Här följer nu en krönika från min sambo och gästbloggare; Sara.


Jag känner folk som har fotografiskt minne för ansikten.
Jag blir alltid lika imponerad för själv minns jag knappt hur jag själv ser ut.
Kanske lika bra det, förresten. Däremot är jag djävulskt duktig på att minnas olika sifferkombinationer. Telefonnummer, kontonummer, klockslag och datum sätter sig i hjärnbarken utan några problem. Det är jättebra om man inte har telefonboken med sig eller om jag raskt måste rabbla upp mitt kontonummer.

Det är ju däremot inte mycket värt i rent sociala sammanhang. Folk vill ju hellre att man ska minnas hur de ser ut än vad de har för postnummer, förståligt nog. En gång stod jag och berättade för en kille att det var trevligt sist vi sågs men kompisen som han hade med sig var en ordentligt tråkig typ.

Killen började fråga mig om vad jag och hans kompis hade pratat om och jag svarade beredvilligt. Efter ett tag såg han lite ledsen ut och sa:
- Men det var ju mig du pratade med.
Sen fanns det inte mycket att säga så jag sa bara åt honom att ha det så bra och gick därifrån.

Det borde finnas en chans att systematisera minnet. Jag har inget som helst behov av att minnas min storasysters gamla ex eller registreringsnumret på den skruttiga Golf som jag sålde för nära tio år sedan.
Men jag minns det lik förbannat.

Jag skulle gärna minnas titeln på en speciell bok som jag vill läsa om och var jag har lagt min svarta kofta. Det har jag totalt glömt bort. Det skulle finnas en deleteknapp för saker som man inte behöver minnas längre. Killen jag pratade med blev nog ledsen. Det hade jag i alla fall blivit. Det var inte meningen.

Jag hoppas verkligen att han har glömt mig.