Nordpolen den 14 december

Tomtefar hade tagit väldigt illa vid sig av mötet med den skäggiga lucian, Irmgard.

Mötet blev en chock som sände små impulser av skräck utmed ryggen flera timmar efteråt. Tomtefar var en traditionell man med ganska hårdnackade principer gällande vad som var manligt och vad som var kvinnligt.
Skägg var något männen bar. Så mycket tråkigare då att han själv saknade skäggväxt. Mindre än elva nätter kvar till jul. Nu måste jag verkligen hitta ett skägg, resonerade han medan snön åter började yra.
Han stod utanför sin boning klädd i tjocka, vadderade, rödvita kläder; likt en dansk Michelingubbe.

Vid stallet stod Tomtefars renar och skrattade åt honom. Åtminstone var det vad han inbillade sig. Inte ens en ren har någon respekt för en skägglös tomte. Istället visar man ren förakt.

-Ho ho, där!, hördes någon ropa.
En liten, gammal , sliten och kutryggig gestalt närmade sig Tomten.
-Visa mig din handstil och jag skall säga vem du är.
Han talade med en lätt läspning och rösten var torr och lite släpig.
Tomtefar plirade mot den sorglustige figuren. Han tvekade.
-Vad vill du? Vill du sälja något så stick. Vi har allt vi behöver och saknar vi något tillverkar vi det själva! ropade han så bryskt han förmådde.
Den kutryggige plirade tillbaka och log snett bakom sitt spretiga, gråa skägg.
-Har ni månne något ris?
-Vadå? Risgrynsgröt. Det kan du hoppa upp och sätta dig på arslet att vi har! Jag äter risgrynsgröt varje kväll.
Mannen verkade fundera över något. Sedan sa han:
-Och finnes det några unga kvinnor här i huset?
-Ja. Mina döttrar, exempelvis.
-Och de smakar detta ris?
-Ja. De brukar käka risgrynsgröten ibland ja. Med en klick smör.

Mannen verkade mysa för sig själv. Sedan sa han.
-Ja. Det är bra. Man skall vara noga med riset.

Samtalet hade nått en dödläge. Båda verkade lite vilsna över hur samtalet skulle fortskrida.
-Var det allt? undrade Tomtefar.
-Ja...jag tror det. Något ris behöver du inte köpa då? Jag har här annars i min väska.
-Nej tack. Jag skulle tänka mig att köpa ditt skägg däremot.

Mannen ryckte till.
-Nej. Mitt skägg är inte till salu. Det är en viktig del av mitt varumärke.
Du förstår, jag heter Hans Scheike och det här är mitt risiga skägg: