-Se så fint det där trädet borta vid staketet lyser. Alla löven är härligt gula, sa jag till min vän Bonden.

-Ja, och de har lyckats hålla sig kvar också, de djävlarna, sa han.

-Jo...(lakoniskt men ångestdämpat). Det är väl bara en fråga om några dagar.

-Mmm...eller tolv sekundmeter...

Känslan som infann sig i år var exakt densamma som förra sommaren. När man befinner sig ute i Kuggeboda, långt, långt borta från allt vad asfalt, avgaser, ICA-affärer runt hörnet och rulltrappor heter, är det som att befinna sig i ett helt annat land; man glömmer att man fortfarande är kvar i Sverige. Att man kan köpa samma tidningar (fast det tar femton minuter med bil för att nå närmaste handlare, om man inte prenumererar) och lyssna på samma slags radiokanaler.

Livet där går nämligen sin gilla gång.

Fåglar kvittrar, traktorer puttrar på, alla människor hälsar högt och ljudligt på varandra, myggor dödas per automatik av en ljusblå insektsdödare vars fräsande ljud är nästan det enda som hörs, då mörkret sakta sänker sig och det verkligen blir totalt mörkt. Inte en gatlykta i sikte.

Mörkt och tyst.

Möjligen bryts tystnaden stundtals av en hoande uggla.

Mobiltäckningen är nästan obefintlig.

-Vänta, jag skall bara gå ut i köket. Nu...nä, vänta...jag ställer mig här vid fönstret...så...nu flyttade jag mig två meter vänsterut...nu..nu...hallå? I samma stund som bilen lämnar Kuggebodavägen och man befinner sig uppe på E22:an (dvs man ser folk utan keps och bilar som kör lagligt) plingar det till i mobilen, det är alla missade samtal som inte kunnat komma fram...

Min bloggtystnad förklaras självklart av denna agrara utflykt med allt vad det inneburit av solsken, regn (mest regn), bad, grill och gräsklippning (kände mig som en Terminator med kulmage) och härliga vyer. Sista kvällen körde vår vän farmaren en minibuss fullastad med barn och vuxna ut på en Kuggebodasightseeing. Bland annat fick vi se en gård kallad Fallosgården, förklaringen är dock alltför omfattande och intern för att återges i detta forum.

Se där, det blev en del bloggat från Kuggeboda ändå; trots Tage Danielssons allmänt vedertagna sanning; att det inte finns så mycket "att dikta ihop i en grop"...

Strax före jul såg det ju ut så här i Kuggeboda:

Nu har man fixat det där golvet och samtidigt - i rummet bredvid fått det så här Sköna Hem-fancy:

Min personliga favorit är sladdbilden här på slutet. Bra att ha en sladd beredd i midjehöjd. Hur många gånger har det inte hänt att man skalat lök och sedan plötsligt tappat balansen.

I Kuggeboda blir sånt här aldrig några problem, då man snabbt kan greppa tag i en sladd för att behålla lökhackarfokus.

Av någon märklig anledning var han på Barnens lekland häromdagen.

I stadsmiljö. Inomhus. Utan sin traktor.

Han kände sig vilsen.

Det finns en fruktansvärd rutschkana där som är röd och stupar rakt ner.

Jag har av misstag åkt den en gång och nästan skrapat av all hud på ryggen, då min t-shirt fladdrade upp och du minns säkert effekten av naken hud mot blank plast eller gummi från gympan i mellanstadiet.

Det bränner. Jag kved.

Nu är ju bonden något mer av machoman än jag. Han har en cowboyhatt av tasmanskt läder, han har helskägg, muskler och skinnbyxor.

Han testade att åka djävulsrutschkanan men gav inte - likt undertecknad - ifrån sig så mycket som ett knyst av vare sig smärta eller skräck.

Däremot berättande han efteråt att han faktiskt blivit så påverkad av åket att han släppt iväg en extraordinär fis.

Något som inte rekommenderas om man befinner sig bland folk och samtidigt bär skinnbyxor.

Nonsensakuten kan nu delge den hugade läsekretsen ett par goda nyheter från landsbygden, på allmän begäran då ett flertal läsare oroligt frågat sig hur projektet fortlöper.

Från säkra källor meddelas nu att det som hittills tagit uppemot 15 månader att fixa, nu faktiskt har åtgärdats.

Enligt uppgift skall golvet vara nytt och följande faciliteter installerade:

Spis - check

Kyl - check

Frys - check

Kallt vatten - check

Varmt vatten - check

Köksbänkar - check

Fläkt - check

Väggar - check

Samtliga skåp - check

Skåpsluckor - check

Skafferi - check

Vaclav Havel - tjeck

Mest glädjande är kanske att den nya spisen har ett fönster i ugnsluckan, något som den tidigare reliken från 1952 saknat.

På sätt och vis kan man säga att de numera har inte bara tre utan fyra tv-kanaler, då ungarna kan roa sig med att för första gången se maten inne i ugnen.

Dessutom regleras värmen på ett smidigt sätt; den gamla spisen var antingen supervarm eller iskall, nu kan frun i huset ställa in ratten på exempelvis sjuan eller åttan; värmen går att reglera, ett under av modernitet och lyx.

Hon är självklart nöjd med denna utveckling, men tycker samtidigt att det blir lite stressande...

Nonsensakuten hoppas återkomma med inspirerande hemma hos-bilder vid senare tillfälle.

Våra lantbrukarvänner i det lilla samhället Kuggeboda, strax väster om något på gränsen till de vidsträckta (av människor otrampade) snödrivorna, har sänkt golvet.

Det blir en golvlös jul i Kuggeboda...men de jobbar på det...nytt golv är på gång, senast midsommar...kanske...

Långt bortom allfarvägen, strax till väster om något, på gränsen mot ingenting hittar vi samhället Kuggeboda.

Så här kan det se ut: