Nordpolen, 6 december

Tomtefars annons på Blocket hade verkligen gjort succé. Från nästan hela världen strömmade skäggiga män beredda att sälja sin ansiktsbehåring för att på så sätt rädda julen. Hittills hade dock Tomtefar förkastat de besökande männens skägg. Kanske blev det bättre nu, den 6 december, St Nikolaus egen dag.

Det var åtminstone vad Tomtefar hoppades på då han med släpande steg tog sig fram till ytterdörren. Någon hade haft mage att ringa på denna sena timme; klockan var över midnatt när Tomtefar öppnade. -Jaaa?hallå?hallå?är det nån där? nästan viskade en väldigt lugn och behaglig röst. Stämman kom från en relativt tjock man i ljusblå, randig pyjamas.
-Det ser du väl, idiot! Jag står ju rakt framför dig, väste Tomtefar med berättigad irritation.
-Ja, hur har vi det? Visst är det väl mysigt så här när kvällningen har kommit, sa den skäggige mannen, ty skägg hade han verkligen. Ett stort rikligt, brunt skägg som tog vid där hans pösiga nattmössa slutade.
-Varför har du nattmössan på dig? Har du gått i sömnen? undrade Tomtefar.
-Nej...men du...du...kan vi inte...bara...du vet...ta det lugnt? Se här. Jag har tagit med mig en saxofon?den kan man spela på.
-Ja...jo. Jag har sett en saxofon tidigare, din stora, feta, björnlika jättepyjamas! Vad vill du?
-Jag såg en annons, en liten, liten bit av ett stort, stort papper, en text på en bakgrund. En önskan att få ett...skägg?
-Vad flummar du om, närmast ropade Tomtefar som trots sitt ursinne blev ganska betagen av besökarens skägg. Ett sånt skulle man ha, tänkte Tomtefar. Undrar vad han vill ha för det.
-Jo, du får mitt skägg om du lovar att lyssna på när jag, Busan, Kraman, Gäspan och Hungran spelar lite jazz såhär i vinternatten.
-Va? Det låter ju som ett jäkla hippiekollektiv! Vad är ni för människor?
-Jo, vi skall snart lägga oss att sova. Sigrid skall bara bajsa först. Snälla kan vi inte få dra en liten Charlie Parker för dig? På saxofon.
-Parker spelade väl trumpet?
-Jojo..men...snälla...va??.du, sen säger jag gonatt då, Busan, go natt då, Kraman, go..
-Försvinn. Va!! Ute och springa mitt i natten. Med nattmössa och allt. Jag är ledsen killen. Ditt skägg är imponerande men det är inte ditt skägg jag vill ha.

Och mannen i nattmössan fick lämna Tomtefars ägor utan någon skäggförsäljning och utan någon jazz. Han förstod innerst inne hur Tomtefar kände sig. Han hade ju redan 1963 skrivit om elaka tomtar.
Hans namn var Beppe Wolgers och han hade en gång i tiden det jazzigaste skägget i tv.