Exklusivt för Nonsensakutens läsare kan idag kulturjournalisten Assar Smulhjärna avslöja författarna bakom pseudonymen Lars Kassler.
Kassler är höstens stora boksensation, ett författarskap som redan satt djupa avtryck i allt annat än enbart de trängre kulturkretsarna.
Den lovande debutboken Hypernervöse Sören skickades i våras in till förlaget Bra (och halvbra) Böcker i Höganäs.
Exakt vem författaren bakom den spännande thrillern var, var länge höljt i dunkel.
Fram tills idag.
För första gången får vi möta personerna bakom succéboken.

Det blåser lite tafatt i trädkronorna när jag spatserar den ensliga gatan upp mot paret Bäckasins bostad strax utanför Stockholm.
Det är i denna spatiösa villa som boken om kriminalkommissarie Ebbe Flod kommit till. På omslaget till boken står det Lars Kassler och spekulationerna tog raskt fart i somras, när bokförlaget erkänt att det hela rörde sig om en pseudonym.
-Jag och min hustru har båda författarskap på varsitt håll och ville redan vid ett tidigt stadium hålla våra identiteter okända, säger Bengt Bäckasin, när han tar emot oss i sin noppriga rökrock.

Starka kritiker

Bengt och Bengtiana Bäckasin har varit gifta i fem och och har två barn tillsammans. De arbetar tyst och intensivt med sitt skapande och är varandras starkaste kritiker.
-Bengt är ganska usel på personskildringar, säger Bengtiana.
-Bengtiana stavar ju så jävla illa, replikerar Bengt och erbjuder mig en kopp grönt the.



För att försöka avslöja varandras tillkortakommanden satte de sig - mest på skoj - en dag ned för att skriva en svulstig och blodig deckare.
-Det är ju inne, säger Bengt.
Resultatet blev boken Hypernervöse Sören som handlar om den åldrade kriminalaren Ebbe Flod som av en slump dras in i ett fall av förgiftad tandkräm.

Förgiftad tandkräm

Plötsligt börjar folk i huvudstaden dö av oförklarliga orsaker. Det visar sig att någon förgiftat tandkräm och tandkrämskungen Max Fresh tar hjälp av polisen för att hitta den skyldige. Utan att avslöja alla detaljer visar det sig att en kollega till Flod, kallad hypernervöse Sören, spelar en avgörande roll i jakten på förövaren.
Innan boken är slut hinner fyra personer dö i blödande tandkött.

Boken har redan innan den nått bokdiskarna blivit en succé och förhandsbeställts i enorma upplagor. Rättigheterna har också sålts till fem andra länder, däribland Island och Azerbadjan.
Inte utan stolthet visar paret mig hur de har det i sin skrivarstuga.
-Jag brukar börja med att komma in här i rummet och sätta på datorn, om den inte redan är påslagen, säger Bengt.
-Är den inte påslagen så får jag vänta en stund på att den skall starta upp. Då brukar jag tugga på några pumpakärnor eller nåt.
Sedan är det hårt arbete som gäller. Disciplin, nio till fem.

Sju böcker beställda

Just nu håller paret på att dra upp riktlinjerna för nästa Lars Kassler-roman. Totalt har förlaget beställt sju böcker.
-Vad alla de skall handla om har jag inte en susning om, säger Bengtiana.
-Tja...vi får väl hitta på nåt, säger Bengt och ger sin hustru en vänskaplig klapp på axeln.

Assar Smulhjärna
[email protected]

En naturlyrisk betraktelse över höstens vaggvisemilda vindar, gulnande löv och storbågade brillor.



Höstguld från 1983, just nu i Rimbloggen.

Min sambo Sara är oerhört kunnig inom en mängd  områden.
Hon kan nästan allt om konstnärinnan Frida Kahlos liv, hon är påläst inom teaterhistoria och kan rabbla upp namnen på samtliga grekiska gudar och mytologiska väsen.

Sport har hon däremot aldrig varit särskilt intresserad av.

En kunskapsbrist man för det mesta kan leva med.
Dessvärre sker det ibland missöden, framförallt om man arbetar med att läsa in taltidningar och uppmanas läsa in nyheter från idrottens svettiga värld. 

Igår skulle Sara läsa in en liten blänkare om helgens stora begivenhet i friidrottsvärlden; den klassiska Finnkampen. 
Oturligt nog fattade Sara aldrig att den heter just Finnkampen.
Under hela artikeln läste hon istället The Finn Camp.

-Jag fattade inte vad det var...jag trodde på allvar att det var någon tävling som sponsrades av Finn Crisp eller nåt...

Fredag kväll, 23.29, Sara sms:ar från jobbet:

Sara till Mattias: "Du måste hjälpa mig imorgon! Kan du och barnen så snabbt som möjligt gå på torget och kolla om lingonen kommit. Det finns i Växjö så det är troligt. Isåfall: köp tre kilo. Jag skiter i hur många liter det blir men jag måste räkna på sockret. Kolla även gurkor, Västerås. Snälla hjälp mig med detta för det är verkligen viktigt!! Kram."

Mattias till Sara: "Kommer gurkorna ända från Västerås? Är du säker på att de släpper iväg dem nu när det pågår Moderatstämma?"

Sara till Mattias: "Du får kolla pris samt kvalitet, de skall vara gröna och hårda. Funderar på att salta in några burkar men lingonen är viktigast."

Mattias till Sara: "Gröna och hårda. Det låter som porrfilmsversionen av V."

 

För Christer Fuglesang:


RYMDPROMENAD

---

För Lars-Inge Svartenbrandt:


RYMT-PROMENAD

...vi står väl rustade.



Doktor Ville ordinerar främst vila men undviker att rekommendera sovmorgnar....

I eftermiddags hade vi ännu en underbar dag med bärplockning.
Vi har plockat säkert bortåt tre liter björnbär ute i naturen den senaste tiden.
Ungarna och (framförallt) Sara älskar det och jag måste säga att denna sysselsättning är ganska rogivande, framförallt vid god väderlek.
Men det sticks för jävligt.
Eftersom jag oftast är den enda med långbyxor är det jag som beordras in i de mest snåriga partierna.
Elsa och Ville plockar ettrigt på sig bär i utkanten av snåren. Riktiga snårungar...om man vill vara vitsig.


Ville vid Västra Marks friluftsområde...

Sara har redan nallat björnbär från gården, bär hon sedan håller på att tillreda björnbärslikör på.
Saras morgonritual numera är att innan kaffet totalt nyvaken och med grus i ögonen hasa sig fram till dunken
med eau de vie, socker och björnbär för att stillsamt skaka runt sockret så att det löser sig.
Det känns som att hon inte riktigt kan möta dagen innan denna procedur ägt rum.
Gäsp, gäsp! Skak, skak! Kaffe!

Den senaste tiden har min sylt- och saftälskande sambo också tillrett äpplechutney, äpplemos, äppledricka och tre äpplekakor.
Nu väntar snart björnbärssylt. Eller marmelad. Eller chutney. Eller portvin eller vad man nu kan tänkas hitta på med dem.
Efter det kommer all svamp.
Och rönnbären.
-Fast de skall helst ha sig en frostnatt först, då utvecklas ett naturligt pektin, säger Sara.
-Tro det, säger jag och tar mig en klunk äppledricka.

Hade vi haft en Moraklocka hade den tickat i bakgrunden...

Anna Odell - utgav sig för att vara sinnessjuk.



Mats Odell - utger sig för att vara kommunminister.

VARNING FÖR METAUPPLEVELSE

Gäller från den 1 oktober.
Skylten aktualiseras i samband med möjligheten för svenska trafikanter att se vad fartkameran fångar upp live via sin handsfree-mobil.

Dessutom är det vansinnigt kul att en kille vid namn Fuglesang sitter lite planlöst och twittrar...

"Enkäter på stan är tid vi aldrig får tillbaka."

Aftonbladets Karin Magnusson som i gårdagens tv-krönika småsågade programmet Dr Åsa i SVT.
Mången journalistpraktikant må instämma.

Medvetet eller omedvetet har Elsa uppfostrats i en tradition av god språklighet och med en förståelse för nyttan av ett rikt ordförråd.
Språk är nyckeln till så mycket i livet.
Besitter man ordens makt är mycket av samhällets och omvärldens hinder något mindre att kravla sig över.
Som många generationskamrater är hon heller inte rädd för nybildningar av ord, exempelvis kallar hon "skärp" för "jeanskoppel".
Hon leker också med olika uttrycks betydelser.
Om Ville dricker vatten som han spiller över sina byxor ropar hon: -Titta! Ville har druckit på sig!

Idag kom dock en riktigt charmig och lillgammal passus, när Elsa förklarade för sin bror det nödvändiga i att släppa sin puerila sittvagn och börja röra på påkarna istället:
-Ville! Du kan inte inte åka vagn hela livet, vet du. Du får gå lite själv ibland också. Jag tycker att vi gör så att när du fyller fyra så tar vi och lägger den här vagnen till handlingarna!

Expressen/GT/Kvp har en reporter vid namn Victoria Herkules.
Så här ser hon ut:



Aftonbladet sägs vara så avundsjuka att de funderar på att direkt anställa Cleopatra Ikaros.

Ville, efter frisörbesök...

Minnesgoda läsare av denna blogg kanske minns min sambo Saras stora kärlek till Brideshead Revisited (En förlorad värld, 1981); tv-serien  med Jeremy Irons och Anthony Andrews.

Den gick på tv för några år sedan (innan vår VHS-maskin gav upp) varpå jag - lillgammal som jag är - nogsamt beordrades att spela in varenda sekund på VHS-band och vara fruktansvärt aktsam om kassetterna. Den där serien är verkligen helig för Sara.
Hela proceduren beskrivs ingående i det här inlägget.

Idag gjorde jag äntligen slag i saken och förflyttade hela arrangemanget in i 2000-talet genom inköpet av serien på DVD-box a fem discar. Något vi länge pratat om.
Så nu kan Sara luta sig tillbaka i soffan och stillsamt avnjuta elva timmars brittiskt tv-drama när det är som allra mest påkostat, välskrivet, genomarbetat och välspelat.

Om du funderar på att bli statsminister i vårt västra grannland Danmark, se till att byta namn.
Helst till Rasmussen. Troligen skulle det öka dina chanser avsevärt.
Faktum är att Danmarks statsminister hetat Rasmussen sedan 1993.
Nu är det ju inte samme kille, förvisso. Landet har haft två statsministrar till efter det, men alla har hetat Rasmussen.

Det började med socialdemokraten Poul Nyrup Rasmussen. Honom kanske du minns. Han satt mellan 1993 och 2001.
Han hade en förkärlek för röda slipsar (såsom de flesta sossar brukar ha) och skulle om han färgade håret lika rött, i vissa vinklar likna Elton John.
Denne Nyrup förlorade makten 2001 till Venstres ledare; Anders Fogh Rasmussen som bildade en borgerlig regering med passivt stöd av främlingsfientliga Dansk Folkeparti.
Nog fanns det fog för kritik mot Anders Fogh som numera blivit vald till Natochef i Bryssel. Om du glömt hur han ser ut så tänk dig den felande länken mellan Limahl och George Clooney.
Den 5 april i år lämnade dock Anders Fogh sin post (pga Natojobbet) och snabbt skulle hans efterträdare utses.

Vad heter han då?
Just det. Rasmussen.
Lars Lökke Rasmussen, för att vara exakt. En kille som tidigare var finansminister. Trots att han är född 1964 ser han betydligt äldre ut:


Jag tycker han liknar en brittisk fotbollssupporter på väg till puben. Brittiska fotbollsupportrar brukar ha randiga slipsar på sig, nämligen.

Okej. Där har vi dem. Rasmussen x3.
Ungefär som om vi skulle ha haft Ingvar Carlsson, Göran Carlsson och Fredrik Carlsson som statsministrar efter varandra.
Lite märkligt skulle det allt kännas.

Vi avrundar med en annan Rasmussen. Nämligen rasmusen:

Fotbollsesset Rasmus Elm sägs vara klar för spel i AZ Alkmaar.
Han flyttar alltså från Kalmar till Alkmaar.
Antagligen är det bara jag som finner detta roligt.

Man bör som författare vara noga med vilket namn man ger sina romanfigurer. Ett töntigt namn kan stjälpa hela storyn.
En sanning som Karin Alfredsson uppenbarligen helt har missat.

Alfredsson skriver någon slags thrillers där den kvinnliga huvudpersonen är en läkare vid namn Ellen Elg.

Troligen var hon inte nöjd med namn som Petra Panter eller Katrin Koala.

Elsa har fyllt fem år.



Hon är en riktig liten prinsessa och som alla riktiga prinsessor håller hon sig med en hovnarr.



Fast Ville liknar mer en butler på denna bild...

Barnen har någon slags rollspel för sig i lägenheten. Tempot kännetecknas av sedvanlig intensitet.

-Pappa!, pappa! Vi klär ut oss. Jag är Mimmi Pigg och Ville han är Musse Pigg. Vilken skall du vara?
-Varit Pigg!

"Hadelittan hadelialej, hadelittan hadelialej
Här kommer Bolten i Bo
Han är snäll och glad, ja han är snäll och glad..."

Bolten i Bo han var den värsta sprintern i hela Trelawny.
Att det blev så mycket ståhej kring sprint det var för det mesta Boltens fel.
Du förstår, han visste inte vad man skulle göra med allt det där vilda som plötsligt bubblade upp när han hade tagit på sig ett par stadiga trikåer.
För det var tyvärr så att alla inte bara joggade, inte Bolten i Bo åtminstone.
 
Man ser förtvivlat Tyson Gay komma springande med en brödspade i handen. 
-Sitt kvar, sitt kvar. Bolten klarar jag!

Man får erkänna att det finns en viss likhet mellan Usain Bolt och Pierre Lindstedt.... 

Två av Sveriges mest högtstående skribenter, kända för sin enorma självdistans, bär även på spännande namn.
Framförallt om man kastar om bokstäverna.
Låt oss se vad som händer:

BJÖRN RANELID



DIN E-BLÖJNARR

Man undrar ju vad en E-blöjnarr är för något? Kan man beställa den över nätet?

HENNING MANKELL



HAN LIK I GEMEN LINN K

Vem är denna Linn K och varför vill hon inte skylta med sitt efternamn?

Det är lite komiskt att göra en grej av detta egentligen men tydligen är det revolutionerande.
Från och med måndagen den 7 september kommer SVT 1 att erbjuda tv-program dygnet runt.
Och då snackar vi riktiga program - även på natten -  inte någon ful, statisk text-tv.

Till slut hann alltså verkligheten ifatt även SVT.
Att erbjuda program dygnet runt har varit en realitet i snart 40 år hos de största europeiska public service-bolagen.
I Sverige har vi haft 24-timmars tv på de kommersiella kanalerna i åtminstone 10 år.

Först nu kontrar alltså gamla ångtelevisionen med att exempelvis erbjuda Fråga Doktorn klockan 05.15 och Oddasat klockan 03.25 på natten. Public service, om du frågar mig.

Från SVT säger man att denna nyordning är en teknisk fråga och att programkontrollen först nu kan möjliggöra detta.
Jag tror snarare att det handlar om företagets iver att hålla SVT1 störst i tittarsiffror räknat, något som omgärdas av en viss prestige.
Många timmars sändning över dygnet håller självklart också kanalens s.k rating uppe på gynnsamma nivåer och i kampen mot TV4 är det viktigt för SVT att vara "marknadsledande" även om ett dylikt tänkande egentligen borde vara ointressant för en television som säger sig vara "i allmänhetens tjänst".
Det viktiga för SVT borde vara VAD som sänds, inte HUR det sänds.

...denna typ av parkbänksklotter i Frankrike?

Foto: Reuters

Visst är det en skön bild?
Om Obama skulle känna sig orutinerad som president efter bara drygt ett halvår på posten kan han ju alltid få lite tips av Hosni.

Mubarak har varit president i Egypten sedan 1981.

28 år
Leve demokratin!

Var det inte så han sa; Gert Fylking?

En av ungarnas favoritlåt är Jag är fattig bonddräng, plockad från filmen om Emil i Lönneberga.
Helst skall det vara Tommy Körbergs version.

Texten kan dock verka aningen förbryllande om man är fem år gammal.
Därför sjunger Elsa:

"Och när lördan kommer vill jag ta mig mitt ett rus..."

Sjunger hon och springer runt...rusar runt i lägenheten så att säga...
.
Självklart måste det ju vara så Alfred tänker.
Lördagen kommer och man vill ut och springa lite i naturen.

Många imponeras av Usain Bolts världsrekordtid på 100 meter; 9,58 sekunder.

Då skall man veta att det bara tar 9,46 sekunder från det att en misstänkt, massmedialt spännande person häktas, till dess att Leif Silbersky blivit den personens försvarare.

Rrrrrrring!

-Hallå!
-Hej, det var från Jotac Förvaltning...
-Jotack, det fattar jag nog...
-Får vi kanske ändå informera lite om Jotac?
-Nej tack!

-Klick-

Efter hela 16 år slutar Sveriges Radio P3 på måndag att sända ut sin välkända ljudeffekt Tjickiti-koaw-woaw.
Ljudet som nästan är det enda med P3 som folk i allmänhet känner till, eftersom kanalen numera har så få lyssnare.
Det där ljudet har dock satt sig.
På gott och ont.

Många gläds nog åt att det försvinner, andra kommer eventuellt att sakna det.
Själv är jag lite kluven - framförallt efter att ha hört den pipiga och popcornpåminnande ljudmatta som skall fungera som ersättare, komponerad av Moneybrother; Anders Wendin.

Visst är det kul med en ny ljudbild, stationer behöver förändra sig ibland, men samtidigt kan det kännas lite märkligt eftersom ljudeffekten verkligen var inarbetad, nästan iklass med Ekots tidlösa ding-dong-signal.

Hoppas nu bara att SR är kloka nog att inte tafsa på den s.k P4-trudelutten.
Ett litet mästerstycke i sin genre, som i min mening borde K-märkas.

DI DIDI DI DI DI DI DIIIIII

Toner lika klassiska som Hemglassbilens.
På gott och ont.

Kulturvänner!

Sommaren har varit het såtillvida att Lili & Susie återförenats för sjätte gången och nästan råkat krocka med varandra på scen. SVT har haft den goda smaken att reprisera Trazan Apanssons bravader samtidigt som namnet Fredrik Reinfeldt har visat sig ge fler träffar än namnet Jesus vid en sökning i det s.k PressText-arkivet.  Analytiker menar att Jesus legat bättre till om han bytt ut ordet "förlåtelse" mot "utanförskap".
Vidare har Anders Lundin fått stark konkurrens av en trallande och ekivok lantlolla från Överkalix som från Lisebergs stora scen ropat ut diverse sexskämt och däremellan klämt in en och annan så kallad allsång allt medan landshövdingen på Gotland förlovat sig med Jonas Alströmer...eller möjligen var det så att det var prinsessan Madde som hittat nåt lämpligt datum för giftermål men någon Jonas, vad han nu heter. Inte han med potatisnäsan, i alla fall. Utan han med sidbenan.
"Madeleine förstör Victorias bröllopsglädje" var det nån tidning som skrev.
Det trodde jag att hovet i sig själv gjorde. 

---

Rolf Lassgård är klar för en ny klurig och allmänbildande tv-show till hösten. Tittarna ställer frågor om allt möjligt och Lassgård lovar att svara efter bästa förmåga. "Mitt stora, tjocka svar" är arbetsnamnet.

---

Nationalmuseum skall stängas för en omfattande renovering sägs det. Egentligen handlar det om att man skall få lugn och ro till att leta upp den sedan länge försvunna Carl Larsson-målningen "Mor suger".

---

Det visar sig nu att bara en liten klick av världens samlade vispgrädde är beredda att kompromissa när det gäller att möta Anna Skipper ensam i en mörk gränd.

---

Inför oktober månads tillkännagivande av Nobelpriset i litteratur höjs det röster i protest från världens samlade salladstillbehör. En talesman för salladstillbehören säger i en kommentar att man innerligt hoppas att Svenska Akademien denna gång gör allt den kan för att inte ännu en gång förbise den brittiska feministkryddan Loris Dressing.

---

På tal om god smak: sossarna satsar på en Spice Girls-inspirerad turné som en avstamp inför valet nästa år. Bland affischnamnen finns partiets egna kryddflickor Bergamott Wallström, Mona Salvia och Kummin Jämtin.

---

Slutligen säger jag som Selma Lagerlöf:
-Varför kan inte jag hoppa jämfota när Sophie Elkan?

Fundera på det och krama sedan ut det sista och gottigaste ur kräftans rumpa så hörs vi kanske i högtalarsystemet till någon Finlandsbåt eller så.

Kramar

Assar Smulhjärna.

Magnus Uggla fyller 56 år nästa sommar.
Lagom till dess ryktas det om en återutgivning av hans gamla hit Vittring.

Denna gång med ny titel:


"När jag glider ner på stan, har jag bilring på gång..."

Låten kommer dock inte att finnas på Spotify.

Efter alla förlovningar i familjen så funderar hans majestät konungen nu istället på att FÖRKOVRA sig.

En bok är redan inköpt.

Den påstås - lite oväntat - handla om älgjakt...

Vi har varit på Ölandssemester. Det har varit helt ljuvligt.
Ursprungligen var det tänkt att vi skulle åka till Polen men (som man säger i Svenska Laxerförbundet) det sket sig...
Vi hade tänkt åka med Kalle & Johanna men omständigheter gjorde att det inte blev så. Det blev inte bättre av att Johanna (bosatt i Ronneby kommun) en dag tänkte bege sig till turistbyrån för att kolla bästa resmöjligheter med Stena Line från Karlskrona (en helt annan kommun).
Smart tänkt...jag sticker till turistbyrån för att kolla hur jag på bästa sätt kan resa härifrån, helst från en annan kommun...
Kunde lika gärna gått in på Ronneby turistbyrå för att fråga om logi i Kalahariöknen eller nåt...totalt tanklöst.

Nu blev det ändå så att vi träffade henne. I Mörbylånga! Kalle hade vid det laget redan gett upp och flytt hem till bonnlandet, han är inte mycket för att sitta vid en strand, pliktrogen bonde som han är.
Han hade ägnat sin Ölandsvistelse åt att kolla in ett traktormuseum och ett par elstängsel utmed Alvaret. Han panikbromsade bilen för att spana in ett par jävla stängsel, som Johanna uttryckte det.
Nu var han hemma hos fåren igen.


Elsa inser Alvaret...

Jag, Sara och barnen hade dock sköna dagar tillsammans med Johanna och hennes både barn på detta faschionabla lågprishotell:



Ett slitet ruckel med militärbäddar och självhushåll. Tankarna drog lite åt Örnnästet. Hela bygget skulle vara en våt dröm för Agatha Christie (förutsatt att hon haft förståelse för våta drömmar).
Det fanns dock en pool:



Istället för Polen - poolen...
Efteråt frågar man Elsa och Ville om de kanske är kissnödiga...nejdå..nejdå...men hallå...ni måste gå på toaletten, det var flera timmar sedan..då kommer Sara på att vi skall komma överens om vem som får gå på toa först och börjar räkna "ole, dole, doff..."
Elsa vinner och kutar iväg, jag springer snabbt efter och det hela känns som en scen ur Fångarna på Fortet.
Jag är han den där lille dvärgen, Alain; och Elsa är nu på väg upp till Fader Fouras för att höra dagens första gåta.
Jag kutar som en tok....en ölandstok...

Det blev nu inte bara poolen utan också en stor dos av sandstränder; långa, finkorniga sandstränder...stränder som jag hade när jag var liten och sådana som jag älskar...vit sand, långgrunt vatten och påträngande doft av ilandfluten tång...
Sara älskar det självklart också men tycker att det kan bli lite väl mycket sand ibland..
-Det är ju sand över-jävla-allt...när man kommer hem har man väl sand långt upp i livmodertappen...


Kalmarsund med den berömda Gråben Gate-bron vid horisonten...

ENSAM MAMMA RÖKER

* Kungen sägs äga en Opel Knastra och har vunnit Kungsrallyt med den.
* En parkerad Opel Knastra på Manhattan i New York är ett populärt turistmål.
*Det sägs att James Dean körde ihjäl sig i en Opel Knastra.
*En speciell sekt i Tasmanien påstår att den heliga Graal finns gömd i bakluckan till en Opel Knastra.
*Lindsay Lohan sägs vara tillverkad i en Opel Knastra.
*Franska rapparen Jordy föddes i en Opel Knastra.
*Elvis älskade Opel Knastror. Han brukade kleta in dem i jordnötssmör...
*Ben Sherwood har skrivit en bok om en man som av olycklig kärlek monterade ner en Opel Knastra och åt upp den bit för bit.
*Påven kör en specialbyggd Opel Knastra.
*Salman Rushdie satt i en Opel Knastra när han skrev sin berömda bok Satansverserna.
*Opel Knastra är bättre än sex, påstår Dr Ruth.

Vi åker till Öland över helgen (med en bil som självklart är hyrd, lika självklart som att Påven gillar celibat).
Var därför iväg för att handla s.k savetter att ha i bilen under resan.

Ett paket savett toilet från Cederroths. Jag bara nappade åt mig dem från hyllan och tänkte inte på att det var speciella servetter att använda på WC.
Ändå häpnar man över texten på framsidan av paketet.
Där framgår det nämligen med all önskvärd tydlighet, vad servetterna skall användas till. 

På bruksanvisningen står (och detta är ett citat):

"Oparfymerade våtservetter att tvätta stjärten med efter toalettpappret".

En text som nästan enbart kan tryckas på produkter avsedda att säljas i Sverige; landet där folk inte kan antas tänka själva.

Jag tänker - om så krävs - benyttja dessa våtservetter till lite av varje.

Kanske även i häcken.

Vi har gjort årets besök på Barnens gård idag.
Vår gamla Opel saggade ihop på vägen dit och luktar bränt.
Kommer att bogseras bort.
Väntetiden i kön till glassarna klockade in på 18 minuter; tre tjejer jobbade i kiosken, varav en sorterade förpackningar, en annan pratade med pojkvännen i sin mobiltelefon och en tredje klämde fram mjukglass som hon vore född till det.
Solen sken.
Ungarna levde på hoppet.

Sara, med huvudet inne i kylskåpet:
-Men...varenda lök härinne är ju rutten och möglig. Varför har vi så muggiga lökar?
Jag:
-Muggiga lökar...det låter som titeln på nån gammal Just D-låt...

Häromveckan kom Sara att tänka på en gammal låt med Marianne Faithful.
En låt som tydligen är med i filmen Thelma & Louise.
Vi hittade den på Spotify.

Nån dag senare frågade jag Sara om hon kom ihåg från vilken scen i filmen som låten spelas.
Sara ger mig ett snett leende och säger:
-Det är den där de sitter i bilen...

Jag överrumplas näppeligen över denna kvickhet utan finner mig snabbt genom att svara:

-Okej...nu minns jag. Det är precis efter den där motellscenen...

(Låten heter The ballad of Lucy Jordan)