Vad gör du i helgen?
Själv gör jag tjälknöl.

En djupfryst lammstek läggs i ugn.
Ligger där inne och glor i 12 till 13 timmar på enbart 75 grader.
Sedan skall den ligga i en speciell lag i uppemot två dygn i kylen innan man kan sätta tänderna i den.

Snacka om slowfood.
Men gott blir det.
Hoppas jag.

Tänkte bara påminna om att Palme sköts just idag.
Ehh...fast 1986, då.
Klockan 23.21. Korsningen Sveavägen-Tunnelgatan, centrala Stockholm.
23 år sedan.
23 år.
En hel livstid, hade kanske River Phoenix sagt.


OLOF PALME 1927-1986

Jag hade en mintgrön och randig pyjamas på mig den natten. Mamma väckte mig med nyheten och Gomorron Sverige var inställt.
Visst. Jag är ganska ung. Fast med mina gymnasieelever får jag perspektiv.
För dem är Palme bara död. En död gubbe.
-Vad vet du om Palme?
-Eh...det var han som blev skjuten, va?

Ungefär på samma sätt som jag förhåller mig till John F Kennedy. Eller Abraham Lincoln.
Jag påstår mig ändå kunna en del om deras liv och verksamhet.
Alltför många svenska skolelever vet dock enbart om Palme att det var han "som blev skjuten".
Jag tycker att det är synd med förstår samtidigt varför.
Palme som politisk person är nämligen alltjämt en alltför känslig gestalt att analysera i detta land.

Ännu ett spår från plattan News Of The World (1977).
Det handlar egentligen om något så banalt som ett kattskrälle.
Gitarristen Brian Mays kissekatt hade dött och självklart skrev han en sång om det. All dead, all dead, hette den.
Katter skulle visa sig vara ett återkommande tema, då Mercury på plattan Innuendo (1991) har med en låt kallad Delilah som handlar om hans älsklingskatt.
Men nu alltså mörker och saknad. En vacker ballad, här fint tolkad av en pianosnubbe på YouTube.

 

Mitt under dagens städinsats (se nedan) ropade jag på Sara och sa:
- Du...man kanske skulle skaffa sig en sån där Amanda och rulla runt med...

Sara tittade på mig med ett ansikte föreställande fågelholk och verkade inte fatta nånting.
Sedan frågade hon vad jag menade och verkade väldigt förbryllad.

-Ja...en Amanda...
-Va? Vilken Amanda? Jag trodde att du skämtade. Vad menar du? Vad är det nu för snusk?

Sedan berättade hon att hon trodde att jag menade en kvinna vid namn Amanda.
Som jag skulle rulla runt med.

Så var det ju inte. Det handlade ju om städapparaten Amanda, en slags dammsugare utan el, en platt mojäng med handtag som inuti sig har borstar inte helt olika biltvättsborstar. Man för denna apparat fram och tillbaka över exempelvis mattor så att damm och annat rullas upp av borstarna och fastnar inne i Amandan.
Jag trodde att detta var ett etablerat varumärke. Mina föräldrar hade en Amanda när jag var liten och det var just detta som Sara direkt högg på, när hon fått teknikaliteterna förklarade för sig:

-Hallå! Det där låter ju verkligen 60-tal. Du vet väl att det numera finns små, små smidiga och uppladdningsbara handdammsugare.

Och det är klart.
Sånt har jag ju sett.
På TV-shop.


Så här ser en Amanda ut.

Jag och Sara ägnade stora delar av dagen åt att städa.
Vi dammade och skrubbade, torkade och dammsög, bäddade och spolade.
Utanför fönstret ser jag så plötsligt en skåpbil. HS Städservice står det utmed bilens sidor.
Den stannar vid huset mittemot.

Jag springer ut till Sara i köket och säger:

-HS Städservice är utanför. Skall jag öppna fönstret och vissla på dem?
-Ja...vilken bra idé. Snacka om fräckhet.

Sedan fantiserar vi högt över hur det skulle te sig. Två uniformsklädda killar med kepsar och snor i mustaschen skulle närma sig oss med en frågande min. Vi skulle välkomna dem med ett klämkäckt "goddagens!".
De skulle se ännu mera frågande ut och säga - Eh...var det inte nummer 20? Det står så på lappen...
Vi skulle självklart vifta bort allt sådant och dra in dem i lägenheten.
Jag skulle presentera mig som den pensionerade amiralen Heinrich Adlersporre med min paranta maka Sigrid.
Sedan skulle jag vifta lite diffust med min imaginära ridpiska.

Kanske skulle killarna ifrån HS Städservice undra över hur vi kunde se så pass unga ut.
Då skulle jag dra mig lite i min påhittade monokel och sedan lovprisa den georgiska yoghurten som jag levt på i hela mitt liv.
-Det är den som lyckats få mig så här ung och vital. Ni kan börja med badrummet. Se så! Se så!

Allt detta hände nu inte.
Istället plockade jag fram en svabb ur städskåpet och Sara fortsatte med att damma köksluckorna.

Långt om länge börjar talet lossna för min son.
Han är ju kille och därför inte så värst snabb med det verbala. Hans syster var betydligt raskare när det handlade om att uttrycka sig, när hon var i den åldern.

Hursomhelst har nu lillgrabben upptäckt ordet "faktiskt"; ett ord som i hans värld antagligen ter sig som ordet "onomatopoetiskt" för oss.
Han slänger sig med ordet "faktiskt" men har (till skillnad från Elsa) inte någon vidare förståelse för hur och när det skall användas.

Vad gör faktiskt du? kan han fråga.

Jag brukar svara:
-Jag vet faktiskt inte.

Hej, vänner!

Vi börjar med nyheten om att musikalen Rent skall sättas upp i Uppsala 2010. Städfirman Clean Society AB skall uppenbarligen sponsra evenemanget, uppger Upsala Nya Tidning.
Upsala Gamla Tidning däremot, förnekar hela storyn.
**
Expressens medarbetare är i chock efter att tidningen i tisdags toppade med en nyhet som visade sig vara helt sann (Victoria och Clark Kents förlovning).
Biträdande chefredaktör Per-Anders Broberg säger sig vara både förbryllad och en smula skamsen.
"Vi har helt klart brustit i våra rutiner"...
**
Sveriges Radio P1 kommer att erbjuda Tankar för dagen med fd tennisproffset Björn Borg nästa vecka. Programchefen för kanalen vill samtidigt göra oss uppmärksamma på att programmet kortas med fyra minuter per dag pga detta.
**
Skådespelaren Regina Lund kommer att släppa en ny singel. I maj kommer hennes cover på The Arks låt Aint too proud to bow. Regina säger att inledningsfrasen "I'm dangerous, cause I'm ridiculous, and it seems to me that I'm a threat to the
whole society" liksom talade till just henne, i ett kopulerande, kosmiskt ljus...
**
Alla rykten om att filmregissören Suzanne Osten börjat blogga på adressen http://gammeltacka.blogspot.com, visade sig vara enbart rykten och inget annat.
**
Nu avslöjas Petra Medes hemliga kontrakt med SVT. Eller snarare det som skulle kunna ha varit hennes kontrakt. Enligt ursprungsplanerna ville Mede nämligen ha betalt 1000 kr skattefritt för varje gapskratt som publiken alstrade under den pågående Melodifestivalen. Märkligt nog (och tursamt för henne) drog hon i en senare förhandling tillbaka detta krav.
**
För första gången kommer det muntra sommarlustspelet Värmlänningarna att flytta spelplats, från Ransäter till Visby. Anledningen är den betydligt billigare arbetskraften på Gotland. Det handlar om inhyrda gästskådespelare ifrån Polen istället för värmländska bygdeaktörer i kulturkofta och folkdräkt. I Ransäter är man självklart förbannade men repar mod med hjälp av Vikingarnas kramgoa låtar 18, medan kommunfullmäktige i Visby glädjs åt att få arrangera turistmagneten.
Om spelet bakom flytten säger man att det bara "raukade" bli såhär och tillägger att Himlaspelet kanske framöver kommer att flyttas från Leksand till Skanör, vad vet man egentligen...

Det var det hela för denna gång. Missa inte Per Sinding-Larsen som gästprogramledare i A-ekonomi på måndag. Festligt värre, hoppas vi.

Kramar, Assar.

Cordelia Edvardson, journalist på SvD.



Andy Warhol, konstnär

Visst är det lite märkligt när filmen om Josef Fritzl; något av det djävligaste vi upplevt i människoväg, regisseras av en person med det småputtriga namnet Hubsi Kramar..

Man kan riktigt känna - när man för en stund ger sig tid till att verkligen analysera texten (kanske sittande på toa uträttande en del trängande behov) - hur mycket reggae killarna i Flamingokvintetten lite oväntat utstrålar.

Så lyder ett kort utdrag ur min just nu aktuella analys av Ta din reggae en gång till, Flamingokvintettens svenska version av Bill Loveladys One More Reggae For The Road, som just nu går att läsa i Rimbloggen. Välkommen in!

Televinken.



Michael Jackson som fågelskrämman i musikalen The Wiz 1978.

Varit på Folktandvården med min snart treårige son Ville som efter kontroll erhåller två pyttesmå leksaksbilar.
En röd och en grön.

Frågar honom vilken han tycker bäst om, den röda eller den gröna...
-Den blå! säger Ville.

Han är alltid så härligt absurd...

Det landade ett fjäderfä på fönsterblecket idag. I näbben satt en papperslapp:

Fast i Ulan Bator
Sitter utan dator
Försöker man mig
sålunda underkuva
skickar jag en bloggbrevduva
Kan förvisso därmed
kommunicera

Nä, nu får jag inte plats med något mera

Häls Carl, utr min

Så här lycklig såg Victoria Principal ut 1977, när hon just förlovat sig med blivande maken Christopher Skinner.

Hela dagen har jag haft Bryan Adams låt Heaven ringande inne i mitt huvud.
Håller på att bli vansinnig.

Antagligen beror denna åkomma på att jag lyssnade lite på Lugna Favoriter när jag var i Kristianstad förra veckan.
Vad skall jag annars skylla på?

Du kanske minns att jag var ansvarig för fikat på jobbet för några veckor sedan.
Det av mig bakade brödet är sedan länge uppätet, havreflarnen likaså.

Av någon mystisk anledning hittade jag dock mitt gamla mjölkpaket stående i kylen, som ett minne från en svunnen tid.
Det var ganska lättrinnande, nästan genomskinligt.
Dock återfanns en relativt stor klump av innehållet, sakta skvalpande i förpackningens botten.

Upptill kan man läsa: bästföredatum 06 feb 2009.
Och det var ju ett tag sedan.
Mötets dagordning uppvisade dock inga tecken på ålderdom.
Frågan är väl snarare om det inte var samma dagordning som för en månad sedan. Jag kände åtminstone igen de flesta av punkterna.

Lördag 21 februari. Melodifestivalen, delfinal 3.
Platsen Ejendals Arena. Klockan 20.36.
Petra Mede har just dragit ännu ett i raden av sina många skämt.

Trodde vid ett snabbt påseende att detta var en framtida bild av Ulvaeus/Andersson anno 2019 eller nåt.
Tills jag såg att mannen till vänster inte är ABBA-Björn utan den tonsäkre finländaren M.A Numminen.
Vem ABBA-Benny med dragspelet är, har jag förstås ingen aning om.

Mer än att han tydligen heter Pedro Hietanen.
Tungt namn. Låter som en pizzabagare i Tavastehus.

Året är 2004. Lena Philipson vinner den svenska Melodifestivalen med låten Det Gör Ont.



En svensk schlagerklassiker som även Elsa brukar nynna på.
Och fyraåringen har en plausibel förklaring till texten:

"Hon sjunger nog så för att hon är väldigt, väldigt kissig!"

Vi tänkte åka till Kristianstad och hälsa på mina föräldrar några dagar (det är ju sportlov) och därför kommer inte denna blogg att uppdateras på ett tag.
Nästa vecka räknar jag dock med att vara tillbaka i någon form (Vadå? Vad menar jag? I dålig form? Brödform?).

Tills dess kan du kika på något av allt det dravel jag tryckt ur mig tidigare i vinter:

Något för kalenderbitaren

En anekdot om givmildhet

Om SJ och F-kassan bytte arbetsuppgifter

Peta ner en pinne på bandet

-Jeg bröer!

Hits för småbarnsfamiljer

Världens bästa lyssnare

Arma kräk!

samt slutligen

Snacka om långfilm

Samtliga dessa kännetecknas av sin längd och sina många tecken.
Som Ledin skulle ha sagt: "inlägg att älska till".

Ha det förbaskat trevligt och tack för att ni tittar ner i denna populärkulturella avgrund.

Konstfack inbjuder till en trashmetalperformancekonsert på lördag. Plats annonseras inte, det får bli som det blir. Som med all svår konst. Ta med dig din gamla elgitarr.
*
Den tecknade vikingen Hagbard Handfaste och TV4:s Bengt Magnusson kommer tillfälligt att byta jobb. Det hela ingår i ett kulturellt utbytesprogram som TV4 skrivit under, idén kommer från FN-organet UNESCO och har tidigare prövats med stor  framgång i Azerbadjan.
Magnusson säger att det skall bli spännade att få åka lite båt. Projektet pågår i tre veckor.
*
Brittiska tv-kocken Keith Floyd har helt slutat dricka, meddelar BBC.
Den kommande säsongen av Floyds matlagningsorgier ställs därför in. "Jag kan väl inte vara nykter framför kameran?!" säger han.
*
På tal om inställt: Malou von Sivers uttrycker nu olust inför det faktum att programserien "Malou möter Telly Salavas"
inte kommer att sändas. "Någon kunde väl ha berättat att han var död", säger hon till Värmlands Folkblad.
*
Vi håller oss kvar på samma ämne, IOK, internationella olympiska kommittén, vill nämligen testa den nya grenen 200 m Kojak (tidigare 200 meter kajak) inför Vinter-OS 2010. Enbart skalliga män tillåts delta, vilket den hårfagre ordföranden Jaques Rogge beklagar. "Åtminstone i ett avseende önskar jag att jag vore mer lik min företrädare Juan Antonio Samaranch".
*
På tal om Vinter-OS. Detta kommer som bekant att gå av stapeln i italienska Turin. Det är också därför som Zlatan anmält sitt intresse som bollkalle. Dessvärre behövs inga sådana i vinterspelen. Däremot Puck-major.
*
Kent släpper ny skiva. Den skall heta "Jag har en liten melodi - och andra Kai Gullmartolkningar".
*
Harald Treutiger har fått ett nytt, hett uppdrag. Han uppges ha tackat ja till att kommentera puckel-pist i VM om några veckor. Harald har alltid varit en stor entusiast av alpina idrotter och säger att han själv åkte pulka redan som liten.
*
Elvis lever! Åtminstone i kyldisken. Nordnorska Tromsö blir först i världen med att erbjuda The King som stekmargarin.
Namnet på produkten blir det något otympliga "Treat me like a fool, treat me nice and cool, butter love me".

Det var allt för denna vecka. Missa inte SVT2:s Kurosawaspecial på lördag.
Det handlar om Ikio Kurosawa, cykelhandlare i Burma. Önskedokumentären.

Kram - Assar.

Visst känns det lite uttjatat med de här uttrycken vi gärna svänger oss med när vi skall beskriva det alltigenom uppenbara?

-Är Påven katolik?
 
och

-Sover Dolly Parton på rygg?

...är väl de mest använda. Just därför borde de bytas ut mot nyare varianter.
Kanske:

-Sluddrar Göran Greider?
-Sänder Ekot varje timme?
-Har Lundell långa konserter?
-Kör Leif "Loket" Olsson för fort?
-Gillar Christer Björkman schlager?
-Regnar det till midsommar?
-Inledde Mariah Carey en sexuell relation med sin producent?
-Dricker Oldsberg alkohol?

Som synes finns det många alternativ att välja, bidra gärna med din egen favorit.

Vid middagsbordet ikväll yttrade Elsa följande:
-Mamma och pappa! Vet ni? När jag blir stor och får en unge då skall jag döpa den till Adolf...

Jag, som just tagit en klunk måltidsdricka, satte ömsom i halsen och ömsom spottade ut.
Sara var bättre på att hålla masken (skådespelarsyndrom).
När jag samlat mig ställde jag en försynt fråga:
-Ehh...okej...Adolf...var...får man fråga var du har hört det namnet?
-Det är ju i Pippi. När hon är på cirkus...
-Aha...starke Adolf! säger jag och Sara unisont varpå vi försiktigt lämnar ämnet och tuggar vidare på vår spaghetti bolognese.

Ett märkligt fenomen: över hela landet sitter det rednecks med en speciell smak för yppiga blondiner.
Dessa män lär sig aldrig att Victoria Silvstedt heter just så, utan kallar henne ständigt för Victoria Silverstedt.
Har hört detta påhittade namn nämnas ett antal gånger.

Lite konstigt är det allt, för inte är det så att de där männen tar fel på Carolina Gynning, direkt.
Aldrig kallas hon Gryning eller motsvarande. Grymling?
Vad är det som är så svårt med att memorera Silvstedt?



Det var lättare på 80-talet. Då räckte det med tre bokstäver (Fox) och de lyckades faktiskt de flesta komma ihåg.

Från en tid då Fame Factory var det bästa och kulturellt mest högstående som gick att se på dumburken.
Läs analysen i Rimbloggen.

Har varit inne i ett tämligen fruktbart bloggriv de senaste dagarna men känner plötsligt skrivkramp.
Hur många vardagliga futtigheter kan man pressa in i en blogg utan att den tappar stinget?
Jag vaknade. Åt. Sov. Vaknade igen. Fick ont i ryggen.

Detta tillhör saker jag sällan skriver om eftersom jag förmodar att det knappast intresserar en bredade allmänhet.
Istället försöker jag lyxa till livet lite, koppla av, kontemplera och - framförallt - ironisera.
Kanske kan man hitta nåt av värde i nedanstående, trots att det egentligen är högst alldagligt. Vi får se.
**
En nygammal kollega sa till mig förra veckan: -Du bloggar inte så mycket nu, va?
Eh...nej. Bara tre inlägg om dagen. Precis vad jag (och min omgivning) mäktar med.
**
Jag och Ville var på biblioteket. De har en käck föräldrahylla med vuxenböcker som man kan bläddra i och även låna - jag har ju bundit räntan mina bibliotekslån på fem år så det är ju praktiskt, till Sara lånade jag Maja Lundgrens Myggor & Tigrar, den som var så kontroversiell när den kom 2007. Får se om det kan vara något. 
**
Köpte Crunchy light-flingor från Willys. "Titta här. Emulgeringsmedel står som andra ingrediens!" förkunnade sambon. Ingen kan dock säga annat än att de är "crunchy".
**
Hugo Chavez i valet 2012 blir ju en rysare. "Vad säger ni? 13 år till?"
**
Sportlov och snö. Som man minns det när man var liten. Jag åkte skridskor med en gul hjälm och så hade jag nån liten klubba samt puck men nån hockey var det aldrig tal om.
**
Halvar skriver bra om Birro här.
**
Åka skridskor, förresten. Är det inte det som alla hockeytränare brukar säga när det går dåligt. "Fan. Grabbarna måste åka mer skridskor!" Vad tror de att grabbarna håller på med? Balett? Tycker att de åker skridskor mest hela tiden.
**
Avslutningsvis en bild som skulle kunna vara hemmahörande hos Lilla Blå:

-Vill du ha inövat smicker, då får du gå till en annan man. Jag ljuger gärna och bra, fast alltid spontant!

Oj. Mycket Dan Hylander ikväll, vadan detta? Py vet.
Såg att han flytt till Bolivia (av alla ställen) och därifrån driver en ganska intressant blogg.

Som finansministrar i detta land sagt i alla tider; det är vid köksborden som de stora besluten tas.

När jag skall få Ville att sova om kvällarna lägger jag mig nästan alltid på rygg utmed hans vänstra sida.
Den lille energiske killen har då för vana att efter ett tag sparka högt med fötterna i luften.
Han tycker detta är roligt. Spark, spark, spark.

Kan tyvärr inte dela hans entusiasm eftersom hälen på hans vänsterfot alltsomoftast brukar landa ungefär en centimeter från min högra testikel. Foten kommer svischande ifrån relativt hög höjd. Det gäller att ha snabba reflexer för att parera, om man säger...

Skall en gång för alla klargöra vissa grundläggande saker för min son.
Samt lägga mig intill honom - på mage - imorgon kväll.

Han heter Max och är 43 år gammal. Bor i Söderköping.
Han är en frånskild konditor som samlar på flugor. Blev DM-mästare i traktorpulling 2001.
På fritiden brukar han titta på Lyxfällan på TV3 och dansa jitterbugg med Studieförbundet Vuxenskolan.
Max är vaccinerad mot influensa och knätofs.

Detta är Ronny Radiusenius, violinist hos Radiosymfonikerna.
Han är den olycksalige stackare som tvingas besvara vår enkät denna gång.
Vi börjar väl direkt:

Viggo Cavling eller utkavlad mördeg?
-Är det inte sånt han har i håret, Viggo...mördeg?

Stefan Holm eller saltgurka?
-Saltgurka har aldrig fått mig att hoppa särskilt högt så jag tvingas välja Stefan

Kärnkraft  eller käftsmäll?
-Som du ser i nacken gillar  jag naturgas...

Taskig Mede eller taxameter?
-Om du syftar på hon den där Petra har hon väl tourettes och en sån vill man ju inte ha i taxin. Kan ju säga vad som helst.

På Spåret eller polisspåret?
-Vart är vi på väg? På tio poäng; vi lämnar mörkklädd man med uppstickande walkie-talkie i byxlinningen för att resa mot preskription 2011.

Marabou eller Markoolio?
-Tror att Markoolio har mest emulgeringsmedel...han kan även innehålla spår av ägg, mandel eller nötter.

Synonym eller utbytesord?
-Tja...ta nåt likvärdigt...

Konstantin eller Opel?
-Jag kör SAAB men funderar på att göra som GM, sälja skiten...

Expressen har sedan en lång tid tillbaka en avdelning på insändarsidorna som heter Dagens garv.
Det är här som allsköns retarderade mongon från hela långa landet Falukorv får skicka in s.k "roliga historier" och sedan belönas med en tianlott om tidningen publicerar läsarnas dravel.

Vill citera dagens garv publicerat 2009-02-14, inskickad av Wiweca Wiklund (släkt med Hans?):

Den ambitiöse bilreparatören hade fått en son och beskriver den nya familjemedlemmen så här för en kompis:
-Han är av 1998 års modell, läcker i avgassystemet och måste få nya packningar fyra till fem gånger om dagen.

1. Vad skall Wiweca med en tianlott till? Snyta sig i den?
2. Är det inte lite kinky med en grabb på snart 11 år som fortfarande går omkring i blöjor?
3. Eller har fru Wiklund dåligt självförtroende och därför väntat sedan 1998 med att skicka in sin story?

Så många frågor, så lite garv...

Tomas ägnar sig åt evolutionsteorier, just nu i Rimbloggen. Välkommen in!

Denna gång en Queenlåt tolkad av en annan artist. På YouTube finns denna sångerska, helt okänd för mig och säkerligen för det stora flertalet åhörare. Stevie Ann kallar hon sig och hon gör en väldigt vacker och avskalad version av One Year Of Love som bl.a fanns med i filmen Highlander.
När den släpptes (på plattan I'ts A Kind Of Magic) 1986 var den överproducerad och pyntad med bjäfsigt och svulstigt
80-talssound; något som tog bort delar av känslan. Dessutom lyckades Mercury skrika sönder den en aning.
Men den här versionen är fin. Det tycker även Queengitarristen Brian May, som i sin blogg kommenterat inspelningen i positiva ordalag.

Det är bara en elev från Konstfack som håller på med sitt examensarbete...

Martin Ljung 1952


Martin Ljung 1976


Martin Ljung 1984


Martin Ljung 2002

Likt en person diagnosticerad med Aspergers satt en gång i tiden lille Robert Mugabe och övade sig på empati.
Objektet var familjens hund Zebrulla. Detta skedde på självaste Alla Hjärtans Dag.



Hunden sköts till döds några timmar senare.

Någon minusgrad och strålande solsken. Ville alltjämt febrig och snorig. Sara har föresatt sig att bekämpa februari, kyla och lågkonjunktur genom att idag inhandla viltpaté på ICA Cityhallen.
Till detta ett förbaskat gott, rött vin och en klick cumberlandsås.
Att betrakta som förrätt inför den av mig planerade, hemlagade pizzan ikväll.
Sara och Elsa väljer ananasringar på sin del (något jag anser strider mot Genevekonventionen) medan jag och Ville satsar på bacon (som antagligen också strider mot något...gör vi inte alla det nån gång? Inte bara Myrdal och Guillou...).

Såg förresten en intressant diskussion i SVT:s Skavlan mellan Carl Bildt och Jan Guillou igår kväll.
Tänk så lite som behövs för att skapa stor underhållning.
Det räcker med två intellektuella besserwissrar från överklassen med diametralt olika syn på världen.
Billig tv som vi antagligen får vänja oss vid att se mer av de kommande två åren, innan det ekonomiska läget vänder.

Senaste numret av tidningen Bamse handlar om en resa till Elefanttemplet -SPOILER ALERT! - Skall kanske inte avslöja för mycket av handlingen men jag kan säga så pass mycket att Bamses dunderhonung fastnar i tullen.
På något märkligt sätt lyckas det glada gänget ändå klara sig ute i djungeln. Och det är inte Lille Skutts förtjänst. Så mycket kan jag säga.

Hur trovärdigt känns det med en smörgåsbutik som inte ens kan stava till Ciabatta?
Det ligger en på Norra Smedjegatan som har en skylt utanför dörren.
På skylten står det Chiabatta.

Ungefär som om en tandläkare skulle erbjuda "råttfyllning"...

En fullständigt unik bild:

Björn J:son Lindh tolkar flertalet av Michael B Tetows kompositioner i Berwaldhallen på söndag, två viagratabletter och en kofta räknas som entréavgift…
*
Robert DeNiro chockade Hollywood i veckan, när han avslöjade att han nu åter tänker börja välja sina filmer med omsorg. Kommande projekt för DeNiro heter tydligen ”Flabbergasted whore” och sägs vara en komedi i basketmiljö. Biopremiär i maj nästa år.
*
Svenska popduon Gemeni med tvillingparet Anders och Karin Glenmark skall återförenas.
Dock har Karin tackat nej till att åter ingå i gruppen, varpå Anders Glenmark kommer att spela bägge rollerna. Enligt uppgift skall han sedan uppträda med lätt avtagbart lösskägg.
*
Tidigare outgivet material med Lill-Babs, mestadels låtar från hennes blåa period, har spelats in av Amit Paul, tidigare medlem i A-teens. Låtarna har tidigare enbart hörts på tyska.
Bl.a ”Wohin gehts du, mein Speckfüllung?” och ”Nach Amsterdam mit Wonne” har bl.a framförts inför tre bakfulla studenter på ett ölkafé i Flensburg 1959. Först nu finns alltså materialet på skiva.
*
Michael Jackson släpper boken ”How to succeed with plastic surgery without even trying” lagom till påsk. Boken sägs vara spökskriven av honom själv.
*
Källor i USA meddelar att författaren Kurt Vonnegut egentligen hette Kurt Gonnevut men att han tvingades byta namn pga av ett stämningshot från den ökände bankmannen Jason Gonnevut som inte ville se sitt namn dras i smutsen.
*
Eva Hamilton skriver oväntat på sin blogg att hon inte tänker titta på Melodifestivalen på lördag. ”Lägg ner skiten och sänd Bergmans Trollflöjten istället” heter det i inlägget.

Själv sitter jag bänkad.
(Har inte spelat nån match med B-laget sedan 1989).

Hälsningar Assar…

Har den senaste tiden snöat in på de talangfulla bröderna Birro, Peter (född -66) och Marcus (född -72).
Har alltid fascinerats av dem, ända sedan jag såg dem läsa sina blödande och brännande dikter i Robert Aschbergs program på TV3 under det tidiga 90-talet.
Länge var Peter den klarast lysande stjärnan, Peter med sina fantastiska manus. TV-serien Hammarkullen (1997) är något av det absolut bästa som visats i svensk tv.

På senare tid har dock Marcus Birro hamnat i rampljuset och blivit en förebild. Dels som utmärkt programledare i Karlavagnen, dels som tongivande och närmast sprakande stilist inom bloggosfären.
Hans språk är vackert, distinkt och träffande. Hans bilder kusligt exakta, när de målar upp och klär av den svenska vanligheten, likgiltigheten eller maktlösheten.

Förra veckan föddes äntligen hans och sambon Jonnas barn, en pojke som heter Milo Santino.
Få har väl missat parets tidigare historia av oönskad barnlöshet.
Nu finns han; Milo Santino, och han är knappt en vecka gammal.

Och den stolte fadern fångar stämningen så här fint i sin blogg:

Sedan låg han på mitt bröst tills våra hjärtan började slå i samma takt.

Han somnade och jag andades in honom som ett löfte.

Avslutade igårkväll Peter Robinsons I djävulens sällskap. Som vanligt mysigt att vara i kriminalkommissarie Alan Banks sällskap.
Många trådar till det förflutna, som så ofta i hans böcker en mörk sida av våld mot försvarslösa, ofta barn eller ungdomar.
Han skriver bra deckare och miljön är lagom småputtrig sådär...pubar, motorvägar med vänstertrafik, rehabiliteringskliniker och klippformationer.
Det senare låter lite som PD James...hon har väl alltid haft en fascination för piskande hav, stormande väder och regnblöta lik. Robinson spinner vidare på den realistiska, brittiska deckaren men lyckas bättre i personporträtten, anser jag.
Alan Banks styrs mycket av sitt musikintresse och sin goda smak gällande whisky och vin. Öl också, för den delen.
Ge honom nåt blött och han dricker det, verkar det som...fast med smak, då...

Okej. Nu sitter man between books...eller egentligen inte.
Började så smått på en gammal Sjöwall/Wahlöö ety jag känner att jag vill vara kvar en stund till i den lättsmälta litteraturen. Valet föll på Mannen på balkongen (1967).
Har faktiskt inte läst så mycket Sjöwall/Wahlöö innan så detta skall bli spännande.
Kalle Lind har läst desto mer av dem, så pass mycket att han bloggat om författarparets fascination för könshår och bröstvårtor, kolla gärna in det, det är mycket underhållande läsning.

Nåväl. Mannen på balkongen. En bok med 42 år på nacken. Svensk sommar, 60-tal, mord...perfekt februariläsning, tror jag.
Det är så charmigt med 60-talet. De svart/vita polisbilarna, stora, svarta telefoner, Hyland, folkhemmet, Tio-i-topp....
Eller vad sägs om denna passage. Svårt att säga vad som är så tidstypiskt men det finns något i undertexten:

"Han öppnade köksskåpet, tog ut en emaljerad kanna, mätte upp en och en halv kopp vatten och två skedar grovmalet kaffe. Han ställde kaffepannan på spisen, drog eld på en tändsticka och tände gaslågan. Kände på glödsatsen med fingertopparna för att försäkra sig om att den svalnat, sen öppnade han dörren till slaskskåpet och kastade den avbrunna tändstickan i påsen. "

Jag bara älskar uttrycket "slaskskåpet". Känns lika sexigt som "den storblommiga städrocken".
Där har vi min läsning framöver.
Och nej. Jag kommer inte att tänka Peter Haber, när jag läser namnet Martin Beck.
Tror jag.

Fredagen den 13:e imorgon och jag kommer att ägna förmiddagen åt att försöka lära mig Indesign med hjälp av en stirrig fransman. Vad har jag gett mig in på?

Hela denna dag har jag haft den här gamla dängan ringade i öronen. Fattar inte varför...jag är väl för bövelen född på 70-talet?!



Bra text dock..."you're messing with dynamite..."
Shakin Stevens gjorde en cover på 80-talet.
Den är inte lika...cool...?

Martin Freeman - mest känd som Tim Canterbury i brittiska tv-succén The Office.



Timo Räisinen - svensk rockartist

Karlavagnen började sent ikväll och med en kille som låter nästan som Kjell-Peder. Fast det är inte han. Det är någon annan. Man känner sig bortkollrad, cirklarna rubbas.
Snacka om Kafkaupplevelse. Fast Kafka skulle aldrig ha lyssnat på P4.
Varför gör jag det?
Gammal skada och tilltagande ålder. Fast jag lyssnar bara på rikssända program med lyssnarmedverkan. Gillar känslan av att vara delaktig i de olika landsändarnas problem. "Bensinen är för dyr! De där stockholmarna begriper sig inte på vargen! Inget är som att vandra i fjällen!"  hojtar norrlänningarna. "Granbarkborren är en stort problem för oss skogsägare!" ropar en smålänning. Stockholmarna pratar mest om sin jävla skärgård och skåningarna snackar Rosengård.
Långt land. Långa problem, långtifrån självklara lösningar.
**
Hur kunde jag glömma att köpa öl när jag handlade idag?
**
Snart två månader sedan jul, snart ett år sedan vi flyttade till nya lägenheten. Tiden går. Snart är det höst igen.
**
Håller på att läsa ut Peter Robinsons bok I djävulens sällskap, säkerligen en av de mest lästa pocketböckerna i Sverige i vinter. Tämligen spännande. Gillar kommissarie Banks. Och Annie Cabbot och Winsome Jackman.
Han borde ligga i pipen för en televisering, det är ju så trendigt med brittiska deckare i tv. Lynley, Frost, Dasciel & Pascoe och allt vad de heter. Robinsons böcker håller verkligen för en dramatisering men som alltid uppstår frågan hur Alan Banks ser ut. Jag tänker mig honom lång och bredaxlad med svart eller gråsprängt hår i nån slags sjavig beatlesfrisyr anno 1966. Orakad. Men - vad vet man...han kanske (om det skulle bli aktuellt) kommer att spelas av han den där lille rödblonde, fete snubben i Little Britain.
*'
Spotify? Är det hårspray?
**
Det vimlar av tecknade barntv-serier där klassiskt manliga yrken gestaltas. Byggare Bob. Meckar-Micke.
Såg ännu en; Brandman Sam. Den var ingen hit enligt Ville och han borde veta.
Lånade en s.k Vinterspecial från SF på Bibblan. Över 2 timmars tecknad extravaganza. Här återfinns både Byggare Bob, Tomas Tåget, den där jävla brandmannen och Pingu. Allt väldigt tufft och troligen avsett för "manlig" publik.
För unga flickor har man från filmbolagen tänkt sig Angelina Ballerina - en liten vit mus med rosa rosett som dansar balett.
Henne hittar man dock enbart två små korta avsnitt med.
**
Elsa har en rosa kanin som heter Hedvig. Ville har en gul nallebjörn som heter Olle. Det var inte vi som valde. Det var en griptång inne i en maskin. 20 spänn inalles.
**
Snön vräker ner - tiddelipom
Alltmer ju mer - tiddelipom
alltmer ju mer - tiddelipom
det snöar
Nej, det är inte Faddes blogg. Det är Nalle Puh.
**
Förutsägelse: Kleerup får Polar Music Prize 2009
Några månader senare får Liza Marklund Nobelpriset.
Äh. Tro inte på mig. Jag har bara löst baserat det här på en sann historia.
*'
Börjar få lite ont i tänderna. Nu kommer den, den stora tandlossningen.
Fast - vill minnas att det var likadant i februari för några år sedan. Där har vi problemet; mina tänder tål inte kylan.
*
Åsikterna om de svenska framgångarna i Alpina VM går Val d'Isere.
*
På tal om alpint: Tänk om Sven Plex Pettersson hetat Per istället. Hade kanske verkat mer logiskt med tanke på hur han lät när Stenmark kanade nerför pisten.

Pressmeddelande

IT-BUBBLAN, FINANSKRISEN OCH LÅGKONJUNKTUREN PÅ LANDSOMFATTANDE TURNÉ

Under våren 2009 kommer tre av landets starkaste namn inom samhällslivet och showbiz att ge sig ut på en landsomfattande turné.
Initiativet kommer från IT-bubblan som tillsammans med sin gamle vän Lågkonjunkturen övertalat Finanskrisen att slå sina påsar ihop för denna musikaliska happening.
IT-bubblan, som många kanske minns från det sena 90-talet, har de senaste åren mest arbetat i studio och spelat in nytt material för en kommande fullängdare. Det var länge sedan han var på Sverigeturné.
-Ja, det var det verkligen. Det skall bli spännande att möta publiken igen, säger IT-bubblan.
Han tillägger att han över tid lärt sig att jamma bra tillsammans med lågkonjunkturen, de både träffade på varandra strax efter millenieskiftet på en spelning i Kista.
-Jag var ganska låg då, vill jag minnas. Slutligen sprack jag och då klev Lågis fram och tog över micken, så att säga.

Lågkonjunkturen själv är gammal i branschen och har sett åtskilliga artister tändas på himlen, artister som sedan inte orkat hela vägen, på grund av hård press, droger och - framförallt - usel ekonomi.
-När jag och bubblan ringde upp Finanskrisen efter att vi sett honom vinna den där tävlingen på tv, han kallades ju Idol-Finanskrisen i medierna, då var han först väldigt tveksam till hela idén.
Efter att vi förklarat upplägget, att IT-bubblan kör hits som folk kommer ihåg från sent 90-tal (Babylon Zoo och sånt) och jag koncentrerar mig på det tidiga 90-talets kioskvältare (Irma Schultz) får Finanskrisen sin chans att charma dagens unga med sin musik. Det blir en så kallad win-win-situation, något som känns ganska ovanligt för oss.
Det hela har premiär i Lysekil den 11 mars och rullar sedan på till den 13 maj. Avslutningen sker i Gällivare.
-Det blir en ganska lång vårturné med mestadels klubbspelningar. Vi har märkt att den intima miljö som finns på klubbar passar oss bäst.

Med på turnén följer ett tremannaband bestående av garvade studiomusiker (Räntan, Inflationen och Marginalskatten).
Som förband har de tre artisterna valt Carolina af Ugglas.
Biljetter finns att köpa hos Ticnet, Pressbyrån eller via Finansdepartementet

Turnéschema:
11 mars - Lysekil - Fiskaffären Henningssons
12 mars Göteborg - Scandinavium
13 mars Göteborg - Wavrinskys plats (soppkök)
15 mars - Falkenberg - Vallarnas friluftsteater
20 mars - Helsingborg - Kärnans uthus
23 mars - Malmö - Malmö Arena
24 mars - Malmö - Möllevångsplatsen (tält)
1 april - Karlshamn - Bellevueparken
3 april - Växjö - Telehallen
5 april - Jönköping - Kinnarps arena
8 april - Linköping - Club Stubb
11 april Stockholm - Hovet
12 april Stockholm - Hannas krog
18 april Örebro - Conventum
21 april Karlstad - Löfbergs lila arena
28 april Gävle - Bockarnas hus
2 maj Sundsvall - Brasverket
6 maj Umeå - Ostkompaniet
10 maj Luleå - Själavården
13 maj Gällivare - Alis grill o kebab

För kontakt, ring eller mejla turnéledaren Oswald Spengler
Numret har funnits hos Eniro.
Mejl: Finansturné[email protected]

Så här ser Stefan Ingves ut efter att han vaknat, kammat sig (!) och borstat tänderna:



Detta är Ingves några timmar senare, på Riksbankens personalfest. Lägg märke till fingrarna i luften.
Observera att det - faktiskt - är pekfingrarna vi ser...


I bakgrunden spelas en låt med Jazzy Jeff & The Fresh Prince.

En intressant detalj med den här mannen (förutom hans "nästan-mittbena" och illustra partytrick) är hans namn.
Ingves baklänges blir sevgni.

Smaka på det.
Sevgni.
Visst låter det som nån hobbit eller annan karaktär, skapad av JRR Tolkien.
Sevgni Bagger.

Fast då säger man "Hej jag heter Tsvangirai. Vad heter du?"

 

Det är ett stadium som alla bloggare redan har eller kommer att passera. Det tusende inlägget.
Beviset på att man oförtrutet och närmast dagligen knappat in petitesser och plattityder till allmänt beskådande på det som Nick Borgen lärt oss kalla World Wide Web. Och detta i en sådan utsträckning att hälften eventuellt vore nog.
Varför? kan man fråga sig.
Vad är det för bakomliggande orsaker som gör att jag bloggar?

Många säger att de behöver skriva av sig, att de bär på instängda känslor av vanmakt, depression eller ångest som lättar något i samma stund ett inlägg skjuts iväg på nätet.
Jag lägger inga värderingar i detta, har väl själv skrivit en och annan rad som också tjänar som någon slags terapi men mitt egentliga syfte är väl samtidssarkasm och ironi.
Jag är nämligen djupt anfrätt av denna förlamande ironi som gör allt som är brännande, svårt att ta till sig och hantera exakt sådär varsamt och fint som exempelvis Björn Ranelid gör i sina böcker.
Jag anser nämligen att man inte bör ta saker på så förbannat stort allvar men känner samtidigt beundran för de som orkar ta tag i känsliga ämnen utan ironi.
Som Marcus Birro. Eller för all del Killinggänget som med sin film Fyra nyanser av brunt lyckades kombinera sin burleska ironi och cynism med ett väldigt svart stänk av allvar och tyngd.
Lite så hoppas jag även att Nonsensakuten skall fungera. Mestadels tramsig, pueril och småaktig men när stunden så kräver, allvarlig nog att fungera hjälpande och läkande, lindrande...

Man kan nämligen skämta om allting. Utom cancer, tsunamin och Astrid Lindgren.
För då tar det hus i helvete.

Detta är inlägg 1000 på denna adress. Det finns flera på min gamla blogg.
Vad känns det mest lämpligt att detta tusende inlägg skall handla om?
Världsfreden? Lösningen på energikrisen? De tamilska tigrarna i Sri Lanka? Valet i Israel?
Per Schlingmann? Stefan Fölster? Svensk eftergiftspolitik under andra världskriget?
Relationen mellan Kina och Taiwan? Den svenska socialliberalismens landvinningar genom 200 år?

Nej. Det blir väl som vanligt.



Ordbajs. Några nyanser av brunt.

En av den svenska dansbandsvärldens starkast lysande stjärnor (i hård konkurrens med Jessica G Pilnäs, Lisbeth Jagedal och Lizette Pålsson) analyseras just nu i Rimbloggen.
Välkommen in! 

Somnade in vid 23-tiden igår kväll och vaknade sedan av gråt från Villes rum.
Desillusionerad trodde jag att det redan var morgon. Tänkte; jaha...det var den natten det. Vad fort det gick.
Tursamt nog var klockan bara 02.21. Sådant innebär lycka...hela fyra timmar kvar tills man skall gå upp.

Somnade om Ville och slockande själv i hans säng.
Har något vagt minne av att jag tyckte att han var varmare än normalt.
När vi vaknade 05.45 var han fortfarande varm men inte så varm att han behövde stanna hemma, ansåg jag.
För några veckor sedan trodde jag att han var febrig och lät honom vara hemma från dagis.
När vi släppt av Elsa och återvänt hem visade det sig att han bara hade 37,3.

Värre då idag, de ringde från dagis, killen uppmätte 38,5 på Richterskalan.
Det blev omedelbar hemgång. Nu sitter han tryggt i soffan, tittande på Pingu.
Som Celine Dion sjunger: These are the special times

Den svenska schlagerns gudfader; Christer Björkman, håller som bäst på att finslipa upplägget inför nästa års Melodifestival.

2010 blir ett trendbrott såtillvida att tittarna för första gången ges möjlighet att bestämma vilket telefonnummer som skall höra ihop med vilket bidrag.
Björkman förklarar:

"I januari kommer tittarna att kunna rösta på ett stort antal telefonnummer, de två nummer som får flest röster kommer sedan att mötas i en direktsänd duell där rätt telefonnummer avgår med segern.
Samtidigt har vi en internationell jury som röstar fram det lite dyrare telefonnummer som används av Radiohjälpen.
Av de nummer som ratats av den internationella juryn, kommer två nummer att gå vidare till Andra Chansen. 
På det här sättet kommer hela telefonröstningsförfarandet att genomsyras av demokrati och en stor insyn i beslutsprocessen. På detta sätt flyttar vi makten från telefonoperatörerna till folket. Alla nummer som man kan rösta på kommer förresten att kosta 9.90 kr i minuten att ringa..."  

Om den gamle kejsaren Julius Caesar haft tillgång till bredband, dator och blogg...och dessutom iklätt sig en grön tröja framför en elektrisk lampa...hade han eventuellt sett ut så här:



Mycket panna för pengarna!
Ungefär som Ville, när han precis blivit klippt i somras:


-Va? Jag, Claudius?

Vi har under den pågående vintern hört mycket i media om det här med vinterkräksjuka.
Tidningar har rapporterat om smittade stockholmare som fått attacker av kräksjukan sittande i väntan på tunnelbanetåget, eller ännu hellre - inne i vagnen....
Vidare har vi hört allt om förloppet som bäst kan beskrivas med orden "snabbt" och "explosionsartat".
Nu tänkte jag berätta om ett lite ovanligare fall, ett fall som inte lika ingående beskrivits av kvällspressen.
Det handlar om våra vänner i byn Kuggeboda; Kalle och Johanna med barnen Herlof och Lilith.
Kalle är två meter lång och utrustad med ett sprakande ZZ-top-skägg.
Han jobbar dagtid som elektriker och driver samtidigt ett lantbruk tillsammans med sin pappa.
Detta innebär ganska långa dagar. Upp klockan 4.45 för mjölkning av kor och utfodring av får, samt annat bondefix.
Ut med jycken (minst en halvtimme innan tarmarna känner sig redo för leverans).
Sedan bil till Karlskrona för att hinna stämpla in klockan 06.30. Jobb till 16.00.
Hem och mata, mocka, stängsla och pilla med traktorn. Ibland rymmer jakthunden. Då får man leta efter henne i timmarna tre. På nåt sätt måste man ju ta hand om de små barnen också. Och laga motorn på Volvon. Och förbereda helgens jakt.
I säng runt 23.00. Barnen kanske sover oroligt. Upp igen 04.45. Dag ut, dag in, regn som sol...

För någon vecka sedan drabbades alla av magsjuka, samtidigt. Johanna spydde, Lilith spydde. Herlof spydde.
Kalle var tvungen att stängsla lite, en bit av stängslet hade släppt. Detta är tydligen superviktigt, annars är det några kreatur som rymmer. Oftast när man ringer till Kuggeboda, får man besked om att Kalle är ute och stängslar.

Efter denna procedur skall de små lammen ha sin mat. I blött väder, piskande regndroppar i en snålblåst som får Kalles ZZ Top-skägg att fladdra, tar han sig den dryga kilometern i lera och gyttja, bort till huset där lammen bor.
Han börjar mocka (eller vad det heter), byta vatten och utfodra de ulliga små stackarna.
Bäää! hörs det.

Nu bar det sig inte bättre än att medan Kalle stod därinne i detta trånga lammhus, kände han en stark olustkänsla.
Denna känsla hann aldrig övergå i direkt illamående innan det var dags.
Förloppet var väldigt hastigt.

Kalle kaskadspyr rakt ut, han befinner sig längst inne i detta trånga utrymme, utan en chans att snabbt förflytta sig varpå hans mages innehåll landar på...tja...några får.
-Bäää! hörs det.

Den ullen blir svår att sälja...fast å andra sidan skall man inte döma fåren efter ullen...

Häromdagen slängde jag ur mig följande vid middagsbordet.
-Undrar barn om inte Clownen Manne finns på YouTube...det borde han...
Innan barnen (som självklart aldrig hört talas om honom men sett Pingu och Bamse på nätet) börjar fråga, avbryts vi av min sambo, kvinnan med de slagkraftiga replikerna.
-Nej. Inte clownen Manne.
-Men man kanske hittar honom, sa jag
-Nej. Varför skall vi titta på honom?
-Du gillar inte Manne?
-Nej. Han ger mig ångest.
-Men jag bara tänkte...
-Hörru! Du skulle lika gärna kunna plocka fram gamla försändelser om kvarskatt. Exakt lika kul.

Vi lämnade ämnet. Barnen verkade ändå inte visa något intresse.

Tilläggas kan att Manne verkligen finns på YouTube.
Dessutom tycker Sara det är väldigt roligt att clownen Manne af Klintberg är bror till landets ledande nestor inom ämnet folklore (numera kallat urban legends) Bengt af Klintberg.
Mannen som gav oss begreppet "klintbergare".
Exempel på en typisk klintbergare: Det sägs att om man tittar på clownen Manne mer än tre timmar i sträck blir man dum i huvudet, tuggar fradga och får allvarliga problem med balansen...

I helgen har vi verkligen varit översociala. Det började i fredags då en dagiskompis till Elsa, hennes absoluta bästis, skulle sova över.
Detta var första gången som någon av Elsas kompisar sov över och spänningen var självklart stor.
Hur kommer det att gå? Kommer de att somna överhuvudtaget eller kommer de att sitta och bubbla hela natten lång?
Kommer dagiskompisen att sakna sina föräldar och vakna kallsvettig av ångest klockan 03.45?

Tursamt nog inträffade inget av det ovan beskrivna. Kompisen och Elsa (med lillebror) lånade en DVD och käkade popcorn, somnade sedan in (efter ett bra tag men ändå) och sov lugnt och tryggt hela natten.
Till lördag morgon klockan 06.05. då Elsa bryskt vaknat och ruskat liv i kompisen; "nu skall vi leka, hörru!"
Tjejen såg mer än sömndrucken ut, då jag kikade in. Ungefär 20 sekunder senare vaknade Ville och sedan var det igång.
Man får uppleva så mycket av lördagen på detta sätt. När klockan är 14.00 känns det som kväll, men då har man 9 timmar kvar...

Idag söndag har vi ägnat åt en av mina jobbarkompisar och hennes barn. De var här på en liten eftermiddagssittning med semlor och kaffe. Barnen lekte bigtime. Solen sken, kylan var påtaglig. Ville var vild.
Alltigenom en ganska klassisk, social helg i februari.

Hej, Bamse

Detta brev handlar om teamwork, headhunting och i viss mån lojalitet. Jag vet att du kanske inte kommer att hålla med mig i alla mina åsikter, men ber dig samtidigt att allvarsamt begrunda mina argument.
Jag har nämligen under en längre tid fascinerats över dina val av medarbetare. Det handlar som du vet om den klassiska duon bestående av en kanin och sköldpadda, som ständigt bistår dig när du utför dina uppdrag som "världens starkaste björn".



Det är framförallt din kollega och vän Lille Skutt som jag har svårt för.
Så vitt jag vet orsakar Lille Skutt betydligt mer olycka än framgång, alltsomoftast hamnar han i klistret och utsätter både dig och Skalman för akut livsfara.
Man måste med detta i åtanke, allvarligt ifrågasätta Lille Skutts roll i gruppen.

Det är ett erkänt faktum att en kedja ej är starkare än sin svagaste länk. Jag - som utomstående betraktare - anser att din svagaste länk heter just Lille Skutt.
Iförd endast en röd fluga, lyckas denna olycksalige kanin ständigt snubbla, halka, hosta eller på annat sätt dra till sig uppmärksamhet som direkt eller indirekt stjälper allting som du i din position som gruppens ledare byggt upp.
Det är förvånande att du inte i ett tidigare stadium lagt märke till detta, och entledigat den förbannade kaninen.
Ursäkta ordvalet.



En medarbetare som kännetecknas av egenskaper som rädsla och blyghet brukar i de flesta managementsammanhang  innebära en risk snarare än en tillgång.
Jag är medveten om att det kan vara alltför hårda LAS-regler som omöjliggör en förflyttning av Lille Skutt, men handen på hjärtat, visst vore detta det bästa?
Helst avsked och fem månadslöner betalade i morötter.
Om inte detta är möjligt kan man tänka sig en befordran till inre tjänst.
En framtid där Lille Skutt enbart håller sig inomhus, sysselsatt med arkivering och andra kontorsgöromål och där du och Skalman befinner er ute på fältet, visst vore det för alla parter i förlängningen det bästa.

Rätt man på rätt plats. Eller björn. Eller kanin. Eller sköldpadda.

Med dessa rader hoppas jag att du får tassarna ur dina luggslitna, blåa verktygsbyxor och sätter igång direkt.
Degradera Lille Skutt, befordra Skalman och hyr eventuellt in en konsult som kan bistå dig framöver.
Kanske en trevlig grävling. Eller något annat djur, känd för sin djärvhet och upptäckarlusta.

Lycka till!

Mvh
Nonsensakutens redaktör, Mattias

Så här kan det se ut på en helt vanlig, svensk gymnasieskola.
Som synes sitter lappen på dörren till elevcaféet och inte till svenskainstitutionen.

Ibland händer det att Barbie plötsligt känner för att klä av sig naken och hälla upp en rejäl Gin & Tonic.

Lagom till Alla Hjärtans Dag finns den i butik, den nyinspelade CD-skivan HFSSSBF - Hits för sönderstressade småbarnsfamiljer.

Med hjälp av ett underjordiskt nätverk (FaceBook, bloggar, chatforums, busshållplatser) har småbarnsfamiljer över hela riket samlats för att förverkliga detta spännande musikprojekt.
På plattan återfinns några av våra mest folkkära sånger, nyinspelade med helt nya texter.
Bland plattans elva spår kan vi tipsa om Cissi, 34 i Årjäng med barnen Koko, 6 och Hylmer 2,5 år som tolkar Lena Philipssons Dansa i Neon:

Och vi skall köpa Alvedon
se jag går till Apoteket
vi skall plocka ner en laddning
suppositorier
na na na na naaaa
na na na na naaaa

Eller vad sägs om den ensamstående pappan Jonte i Kiruna som tar hand om sin fyraårige son Errol och samtidigt sjunger Waterloo med ABBA:

Magkatarr, du är mitt öde, min magkatarr
Magkatarr, samma som drabbade stålfarfar
Magkatarr, jag kämpar på genom svett och darr
Magkatarr, lämna mig ensam med magkatarr
Wah wah wah wah magkatarr
Du är mitt öde, min magkatarr

Slutligen vill vi tipsa om tonårsmamman Petra, 17 år i Tingsryd som släpar på lille Ragnar, 10 månader.
Hon tolkar gamla hiten ABC med Anna Book.

Timmen är slagen
nu skall jag enligt lagen
gå ut på tur
genom regn och skuuuuuur

BVC - nu väger ni killen
BVC - och kollar på pillen
BVC - ni kollar att hans kulor gått ner

BVC - ni står och förmanar
BVC - som att jag ingenting anar
BVC - ni vill ju mest egentligen väl
BVC - tack men nu vill jag tänka sjääääälv...

Sara skulle jobba hemifrån häromveckan och gav mig följande morgoninstruktioner:

-Väck mig 8.30. A kommer hit 9.30 och då skall vi börja med frukost innan vi sätter igång. Snälla köp hem lite rolig frukostmat, baguetter vi kan värma och nåt gott pålägg, stark ost och nån god marmelad. Och så kan du köpa sånt där nymalet kaffe som du maler i maskin i butiken...

Sagt och gjort. Natten föll. Gryningen kom. Jag hade lämnat barnen på dagis och skulle nu handla frukostmat till sambo med kollega.
Det gick relativt bra. Jag köpte två paket baguetter, cheddar, salami, mjölk och smör. Nu var det bara det nymalda kaffet kvar.
På Cityhallen har man en av Zoegas sponsrad kaffemalningsmackapär stående intill ett rikt utbud av lite finare kaffebönor.
Bönor från Kenyas blåa berg, Etiopiens spruckna savanner, Colombias bördiga plantager och Helsingborgs frodiga buskage.
Eftersom det var en etiopier som uppfann kaffebönans smakrikedom gick jag så att säga till ursprunget och slevade upp en rejäl laddning etiopiska bönor i en avlång påse av papp som tillhandahölls för ändamålet.

"Se till att luckan ligger mellan påsen och skenan" stod det på en lapp. Jag tog den halvfulla påsen och tryckte den på plats.
Märkligt nog ville den inte sitta fast. Herregud tänkte jag, hur skall malningsgrejsemojsen kunna nå ner till bönorna nu?
Jag måste nog hälla på mer bönor. Nu hade skenan kontakt med bönorna, men det krävdes då att jag så att säga höll påsen på plats.

Jag startade maskinen. Det blev ett jävla liv. Vrooom-vroom-vroom lät det. Med bönorna i påsen hände ingenting.
Jag slog av maskinen, kollade i påsen. Nej. De låg där så beskedligt.
Kanske måste jag trycka upp påsen mot skenan när maskinen är igång?
Något inom mig sade att jag var helt ute och cyklade och svetten började sippra fram mer och mer då malningsmaskinen från helvetet började att väsnas framför mig, där jag stod med bönpåsen hårt upptryckt, ja liksom maniskt pressad mot maskinen.
Vroom-vroom-vroom.
Personalen som gick förbi såg lite frågande ut.

Jag tittade i påsen. Inte alls något nymalet kaffe. Bara stora, feta bönor från Etiopien.
Jag gav upp, ställde påsen med sitt dyrbara innehåll vid maskinen, tog ett vanligt paket kaffe och gick mot kassan.

Väl hemma förklarade Sara (när hon slutat skratta) vad som blivit fel.
Tydligen skall man ta påsens innehåll, hälla det i maskinen, fästa påsen vid skenan och slå på strömmen.
Möjligt att jag sett någon göra så nån gång men detta är världsliga saker som jag inte lägger på minnet.
Skall be Zoegas sätta upp en tydligt textad lapp. Kaffemalning for dummies.

Det fanns på 90-talet en station i Lund som hette BIG Radio.
De hade en väldigt inställsam slogan, vill jag minnas; BIG Radio 106,1 Med världens bästa lyssnare!

Vi på Radio Match i Blekinge tyckte självklart också att vi hade de bästa lyssnarna men skall vi vara helt ärliga var de kanske inte de allra smartaste. Något som framgick med stor tydlighet när det skulle tävlas.

Minns framförallt en tävling, där ämnet var film. Som vanligt antar jag att vi tävlade ut någon sunkig DVD som något obskyrt bolag typ Scanbox skänkt oss. Eftersom vi var en kommersiell station gjordes frågorna så enkla som möjligt, ibland så pinsamt enkla att en 3-åring garanterat skulle klara av dem.

Vi ställde alltså följande, filmrelaterade fråga: Alla minns väl filmen Djungelboken där vi möter Mowgli, Bagheera och Shere Kahn. Mowglis bäste vän är en stor och tjock djungelbjörn. Vi undrar helt enkelt vad han heter...Visst minns du den store, tjocke och väldigt korkade björnen i Djungelboken? Ring in, säg hans namn och vinn en DVD!

Och folk ringde som galningar. De allra flesta i slussen kom in med rätt svar.
Alla utom Gun-Marie.
Detta var en så kallad proffsringare, som ringde på alla tävlingar och enbart prickade in rätt svar vid ett fåtal tillfällen.
Det skulle visa sig att hon gick bet även denna gång.

-Radio Match, hallå!
-Ja hej, det är Gun-Marie.
-Hej, Gun-Marie. Visst kommer du ihåg den feta och korkade björnen i Djungelboken?
(paus...viss tvekan...)
-Kan det vara Yogi Bear?

Här har vi dem, Afghanistans svar på Oasis.
De står mitt i öknen, snacka om att leta efter oaser.



Till vänster ser vi den smarte, låtskrivande brodern Ali-Noel. Han har enormt stora ögonbryn och bär ständigt omkring på ett laddat skjutvapen, bara ifall tillfälle skulle ges.

Till höger hittar vi familjens värsting; Ali-Liam. Han är bandets charmante men oerhört busige sångare. Han brukar ibland ställa sig på kamelryggen och åka en liten joyride tills någon säger åt honom att det är livsfarligt och att han bör sluta. Det händer alltid crazy saker när han är i farten, må du tro.
I sin gröna megafon sjunger han nu en av bandets största hitlåtar.

Texten går så här - i engelsk översättning:

Coz maybe...you gonna be the one that shaves me...
and after all....
you're my taliban....

Här inleder Nonsensakuten en ny serie. Vi kommer under några veckor framöver, då andan faller på att möta en man vid namn Assar Smulhjärna.



Han är mångårig kulturjournalist och hans tvivelaktiga uppgift på denna blogg är att delge dig små yttringar inom den kulturella sfären som du bara inte får missa.

Vi börjar direkt:

ASSAR SMULHJÄRNAS KULTURELLA TIPS:

Missa inte den brittiska dokumentären "Hjälp! Jag kan inte sluta att äta sololja" på TV4 ikväll 22.35.
Är du konstintresserad, gör ett besök på Moderna i Stockholm i helgen. Vernissage för Lars Danielssons utställning Minnesluckor.
Paris Hillton har engagerats som invigningstalare för nästa års QX-gala. Det handlar om QX-galan för saxiska, enfotade dvärgar.
Slutligen: Nu släpper Bonniers Stig "Slas" Claessons samlade produktion som pekböcker.
Mer än 60 klassiska mästerverk, bl.a Vem älskar Yngve Frej, Ugnsstekt gädda och Henrietta skall du också glömma, modigt och expressivt illustrerade av Slas själv. Det man gjort är att man tagit bort all text och låtit några blandade teckningar av cigaretter som placerats i askfat vara kvar. Släpps i unik pocketutgåva lagom till Bok & Diskotek i september.

Plus från Umeå kommer nästa vecka att handla om näsförminskningsoperationer.
En förslagen man i Burträsk som säger sig vara plastikkirurg lockar med färgglada annonser till sig personer som av olika anledningar känner sig missnöjda med sitt utseende. I själva verket är mannen inte bara mytoman, utan även kleptoman, pyroman och bensinmacksföreståndare.

Sverker har själv testat - och han är inte nöjd.

Efter lite mer än två dagar med mat helt å hållet lagad efter recept publicerade i böcker av Fredrik Paulun, gav Erland och Klas upp.

1988 handlade en av låtarna i Melodifestivalen om en av landets största journalister.
Nej. Det handlar inte om Harald Treutiger.

Läs om Bang och Haakon. Just nu i Rimbloggen, välkommen in!

Tänkte slå ihjäl några timmar utomhus i eftermiddags för att rasta av barnen.
Vi åkte till lekplatsen vid Bergåsa, ute i ghettot. En plats kallad Monsunen. Sällan har detta epitet varit mer rättvisande.
Jäklar i helsefyr vad vi frös. Isande vindar piskar ner temperaturen så att den känns sibirisk.
Detta trots att jag hade på mig både långkalsonger, manchesterbyxor och ett par överdragsbyxor som Elsa kallar för prasselbyxor  (ej att förväxla med s.k vänsterprasselbyxor som Ulf Brunnberg brukar ha på sig på scen när han spelar fars).
Barnen i overaller och täckjackor lekte självklart på så gott det gick men medgav även de att det var för kallt.

I själva verket var det bara 1 plusgrad. Kändes som 10 minus. Efter en halvtimme satte vi oss i bilen och fikade.
Fattar inte hur barnfamiljer i norr gör, de är ju så väldigt begivna på friluftsaktiviteter. Visst, man säger att det är en annan typ av kyla men rimligen borde det väl ändå blåsa en del kalla vindar i exemplevis Ö-vik. Eller?
Hur gör föräldrarna där? Har de underställ och bävernylonoveraller, precis som barnen?

Min sambo spelade nyårsrevy tillsammans med en tjej från Gävle för några år sedan.
Hon tyckte Karlskrona var det värsta hon upplevt klimatmässigt.
-Gud! Hur kallt har ni här nere? sa hon ofta den vintern.

Man kanske skall köra med dubbla långkalsonger och dubbla byxor under prasselbyxan nästa gång...

Kollade på Den gröna milen som gick på TV6 igår kväll.
På det hela taget en bra film, många minnesvärda scener och ett angeläget budskap.

Tyvärr lyckades sexan totalt massakrera filmen med reklamavbrott ungefär var sjätte minut.
Jag är inte den som i vanliga fall gnäller över tv-reklam. Jag förstår spelreglerna och att reklamen nästan helt å hållet finansierar verksamheten.
Jag stod heller inte på Vilgot Sjömans och Claes Erikssons sida, i deras uppmärksammade bråk med TV4 för några år sedan, en tvist som de förvisso slutligen vann.
Upprinnelsen då var att TV4 sänt Sjömans film Alfred (om en viss Nobel) samt två av Galenskaparnas filmer (Hajen som visste för mycket och Monopol) och varit fräcka nog att avbryta filmerna för reklam. Detta utan tillstånd från upphovsmännen.

De var för sig väldigt olika konstnärerna Sjöman och Eriksson enades nu om att de kände sig kränkta och hävdade att tv-bolaget "kränkt deras ideella rätt" till sina verk.
Min ståndpunkt i detta har hela tiden varit att jag självklart förstår dessa kulturgiganters ledsamhet när reklam bryter av i deras filmer, på ställen som möjligen bryter en stämning eller en viktig passus. Samtidigt undrar jag hur man  kan vara så jäkla dum (om man nu känner som dessa herrar gjorde) att låta TV4 (ett kommersiellt programbolag) köpa loss visningsrättigheterna. Vad trodde de, egentligen?
Att filmen Monopol (som knappt når verkshöjd) skulle ge TV4 kalla fötter i avseende om reklamavbrott?
"Inte kan de väl vara så fräcka att de tar fram saxen och klipper i denna storfilm?
Rena rama Rolf, Gladiatorerna och Bingolotto och sånt dravel avbrys ju för reklam, men inte kan de väl vara så korkade att de sågar i en produktion från Kulturtuben?
Ett reklamavbrott i filmen Monopol förtar ju helt den espri och känsla av elegans och helhetsupplevelse som kännetecknar riktigt stor konst."

Så kan jag tänka mig att snacket gick. 
TV4 bröt för reklam. -See you in court! ropade Claes Eriksson.
Nu känns det ju ganska dumt att tjafsa om det där, tvisten gick till högsta instans och hela tiden avgick de båda regissörerna med segern. Olyckligt nog fick Vilgot Sjöman inte uppleva den slutliga triumfen, i HD 2008, då han avlidit några veckor innan resultatet stod klart.

Sedan dess har jag en känsla av att de flesta seriösa tevekanaler som visar film (självfallet borträknat filmkanalerna) skärpt till sig gällande avbrotten. En film på TV3 och Kanal 5 har jag för mig får rulla i åtminstone 20 minuter innan första reklambrejket.
Men inte TV6. De byggde en helkväll kring filmen med Tom Hanks.
Enligt IMDB.com är filmen 188 minuter lång. Tre timmar och sju minuter, något i sig ganska mastigt men filmen har så mycket känsla och spänning att man fixar det.
I lördags kväll startade filmen klockan 21.00 och höll på till 00.45.
Reklamavbrott ungefär var femte minut. Sammanlagt ca 38 minuter reklam.

Det är inte okej.