Jag jobbar sedan en tid tillbaka som timanställd på ett callcenter (i veckan fick jag fast anställning på ett annat ställe så framöver kanske jag....)...

På detta märkliga jobb är tågordningen sådan att man först skall skriva in i ett datasystem vilka tider man vill arbeta på.
Därefter anmodas man att varje tisdag EXAKT klockan 13.00 ringa till kontoret för att få sina tider BEKRÄFTADE.  

Den senaste tisdagen klockan 13.00 var hela familjen på ICA MAXIs stormarknads parkering.
-Det är upptaget!
-Jaha, säger Sara och tar en kundvagn.

Vi går in på MAXI under det att jag hela tiden ringer frenetiskt. Jag ringer och får upptaget förbi kassorna, schampoot, julljusen, julstrumporna, jullyktorna (extrapris, endast 99:90!) och förbi skivorna, DVD-filmerna, leksakerna (-Nej, vill skall handla mat, kom. Nej, kom, säger jag!!) och fram till grönsakerna.

Där får jag kontakt. Sara hör hur jag liksom i lönndom i höjd med potatisens UV-strålning uppger den speciella kod som tillkännager att just jag är jag, varpå jag får till svar vilka dagar som anses vara BEKRÄFTADE.

I diskret ton:

-A3272...
-Psst...måndag och onsdag nästa vecka...

Snett ögonkast från Sara som står vid den gula löken.

Samtalet avslutades och vi gjorde vår planerade inköp.

Dagen därpå ringer en kompis och frågar om hon och hennes två barn kan titta förbi på en fika.
Vi fixar och donar i köket när vi plötsligt ser en gigantisk svart stålarm svepa förbi alldeles utanför köksfönstret(verkligen,verkligen nära det öppna fönstret).
I höjd med fönstret stannar en korg med en blond man i i hjälm som ler snett och säger:
-Vi har ett jobb att göra här. När anordningen höjer sig bort går Sara i taket och skriker:
-VAD I HELVETE ÄR DETTA? LEVER JAG I NÅN JÄVLA JAMES BONDFILM?
DET SMUSSLAS MED AGENTKODER I POTATISDISKEN OCH DET KOMMER FÖRBI BONDSKURKAR EN DECIMETER UTANFÖR KÖKFÖNSTRET. JAG HAR FÅTT NOG!

Då ser vi bägge loggan på den maskin, vari den blonde hjälmmannen arbetar.
Utmed den svarta stålarmen står det med vita blockbokstäver: PALFINGER.