväst, tror jag den likväl icke vara alltför olämplig att gifva uttryck åt den mildt vemodsblandade sorgen hos en enkel medborgare som icke tillhör hofkretsen.
Med utmärkt högaktning
Hjalmar Söderberg."
Många känner till hans utmanande böcker Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma lekenoch kanske främst Doktor Glas, den roman Söderberg själv höll som sin mest fulländade.
Många citat ur Söderbergs produktion har också blivit klassiker som exempelvis: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet" eller "Kommer det en gång en riktig vårsol in i mitt liv, så ruttnar jag väl strax, av ovana vid klimatet".
Man skulle ju kunna tro att en man som klämmer ur sig detta är en ganska bitter och pessimisstisk fyr.
Tvärtom var Söderberg väldigt skämtsam, hävdar åtminstone Sven Stolpe i boken 40 svenska författare. Och Stolpe borde ju veta sånt. Dels eftersom han - med ett amerikanskt uttryck - "knows good comedy" och dels därför att han träffade Söderberg personligen.
Stolpe träffade förresten alla de tongivande svenska gestalterna inom litteraturen eftersom han levde så in i helvete länge. Den heliga Birgitta mötte han dock aldrig. Annat än i drömmen.
However. I sin bok återger Stolpe en liten anekdot som handlar om hur Hjalmar Söderberg fått kritik efter att han vid ett högtidligt tillfälle vid Dramatiska Teatern uppträtt i en "färgrik väst". I en insändare slår Söderberg tillbaka mot sina kritiker:
"Herr redaktör!
Först nyss har min uppmärksamhet blifvit fäst vid ett ställe i eder ärade tidnings referat af Dramatiska Teaterns invigning där referenten säger sig ha sett mig uppträda i "färgrik väst". Saken är icke riksviktig; men då det smärtar mig att se mig beskylld för en taktlöshet, hvartill jag icke vet mig skyldig, ber jag få upplysa, att den ifrågavarande västen var ljust grårandig. Utan att med säkerhet våga påstå, att en så beskaffad väst står i sträng öfverenskommelse med hofcermonielets kraf på en sorgväst, tror jag den likväl icke vara alltför olämplig att gifva uttryck åt den mildt vemodsblandade sorgen hos en enkel medborgare som icke tillhör hofkretsen.
Med utmärkt högaktning
Hjalmar Söderberg."
MY WEEK WITH MARILYN
I helgen såg jag filmen My Week With Marilyn som handlar om inspelningen av Laurence Oliviers lätta komedi Prinsen och balettflickan från 1956.
Olivier flyger över Monroe och hennes nye make; författaren Arthur Miller, till England för inspelningen av filmen, något som verkar bra på pappret men desto svårare att genomföra i praktiken.
Rollen som Marilyn spelas av den ganska okända Michelle Williams vilket är bra. Först var det tänkt att Scarlett Johanson skulle spelat henne men jag tror att filmmakarna gjorde helt rätt som valde Williams. Hon spelar aldrig över, hon ger oss aldrig den schabonbild av Marilyn som både Anna-Nicole Smith och Madonna med varierande framgång försökt kopiera. Istället blir hon återhållsam och sårbar; dock utan att förlora den extatiska karisma som Monroe utstrålade; den aura som gjorde henne till stjärna och anledningen till att en klassiskt skolad teaterstofil ville ha med henne i sin produktion.
Med detta sagt bör jag kanske nämna att den egentliga huvudpersonen är en blott 23-årig regiassistent vars biografi My Week With Marilyn bygger på. Colin Clark heter han och spelas i filmen på ett fantastiskt sätt av Eddie Redmayne som är precis så tafatt och internatskoleaktig som man kan förvänta sig. Det är till denne Colin som Marilyn flyr för att slippa pressen från Olivier och det upplevda sveket från Miller.
Det blir en febrig relation som egentligen känns otrolig och lite för bra för att vara sann. Just här blottar manuset om inte brister så i alla fall små fallgropar i en för övrigt fruktansvärt välgjord film av det klassiskt brittiska snittet där skådespeleriet är fulländat ner till varenda liten biroll (många kända namn passerar revy; Judi Dench, Emma Watson, Julia Ormond och Derek Jacobi för att bara nämna några) och miljöerna är helt magnifika.
En hårt arbetande brittisk producent och en erkänt duktig skådespelare; inte minst för sina Shakespearetolkningar, blir med andra ord arbetsledare åt en blond sexbomb från USA; Marilyn Monroe.
En skör gestalt som kämpar vilt för att uppfattas som en seriös method actor och inte bara någon fnittrande bimbo.
Olivier flyger över Monroe och hennes nye make; författaren Arthur Miller, till England för inspelningen av filmen, något som verkar bra på pappret men desto svårare att genomföra i praktiken.
Kenneth Branagh är alldeles lysande som Olivier. Jag brukar ha svårt för hans lite fjolliga överspel men som den gamle teaterstöten Olivier med sin traditionellt brittiska mix av lismande gentleman och excentrisk översittare, funkar han perfekt.
Marilyn ställer självklart till det genom att ständigt komma för sent till inspelningen och detta prövar Oliviers tålamod till det yttersta. När hon väl dyker upp blir det fel, omtagningar och tappade repliker. -Att lära miss Monroe att vara skådespelare är som att försöka lära ut urdu till en grävling, kommenterar Branagh i affekt i en av filmens roligaste repliker.
Rollen som Marilyn spelas av den ganska okända Michelle Williams vilket är bra. Först var det tänkt att Scarlett Johanson skulle spelat henne men jag tror att filmmakarna gjorde helt rätt som valde Williams. Hon spelar aldrig över, hon ger oss aldrig den schabonbild av Marilyn som både Anna-Nicole Smith och Madonna med varierande framgång försökt kopiera. Istället blir hon återhållsam och sårbar; dock utan att förlora den extatiska karisma som Monroe utstrålade; den aura som gjorde henne till stjärna och anledningen till att en klassiskt skolad teaterstofil ville ha med henne i sin produktion.
Med detta sagt bör jag kanske nämna att den egentliga huvudpersonen är en blott 23-årig regiassistent vars biografi My Week With Marilyn bygger på. Colin Clark heter han och spelas i filmen på ett fantastiskt sätt av Eddie Redmayne som är precis så tafatt och internatskoleaktig som man kan förvänta sig. Det är till denne Colin som Marilyn flyr för att slippa pressen från Olivier och det upplevda sveket från Miller.
Det blir en febrig relation som egentligen känns otrolig och lite för bra för att vara sann. Just här blottar manuset om inte brister så i alla fall små fallgropar i en för övrigt fruktansvärt välgjord film av det klassiskt brittiska snittet där skådespeleriet är fulländat ner till varenda liten biroll (många kända namn passerar revy; Judi Dench, Emma Watson, Julia Ormond och Derek Jacobi för att bara nämna några) och miljöerna är helt magnifika.
En klart sevärd rulle med andra ord.
Betyg: 4 av 5.
PLÖTSLIGT FATTAR JAG...
...vad som menas med begreppet Marshallplanen...
97-97 VART HAR DU TAGIT VÄGEN NU?
(fritt efter Just D)
Minns du? Minns du hur vi satt och laddade inför ännu en lördagsnatt
i min ruskigt sunkiga första lya
och lyssnade på Garbages nya
Vi sa vi skulle bli blåsa hela världen omkull
och tryckte i oss ännu mera vodka red bull
sen startade VHS:en alldeles på mitten
när vi skulle kolla Harald o Robinsonavsnitten
och när vi gick ut var det alltid snö
i alla fall de gånger som vi stod i kö
med falska leg som ingen godtog
det funkade bara om man gick på Kinakrog
och Lene var så vacker fast Aqua var ju shit
Skulle man va cool så skulle man va britt
som Damon Albarn och Mel C
Noel, Liam och Mel B
90-talet, 90-talet
Vad kunde gå snett?
Vad kunde gå galet?
När Clinton löste tvisterna
och Spice Girls låg på listorna
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
Vi gick på en klubb som var helt svart
med stroboskopljus som gjorde en matt
där spelade de Gadd och Hanson
fast vi tjatade hela tiden om Marilyn Manson
musiken var het ja, helt frenetisk
å jag dansade fram som Thomas Enqvist
efter klubben blev det tacos
du hittade en brud som var rätt lack å
du sa hon liknade Gwen Stefani
med en magtröja som A-Teens-Dhani
Bruden gick och hämtade sin långa rock
när det runt mig hade samlats en människoflock
som skrek att Diana kört in i en vägg
pang i karamellen mitt i Glennings skägg
Chocken över detta oss fick alla att vråla
som om Ludmila hade tagit anabola
90-talet, 90-talet
då Tony Blair var idealet
Mats Hulth han drack ur strömmen
och en natt med Kate Winslet var den ultimata drömmen
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
Å när man äntligen vinglade hem
som en Stipe på en scen med sitt REM
och fick se rubriken som inte var båg
att Gärdestad hade hoppat framför tåg
90-talet det ljuva
som en noppig tråd i en kittlig luva
å varje dag gick man ner i spagat
för att inte glömma ge sin Tamagotchi mat
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
97 - 97 - vart har du tagit vägen nu?
SE UPP FÖR DET RÖDVITA SORTIMENTET
Under det tidiga 80-talets alltjämt härskande DDR-Sverige lanserade COOP det blåvita sortimentet som en reaktion mot den kapitalistiskt förhärligande valfriheten och marknadsekonomin.
Tydligen ansåg de vattenkammade konsumentpolitrukerna på COOP att det gått för långt när kunder till den amerikaniserade ICA-kedjan stod framför chipshyllan och hejdlöst (och utan att skämmas) valde fritt mellan antingen Estrellas eller OLW:s sortiment.
Denna våldsamma köplust och frihetskänsla hos svenskarna måste helt enkelt motas i grind, gick troligen resonemanget.
På så sätt skapades det blåvita sortimentet där tanken var att allt lull-lull, bling-bling och tjosan hejsan byttes ut mot en stram design av vita förpackningar med vit text i en blå rektangel.
På landets alla Konsum- och Domusbutiker lanserades denna undersköna linje av livsmedelsprodukter som erbjöd en känsla av gemenskap, samhörighet och statssocialism.
Och det spelade ingen roll om det så var tandkräm, toalettpapper, köttbullar, spaghetti eller diskmedel man la ner i sin kundvagn. Allting hade samma förföriska omslag.
Nu verkar det som att ICA såhär trettio år efteråt vill rida på denna samhörighetsvåg, genom lanserandet av ICA BASIC-produkter med en design lätt att känna igen. Vi kan kalla den för det rödvita sortimentet:
Nu avslöjas det emellertid att dessa varor är inga mindre än den skit som tidigare gick att köpa under namnet Euroshopper. Du minns säkert den taffliga loggan med sin fula kundvagn. Loggan såg ut ungefär som loggan till en hundmatsprodukt och sorgligt nog måste man väl erkänna att Euroshoppers mat smakade ungefär likadant
(jag har av lätt insedda skäl begränsad erfarenhet på området men man kan ju tänka sig).
Det hela är skamligt och ett sätt att vilseleda konsumenterna till att köpa produkter de egentligen inte vill köpa.
-ICA Basic bygger på de bästa varorna inom varumärket Euroshopper, säger Sara Hjelm på ICAs pressavdelning i en artikel. Stackars den jäveln som blev satt till att välja ut det bästa från Euroshopper, säger jag. En närmast övermänsklig uppgift. Rena rama mission impossible.
INTE UNG MEN COOL
Neil Youngs nuvarande mål tycks vara att bli så lik Göran Stangertz som möjligt.
Vi kan konstatera att han är på god väg att lyckas.
SHIP TO RÄKFROSSA
Utmed Nordsjökusten möter de upp, skeppen som ingår i den omtalade konvojen SHIP TO RÄKFROSSA.
Stärkta av fjolårets Sörmländska succé; Ship to Trosa, är det nu dags igen.
Med ombord finns den svenske skriftställaren Henning Mankell och han försäkrar att det farligaste han har med sig på resan (förutom majonnäs) är denna rakhyvel från Bic som stolt visas upp för världspressen.
OM DE BÅDA HADE LEVT IDAG...
Hade J Howard Marshall kunnat sjunga så här:
"Jag känner ett våp
hon heter Anna, Anna heter hon
och hon kan banna, banna dig så hårt
hon röjer upp i våran kanal
jag vill berätta för dig, jag känner ett våp..."
ETT VREDENS HAV
Det är mycket möjligt att jag vid tillfälle berört ämnet men om inte så kommer det här: Karlskrona är en blåsig stad. Det måste helt enkelt röra sig om ett av östkustens mest utsatta blåshål eftersom det ligger vid fastlandets sydöstra spets, halvvägs till Baltikum.
Idag när jag tog en stillsam promenad utmed Saltösand och förbi Dragsö möttes jag av detta skummande furiösa hav med en närmast Strindbergsk vrede nere vid hopptornet på Saltö:
Sakta formulerade jag för mig själv en helt ny kommunslogan: Karlskrona - om du vill känna dig blåst!
JAG SITTER PÅ ETT VÄRLDSSCOOP
Eventuellt har du läst kvällstidningarnas rapportering i helgen om den ökände nazisten John Demjanjuk som avlidit i fängelse, 91 år gammal.
Nyheten om honom har ackompanjerats av en bild på en fårad man i solbrillor.
Likt en inte fullt lika skäggig men minst lika sanningssökande internetmotsvarighet till Janne Josefsson kan jag nu avslöja var någonstans den där mannen tidigare figurerat och resultatet av mina eftersökningar ter sig både omvälvande och oväntade.
Titta särskilt på bilden här nedan. Den är tagen från president Bill Clintons installationstal den 20 januari 1993.
Strax bakom Clinton sitter en man i svarta solglasögon. Den mannen kan mycket väl vara den ökände nazisten John Demjanjuk. Observera framförallt likheten mellan öronen.
Frågorna är självklart många efter ett sånt här avslöjande: vad gjorde nazisten Demjanjuk på Clintons installation i Washington? Vad är det för solglasögon han har på sig? Går de att få tag på i Sverige? Och i så fall, vad kan de tänkas kosta?
FRÅN KULTURBUREN
Harry Amster heter en av Svenska Dagbladets profilerade kulturjournalister.
Han skriver initierat och medryckande som här i sitt senaste blogginlägg om den alltid lika underhållande pseudokonflikten mellan The Glimmer Twins; Mick Jagger och Keith Richards.
Visst känns det angeläget, nog vill man läsa vad denne kulturvirtuos har på hjärtat i ett så infekterat ämne (ja, alltså inte bokstavligen infekterat...det är inget veneriskt men...ja..)?
Det är nog viktigt och väl underbyggt, snyggt formulerat och intressant på alla sätt och vis.
Den enda jag för min egen del tänker på när jag ser denne journalists namn flimra förbi, är den minst lika angelägna frågan om vad det egentligen står på karlns brevlåda...
Är det sant som det sägs att lägenhetsdörrens brevinkast pryds av bokstäverna: H AMSTER?
CAROLAS RIMBLOGGSENTRÉ
En sann entreprenör drivs av en vilja att förändra invanda mönster, få människor att se saker ur nya perspektiv och plötsligt börja förvänta sig det omöjliga.
I Skara för snart trettio år sedan satt det en man; en verklig entreprenör i ordets sannaste bemärkelse.
En västgöte som fick anledning att skörda mer frukt än någon annan inom den svenska skivbolagsindustrin; en man som mer än någon annan förstod sig på konsten att tälja guld med pennkniv.
Inte förrän nu, efter drygt fem år på internet, kan du läsa en analys av en text framförd av landets kanske största artist; Carola Häggkvist.
Missa därför inte din chans att ta del av Rimbloggens senaste analys..det handlar om den magnifika låten Åh, Mickey!
LIKA SOM BÄR
Toppadvokaten Fredrik von Baumgarten och det rutinerade nyhetsankaret Claes Elfsberg
BARNFLICKA
Du har säkert inte missat 65-åriga Elizabeth, en kvinna som kunde torka barnrumpor redan på Ullstens tid.
Nu har hon blivit inkallad till tjänstgöring igen; nationen kallar...lite som när president Bartlet i tv-serien Vita Huset ber sin stab ta kontakt med nån gammal hjälte från Vietnamkriget som direkt får förnyat förtroende att leda en kommission i nationens intresse; en hedersman..en tillförlitlig och totalt prickfri människa som kan samla folket och ingjuta mod och auktoritet; en portalgestalt inom både krishantering, välgörenhet och statsmannaskap.
Såtillvida är Elisabeth Zimmergren en slags blöjbytarnas motsvarighet till Ingvar Carlsson eller Jan Eliasson.
Hon har gjort det förr, många människor sätter sitt hopp till henne och alla förväntar sig snabba och lyckade resultat. Likt en babyspyaupptorkarnas egen Hans Blix vet vi att hon kommer att tjäna sitt land väl och alltid ha de godaste och bästa av föresatser i sitt helt unika värv; i sin högt uppskjutna position som kunglig matburksuppvärmare.
I övrigt är det fruktansvärt fascinerande att media skriver så otroligt mycket om just barnflickor just nu.
Senast ordet "barnflicka" var lika flitigt förekommande i pressen var troligen i samband med händelserna i Knutby.
DADDY COOL?
Eller en helt normal, annalkande 40-årskris?
POJKAR, POJKAR, POJKAR
INTERVJUTEKNIK
Fredrik Skavlan:
-Say you...
Lionel Richie:
-Say me?
TP SOM ÄR PK
-Vad hette Tina Turner innan hen bytte namn? står det på kortet.
Det tar ett tag innan jag fattar varför...sen inser jag; det är ju en genus-upplaga av spelet.
MIXAT NONSENS
Varför är alla verser som står i dödsannonser antingen skrivna av Bo Setterlind eller av Alf Henriksson?
Anagram på Sten Tolgfors: Flott sorgsen.
Den här killen från teckande 80-talsbarnserien Det var en gång...vem är han mest lik? Conan O'brien eller Viggo Cavling?
Flipper träder nu fram och säger att det känns skönt att schlagercirkusen är slut. -Jag och mina polare har känt oss kränkta av alla dessa delfin-aler...jag menar..det heter ju ändå melodifesti-valen...
Aftonbladet kommer att låta medlemmar ur KISS få redigera morgondagens löpsedel: Saudi, saudi, saudi...saudi out loud!
Brittiska tidningar hånade i veckan Jamie Oliver för att han skulle ha gått upp i vikt. Som bevis anförs den här bilden:
Efter Familjen Annorlunda, nu döper SVT om Året med Kungafamiljen till Familjen Någorlunda.
Lasse Stefanz erkänner nu: Peppelinos Restaurang & Bar finns inte och har aldrig funnits. Det var bara ett hjärnspöke.
Skriverierna om paret Reinfeldts separation tog totalt över kvällspressens nätupplagor i veckan. Expressen och Aftonbladet höll ju nästan på som om Fredrik var Måns Zelmerlöw.
Tänk om Per-Albin Hansson återuppstått från de döda och anammat Löfvens distinkta retorik:
Det talas om rejäl värme nästa vecka, uppåt en 13-15 grader. Plusgrader, alltså. Rena Pragvåren, fast förhoppningsvis utan stridsvagnar!
När kommer den dag då vi får se Magnus Uggla-citat? "På bara fyra sekunder ligger hon redo på fällen och smeker magen, på fyra sekunder kilar det i flanellen, där sprack den dagen" osv. Nä, jag får ändra i det vita arkivet.
Anagram på Sten Tolgfors: Flott sorgsen.
Den här killen från teckande 80-talsbarnserien Det var en gång...vem är han mest lik? Conan O'brien eller Viggo Cavling?
Flipper träder nu fram och säger att det känns skönt att schlagercirkusen är slut. -Jag och mina polare har känt oss kränkta av alla dessa delfin-aler...jag menar..det heter ju ändå melodifesti-valen...
Aftonbladet kommer att låta medlemmar ur KISS få redigera morgondagens löpsedel: Saudi, saudi, saudi...saudi out loud!
Brittiska tidningar hånade i veckan Jamie Oliver för att han skulle ha gått upp i vikt. Som bevis anförs den här bilden:
Jag vet inte...jag tycker mest att han ser ut som Mr Melodikrysset; Anders Eldeman.
Efter Familjen Annorlunda, nu döper SVT om Året med Kungafamiljen till Familjen Någorlunda.
Lasse Stefanz erkänner nu: Peppelinos Restaurang & Bar finns inte och har aldrig funnits. Det var bara ett hjärnspöke.
Skriverierna om paret Reinfeldts separation tog totalt över kvällspressens nätupplagor i veckan. Expressen och Aftonbladet höll ju nästan på som om Fredrik var Måns Zelmerlöw.
Tänk om Per-Albin Hansson återuppstått från de döda och anammat Löfvens distinkta retorik:
-Jag är bigamist. Punkt.
Det talas om rejäl värme nästa vecka, uppåt en 13-15 grader. Plusgrader, alltså. Rena Pragvåren, fast förhoppningsvis utan stridsvagnar!
BJÖRKMAN KASTAR IN HANDDUKEN
Det var ju meningen att över en månads helvete med ett onödigt vältrande i dålig smak och fabricerade konflikter skulle få sin pyspunkiga upplösning genom lördagens final i Globen, men nu funderar generalen för hela spektaklet (ett spektakel som kallas festival, ett spektaaaaakel) Christer Björkman allvarligt på att lämna walk over och avblåsa hela tävlingen.
Anledningen till detta är inte - som man kanske skulle kunna tro - den initierade granskning som Göteborgs svar på Carl Bernstein; Janne Josefsson, utsatt Christer för.
Nä, det är allvarligare än så.
Efter att ha sett denna video där Rysslands vinnande bidrag till Eurovision Song Contest presenteras, har Björkman nämligen insett att Sverige helt kan lägga ner alla planer på att ta fram en vinnare till Europafinalen, då motståndet ter sig så här övermäktigt. Ryssland kommer ju att sopa banan med alla konkurrenter, den saken är klar.
FET VINST
Jag hade redan innan jag och Elsa skrapade den här rosa trisslotten planerat denna bild till rubriken Fet vinst eftersom kassörskan tittade så konstigt på mig när jag endast köpte ett paket smör och en trisslott.
Troligen tänkte hon "lill-lördag" för hon såg väldigt pillemarisk ut.
Väl hemma började sedan Elsa att skrapa, hon tycker detta är kul och det händer ibland att jag köper en Trisslott som hon får i uppgift att skrapa, ren terapi sanktionerad av Svenska Spel och Farbror Staten.
Denna gång skulle det dock visa sig vara om inte en "fet vinst" så i alla fall en lyckad skrapning.
Tvåtusen kronor blev det.
2000 pix som jag och Elsa självklart delar.
KÄRLEK HETARE ÄN CHILI
Har uppdaterat mitt lilla sidoprojket Rimbloggen med en enastående usel sak från Värmlands svar på Eagles; Sten & Stanley.
Det handlar om kärlek...för du vet väl att chili kryddad med kärlek är starkare än någon kan tro...
FÖRVIRRANDE
Nu skall vi se...Jon...det är han i ljusrosa skjorta till vänster och Anna är hon med blå skjorta till höger eller möjligen är det så att Jon är hon med blå skjorta till höger och Anna är han med ljusrosa skjorta till vänster...
Börjar nu så smått förstå hela den här genusdebatten.
Och vem var det egentligen som satt i Moskva? Var det Jon...eller Anna?
NÄR VATTNET BÖRJAR GLITTRA
Häromdagen bäddade jag sängen. Snacka om vårtäcken!
Ja, så torr och Arne Hegerforsk kan jag vara på min twitter, som du givetvis följer som en kroat, dvs slaviskt.
Våren verkar nu ha gjort en liten inbrytning hos oss och ett säkert tecken på detta är att allt vatten som omsluter Karlskrona får ett slags dansande guld på ytan.
Plötsligt en dag upptäcker man bara att det har börjat glittra på ett speciellt och mycket inbjudande sätt.
Så vad gör man då? Jo, man tar med sig en god bok, lite citronmuffins och ett antal MER Päron samt två nyfikna ungar ut i naturen; som här på Saltö:
Utsikten från klipporna är vad som i anglosaxiska länder brukar benämnas som "breath-taking"!
Tid för kontemplation, utforskningar utmed vattenbrynet och kanske lite momsbefriad solkonsumtion.
Elsa och Ville letar självklart vårtecken. Vintergäck och snödroppar och allt vad det är som Elsa pratar om.
För mig, den introverte klåparen till oftast innesittande 90-talsironiker, räcker det så bra med att bara får vara, bara få leva och känna solens strålar febrigt kasta sig mot den åldrande pannan.
NONSENSAKUTEN FYLLER FEM ÅR IDAG
Kompensationsnivån i Småföretagarnas arbetslöshetskassa ändrades just denna dag så att 80% av en inkomst omfattande 18700 kronor gav en högsta dagpenning på 680 kronor.
Samtidigt, i en annan del av det offentliga Sverige, startades Nonsensakuten av en 33-årig exilskåning, sittande i ett kommunalt lärarrum i Karlskrona. Denne man hade så kallad förberedelsetid mellan två lektioner på ett gymnasialt medieprogram att pyssla med och det hörs ju direkt att en sådan tid bäst spenderas med att upptäcka det världsomspännande internet. Av några hipsterelever med ständigt fuktade fingrar i luften, redo att känna av den minsta trend likt popkulturella seismografer, hade han hört talas om begreppet "att blogga" redan på hösten 2006 men aldrig egentligen fattat vad det hela handlade om. Måste man bli medlem? Kostar det pengar? Hur hittar man bloggarna, har de inte lite konstiga adresser?
Denne man var självklart jag.
Minns att jag frågade en elev:
-Vad behöver man för att komma igång, då?
Han bara tittade på mig och kvävde ett skratt när han sa:
-Eh...en dator...du behöver bara en dator med internetuppkoppling, sen är du igång.
Det var den femte mars 2007 och jag satt nu i en grå lokal med en kontorsstol från 1978 och stirrade på en IBM-skärm från 1992 mot ett internet som surfade mig fram till Google. Jag skrev in ordet BLOG i sökraden. Den svenska termen och stavningen hade jag ännu inte lärt mig; lite som när avocado kallades för advokatäpplen en gång i tiden.
Även om vi kollar historiskt är just den 5 mars en dag att för alltid minnas.
1963 på detta datum uppfanns rockringen som gett så många tuggummituggande tjejer livskvalitet och så många tjocka skolkillar komplex.
1946 på denna dag lanserade den cigarrökande sybariten Winston Churchill sitt klassiska tal där han menade att en järnridå slagits upp rakt igenom Europa; från Gdynia i norr till Trieste vid Adriatiska havet.
Churchills antagonist Josef Stalin, avlider också den 5 mars, fast sju år senare; 1953.
1922 hade den tyska kultfilmen Nosfertu världspremiär.
Min sökning på Google gav självklart resultat. Bland de översta träffarna återfanns Blogdog.se och det lät ju lite kul.
Därav mina första stapplande steg ut i cyberrymden på adressen mattiascf.blogdog.se!
De första inläggen bestod av oerhört genomarbetade men fruktansvärt tråkiga texter om media och samhälle. Texter som jag delvis använt i undervisningen sedan tidigare.
Det första riktiga inlägget där jag med egna ord formulerade mig någotsånär personligt (men ändå makalöst högtravande och idag nästan skrattretande naivt) var en sak under rubriken Den bloggande ministern som här återges in exstensio:
//
Har med stort intresse följt debatten om Carl Bildts rätt att blogga eller inte. Faktum är att detta nog triggade igång mig själv till att skriva en blogg. Vikten av kommunikation och åsiktsutbyten har aldrig varit större än just nu när vi fått detta underbara redskap; internet! Jag vet att jag låter som en amerikansk pastor på 30-talet som lovprisar detta nya fenom för förkunnelse; ljudradion...men, jag bjuder på det. Internet är förvisso ingen ny företeelse, redan 1997 uppfanns det ju av Al Gore; men nåväl: det jag vill säga är följande. Bloggen är det kanske just nu viktigaste redskapet för demokratisk utövning. Och självklart kan en utrikesminister blogga. Av samma anledning som Bildt kan cykla, mata ankor, käka knäckebröd och se på Halmstads BK (om han nu finner detta intressant.."ahh...rrrunda bollarrr"..) Kort sagt; killen är mänsklig...han måste få utrycka sig på ett mänskligt sätt och Bildts sätt är att blanda formella haranger om Mellanöstern med ironiska inpass om marmelad. Jättekul och sänker inte alls UD:s trovärdighet. Tänk istället om Göran Persson haft en blogg, då skulle vi kanske få reda på mer om vad den mannen verkligen tyckte om statsråd, oppositionspolitiker, miljöpartiet och annat som han offentligt alltid kramade in i en småputtrig och mysmullig ordvärme. Nej - fram för bloggande Bildt! Det stärker demokratin att få reda på hela processen. Från marmelad till budgetsammanträde. //
Som synes tog det ett tag innan jag hittade formen. I början var det stelt, trevande, formellt och nästan lite insändaraktigt. Ibland saknade man bara en stiliserad ros eller ett knippe ris som bildackompanjemang.
Långt senare hittade jag dock min stil och en del läsare hittade också hit.
Därför är det en glädje att kunna konstatera att jag fram till denna dag i runda slängar publicerat en bit över 3000 inlägg; ungefär ett inlägg om dagen (ibland mer) sedan 2007.
Om du vars ögonpar just nu smeker sig fram över dessa bokstäver känner dig på något sätt berörd av det jag skriver, blir jag förstås väldigt glad och sporrad att fortsätta min dagliga hobby.
Det är i alla händelser betydligt billigare än psykoterapi.
Nonsensakuten - 2007-2012
ANIMERAD NYKTERHET
I avskräckande syfte lanserar IOGT nu en tecknad propagandafilm med titeln När flaskan är Tom & Jerry är full.
FINT CP-GLID
Patricia Highsmith skrev som bekant böcker om Thomas Ripley; en man med många talanger.
Möjligen har nu denne Ripley mött sin överman i allas vår Prins Carl-Philip.
Inte nog med att han kan designa silvergafflar, köra racerbil och klippa små gulblåa band.
Tydligen kan han åka skidor, också. Och inte vilken skidåkning som helst, utan den som är allra svårast att behärska (efter telemarksstilen och backhoppningens V-stil), nämligen den så kallade skejten.
Det är ett ära och ett prilegium att få se denne man så skojfriskt axla prins Bertils aktiva och folkliga roll.
Vad blir nästa talang som CP visar upp?
Jag gissar på boule.
I SJÄL OCH HIERTA
Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta, skrev innan han gav ut sitt första nummer 1830 ett litet prospekt där han tydligt klargjorde att tidningens högsta ambitioner var att "söka snabba underrättelser om märkliga åtgärder inom administrationen".
Inte kunde han veta då, hur in i helvete rätt han skulle få 182 år senare...
MIXAT NONSENS
FLASH: Jill Johnson lämnar nu countryträsket och blir heavy metal-artist. Första spelningen sker i Båstad till sommaren under namnet Rocka, Jill!
På tal om Båstad får vi verkligen hoppas att prästen som skall döpa lilla Estelle inte är en sån där Båstadsbrat för då finns det kanske en risk att han vaskar henne.
Visste du förresten att Drottning Silvias mamma hette Alice de Toledo som ogift? Visst är det coolt. Som en SEAT!
Gustaf Fröding gav 1896 ut diktsamlingen Stänk och flikar. Hade han levt idag och jobbat med Google Chrome hade han troligen döpt den till Stäng alla flikar
Det hetaste kaffet i Ryssland heter Zoegazprom. På tal om vår mäktiga granne i öster. De spektakulära vandringskonserternas stora final i Moskva heter som bekant Last Night Of The Gazproms
Alla sossepolitikerns husgud Bruce Springsteen släpper snart en skiva där han gör upp med ledarkrisen inom S. Skivan heter The Juholt, The Jämtin and the Sveavägen Shuffle
Visst vore det kul om årets Piratenpris gick till Jason "Timbuktu" Diakité...
Angående 96-åriga Eva Bergdahl i Thailand är det väl bara en tidsfråga innan någon skapar affischen med budskapet: Gärna Cha Am men först en rejäl pension.
Den lilla ön mitt i Öresund sneglar nu mot den lyckosamma sörmländska marknadsföringen och kommer därför att trycka upp turisbroschyrer om Fiolen från Ven.
På tal om fioler. Tänk om Mikael Wiehe hade varit med i Nygammalt.
Hoppade till något när jag häromveckan tyckte mig höra programledaren Nassim i SVT:s Bolibompa prata om whisky. Men tydligen hörde jag helt fel för det visade sig att han sagt "fisken"...
På tal om Båstad får vi verkligen hoppas att prästen som skall döpa lilla Estelle inte är en sån där Båstadsbrat för då finns det kanske en risk att han vaskar henne.
Visste du förresten att Drottning Silvias mamma hette Alice de Toledo som ogift? Visst är det coolt. Som en SEAT!
Gustaf Fröding gav 1896 ut diktsamlingen Stänk och flikar. Hade han levt idag och jobbat med Google Chrome hade han troligen döpt den till Stäng alla flikar
Det hetaste kaffet i Ryssland heter Zoegazprom. På tal om vår mäktiga granne i öster. De spektakulära vandringskonserternas stora final i Moskva heter som bekant Last Night Of The Gazproms
Alla sossepolitikerns husgud Bruce Springsteen släpper snart en skiva där han gör upp med ledarkrisen inom S. Skivan heter The Juholt, The Jämtin and the Sveavägen Shuffle
Visst vore det kul om årets Piratenpris gick till Jason "Timbuktu" Diakité...
Angående 96-åriga Eva Bergdahl i Thailand är det väl bara en tidsfråga innan någon skapar affischen med budskapet: Gärna Cha Am men först en rejäl pension.
Den lilla ön mitt i Öresund sneglar nu mot den lyckosamma sörmländska marknadsföringen och kommer därför att trycka upp turisbroschyrer om Fiolen från Ven.
På tal om fioler. Tänk om Mikael Wiehe hade varit med i Nygammalt.
-Victor Jara, jara havre, vem skall havren binda?
Hoppade till något när jag häromveckan tyckte mig höra programledaren Nassim i SVT:s Bolibompa prata om whisky. Men tydligen hörde jag helt fel för det visade sig att han sagt "fisken"...
RAS-MARS NALLE
Följande kan man läsa i den kanske charmigaste årstidsboken av dem alla; Året runt med Rasmus Nalle.
Och är det någons omdöme jag litar på så är det hans.
Han bär jämt toppluva, klär sig i röda byxor med vita prickar på och livnär sig endast på pannkakor med sylt. Klart att han har koll.
