Att jag skulle blogga om Ekoredaktionens 75-årsjubileum var väl förvisso en riktigt lågoddsare men i alla fall; 2012 markerar en tämligen unik milstolpe eftersom detta är året då landets äldsta (och enligt mig bästa) nyhetsförmedlare inom etermedia firar sin jämna och anrika födelsedag.

Om vi skall vara korrekta är TT betydligt äldre men har sedan 2006 (dessvärre) inte längre några egna sändningar i vare sig tv eller radio.

 

Historien om Ekot är på många sätt historien om nyhetsbyrån TT och den kamp för självbestämmande och integritet som präglade dåvarande public service-bolaget Radiotjänsts tidiga år.

Radion i Sverige började sändas på kontinuerlig basis redan 1925 men det var först 1937 som radion fick en egen, fristående nyhetsredaktion.

Inför denna nyordning var det mycket bävan bland landets tidningsredaktioner (som ägde TT och inte ville se sin position som nyhetsförmedlare fösas bort eller på något sätt förminskas) och möjligen även bland de styrande politikerna som känt sig nöjda med den sakliga och på alla sätt officiösa nyhetsrapportering som TT tillhandahållit.

 

Ekots lansering i oktober 1937 innebar ett för tiden helt nytt sätt att förmedla nyheter. TT hade byggt sina bulletiner på strikt telegramläsning, förmedlad med en torr och formell ton. 

När Dagens Eko (som programmet från början hette) började sändas fick lyssnarna mer ta del av ett slags nyhetsmagasin som med hjälp av nyhetsreportage gav en helt annan färg åt berättandet.

Det blev mer uppsluppet och om man så vill; folkligare. Direktsändning ute från fältet blev så småningom standard.

Sakligheten och korrektheten har man dock aldrig tummat på, något som för vissa anses ligga Ekot i fatet 2012 då somliga tycker att Ekots nyheter är alltför officiella och presenterade ur ett von oben-perspektiv, ungefär samma negativa omdöme som TT fick före 1937.

Viss kritik inom branschen bygger också på att Ekot i alltför stor utsträckning bygger sin verksamhet på så kallad skrivbordsjournalistik, allra tydligast märks det - påstår man - i alla de rundringningar som man gör för att kolla opinionen och på så sätt försöka få fram egna nyheter. Kritikerna glömmer dock bort den grävverksamhet som också finns och som inte minst i år visat sig vara väldigt spänstig.

 

Efterhand ökade Ekots sändningstid i Sveriges Radio mer och mer (på TT:s bekostnad) tills det i mitten av 90-talet endast återstod en TT-sändning klockan 13.00.

När även den försvann sökte sig TT till den kommersiella radion där man var en viktig aktör under ytterligare ett decennium och på så sätt vidmakthöll konkurrensen med Ekot. 

 

Medan SVT (av påstådda "konkurrensskäl" under monopoleran) höl sig med två olika nyhetsprogram; Rapport och Aktuellt) var det sedan länge helt naturligt att Ekonyheterna kom från samma redaktion men hördes i många olika radiokanaler, ett i grunden sunt förhållande och sedan 2000-talet även en praxis hos SVT som behållit programnamnen men idag producerar nyheterna från en och samma desk.

 

75 år av radionyheter från Ekot är en lång tid. Väldigt många i dagens Sverige har vuxit upp med Ekot och har starka minnen från olika händelser runt om i världen.

Själv minns jag nog allra starkast hur rapporteringen kring Berlinmurens fall nådde sin kulmen i Ekots 23-nyheter den nionde november 1989.

Att i direktsändning höra modern europeisk historia skrivas, var en upplevelse som för alltid etsat sig fast i mitt minne.

Jag lyssnade nämligen väldigt mycket på radio som ung. Inte bara lyssnade, förresten. Registrerade, tog in, försökte lägga på minnet. Till slut var det svårt att sortera allting i huvdet varvid jag kläckte en i mitt tycke lysande idé.
Jag skulle bygga upp ett årslångt arkiv med Dagens Eko kvart i fem, inspelade på kassettband, uppmärkta med datum och prydligt insorterade i en eller ett par lådor för att försöka få bukt med min nyhetsnarkomani. På detta sätt skulle jag inte missa något väsentligt och samtidigt snabbt kunna gräva fram nyheter från speciella tider på året.

Projektet började på nyårsdagen.
Den 4 januari råkade jag missa inspelningen och sedan la jag ner hela grejen och kastade det fåniga kassettbandet i vredesmod och harm.

Numera finns de flesta sändningar självklart lagrade digitalt för alla och envar att ta del av via nätet så chansen att någon tonåring idag ägnar sig åt en liknande verksamhet är troligen helt obefintlig och detta är nog både sunt och rimligt.

 

Ekoredaktionen finns där som en ständigt närvarande registrator, varje timme, dygnet runt, året runt.

Man har de snabbaste nyheterna, oftast de bästa nyhetsuppläsarna, de bästa
reportrarna och de bästa utrikeskorrespondenterna (Cecilia Uddén, Ginna Lindberg, Daniel Alling, Lars Palmgren och allt vad de heter). Familjära röster som i sina bästa stunder ger oss både märg och färg från jordens alla hörn. Tanken att utrikeskorrarna skulle vara obetydliga eller överflödiga i dagens digitala medievärld, tror jag inte på. Tvärtom kan en riktigt bra korrespondent göra så att vi lättare förstår hur livssituationen är för exempelvis boende i Sydamerika eller Asien genom det mänskliga berättandet och de speciella, lokala ljud som präglar just Hong Kong eller Santiago. 

Med andra ord är det med en stor portion nostalgi men också med en förhoppning om många minnesvärda stunder framöver som Nonsensakuten idag gratulerar Ekoredaktionen till de första 75 åren.