TOMTE SÖKER SKÄGG - DEL 5
Nordpolen 5 december
Solen sänkte sig över Tomtefars lilla stuga som låg precis intill den nybyggda leksaksfabriken.
Fabriken hade fått namnet Toys R Soc, döpt sålunda som en hyllning till de ensamma mammor som får köpa sina klappar med hjälp av socialbidrag varje jul.
En del trodde detta namnval berodde på Tomtefars sociala engagemang och enorma empati. Tomtefar själv tyckte mest att det var ett kul namn.
Från Toys R Soc hördes ett slamrande ljud. Det var de inhyrda tomtenissarna från Manpower som förstärkta med plusjobbare och en riklig mängd glögg hamrade ihop tv-spel, bilbanor och knogjärn till glädje och båtnad för de tusentals individer i samhället som råkat födas under 90-talets senare del alternativt under de första åren av 2000-talet.
Tomtefar kallade dem föraktfullt för "hagalna snorungar".
Just som han skulle bege sig till Toys R Soc för att inspektera arbetet, hördes ett surrande ljud. Det sprakade till och rasslade utanför dörren. Tomtefar gick fram och satte sitt ena, fläskiga, svullna öra mot träporten.
Tystnad.
Oväntat slängde Tomtefar upp porten, då han var övertygad om att någon stod och lurpassade på honom. Mycket riktigt stod det en ganska lång man med ett närmast antikt utseende utanför.
Han hade servila läppar, småkrulligt hår som en hjälm runt hjässan och ett litet, tunt skägg likt de bilder av Zeus som är så populära bland bakfulla turister i Grekland.
Mannen var tämligen plufsig i ansiktet och pratade i stackato med tydlig Göteborgsdialekt.
-Ja, goddag. Det gällde reportaget. Vill du verkligen inte medverka i Uppdrag Förvanskning, SVT:s stora flaggskepp? Begriper du inte att du måste bemöta de här anklagelserna. Stämmer det. Titta på mig! Stämmer det att flertalet av dina arbetare är här på falska premisser, hitlockade av dig med löften om uppehållstillstånd och ett bättre liv. Dessa sargade själar, hjälplösa individer...har du några fackliga avtal skrivna med dessa stackars utpumpade säsongsarbetare som jobbar för rena rama svältlönen i din fabrik för att öka profiten och...och...de leksaker ni tillverkar här på fabriken...kan du garantera att de uppfyller de krav som är uppsatta av EU:s kontrollmyndigheter?
-Det var en jävla flerpipig fråga, må jag säga, muttrade Tomtefar.
-Ja. Men stämmer detta? Vill du bemöta dessa påståenden? Vi har talat med en av dina arbetare..vi kan kalla honom Toyo?en man som kommer från Irak. Han hävdar att arbetstiden inte är reglerad. Vad säger du om detta? Jag menar, du måste ju ha någon kommentar i frågan?
-Nej?.men han...vad hette han sa du...Toyo? Har han skägg?
-Va? Källskyddet förbjuder mig att yppa...
-För det är ett skägg jag är på jakt efter. Ett rejält jätteskägg. Gärna vitt. Inte ett sånt fjollskägg som du har. Vad heter du förresten?
-Eh...jag heter Janne Josefsson och jag kommer från SVT:s Uppdrag Förvanskning och jag kräver svar...ge mig nu raka besked. Kom igen!

-Raka besked? Nä...raka dig borde du göra. Raka av dig det där töntiga skägget, sa Tomtefar och stängde dörren, helt ovetande om att det under den ihoprullade trenchcoat som Janne Josefsson lite tafatt burit under armen, gömde sig både en kamera och en mikrofon.
Solen sänkte sig över Tomtefars lilla stuga som låg precis intill den nybyggda leksaksfabriken.
Fabriken hade fått namnet Toys R Soc, döpt sålunda som en hyllning till de ensamma mammor som får köpa sina klappar med hjälp av socialbidrag varje jul.
En del trodde detta namnval berodde på Tomtefars sociala engagemang och enorma empati. Tomtefar själv tyckte mest att det var ett kul namn.
Från Toys R Soc hördes ett slamrande ljud. Det var de inhyrda tomtenissarna från Manpower som förstärkta med plusjobbare och en riklig mängd glögg hamrade ihop tv-spel, bilbanor och knogjärn till glädje och båtnad för de tusentals individer i samhället som råkat födas under 90-talets senare del alternativt under de första åren av 2000-talet.
Tomtefar kallade dem föraktfullt för "hagalna snorungar".
Just som han skulle bege sig till Toys R Soc för att inspektera arbetet, hördes ett surrande ljud. Det sprakade till och rasslade utanför dörren. Tomtefar gick fram och satte sitt ena, fläskiga, svullna öra mot träporten.
Tystnad.
Oväntat slängde Tomtefar upp porten, då han var övertygad om att någon stod och lurpassade på honom. Mycket riktigt stod det en ganska lång man med ett närmast antikt utseende utanför.
Han hade servila läppar, småkrulligt hår som en hjälm runt hjässan och ett litet, tunt skägg likt de bilder av Zeus som är så populära bland bakfulla turister i Grekland.
Mannen var tämligen plufsig i ansiktet och pratade i stackato med tydlig Göteborgsdialekt.
-Ja, goddag. Det gällde reportaget. Vill du verkligen inte medverka i Uppdrag Förvanskning, SVT:s stora flaggskepp? Begriper du inte att du måste bemöta de här anklagelserna. Stämmer det. Titta på mig! Stämmer det att flertalet av dina arbetare är här på falska premisser, hitlockade av dig med löften om uppehållstillstånd och ett bättre liv. Dessa sargade själar, hjälplösa individer...har du några fackliga avtal skrivna med dessa stackars utpumpade säsongsarbetare som jobbar för rena rama svältlönen i din fabrik för att öka profiten och...och...de leksaker ni tillverkar här på fabriken...kan du garantera att de uppfyller de krav som är uppsatta av EU:s kontrollmyndigheter?
-Det var en jävla flerpipig fråga, må jag säga, muttrade Tomtefar.
-Ja. Men stämmer detta? Vill du bemöta dessa påståenden? Vi har talat med en av dina arbetare..vi kan kalla honom Toyo?en man som kommer från Irak. Han hävdar att arbetstiden inte är reglerad. Vad säger du om detta? Jag menar, du måste ju ha någon kommentar i frågan?
-Nej?.men han...vad hette han sa du...Toyo? Har han skägg?
-Va? Källskyddet förbjuder mig att yppa...
-För det är ett skägg jag är på jakt efter. Ett rejält jätteskägg. Gärna vitt. Inte ett sånt fjollskägg som du har. Vad heter du förresten?
-Eh...jag heter Janne Josefsson och jag kommer från SVT:s Uppdrag Förvanskning och jag kräver svar...ge mig nu raka besked. Kom igen!

-Raka besked? Nä...raka dig borde du göra. Raka av dig det där töntiga skägget, sa Tomtefar och stängde dörren, helt ovetande om att det under den ihoprullade trenchcoat som Janne Josefsson lite tafatt burit under armen, gömde sig både en kamera och en mikrofon.
Kommentarer
Trackback