Man skall inte slita ihjäl sig. Det här envetna tryckandet på knappar på ett tangentbord riskerar att leda till reumatism och då kan man ju sluta som vinalkis enligt de senaste rönen.

Bäst att då istället ta några dagars paus. Välkommen att gå på upptäcktsfärd i arkivet så länge så får du nya uppdateringar efter den 9 augusti eller så...



Vad vi skall göra? Ja, inte blir det cykelsemester i alla fall. Cykelsemester måste vara den allra lägsta formen av mänskligt liv och mänsklig tillvaro...

I eftermiddags hände det igen. Jag kommer körande på en 50-väg och ser en buss i en bussficka med blinkersen in mot trottoaren blinkande i full karriär.
Okej. Då kör jag väl om, tänker jag.
Vad händer? Jo, självklart blinkar bussen ut OCH kör ut i samma sekund. Jag får gira som en tok för att hinna förbi.

Skandalöst! Och det här skall föreställa yrkesförare!
Det är snarare regel än undantag att detta händer; att nån fet, jävla busschaufför bara kör rakt ut, utan att ta minsta hänsyn till mig som kommer fisande i en något mindre bil.

Idag fick jag dock nog och bestämde mig för att hämnas. Lite längre ner på gatan kom vi till ett övergångsställe med farthinder.
Jag - som ju låg före bussen - stannade till. Släppte över så många jag såg. När de gått över stod jag kvar; stilla.
Bussen var nu tätt bakom mig och man kunde se hur bussföraren blev mer och mer frustrerad. "Varför kör han inte??" "Vad i helvete" och så vidare...

Nästföljande två farthinder tog jag mig också över väldigt, väldigt låååångsamt....med bussen hela tiden frustrerat bakom mig, otåligt väntande...

Har sällan känt mig så full av makt och virilitet.
Den strykrädda kulturnördens hämnd....

Det sägs att den här mannen är så torr att han skulle dö av vätskebrist om det gick för honom...

Tänk om Karl-Gerhard hade varit sportjournalist:

Det är den ökända hockeyn från Troja
parfymerad med eau de cologne...

...eller Grupp 8 gjort jinglar åt reklamradion:

Åh, åh, åh Beijer

Åh, åh, åh Beijer

Ni måste sälja era plankor för att lyckas....

Såg att Rolling Stones planerar en världsomspännande avskedsturné 2011.

Det har jag mycket svårt att tro på. Faktum är att det verkar troligare att Keith Richards inleder varje dag med ett stort glas Fanta light och vetekli.

I den virriga debatten om delad föräldraförsäkring, gemensam ledig barnmånad och olika pappadagar hit eller dit lanserar Newsmills Leo Lagercrantz veckans mest klarsynta idé. Till Expressen säger han:

-Jag röstar på det parti som vill pensionera föräldrarna efter förlossningen.

Vi anlände till Kuggeboda på en fredag. På den lilla snirklande vägen såg vi icke mindre än fem affischer om att Cirkus Harlekin skulle komma till byn på söndagen. Eftersom Kuggebodabonden är storägare hyrde cirkusen in sig på hans marker och gav därför bonden ett antal fribiljetter.

Det var med andra ord med ganska låga förväntningar jag och barnen begav oss till den kraftigt rabatterade cirkusen. Dessa förväntningar visade sig emellertid komma på skam. De var lägre än vi nånsin kunnat ana.
Faktum är att Cirkus Harlekin för alltid kommer att vara ett av mina allra starkaste sommarminnen, dock kanske inte på det sätt arrangörerna har tänkt sig.

När vi anlände till den plats dit cirkusen anvisats såg vi två parkerade bilar. -Hela byn är ju här, sa jag glatt.
Denna sarkasm fick jag dock äta upp då det visade sig att nästan hela byn faktiskt var på plats, nämligen 130 personer. Dessa fick gå genom en väldigt pampig entré där en liten solbränd man i för trång smoking satt och sålde biljetter. Vi erbjöds sedan brända popcorn av en liten, skrynklig kvinna och äntrade tältet där en blek clown klippte våra biljetter.

Tältet var rött och gult. Inne i det såg vi en tredje man man i glansig skjorta sköta någon slags musikanläggning med enbart en högtalare och en trumma till sin hjälp.
Runt den pyttelilla manegen stod ett antal vita plaststolar. Bakom dessa skymtade den faschionabla läktaren som enbart bestod av liggande plankor, cirka femton centimeter breda.
Två pelare höll upp tältduken, en lampa på varje pelare gav det fattiga ljus som tarvades inför aftonens föreställning.
Glad cirkusmusik strömmade ur den ensamma högtalaren.
Den krumme biljettförsäljaren i smoking dyker upp igen och visar sig vara cirkusdirektör. Han greppar en mikrofon och välkomnar oss alla till cirkusens 24:e säsong.
Den krumme påar kvällens första nummer - Mr Cassy.
Upp dyker en jättegammal, jättekrum gubbe och börjar trolla relativt taffligt. Halvhjärtade applåder.
Sedan gör clownen som klippt biljetter entré. Han vill också trolla. Han gömmer ett äpple i grenen men tvingas marschera som en soldat (nu kommer trumman till användning) och ner faller äpplet till publikens matta applåder varpå direktören konstaterar att clowner inte kan trolla.
Nu har ljudkillen i glansig skjorta lämnat båset. Ingenting händer, tafflig cirkusmusik anno 1950 rullar på i den ensamma högtalaren. Allt står stilla.
Direktören gör ett stort nummer av att balanskungen från Helsingborg står på tur. I samma stund springer den nu halvt avsminkade clownen fram till ljudmaskinen för att tona musiken och in kommer ljudkillen i glansig skjorta. Det visar sig att det är han som är balanskungen från Helsingborg. Han kan inte bara sköta musiken, han kan jonglera med fotbollar också, stående på cylindrar.

Vi det här laget har den otåliga publiken listat ut att Cirkus Harlekin uppenbarligen består av fyra personer; direktören, trollkarlen, clownen och balanskungen och att dessa troligen också är släkt med varandra.
Men då, i pausen efter balanskungens akt, kommer en tolvårig clown ut för att med en dammvippa damma av publiken. Han går runt och dammar samtliga i en slags avledande manöver då manegen ändrar skepnad.

Sålunda rullar det på. De fyra aktörerna byts av, plötsligt kommer clownen in helt osminkad i lila skjorta och skall nu föreställa "mannen som kan balansera allt på hakan". Han balanserar en käpp, en kvast, en bowlingkägla...finalen består av en hoprullad Kvällsposten som han sätter fyr på och balanserar (de två lamporna släcks för stämningens skull) fast problemet är att Kvällsposten slocknar när mannen rör sig och allt som blir kvar av det eldfängda numret är en stilla rök och doft av bränt papper.

Bäst är nog ändå numret då trollkarlen Mr Cassy tar upp en dam ur publiken och trycker ner en röd jättenäsduk i hennes dekolltage. Kvinnan har ett solliv på sig och man ser tydligt hennes vita BH.
Tricket består i att Mr Cassy skall få en gul duk att fastna på den röda näsduken mellan kvinnans bröst.
Av "misstag" råkar han få med sig kvinnans BH men det visar sig att denna är svart, samtidigt som publiken tydligt ser att kvinnans vita BH fortfarande sitter på plats.
Mr Cassy ursäktar sig:
-Nja...man kan ha två av dem......
Ingen tror honom.

Ville som är fyra år tyckte mycket om Cirkus Harlekin. Han skrattade hela tiden.
Det gjorde vi vuxna också, fast av helt olika anledningar.

Det var ett tag sedan vi såg vår snyltande sommargäst Herr Elch aus Deutschland häromkring men i eftermiddags hittade vi honom plötsligt inne på toaletten. Det visade sig att han gjorde sig redo för Pridefestivalen som startar på måndag:

Det är nästan helt omöjligt att beskriva en kultur. Hur skall man kunna fånga sedvänjor, beskriva beteenden och umgängesformer på ett enkelt och begripligt sätt, lättfattligt och rappt, utan att tvista in sig själv i någon slags analytisk harang om antropologi och folklore?

Kuggeboda ligger några mil utanför Ronneby; från vårt håll tar det knappt 30 minuter att ta sig dit med den för vägen föreskrivna hastigheten; ändå är det som att förflyttas till en helt annan galax.
Jag fick under vår veckolånga vistelse i byn ett flertal gånger nypa mig själv i armen för att påminna mig om att jag fortfarande befann mig i Blekinge, Sverige.
Kuggeboda är sånt man ser på tv, dokumentärt filmat av Tom Alandh.
Lite som den kultförklarade Plötsligt i Vinslöv.

För oss stadsbor blev det en väldigt rolig, mycket avkopplande men samtidigt oerhört omtumlande vecka, späckad med kulturkrockar utifrån perspektivet stad och land. Vår vistelse har gett mig bloggstoff för en hel höst, det är så mycket att ta in men för att enbart ge en rapsodisk bild av livet i byn vill jag nämna följande:
-I Kuggeboda knarrar det i golvet, den som befinner sig på undervåningen har totalkoll på vad personen där uppe gör utifrån ljuden från trägolvet.
-I Kuggeboda släpper man inte ut en hund genom grinden hur som helst, om så sker kan det vara det sista man ser av jycken.
-I Kuggeboda dricker man en sällsam dekokt populärt kallad Hä-Hä. Ingen vet egentligen vad den består av men glad blir man.
-I Kuggeboda kan en man komma in i köket med en brun kletig klump på sina kläder och säga: -Det är inte chokladpudding det där, varpå frun i huset torkar av sin 40-årige man som vore han ett barn. Det är också helt okej att torka av snoriga barn med en wettex-trasa.
-I Kuggeboda åker barn framtill på en flakmoped från 1978 iförda JOFA-hjälmar från 1986.
-I Kuggeboda kan fåren ha rosa färg på ryggen, detta indikerar inte att de är gay, utan att de har vaccinerats mot mask.
-I Kuggeboda har man enorma frysboxar där man fryser in allt. Har man slaktat en ko i november kan man i juli fortfarande ha 17 kilo nötfärs kvar i boxen.  
-I Kuggeboda har man ett helt eget begrepp om tiden. "Kom klockan sex så äter vi". När man kommer klockan sex startar matlagningen; alla hjälper till med matlagningen. Är avocadon enbart halvrutten funkar den ändå att ha i guacamolen. Minuter och sekunder är inte så viktiga. Så länge solen är uppe är barnen vakna.
När solen går ner kan man stängsla lite. I gryningen får man fyllemjölka korna.

På Wachtmeister Galleria finns det bredvid uttagsautomaten en så kallad internet-terminal för akuta bankärenden över nätet.
Häromdagen tyckte jag mig se Ingemar Stenmark stå vid den där terminalen. Det var en man och en kvinna som stod och tryckte på knapparna. Mannen uppvisade en 95-procentig likhet med Stenmark.

Det skulle onekligen vara en munter tanke; att en av Sveriges största idrottare står och lyfter över pengar via en datorterminal i en svensk småstad.

-Jomenvisst...nu skall vi se här...jo, ja tror jag tar och lyfter fyra miljoner...det får räcka...det är ju semesterpengar, jomenvisst...

Den närmaste tiden kommer jag och familjen att njuta semesterns frukter och sommarens mystik.
Sol, bad, öl och mat blir det men så mycket tangentbord och skärmar blir det inte. Vi skall ut på landet, nämligen och där har man som bekant knappt el och vatten, ännu mindre internet, espressomaskiner och tv och sånt...

Skulle du - mot all rimlig förmodan - ändå drabbas av Nonsensabstinens är du välkommen att klicka dig fram till dessa brottstycken ur vårterminen:

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni
Och med detta ber jag att tillönska alla läsare en riktigt glad, het, yster och underhållande sommar!



Besök gärna också mitt andra, tröstlösa bloggprojekt; Rimbloggen.

I de flesta mobiltelefoner finns det en liten sak som kallas T9 Ordlista.
Meningen är att den skall förbättra sms-skrivandet för de som saknar fantasi, alternativt saknar tålamod.
Den föreslår egna ord.
Jag har aldrig gillat den - tycker det är jävulens påfund. Jag blir bara irriterad på att man vill skriva sak och ordlistan föreslår svan...

Sara däremot, älskar den där "hjälpen". Hon skickar alla sina sms med hjälp av T9 Ordlista.
Idag tvingades dock även hon erkänna dess brister.

Hon skulle sms:a sin syster och ville skriva: Har ni det bra i värmen?

T9 Ordlista skrev istället:

Har ni det bra i tarmen?

Om hennes syster varit en bakterie hade det eventuellt funkat, annars bevisar det enbart det jag vetat hela tiden; nämligen att T9 Ordlista suger.

I en bonnhåla som Kuggeboda verkar det inte spela någon större roll, bara det rullar.
Är bilen paj tar man sig lättast fram med denna förnämliga flakmoped från rekordåren:



På denna brukar vår kompis bonden sprutta omkring när han skall flytta får.
"Har ni sett en cowboyfilm nån gång?" frågade han oss i hettan. Vi tvingades erkänna att det väl har hänt.
"Precis så är det. Man flyttar boskapen runt tills man hittar bördig och grön mark!"



Vi skall bo en vecka på landet snart. Riktigt Vi på Saltkråkanliv. Långt från ära och redbarhet. Flera kilometer till närmsta mack. Omgivna av kor, får, gyttja, traktorer och snirkelkrokig landsväg...hur skall det gå?

Vad tråkigt att Spanien vann VM-finalen i fotboll.

Jag som hade förberett så trevliga ordvitsar:

"En ettmålsledning kan så lätt tapas".
"Det är svårt för målvakten att hola nollan" och så vidare...

Vi vaknar runt nio.
Vi äter frukost bestående av kaffe, macka, barnen får fil med jordgubbar.
Sängbäddning, diskplock.
Strandväskan packas.
Kylväskan packas.
Vi beger oss till stranden (hittills har vi avverkat Stumholmen, Dragsö, Saltösand, Långö, Skönstavik;"den nya stranden" som Elsa säger eftersom vi aldrig varit där förr, Kuggeboda och Studentviken.)
Vi badar (nu är vattnet så behagligt att t.om jag tar tre-fyra snabba simtag för att sedan springa upp på land)
Vi äter lunch.
Vi badar, barnen leker, vi läser (just nu läser jag Roger Moores självbiografi, det känns lagom djupt) och solar.
Vi fikar (mestadels kex eller frukt).
Vi badar lite till eller dåsar i värmen.
Tar oss hem, fixar så lättlagad middag som möjligt.
Hemmabaren brukar öppna runt 16.30. Iskall dryck är aldrig fel.
Barnen leker sedan nere på gården, ibland tar vi ett kvällsdopp.
Barnen får vara uppe ända till 21.30 (i vår värld är detta formidabelt sent).
Sena kvällen spenderas på balkongen, undantagsvis framför någon obskyr b-film från 1979 som sänds via någon av våra mindre sparsmakade kanaler.
Man däckar runt 23.30; utmattad men nöjd, vetande att det snart stundar ännu mer sol och värme; helt utan krav eller tider som måste passas...

Det enda som skiljer oss från den ko Beppe Wolgers skrev om, är att vi sällan idisslar.
Skulle vara de salta pinnarna och ölkorven, då...


En bild som inte alls hör i hop med texten men som ändå är ganska skön...

Melodi: Working Class Hero

Så fort du har druckit är halsen din torr
ett hål i din strupe men helt utan borr
du går till ditt kylskåp vareviga da
en semesteralkis är inget att ha
en semesteralkis är inget att ha

en lång dag på stranden det kräver sin dryck
och när du är hemma så får du ett ryck
flaskan är iskall och bara att ta
en semesteralkis är inget att ha
en semesteralkis är inget att ha

du blandar och köper av olika slag
flaskor och burkar och ja vet inte vad
och när de skall öppnas blir du liksom glad
en semesteralkis är inget att ha
en semesteralkis är inget att ha

ibland känns det helt tomt, ja nästan blasé
men du tränger undan och ser på tv
just då kommer ju suget efter ett tag
en semesteralkis är inget att ha
en semesteralkis är inget att ha

det hela är säkert som klockan går runt
ett resultat av en tillvaro helt byggd på strunt
Jackie, jag tror du förstår, sjöng ju Ratata
en semesteralkis är inget att ha
en semesteralkis är inget att ha

när du har semester, försök trappa ner
när du har semester, försök trappa ner

Scooby-Doos kompis Shaggy



Solstollen och kulturpersonligheten Ola Ström.

Under nio månader av året ägnar min sambo Sara väderprognosen ett ganska svalt, för att inte säga ISKALLT intresse.
Kommer det en vädergubbe i rutan i november byter hon kanal.

Annat är det nu.
Under vår semester håller Sara igång en tre-fyra olika vädertjänster via nätet; kollar, jämför och klickar sig fram och tillbaka.
Idag ville hon helt sonika klippa ut Expressens långtidsprognos och spara som ett fint litet minne.
Varje morgon zappar hon mellan SVT:s och TV4:s morgonväderprognoser med andäktig tystnad.
-Tyst! skriker hon till familjen när det närmar sig väderprognos (ungefär sju minuter över varje hel- och halvtimme.)

Sedan stirrar hon intensivt på väderkartan och liksom insuper varje ord av meterologens prognos som gällde det livet. 

Roligast är klappandet i händerna.
Säger meterologen exempelvis: "...å framåt måndag och tisdag verkar det som om det varma vädret fortsätter med temperaturer runt en 25-30 grader..." så börjar Sara klappa väldigt ivrgt. 
Ett pretentiöst klappande med fingrarna smattrande mot nederdelen av handflatan, ungefär som den kungliga Dramaten-klappen Silvia brukar åstadkomma när det ges någon galaföreställning av något slag...

Klappen indikerar att Sara är nöjd; att hon godkänner prognosen, ungefär som Kejsarna i Romarriket med händerna förr visade vad de tyckte om slavarnas prestationer i Colosseum.
 

På söndag är det final i fotbolls-VM och nu står det klart att Robert Mugabes favoritson (åtminstone i juli) Ari San Quentin Mugabe INTE kommer att få döma finalmatchen.



Detta trots att pappa Robert skickat brev till FIFA, ringt långa samtal till FIFA, mejlat och sms:at FIFA, försökt muta FIFA med prostituerade samt skickat tre kostymklädda män från Nationella Avrättningskommittén för att tala FIFAs ordförande Sepp Blatter tillrätta.
Från Ari San Quentin Mugabe själv hörs inte ett pip, trots att han alltid bär med sig en liten visselpipa framtill i shortsen.

1890-talet:

Att svära i kyrkan

---

2010-talet:

Att offentligt påstå att Robyn gör lite halvtaskig och trist musik.

Det är kul med manifestationer.
Gudrun Schyman i Feministiskt initiativ (försök säga det partinamnet snabbt på fyllan) har bokstavligen bränt 100 000 kronor i Visby; inte på souvenirshopping utan som en manifestation för att visa på orättvisa löner.
Gudrun har gått från att bränna BH:n till att bränna pengar, nåt som låter nästan kapitalistiskt.

Jag har en bättre idé. Istället för att bränna (vi är ju demokrater) så kan vi väl hälla lite brandsläckningsskum över 100 000 anhängare till Feministiskt initiativ.

Problemet blir bara att hitta så många.
Det ter sig nästan omöjligt.

Kvinnan till mannen:

-Sådär, Krister. Efter allt tjat; nu har vi gift oss. Är du nåjd nu?

En väldigt bra sak med sommaren är meningsutbyten av det här slaget:

-Det är ju otroligt vad en massa gråa hår du har fått, Mattias!

-Nej då...inte...det är solen som bleker håret så här på sommaren...inga konstigheter...

Vår snyltande tyskälg är förstås eld och lågor över Tysklands spel i fotbolls-VM.
Idag blev han så till sig efter segern att han frivilligt erbjöd sig att piska mattan.

Synd bara att han piskade den mot golvet men det är kanske så man gör i Tyskland.

Varför ställer man en del frågor?
Den här t.ex när barnen sitter i soffan och smaskar:

-Elsa o Ville! Är det gott med lördagsgodis?

Vad kan det vara för intrikat svar jag förväntar mig, egentligen?
Handlar inte det hela enbart om mitt bekräftelsebehov?

Radion skall ideligen upprepa ord som "bevattningsförbud" och "risk för stor brandfara, totalt eldningsförbud" likt en mantra.
Himlen skall vara tokblå enbart flankerad av en enda stor, smörgul sol. Svarta labradorer skall ligga flämtande i skuggan. Blåhåriga tanter skall påträffas avsvimmade i köksträdgårdar, tidningarna skall skriva spaltkilometer om "värmebölja" och "så klarar du dig i hettan" för att inte tala om de skojfriska artiklarna "sola med förnuft" och "se upp för skämd mat i rötmånadstid".
Tar man ut en yohurt ur kylskåpet kryper den iväg som en grön sörja över diskbänken tio minuter senare.
Hänger man ut en blöt handduk på balkongräcket torkar den inom sex minuter.
Man skall gå runt i enbart kalsonger utan att det känns det allra minsta svalt eller kallt.
Jokkmokk skall rapportera in 25 grader i solen. Umeå 22. Nikkaloukta 16.
Man skall somna i ett rus av lika delar solbränna, surrande flugor och uttorkning.
Gräsmattorna skall vara gula, fötternas hud skall anta en sandpappsaktig skepnad efter alltför mycket barfotavandring, håret skall dofta salt och tång, små sandkorn skall påträffas här och var i hallen, solhatten skall blekas och slitas mer och mer tills den sitter på skallen som en tillplattad albinokanin med skabb.

Kort sagt - jag är ganska nöjd med sakernas tillstånd just nu.
Ge oss mer av värmebölja, mer av sol, mer av svett, mer av torka - det är vi verkligen värda! 

...och jag har fortfarande inte lyckats smälta Börje Ahlstedts förtrollande gestaltning av Tycho Brahe iförd tajta hosor och sjörövarhatt. På detta finns inget bevarat, i alla fall inte på YouTube - synd, det är en kulturskatt.

Jag hittar dock denna käcka trailer.
Tio år har gått - Pernilla Månsson Colt är dock fortfarande lika sval; numera jobbar hon som nån slags trädgårdstomte.
Ted Bergdahl (den snaggade killen) är numera aktiv vänsterpartist i Olofström medan jag inte sett Olof Engvall (killen som ser ut som Alfred E Neumann) på länge. Undrar vart han tog vägen...

Valrörelsen är verkligen i full gång. Igår släppte Folkpartiet sina valaffischer och idag presenterade Kristdemokraterna sin vallåt.
Det är en cover på Sandras gamla 80-talshit.

Sången framförs växelvis av folkhälsominister Maria Larsson och socialminister Göran Hägglund.

Maria Larsson:
You take my love
You want my soul
I would be crazy to share your life
Why can't you see what I am
Sharpen the senses and turn the knife
Hurt me and you'll understand
I'll never be Maria Magdalena

Göran Hägglund: You're a creature of the night

Maria Larsson: Maria Magdalena

Göran Hägglund: You're a victim of the fight...you need love

Maria Larsson: Promise me delight

Göran Hägglund: You need love

I samband med detta släpps även en exklusiv musikvideo regisserad av Jan Troell.

Riksbankschefen Stefan Ingves chockade den samlade pressen idag genom att sjunga en liten sång.

Jag vill ha den där räntan
i en Cole Portersång
bara höja den räntan
i en Cole Portersång