GOMIDDA!

Året är 1972. 
Hatte Furuhagen och Torsten Ehrenmark har samlat ett brunklätt gäng runt en bardisk för att laga mat i TV2-programmet Gomidda
 
Ämnet för sändningen är festmat och vad är väl festligare än de kanapéer som tillretts? 
Här hittar vi bl.a "rullad bacon med musslor", "stora champinjonhattar fyllda med pepparost" och "stora champinjonhattar fyllda med vitlökssmör, kryddor och parmesanost".
För att citera Hatte: "Det är starkt. Men gott!"
 
Bäst är nog ändå detta: 
 
 
Potatis som delats på hälften, en styck ansjovis och en dillkvist. Alltihop sönderpenetrerat av en tandpetare. 
Det är svårt att komma på något som kunde te sig festligare 1972. 
 
Men då glömmer man bort det stekta brödet som innehåller sardiner och vitlök. 
Eller biten med leverpastej som toppas av en liten champinjonhatt och persilja. 
 
 
Vad säger man? 
Gomidda! 
 
 
 
 

MERA VILD ÄN TAM

Så här beskrev Bra Böckers årsbok från 1973 en bild på prinsessan Christina.
 
 
Hon hade vid en resa till USA hösten 1972 råkat bära en klänning med en urringning som direkt väckte frågan om hon egentligen inte var mer vild än tam.
Nyheten var så stor att den snabbt spred sig över Atlanten
Här hemma satt kronprins Carl Gustaf (som alla redan visste var mer vild än tam) och firade Kungen Gustav VI Adolf som fyllt 90, tio månader innan gammelknugen sen skulle kola vippen, om detta var dock alla lyckligt ovetande. 
 
Tiden går. Idag är ord som "vild" och "våghalsig" knappast vokabler vi skulle associera med prinsessan Christina (Fru Magnusson som Tarras envisas med att kalla henne).
Snarare är det nuvarande Kungens dotter Madeleine som spenderar merparten av sin tid i USA och där "höjer suset bland den sedesamma amerikanska societeten". 
 
Inte för att det skapar några rubriker. 
I alla fall inte innehållande orden "mera vild än tam". 
 
Manschauvinismen har nästan försvunnit. 
Men monarkin finns kvar. 
 

ANDY WARHOL KÄKAR HAMBURGARE

Okej. Vi tänker oss att jag är jag är Hans Villius och bilden är plockad från Svart på vitt.
 
 
Mannen på bilden är konstnär. Han heter Andy Warhol. När bilden tas är han 53 år gammal.
Om sex år kommer han att vara död i komplikationer efter en gallblåseoperation.
Bilden är tagen från en film av den danske filmaren Jørgen Leht. Det är en film om konst kallad 66 scener från Amerika. Leht kände inte Warhol men ville definitivt ha med honom i sin film och lyckades övertala honom.
Warhol gillade idén att figurera i filmen. Hans scen skulle kretsa kring en maträtt.
När bilden tas har Warhol precis ätit upp en hamburgare. Det är en Whopper från Burger King.
Han har lyft av översta brödet och klickat ut en stor klick av Heinz tomatketchup i det papper som slagits runt burgaren.
Stundtals har han doppat delar av hamburgaren i ketchupen.
Mot slutet har han lyft av översta brödet och lagt det åt sidan.
Därpå har han vikt ihop resterande delarna av burgare och bröd till en liten strut som han doppat i ketchupen och käkat upp.
Det lösa brödlocket som lyfts av, har han låtit ligga kvar ouppäten.
När han anser sig ha ätit upp burgaren (efter tio tuggor på sammanlagt två minuter ovh tjugoen sekunder) stoppar han in resterna av maten, tillhörande servetter, omslagspapper och kartong i den stora, vita påsen.
Han lägger flaskan med ketchup och påsen till vänster om sig och tittar tyst och håglöst framför sig.
Vad är det han tänker på? Händerna är knäppta, blicken flackande och ibland slickar han sig om munnen.
Till slut säger han:
-Ehum...my name is Andy Warhol and I've just finished eating a hamburger... 
 
 
 

SÅ KAN TV3 RÄDDAS

Det är ingen hemlighet att TV3 har och under en lång tid haft mycket stora problem.
Expressen skrev för en tid sedan om den kris som numera omgärdar Jan Stenbecks gamla flaggskepp.
Kanalen gör egenproduktioner som ingen vill titta på (True Talent, Kändishoppet) och om de nån gång skulle få till en succé (som första säsongen av Svenska Hollywoodfruar) lyckas de direkt vattna ur konceptet genom att krama så mycket som möjligt ur idén att den till slut känns både genomtröskad, gammal och ointressant.
 
På åtta år har TV3 haft fyra programchefer. Samtliga har tvingats sluta pga av felrekryteringar eller usla tittarsiffror.
Idén de senaste åren har varit att göra TV3 till nån slags mjuk kvinnokanal vilket i praktiken har inneburit elva olika versioner av Top Model dygnet runt.
 
Ingen villl ha denna typ av tv.
De som vill ha det är lågutbildade och alls inte köpstarka, vilket gör att kanalen inte lyckas locka några annonsörer till sina program.
Utan annonsörer, sämre och färre nya produktioner och dygnet får istället fyllas ut med billiga sit coms från USA som ingen egentligen efterfrågar.
 
Man kan fråga sig om det överhuvudtaget går att få lite snurr på TV3 igen, denna tjugosexåriga reklamkanal som så många svenskar hittills sett som en naturlig kanalplats på sin tv.
Jag tror att det går.
Men det skulle krävas enorma förändringar.
 
Jag tror att lösningen är att kanalen måste hitta tillbaka till sin själ. Minnas varför man en gång i tiden startade.
Det var ju för att ruska om både samhälle och individ som man skapades. För att ge en spark i arslet på staten och dess snäva syn på mediekonkurrens men samtidigt ge folket vad folket ville ha. Sport, snusk och tecknat.
 
När TV3 startade på nyårsafton 1987 var man uppkäftiga, ohämmade, oborstade, retfulla, ja, t.o.m olagliga. 
Det skulle vid denna tid inte gå att sända reklam i tv till svenska hushåll.
Jan Stenbeck lyckades (genom att producera kanalen från London och sända ut den via en satellit i rymden som riktade sig mot Skandinavien).
 
Det är denna uppkäftighet jag tror att TV3 skulle må bra av att återfå. Kanalen borde bli en slags rebell igen bland alla de sockersöta svenska reklamkanalerna med sina otaliga timmar av tröttsamt välkammad matlagningstv.
 
Jag tänker mig ett slags ZTV fast för 40plussare. Varför inte löpa linan ut och göra TV3 till trash-tv på riktigt?
Kärnan borde byggas kring galna livesändningar med bisarra gäster i direktsändning två gånger varje kväll, en tidig show runt 17 och en sen kvällsföreställning runt 23. 
Däremellan skulle man kunna ösa på med skruvade dokumentärer om massmördare, kannibaler, sexmissbrukare och spioner.
Framgången för Efterlyst (ett av få program i TV3 idag som faktiskt har tittare) tror jag talar för det stora intresset folk i landet har kring kriminaljournalistik.
Spinn vidare och bygg ut detta.
Krydda med några riktigt publika sportevenemang (Viasat har ganska många visningsrättigheter gällande sport, för att på skjuts på trean skulle man kunna bjuda några evenemang i veckan där istället för i Viasat Sport och hoppas på mycket reklamintäkter).
Fyll sedan ut resten av dygnet med riktigt populära filmer och provokativa komediserier (mycket stand up).
Det viktiga är att kanalen skulle genomsyras av uppstudsighet, fräckhet och det man kanske minst av allt förväntar sig.
 
Så här skulle en kväll med TV3 kunna se ut:
 
17.00 Livemagasin med riktigt sjuka gäster. Passion, känslor. Heta debatter och slagsmål i studion.
 
19.00 Tätt intill. Intima frågor till riksdagens talman Per Westerberg.
 
19.30 Vinn miljonen. Klassisk förnedrings-tv. Hur långt är kvällens deltagare beredda att gå för att vinna en miljon kronor?
 
20.00 Diskutabelt med Robert Aschberg. Kvällens ämne: Kommunalråd som köpt sex
 
21.00 Efterlyst
 
22.00 Dokumentär om dvärgar i Hollywood
 
23.00 Livemagasin - sena upplagan. Gäst: en omskriven person som precis avtjänat ett straff för mordförsök.
 
01.00 Django Unchained. Am film från 2012.
 
Ok. Erkänn. Nog verkar detta mer spännande än avsnitt 323 av Americas Next Top Model...

SÅ KAN TV3 RÄDDAS

Det är ingen hemlighet att TV3 har och under en lång tid haft mycket stora problem.
Expressen skrev för en tid sedan om den kris som numera omgärdar Jan Stenbecks gamla flaggskepp.
Kanalen gör egenproduktioner som ingen vill titta på (True Talent, Kändishoppet) och om de nån gång skulle få till en succé (som första säsongen av Svenska Hollywoodfruar) lyckas de direkt vattna ur konceptet genom att krama så mycket som möjligt ur idén att den till slut känns både genomtröskad, gammal och ointressant.
 
På åtta år har TV3 haft fyra programchefer. Samtliga har tvingats sluta pga av felrekryteringar eller usla tittarsiffror.
Idén de senaste åren har varit att göra TV3 till nån slags mjuk kvinnokanal vilket i praktiken har inneburit elva olika versioner av Top Model dygnet runt.
 
Ingen villl ha denna typ av tv.
De som vill ha det är lågutbildade och alls inte köpstarka, vilket gör att kanalen inte lyckas locka några annonsörer till sina program.
Utan annonsörer, sämre och färre nya produktioner och dygnet får istället fyllas ut med billiga sit coms från USA som ingen egentligen efterfrågar.
 
Man kan fråga sig om det överhuvudtaget går att få lite snurr på TV3 igen, denna tjugosexåriga reklamkanal som så många svenskar hittills sett som en naturlig kanalplats på sin tv.
Jag tror att det går.
Men det skulle krävas enorma förändringar.
 
Jag tror att lösningen är att kanalen måste hitta tillbaka till sin själ. Minnas varför man en gång i tiden startade.
Det var ju för att ruska om både samhälle och individ som man skapades. För att ge en spark i arslet på staten och dess snäva syn på mediekonkurrens men samtidigt ge folket vad folket ville ha. Sport, snusk och tecknat.
 
När TV3 startade på nyårsafton 1987 var man uppkäftiga, ohämmade, oborstade, retfulla, ja, t.o.m olagliga. 
Det skulle vid denna tid inte gå att sända reklam i tv till svenska hushåll.
Jan Stenbeck lyckades (genom att producera kanalen från London och sända ut den via en satellit i rymden som riktade sig mot Skandinavien).
 
Det är denna uppkäftighet jag tror att TV3 skulle må bra av att återfå. Kanalen borde bli en slags rebell igen bland alla de sockersöta svenska reklamkanalerna med sina otaliga timmar av tröttsamt välkammad matlagningstv.
 
Jag tänker mig ett slags ZTV fast för 40plussare. Varför inte löpa linan ut och göra TV3 till trash-tv på riktigt?
Kärnan borde byggas kring galna livesändningar med bisarra gäster i direktsändning två gånger varje kväll, en tidig show runt 17 och en sen kvällsföreställning runt 23. 
Däremellan skulle man kunna ösa på med skruvade dokumentärer om massmördare, kannibaler, sexmissbrukare och spioner.
Framgången för Efterlyst (ett av få program i TV3 idag som faktiskt har tittare) tror jag talar för det stora intresset folk i landet har kring kriminaljournalistik.
Spinn vidare och bygg ut detta.
Krydda med några riktigt publika sportevenemang (Viasat har ganska många visningsrättigheter gällande sport, för att på skjuts på trean skulle man kunna bjuda några evenemang i veckan där istället för i Viasat Sport och hoppas på mycket reklamintäkter).
Fyll sedan ut resten av dygnet med riktigt populära filmer och provokativa komediserier (mycket stand up).
Det viktiga är att kanalen skulle genomsyras av uppstudsighet, fräckhet och det man kanske minst av allt förväntar sig.
 
Så här skulle en kväll med TV3 kunna se ut:
 
17.00 Livemagasin med riktigt sjuka gäster. Passion, känslor. Heta debatter och slagsmål i studion.
 
19.00 Tätt intill. Intima frågor till riksdagens talman Per Westerberg.
 
19.30 Vinn miljonen. Klassisk förnedrings-tv. Hur långt är kvällens deltagare beredda att gå för att vinna en miljon kronor?
 
20.00 Diskutabelt med Robert Aschberg. Kvällens ämne: Kommunalråd som köpt sex
 
21.00 Efterlyst
 
22.00 Dokumentär om dvärgar i Hollywood
 
23.00 Livemagasin - sena upplagan. Gäst: en omskriven person som precis avtjänat ett straff för mordförsök.
 
01.00 Django Unchained. Am film från 2012.
 
Ok. Erkänn. Nog verkar detta mer spännande än avsnitt 323 av Americas Next Top Model...

PRYTZ BERÄTTAR ALLT

Den här puffen gör att man mer än gärna vill klicka sig fram till den exklusiva artikeln. 
Gamle fotbollslegenden Robert Prytz berättar allt. 
Han sparar inte på några detaljer. 
Han berättar verkligen allt
 
 
Visst låter det spännande? 
Kan se texten framför mig: 
 
"Jo...först vaknar jag. Sen stiger jag upp. Borstar mina tänder. Fiser lite. Tvättar mig i ansiktet. Kissar. Eller vänta, jag kissar först. Sen tvättar jag mig i ansiktet. Sedan torkar jag mig. Sedan bostar jag tänderna. Som ni ser så kammar jag mig inte. Sedan fiser jag igen. Sedan tar jag på mig min onepiece. Sen är det frukost. 
Då brukar jag koka ett ägg. Jag dricker en kopp kaffe. Har jag tur så blir det kaviar i ägget. Jag menar skägget."
 
Och så vidare, och så vidare. 

MIXAT NONSENS

Efter framgångarna med Karma Police släpper Radiohead nu singeln Karma Socialtjänst.

-Hallå! Du sa att du köpte smör men det här är ju alldeles svart och dystert...
-Jag vet. Det är Bre-goth...

Ibland vill jag bli konsult åt Buttericks. Man skulle exempelvis kunna ta fram ett Dyslexikon (där alla uppslagsorden står huller om buller)
 

Önskas soppa, gör si, önskas nudlar gör så. Önskas bättre ekonomi finns inte tryckt på det jäkla paketet!
 

Ganska komiskt att Musse Hasselwall heter Musse när det egentligen är Janne Långben han ser ut som.
 

Populäraste skvallertidningen i Spanien: José & Hör.
 

Nya Polenfärjan skall alltså heta Stena Alegra. Borde inte Lägra vara ett bättre namn? Det är ju det många gör ombord på båten
 

Facebook utvecklas hela tiden. Google + verkar mest gå runt i cirklar...
 

Funderar på översättning av Anton Ewald-hiten till svenska. Om att trängas i kassakön. "Du stod i vägen, vägen, stod i vägen för mig".
 

Om Vätternrundan öppnade upp ett lopp enbart för överklassen vore tidningsrubriken dagen efter given: Idel, ädel, sadel.
 

Inför turistinvasionen släpper Kent sina gamla låtar i nya sommarversioner. Bl.a en som handlar om glosor på tyska. Den där Parlör.
 

Allt som Lasse Berghagen hade 1974 var en akustisk gitarr. Fan, vad tragiskt ändå, när man tänker på det. Vilket armod.
 

Kvällspressen skriver om det nya, hemska, dödliga Coronaviruset. Jag har alltid hävdat att Corona är farligt. Man kan sätta limen i halsen.
 

Känner mig som plockad från nån fransk 90-talsfilm. I kalsonger vattnar jag blommorna på balkongen med vatten upphällt i en gammal vinflaska
 

Om Christer Björkman sjungit och bakverk som favoriseras: I magen är en annan deg...
 





RSS 2.0