GOMIDDA!
Året är 1972.
Hatte Furuhagen och Torsten Ehrenmark har samlat ett brunklätt gäng runt en bardisk för att laga mat i TV2-programmet Gomidda.
Ämnet för sändningen är festmat och vad är väl festligare än de kanapéer som tillretts?
Här hittar vi bl.a "rullad bacon med musslor", "stora champinjonhattar fyllda med pepparost" och "stora champinjonhattar fyllda med vitlökssmör, kryddor och parmesanost".
För att citera Hatte: "Det är starkt. Men gott!"
Bäst är nog ändå detta:
Potatis som delats på hälften, en styck ansjovis och en dillkvist. Alltihop sönderpenetrerat av en tandpetare.
Det är svårt att komma på något som kunde te sig festligare 1972.
Men då glömmer man bort det stekta brödet som innehåller sardiner och vitlök.
Eller biten med leverpastej som toppas av en liten champinjonhatt och persilja.
Vad säger man?
Gomidda!
DRONNINGENS EGEN FULCOLA
Återigen har jag lockats att köpa en läsk av mer eller mindre dubiös natur.
Det handlar denna gång om det danska bryggeriet Harboe som tagit fram en egen cola.
Den uttömmande recensionen på sajten fulcola.se lär oss att den tydligen innehåller en särskild colanöt.
Smaken är - som jag också kunde konstatera efter en klunk - väldigt saftig, fruktig och intensiv. Kanske är det colanöten. För att vara billigt läskeblask får man ändå säga att denna är helt ok.
Det roligaste är dock att det står på burken att detta rör sig om en kunglig hovleverantör. Med andra ord måste man försöka föreställa sig Drottning Margrethe II av Danmark sittande med en cigg i handen, halsande en burk Harboe Classic Cola.
Jag kan med lätthet frammana den bilden.
KÖNEN ÄR ENADE I KÖTTSKATTSHAT
Här gjorde Aftonbladet bort sig. I den förmenta tron att kvinnor skulle vara mer välvilligt inställda till beskattning av kött (som Jordbruksverket vill lansera) än vad män är, delades enkäterna upp efter kön.
Dock visar det sig att förslaget är lika hatat av både kvinnor som män.
Snopet, va?
Man kan förvisso hävda att undersökningen saknar all vetenskaplig grund och att vi aldrig kan veta om läsarna röstat efter kön; det kan ju faktiskt förekomma män som röstat i kvinnoomröstningen och vice versa men min kunskap om den svenska mentaliteten säger mig att läsarna har röstat efter sitt eget kön och inte "tjuvröstat", ty om någon säger åt oss att göra någonting, gör vi det precis så som vi blivit tillsagda.
LÄCKÖ COLA - EN UPPSTICKARE
Kom återigen hem med en märklig läskedryck för avsmakning och eftersom det denna gång rör sig om cola valde jag att provsmaka produkten (Läckö Cola) tillsammans med själva sinnebilden av vad som är en god, uppfriskande och socialt accepterad coladryck, nämligen Coca-Cola.
På så sätt kan jag jämföra båda och analysera för- och nackdelar.
Till en början slogs jag av sockersmaken, jag tyckte direkt att Läckö Cola var väldigt söt. När jag sedan jämförde med Coca-Cola visade det sig att det inte var så mycket sötman, som den annorlunda colasmaken som fått mig att reagera. Då bör man ändå säga att Läckö Cola smakar väldigt gott, inte alls så artificiellt som många andra colasorter på marknaden.
Läckö är lite ljusare till färgen jämfört med Coca-Cola och inte fullt så kolsyrad som den amerikanska drycken. De skummar ungefär lika mycket vid upphällning.
Läckös eftersmak är god, dock inte lika intensivt colasmakande som Coca-Cola.
Som ersättare för Coca-Cola eller Pepsi är den däremot mer än ok.
EN TREVLIG HÖSTÖL
Vi går mot Halloween.
Denna importerade helg som jag utkämpat så många strider emot, bekämpat med mentala svärd och imaginär rustning, som allra mest åren kring millenieskiftet då det fullständigt eskalerade i vanvett och orangefärgat kaos.
All media skrev om Halloween och det var nästan att Studio Ett i P1 tagit upp det svenska Halloweenfirandet som första ämne i sin 16.sändning då det inte verkade finnas någon hejd på hur stort det svenska firandet var för tio-tolv år sedan.
Det var vid denna tid mycket en fråga om det kloka i att ta in en anglosaxisk tradition i vår svenska kontext och inte minst reagerade kyrksamma människor emot att spöken och benrangel tog över den fina Allhelgonahelgen då det är tänkt att vi skall minnas våra nära och kära som inte längre lever.
Den religiösa aspekten lägger jag ingen större vikt vid, det jag värjer mig emot är den här förbannade masspsykosen som gör att alla kollektivt MÅSTE delta i ett fabricerat firande.
Så här med lite perspektiv kan jag dock glädjas åt jag fick rätt. Säljarna av krimskrams hade verkligen gravt överskattat efterfrågan och de senaste fem-sex åren har hela halloweentrenden i Sverige kraftigt sjunkit tillbaka.
Oavsett om man firar Halloween eller inte, vill jag tipsa om en trevlig öl som mycket väl kan vara en av höstens godaste. Den bär det något töntiga namnet Spooks Ale och tillverkas av Shepeards Neame.
Detta är en ale med bastant smakbotten, ändå är den lätt och luftig till sin karaktär.
Smaken är till en början fruktig men aldrig riktigt söt, istället dras tankarna till väldigt mörk choklad och eftersmaken antyder nästan lite sälta, kanske en aning anis.
Spooks Ale är ett prisvärt och trevligt höstöl att kura ihop sig över oavsett om man är en sån som skär ut ögon från en pumpa eller bara en däst höstironiker.
LÄMNA DET ÅT ETT PROFFS
SCHWEPPES COCO
I min serie med mer eller mindre välsmakande läskeblask av relativt dubiös natur, har turen nu kommit till drinkmixern, aka groggvirket (eller för de skenheliga: läskedrycken) Schweppes Coco!
För att undvika missförstånd vill jag direkt poängtera att detta alltså är en slags läsk som smakar kokos, detta kinky påfund.
Anslaget är sött och snällt, ganska direkt förnimmer man smaken av fabricerad kokos och genast väller tonårsminnen fram från alla sorgliga inköp av chokladen Bounty från högstadiets närbelägna gottiskiosk (som i sin tur låg nästan vägg i vägg med Folktandvården, det kallas planekonomisk statssocialism och förekom en hel del i min ungdom).
Eftersmaken är urvattnad disktrasa och sammantaget kan man likna Schweppes Coco vid den felande länken mellan Pripps Energidryck och solkräm.
Men visst - den går säkert utmärkt att blanda med sprit.
DET FINNS GRADER I HELVETET
Minnesgoda läsare av Nonsensakuten vet att jag utan vare sig rädsla eller tveksamhet ofta köper nya drycker i butiken som jag sedan testar och skriver om som en slags konsumentupplysning.
Tidigare i år har jag bl.a provat den kletiga drycken Cream och den rättvisa colan Ubuntu.
Nu har turen kommit till en energidryck med "colasmak" kallad Celsius. Amerikansk är den förstås och importerad av ett uppenbarligen omdömeslöst företag i Göteborg.
Jag lyckades faktiskt dricka upp hela men har inte känt någon direkt uppiggande effekt. Den smakar som en blandning mellan Indian-Cola och Coca Cola Light, dvs fullständigt för jävligt.
Dessutom sägs den vara "sockerfri och vitaminberikad" vilket väl egentligen motsvarar en Keith Richards som både är avgiftad och nymotionerad. Inte mycket till rock'n'roll med andra ord.
Visst - man har smakat värre saker, men vill man ha en läsk som smakar riktig Cola bör man helt klart välja ett annat alternativ.
TVEKSAMT
Jag säger som Magnus & Eva alltid brukade säga till Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter:
-Tycker han, ja!
BLOGG-ÖL
Hur ofta har man inte blivit räddad av CTRL ALT DELETE?
LÄSKANDE ALTERNATIV
För dig som känner ett övermäktigt sug efter en läsk som smakar som den felande länken mellan kolsyrad marsansås och sockrat björnklister, finns nu en bra produkt. Den heter Cream och tillverkas av företaget White Rock.
Säljs i alla välsorterade butiker (utan skrupler).
EN LEVANDE LEGEND
Vi har alla sett honom i butiken. Hans gula hår, rosa hy och bländvita tänder.
Nej, jag syftar inte på Peter Settman eller André Pops.
Istället handlar det om Carl Ameln, mer känd som Kalle.
I likhet med Kung Carl XVI Gustaf är han sannolikt den nu levande svensk som flest svenskar kommit i kontakt med vare sig de velat det eller inte.
På den kylda mathyllan i affären har Carl Amelns ansikte legat utspritt på miljontals kaviartuber sedan 1954, framme vid kassan har folk betalat för produkten med enkronor föreställande Carl Gustaf sedan 1973.
Bägge är en del av den svenska vardagen på ett nästan ikonartat sätt. Carl Ameln är helt enkelt en av landets mest igenkända medborgare, trots att få känner till hans egentliga namn.
Detta kan förvisso bero på att han bara var fem år gammal, då den klassiska bilden av honom, lanserades på kaviartuberna.
Bakgrunden är att en man 1954 för 1000 kronor sålde ett recept på mildrökt kaviar till företaget ABBA (idag ABBA Seafood).
Produkten blev snabbt populär och en annonsbyrå föreslog att man skulle marknadsföra det hela med ett litet gossansikte. Valet föll på direktörens son; Kalle. Sålunda föddes Kalles kaviar, en av Sveriges mest kända och köpta produkter.
Idag är Carl Ameln 63 år gammal och kommer under nästa vecka att göra ett besök i den fabrik i Kungshamn, där Kalles kaviar tillverkas, läser jag i ett pressmeddelande.
Cirkeln kommer att slutas, tuben kommer att klämmas...min önskan är dock att ABBA gör en jubileumstub i så kallad limited edition där istället dagens 63-årige Kalle pryder omslaget. Det vore väl festligt...
(man skulle kunna tro att detta är ett sånt där köpt blogginlägg där jag efter publicering erhåller 250 tuber Kalles kaviar helt gratis, men så är inte fallet, jag försäkrar er)
ÖPPET BREV TILL PROCORDIA I ESLÖV
Från: [email protected]
Till: Procordia i Eslöv - Sveriges största pizzeria
Hej Procordia i Eslöv!
Jag är en snart 40-årig bloggare som uppskattar livets goda. Sova ut på morgonen, ta långa promenader i solen och klämma några öl framför en gammal långfilm (helst Bond).
Jag lagar mestadels all min mat själv, älskar bl.a att svänga ihop en het köttfärssås och avnjuta densamma med pasta, eller som ingrediens i en god paj. Annan mat jag uppskattar: isterband med surkål, kycklinggryta, lammstek, lax i chevrepaket med mera, med mera.
Min största passion gällande mat är nog ändå pizzan, denna kulinariska megarätt som kan varieras i det oändliga. Jag avgudar nästan all typ av pizza; från en ursprunglig margherita till en svulstig gyrospizza. Det är variationen som gör det så underbart. Just därför gladdes jag när jag såg att ni just lanserat den klassiska Calzonepizzan som microvågspizza, att värma upp själv och spisa med vällustighet.
Under namnet Grandiosa X-tra allt marknadsförs nu denna pizza som av förpackningen att döma innehåller (och jag citerar) 9,5 % mozzarellaost, 12% rökt skinka och grisbog, 2 % tomat och hela 19% ost.
Detta att calzone, den inbakade pizzan, nu lanseras som microvågsugnspizza är ju egentligen en helt världsunik grej som jag inte riktigt förstår varför ni inte basunerar ut med större mallighet och pondus.
Ni måste ju vara stolta över era pizzor, då ni (återigen enligt förpackningen) bakar "tio tusentals pizzor" (mellanslaget mellan tio och tusen är ert) i er "gigantiska stenugn".
Jag kan inte föreställa mig hur gigantisk denna ugn är om den rymmer "tio tusentals" pizzor men något säger mig att den är helt enorm. Larger than life, liksom.
Det kan vara så att Procordias stenugn är större än själva Vansbro där pizzabakningen tydligen äger rum, trots att ni som företag har er bas i Eslöv.
Det får nu vara som det är med den saken, era logistiska problem skall inte jag lägga mig i. Jag vill bara tacka för smakupplevelsen av denna microcalzone.
För det är ju, som ni skriver på omslaget; att jag "håller en genuin svensk pizza i min hand, bakad med extra mycket omsorg".
Till: Procordia i Eslöv - Sveriges största pizzeria
Hej Procordia i Eslöv!
Jag är en snart 40-årig bloggare som uppskattar livets goda. Sova ut på morgonen, ta långa promenader i solen och klämma några öl framför en gammal långfilm (helst Bond).
Jag lagar mestadels all min mat själv, älskar bl.a att svänga ihop en het köttfärssås och avnjuta densamma med pasta, eller som ingrediens i en god paj. Annan mat jag uppskattar: isterband med surkål, kycklinggryta, lammstek, lax i chevrepaket med mera, med mera.
Min största passion gällande mat är nog ändå pizzan, denna kulinariska megarätt som kan varieras i det oändliga. Jag avgudar nästan all typ av pizza; från en ursprunglig margherita till en svulstig gyrospizza. Det är variationen som gör det så underbart. Just därför gladdes jag när jag såg att ni just lanserat den klassiska Calzonepizzan som microvågspizza, att värma upp själv och spisa med vällustighet.
Under namnet Grandiosa X-tra allt marknadsförs nu denna pizza som av förpackningen att döma innehåller (och jag citerar) 9,5 % mozzarellaost, 12% rökt skinka och grisbog, 2 % tomat och hela 19% ost.
Detta att calzone, den inbakade pizzan, nu lanseras som microvågsugnspizza är ju egentligen en helt världsunik grej som jag inte riktigt förstår varför ni inte basunerar ut med större mallighet och pondus.
Ni måste ju vara stolta över era pizzor, då ni (återigen enligt förpackningen) bakar "tio tusentals pizzor" (mellanslaget mellan tio och tusen är ert) i er "gigantiska stenugn".
Jag kan inte föreställa mig hur gigantisk denna ugn är om den rymmer "tio tusentals" pizzor men något säger mig att den är helt enorm. Larger than life, liksom.
Det kan vara så att Procordias stenugn är större än själva Vansbro där pizzabakningen tydligen äger rum, trots att ni som företag har er bas i Eslöv.
Det får nu vara som det är med den saken, era logistiska problem skall inte jag lägga mig i. Jag vill bara tacka för smakupplevelsen av denna microcalzone.
För det är ju, som ni skriver på omslaget; att jag "håller en genuin svensk pizza i min hand, bakad med extra mycket omsorg".
PLÖTSLIGT FATTAR JAG...
...vad som menas med begreppet Marshallplanen...
SE UPP FÖR DET RÖDVITA SORTIMENTET
Under det tidiga 80-talets alltjämt härskande DDR-Sverige lanserade COOP det blåvita sortimentet som en reaktion mot den kapitalistiskt förhärligande valfriheten och marknadsekonomin.
Tydligen ansåg de vattenkammade konsumentpolitrukerna på COOP att det gått för långt när kunder till den amerikaniserade ICA-kedjan stod framför chipshyllan och hejdlöst (och utan att skämmas) valde fritt mellan antingen Estrellas eller OLW:s sortiment.
Denna våldsamma köplust och frihetskänsla hos svenskarna måste helt enkelt motas i grind, gick troligen resonemanget.
På så sätt skapades det blåvita sortimentet där tanken var att allt lull-lull, bling-bling och tjosan hejsan byttes ut mot en stram design av vita förpackningar med vit text i en blå rektangel.
På landets alla Konsum- och Domusbutiker lanserades denna undersköna linje av livsmedelsprodukter som erbjöd en känsla av gemenskap, samhörighet och statssocialism.
Och det spelade ingen roll om det så var tandkräm, toalettpapper, köttbullar, spaghetti eller diskmedel man la ner i sin kundvagn. Allting hade samma förföriska omslag.
Nu verkar det som att ICA såhär trettio år efteråt vill rida på denna samhörighetsvåg, genom lanserandet av ICA BASIC-produkter med en design lätt att känna igen. Vi kan kalla den för det rödvita sortimentet:
Nu avslöjas det emellertid att dessa varor är inga mindre än den skit som tidigare gick att köpa under namnet Euroshopper. Du minns säkert den taffliga loggan med sin fula kundvagn. Loggan såg ut ungefär som loggan till en hundmatsprodukt och sorgligt nog måste man väl erkänna att Euroshoppers mat smakade ungefär likadant
(jag har av lätt insedda skäl begränsad erfarenhet på området men man kan ju tänka sig).
Det hela är skamligt och ett sätt att vilseleda konsumenterna till att köpa produkter de egentligen inte vill köpa.
-ICA Basic bygger på de bästa varorna inom varumärket Euroshopper, säger Sara Hjelm på ICAs pressavdelning i en artikel. Stackars den jäveln som blev satt till att välja ut det bästa från Euroshopper, säger jag. En närmast övermänsklig uppgift. Rena rama mission impossible.
SHIP TO RÄKFROSSA
Utmed Nordsjökusten möter de upp, skeppen som ingår i den omtalade konvojen SHIP TO RÄKFROSSA.
Stärkta av fjolårets Sörmländska succé; Ship to Trosa, är det nu dags igen.
Med ombord finns den svenske skriftställaren Henning Mankell och han försäkrar att det farligaste han har med sig på resan (förutom majonnäs) är denna rakhyvel från Bic som stolt visas upp för världspressen.
ANIMERAD NYKTERHET
I avskräckande syfte lanserar IOGT nu en tecknad propagandafilm med titeln När flaskan är Tom & Jerry är full.
EN UTNÖTT JORDNÖTSLOGGA
Är det bara jag eller påminner inte Cloettas nya design för produkten Sportlunch lite om omslagspappret till Mars Inc.s klassiska produkt Snickers?
RÄTTVIS COLA
Man får ju innerligt hoppas att alla de radikaler som 1980 slog näven i bordet för att bojkotta Coca-Cola nu tar tillfället i akt att verkligen njuta av det rättvisemärkta alternativet.
Den heter Ubuntu Cola och säljs i en livsmedelsaffär nära dig.
Jag köpte en sådan i veckan. Den har den berömda Fair Trade-loggan upptill så det är helt klart inte fråga om något slags skämt.
Den är vidare brun, utrustad med kolsyra och upphälld i diskreta 33-centilitersburkar.
Den betingar ett pris av 10 kronor.
Hur den smakar?
Tja, tänk dig Indian-Cola med små skvättar av citron.
GRISAR SOM ÄLSKAR BOWIE
Grisen till vänster:
-We can be gyros...
Grisen till höger:
-But just for one day...
