För ett tag sen gick jag förbi ett skyltfönster och såg en riktig drömsäng.
Dom där sängarna har ju en förmåga att se nästan äckligt mjuka, rogivande och inbjudande ut.

Prislappen liksom skymtade fram mellan två kuddar. När jag såg vad som stod på den höll jag på att få skrämselhicka.

Beloppet var femsiffrigt och första siffran var varken en etta, tvåa eller trea. Och sen såg jag att bredvid sängen stod en skylt. Med stora röda bokstäver, liksom som en förklaring till den skräckinjagande prislappen, stod det; Motordriven.
En motordriven säng. Så att köparen äntligen slipper sova manuellt.

Ni är väl med på visitkortshållaren? Det är en liten metallmanick som man ska sitta och pilla in sina visitkort i.

När man sen ska lämna ett kort skuffar man ut det ur den trevliga visitkorthållaren. Så att man slipper den oerhörda sociala nesan att överlämna sitt kort med handen. Jag har inga visitkort. Däremot har jag faktiskt en visitkortshållare. Aningens ologiskt kanske, men jag bidar min tid.

Om jag någon gång i mitt liv får visitkort så behöver jag ju inte utsätta mig för att överlämna kortet så där gammalmodigt i handen. Nej då, här ser ni min själ en kvinna med visitkortshållare.

Å andra sidan; vad hjälper det?
Jag är ju ändå helt körd och ute ur leken. Jag är ju så otrendig att jag fortfarande sover manuellt.