KNALLERT

Vill minnas att moped heter knallert på danska. 
 
Detta vet jag trots att jag antagligen är en av ytterst få svenska män födda på 70-talet som aldrig åkt moped.
Har aldrig ägt någon, har aldrig vare sig blivit skjutsad på eller själv kört någon.
 
Detta gör mig säkert ganska unik.
Å andra sidan har jag heller aldrig sett hela filmen Top Gun från början till slut, vilket antagligen också är extremt ovanligt i min generation.
 
Under cykelfärden hemåt ikväll trodde jag mig ändå få en liten föraning om hur det känns att åka moppe. 
Det var relativt ruggigt, vinden låg som vanligt på ganska hårt; det blåste söderifrån. Den gamla DN-cykeln pinnande på så gott det gick över de kullerstensklädda backarna.  
Plötsligt började ett märkligt vinande ljud höras, precis under den sadel på vilken jag satt (jag brukar nämligen oftast sätta mig på just sadlar de gånger jag cyklar). 
Jag blev förskräckt. Vad var det? 
Det lät ganska högt och ljudet kan närmast liknas vid det ljud man får om man släpper iväg en nästan helt uppblåst ballong. Ni vet hur ballongen flyger iväg som en yster raket till ljudet av ett: wuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
 
Jag stannade cykeln, ljudet upphörde abrupt. Jag tittade mig omkring, ingenting som kunde ha orsakat ljudet verkade pågå. Inte en käft var ute, alla fönster var mörka. Det som fanns var gatlampornas sken, en sliten gammal cykel, en medelålders ironiker och ett ljud som just hade upphört. 
Jag fann mig tämligen snabbt, hoppade av cykeln och sökte snabbt orsaken under sitsen, just därifrån ljudet emanerat.
Det tog verkligen ett tag innan jag hittade vad det var. Ganska platt, närmast omöjligt att se i den skumma belysningen, låg ett rostbrunt höstlöv inklämt mellan stänkskärmen och bakhjulet.
En lång kvist hade tillsammans med delar av det stora lövet böjt sig ner mot hjulets ekrar och därigenom orsakat detta väsande, hiskeliga ljud.
På samma sätt som man som liten satte fast en pappersbit med hjälp av en tvättnypa för att åstadkomma en slags motoreffekt.
 
Min enda slutsats var förstås att lövet färdats med de våldsamma höstvindarna rakt in mot bakhjulet, kilat sig in mellan stänkskärmen och hjulet och sedan fastnat där för att i samma stund förvandla min cykel till en naturens egen knallert. 
    

OCH SOLEN HAR SIN GÅNG

Knösö badplats i slutet av februari. Solsken, relativt vindstilla. Fyra grader plus.
Igår; Bastasjö, åtta plusgrader men en fruktansvärd vind.

EN MINNESANTECKNING

Det här inlägget publiceras mest för att underlätta min sammanfattning av året som traditionellt äger rum i mellandagarna.
Just nu är det kallt i Sverige. Kvikkjokk hade tydligen minus 42 grader idag. Man får ju hoppas att de tog sig några kvicka juck för att hålla värmen.
Det är kallt överallt nu. Hela Sverige har minusgrader, den varmaste temperaturen är visst minus 5.
I morse när jag vaknade var det minus 12,5 grader och då bor man ändå vid kusten och förväntar sig inte denna kyla.
Samtidigt förstår jag hur dumt det här låter för en person som befinner sig norr om Uppsala eller så. Den övre halvan av landet tycker väl att minus 20 är ganska normalt medan minus 30 börjar kännas lite kyligt.
Jag mötte min jovialiske granne, den pensionerade yrkesofficeren på stan i eftermiddags. Jag ropade till honom tvärs över gatan:
-Jaha...idag är det kallt!
Han svarade:
-Det är myggfritt!

FRYSVÄDER

Ett meddelande till läsare av Nonsensakuten som befinner sig norr om Gävle. Vi håller på att frysa ihjäl här nere, bara så att ni vet.

OTURISMFÄLLAN I NORR

Det är ett fasligt ståhej kring den där midnattssolen sommartid.
Förmiddagssolen vintertid hör man aldrig ett ljud om...

SOMMAREN GÖR COMEBACK

Efter en längre tid gör nu en skadedrabbad sommar comeback.
-Det har varit en motig uppförsbacke med bristningar i solen och en inflammerad värme, men nu känner jag att kroppen går fullt igen, säger Sommaren till Nonsensakuten.

Problemen uppstod redan under försäsongsträningen. Sommaren lyckades göra några lyckosamma hopp innan känningarna i solstrålarna blev för svåra.
-Det här är en gammal och segdragen problematik, säger Sommarens holländske tränare Nyys Polllenmayer.
Det blev till att kurera sig med hårda vindar och en och annan regnskur. Inomhusträningen kombinerad med antibiotika har självklart tyngt ner Sommaren.
-Vissa dagar har man bara velat ge upp. Först nu vågar jag sikta mot högsommar-VM i augusti. Jag tror att jag har goda chanser att nå kvalgränsen inom de kommande tre veckorna, avslutar en förhoppningsfull Sommar samtidigt som han stretchar lite lagom somrigt och sveper en Gatorade.

ANGELÄGET VÄDER

Den som tycker att vädret är en struntsak bör inte lyssna på sin lokala P4-kanal.
På denna är vädret nämligen en livsavgörande, principiell och allomfattande förutsättning för nästan allt.
I flera samtal med olika meteorologer under en och samma dag, analyseras och dissekeras väderprognosen med en taktfast iver och noggrannhet som skulle få Janne Josefsson att blekna bakom vänsterskägget.
Ingen journalistisk vinkel är för liten eller för snäv när det gäller att få fram sanningen om det lokala vädret.
Så här kan ett typiskt vädersamtal med SMHI låta i P4:
-Välkommen säger vi till dagens meteorolog!
-Tack, tack
-Ja, vad kan vi säga om vädret?
-Vädret blir bra.
-Blir det sol?
-Det blir sol.
-Hur mycket sol?
-Mycket...framförallt utmed kusten.
-Och solen är gul även idag?
-Ja..solen blir ljust gul..
-Och vad kan vi säga om vinden?
-Det kommer att blåsa.
-Och vad kan vi säga om de nordostliga vindarna?
-De är nordostliga, mestadels.
-Och temperturen?
-Det blir 20-22 grader.
-Blir det några moln?
-Ibland...det kan komma stackmoln.
-Blir det stora moln?
-De har lite olika storlekar...en del är självklart större.
-Hur stora kan de då bli?
-Ja...som Globen ungefär...
-Och vad kan vi säga om dimman?
-Idag blir det ingen dimma.
-Blir det ingen dimma?
-Nej, inte vad jag kan se.
-Men imorgon blir det kanske lite dimma?
-Nja..kanske under tidiga morgonen men det kommer att lätta..
-Lätta..Är inte det ett smörpaket? Du gör väl inte smygreklam?
-Nej, nej...
-Då får vi tacka dagens meteorolog från SMHI.

EN DAG I SOLEN

Eftermiddagssol i Amiralitetsparken.
Så här kan man också spendera en eh...onsdag..tisdag?
Det är inte semesterläget som infunnit sig, jag har alltid lika svårt att skilja veckodagarna åt.
Villes jeansjacka har en massa påsydda lappar och en stor brittisk flagga på ryggen.
Lite lagom folkhemspunkigt, sådär.
Själv ser jag ut som nån som är på väg att köra sin veteranbil till raggarträffen i Molkom...förlåt...

NOT BAD AT ALL

Tre av fyra familjemedlemmar har redan badat sommaren 2011.
Elsa var först ut. Redan den 4 juni hoppade hon i vattnet på Långö.
Dagen efter, den 5 juni, doppade sig först Ville (mycket oväntat) och därefter Sara (minus hals och huvud).
Återstår således undertecknad.
Måste ju vara rekord att medlemmar av vår familj badar utomhus INNAN midsommarafton. Jag tror aldrig att det hänt tidigare.
Själv har jag bara låtit mina vader känna på det monstruöst kalla vattnet och kanske kommer jag (eventuellt) att begå badpremiär om sisådär tre-fyra veckor eller senare.

WILLYS KÖR ITALIENSKT

Visst känns det inspirerande när man ser Willys egna varor på hyllan. När man köper soltorkade tomater står det exempelvis inte bara "soltorkade tomater" på burken utan Willyspersonalen har på sin egen produkt skrivit det på italienska; pomodori secchi.
För att skapa stämning och om möjligt höja känslan av autencitet och omtanke om produkten, får man förmoda.
Vandrar man vidare till hyllan med rödvinsvinäger möts man av orden aceto di vino rossi.
Man kan fråga sig varför Willys slutade där, bland matens olika tillbehör.
Varför inte löpa linan ut och skriva pannolino (blöja), detergente (tvättmedel) och forbicine (nagelsax)?
Det skulle åtminstone höja konsumtionslusten avsevärt för mig...

NYA MÅL(TAVLOR)

Nä, nu har jag tröttnat på den här svenska kylan som pågått sedan början av november.
Nu sätter jag familjen på första bästa plan; det blir en enkel till Libyen.

Hoppas de har Bamseklubben i Tripoli....


VISST BLIR MAN SUGEN...

...på en stor kopp Earl Grey?

SOLUPPGÅNG I KIRUNA


KAOSARTAT

En bild från morgonens centralorts-snökaos:

En lastbil med texten ALVEX har bestämt sig för att köra torgbacken upp till Stortorget.
Strax bakom lastbilen kämpar en cyklist med samma målsättning.

Plötsligt öppnar lastbilschauffören, som helt tappat fotfästet, dörren och skriker till cyklisten:
-Ah...flytta på dig, jag rullar!
Mycket riktigt.
Lastbilen halkar sakta bakåt, nerför backen.

Jag passerar och börjar fundera på vem av dem som är mest dum i huvudet.
Cyklisten som väljer att cykla vid denna väderlek, eller lastbilschauffören som tror sig kunna köra torgbacken upp på en ishal vinterväg med stor lutning.

NÄR JESUS INTE HJÄLPER...

Känslan av otrygghet är störst i Jönköpings län, visar en undersökning som försäkringsbolaget If låtit göra.

68 DAGARS MÖRKER

Alla massmedier drar på oerhört stort om de där chilenska gruvarbetarna som nu kommer upp ur jorden efter 68 dagar i mörker.
Som svensk blir man knappast imponerad.
68 dagar - det är väl ungefär två och en halv månad i beckmörker.
Inte så mycket om man jämför med folk i Kiruna som varje år får spendera uppåt sex månader (november till april) i totalt, ogenomträngligt  mörker.

HÄRLIGA HÖSTEN

Min bloggkollega Anders Sparring har skrivit väldigt vackert om hösten i Stockholm.
Själv blev jag väldigt lyrisk över lördagens soliga och varma septemberväder och lite mer mollstämd över dagens gråmulna morgon. Efterhand har dagen dock bättrat sig; eftermiddagen har varit en sån där fantastisk explosion av rödgula träd, frisk och klar luft och en växlande molnighet som tunnats ut av ett envist soldis som gett himlen en lite kletig men ändå pudrad känsla...som näsan på en halvt avsminkad clown eller utvispad grädde i nyponsoppan...

I fredags startade jag en grupp på Facebook för oss som älskar hösten, gå gärna in och bli medlem.


VÄDRET PLÖTSLIGT VÄLDIGT VIKTIGT

Under nio månader av året ägnar min sambo Sara väderprognosen ett ganska svalt, för att inte säga ISKALLT intresse.
Kommer det en vädergubbe i rutan i november byter hon kanal.

Annat är det nu.
Under vår semester håller Sara igång en tre-fyra olika vädertjänster via nätet; kollar, jämför och klickar sig fram och tillbaka.
Idag ville hon helt sonika klippa ut Expressens långtidsprognos och spara som ett fint litet minne.
Varje morgon zappar hon mellan SVT:s och TV4:s morgonväderprognoser med andäktig tystnad.
-Tyst! skriker hon till familjen när det närmar sig väderprognos (ungefär sju minuter över varje hel- och halvtimme.)

Sedan stirrar hon intensivt på väderkartan och liksom insuper varje ord av meterologens prognos som gällde det livet. 

Roligast är klappandet i händerna.
Säger meterologen exempelvis: "...å framåt måndag och tisdag verkar det som om det varma vädret fortsätter med temperaturer runt en 25-30 grader..." så börjar Sara klappa väldigt ivrgt. 
Ett pretentiöst klappande med fingrarna smattrande mot nederdelen av handflatan, ungefär som den kungliga Dramaten-klappen Silvia brukar åstadkomma när det ges någon galaföreställning av något slag...

Klappen indikerar att Sara är nöjd; att hon godkänner prognosen, ungefär som Kejsarna i Romarriket med händerna förr visade vad de tyckte om slavarnas prestationer i Colosseum.
 

TACK, SOLEN

En väldigt bra sak med sommaren är meningsutbyten av det här slaget:

-Det är ju otroligt vad en massa gråa hår du har fått, Mattias!

-Nej då...inte...det är solen som bleker håret så här på sommaren...inga konstigheter...

SÅ HÄR SKALL DET VARA

Radion skall ideligen upprepa ord som "bevattningsförbud" och "risk för stor brandfara, totalt eldningsförbud" likt en mantra.
Himlen skall vara tokblå enbart flankerad av en enda stor, smörgul sol. Svarta labradorer skall ligga flämtande i skuggan. Blåhåriga tanter skall påträffas avsvimmade i köksträdgårdar, tidningarna skall skriva spaltkilometer om "värmebölja" och "så klarar du dig i hettan" för att inte tala om de skojfriska artiklarna "sola med förnuft" och "se upp för skämd mat i rötmånadstid".
Tar man ut en yohurt ur kylskåpet kryper den iväg som en grön sörja över diskbänken tio minuter senare.
Hänger man ut en blöt handduk på balkongräcket torkar den inom sex minuter.
Man skall gå runt i enbart kalsonger utan att det känns det allra minsta svalt eller kallt.
Jokkmokk skall rapportera in 25 grader i solen. Umeå 22. Nikkaloukta 16.
Man skall somna i ett rus av lika delar solbränna, surrande flugor och uttorkning.
Gräsmattorna skall vara gula, fötternas hud skall anta en sandpappsaktig skepnad efter alltför mycket barfotavandring, håret skall dofta salt och tång, små sandkorn skall påträffas här och var i hallen, solhatten skall blekas och slitas mer och mer tills den sitter på skallen som en tillplattad albinokanin med skabb.

Kort sagt - jag är ganska nöjd med sakernas tillstånd just nu.
Ge oss mer av värmebölja, mer av sol, mer av svett, mer av torka - det är vi verkligen värda! 


Tidigare inlägg




RSS 2.0