SITUATION ANNONSPLATS
Självklart vill man sälja fler nummer, det vill väl alla tidningar men här känns det bara så onödigt. Reklamen är utformad som en typisk "vi bygger varumärke-reklam". Det handlar alltså inte om något speciellt erbjudande som lanseras med senaste numret av tidningen. Och vad skulle förresten det kunna vara? Lyxkväll på restaurang? Thailandsresa? DVD-box? Oavsett vilket skulle det sticka i ögonen.
Hela syftet med reklamfilmen verkar snarare vara att få ut namnet Situation Stockholm i folks medvetanden. Och då infinner sig frågan. Är inte det väldigt onödigt? Och dyrt?
Finns det någon lokaltidning som är så känd, nästan mytomspunnen som just Situation STHLM?
Den är ju landets svar på The Big Issue, den engelska tidningen om hemlöshet. Nästan alla känner till att den finns och dessutom det behjärtansvärda upplägg som publikationen har.
Man kan bara hoppas att det handlar om goodwill-reklam, dvs så kallade pluggar eller fillers som tv-kanalen bjuder på för att visa sin goda vilja. Och för att fylla ut reklamblocken med.
Om så inte är fallet har tidningen gjort en dålig affär.
I vissa av de verksamheter som finns för hemlösa utnyttjas redan utsatta människor som billig arbetskraft. De blir ett alibi som rättfärdigar ett diskriminerande förhållningssätt. För att uppvisa sin motivation får de ofta jobba gratis (förlåt med soc-bidrag) i minst sex månader. Om du efter denna prövning anses varit tillräckligt duktig kan frågan om dina möjligheter tas upp i någon nämnd. Där sitter tjänstemän och värderar utifrån ?slavdrivarens? referensramar om dina möjligheter anses tillräckligt starka att övergå i den rättighet som står inskriven i Svea rike lag. Hur kan vissa människor skiljas ut från en i övrigt så grundmurad inställning till våra medborgerliga rättigheter? Som hemlös befinner du dig fast i ett tillstånd av att ha en möjlighet till en rättighet. Våra politiker, tjänstemän och andra organisationsmänniskor använder istället sekretessen och den personliga integriteten som ursäkt för att hålla kvar människor i ett ingenmansland. Det är nästan som att makten stjäl en människas rätt för att urskulda sig själv. De stjäl en identitet och gör sig själva till företrädare. Det kan väl inte vara det vi avser med representativ demokrati? Egentligen borde vi fråga oss huruvida den grundläggande tanken om ansvar utan åtskillnad efterlevs, den som vi bygger hela vårt samhälle på. Ett vanligt sätt att ursäkta sin kränkning av redan utsatta är att säga: ? Vi kan inte rädda alla, kan vi rädda en människa så är vi glada?. Jag kan inte förstå detta förhållningssätt som något annat än ett kollektivt straff i det tysta. Människor straffas för att de är fattiga och saknar bostad. Medan de som har så att de klarar sig materiellt stressar för att inte hamna i detta läge.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
