Nordpolen den 4 december

Tomtefar satt och kollade sina mejl.
Kravbrev, Inkasso, Viagratabletter och reklam för elastiska strumpor med magnetinlägg var bland de brev som han snabbast höll på att deleta från sin e-postserver.
Vem behöver betala räkningar när man har som image att vara givmild, resonerade Tomtefar. Varje år gav han sina borgenärer fina julklappar som tack för visat intresse och oftast drog dessa borgenärer tillbaka sina krav. Okej, du får bilen, nu när jag fått detta fina lyxhotell i julklapp, tycktes de mena. Hur Tomtefar löste denna vandel rent ekonomiskt var det aldrig någon som förstod.

Plötsligt knackade någon på dörren och Tomtefar fick avbryta sitt monetära grubbel.
-Släpp in mig genast. Det gäller annonsen! ropade någon.
Tomtefar släpade sina 110 kilon fram till dörren och fick se en äldre gentleman med blanka skor, bruna, säckiga kläder, grått jätteskägg och en begynnande flint som avrundning upptill.
Mannen bröt på tyska när han inledde sin predikan.
-Till var och en efter hans behov. Av var och en efter förmåga. Jag ser att du Herr Weinachtsman saknar förmågan att odla skägg. Här - ta mitt! Det är gratis..eller ja...det..du får...du får konfiskera delar av det om du vill, stammade främlingen.

Tomtefar var ganska imponerad av mannens skägg. Det såg verkligen ut som ett tomteskägg och vad han kunde tyda av det mannen hade sagt verkade han ha ganska tomtiga idéer också. Men någonting kändes fel. Tomtefar hade råd att betala skägget. Han ville betala för skägget. Vad skulle annars främlingen leva av? Skulle han bara ge bort sitt skägg utan att få något tillbaka? Det lät för bra för att vara sant. Han tyckte lite synd om mannen, ju mera han tänkte på besökarens predikament.

-Här. Jag köper ditt skägg för 1000 spänn, sa Tomtefar och hivade fram ett VISA-kort mot gästen. Tar du kredit? Jag vill verkligen äga ditt skägg.
-Va? Nej, nej min gode herre. Jag betackar mig för dina smutsiga pengar. Tanken är att vi skall dela på skägget, du och jag. Skägget tillhör mig lika mycket som dig. Du får högra sidan och jag tar den vänstra, ser du. Några hundratusen skäggstrån vardera. I broderlig gemenskap.
-Det låter ju för fan perverst! ropade Tomtefar högt. Ge mig skägget! Jag höjer summan! 2000 spänn...okej? -Skägget skall vi äga gemensamt, hävdade gästen envetet.
-I helvete, svarade Tomtefar. Antingen får jag hela skägget så att jag vet att det är mitt, eller så kan du ta och skriva en bok eller nåt. Dra härifrån. Stick!
-Okej. Jag lämnar dig i ditt sorgliga tillstånd, sa mannen och började spatsera bort, vidare in i sin egenskapade drömvärld. Innan han lämnade Tomtefars tomt...ehhh...ropade han:
-Jag glömde visst att presentera mig. Jag heter Karl Heinrich Marx!



Tomtefar sa lugnt till sig själv:
-Va sa han? Eddie Merxx? Ja, nog var det någon som var ute och cyklade, alltid.