Skall man jobba i en kommunal verksamhet, gäller det att man har svart bälte i fika, för har man inte det, då är man helt körd.
Längden på fikapausen varierar men understiger sällan tio minuter.
Fikar man mindre än tio minuter räknas det som snabbfika och själva prefixet "snabb" är ett ord man känner sig lite rädd och främmande inför.
Ungefär som ordet "jazz" var i Sverige på 1920-talet.

Följdaktligen skall jag nästkommande måndag ansvara för fikandet, då arbetslaget håller ett av sina obligatoriska möten.
I sanning ett hedersuppdrag som planeras minutiöst, lite som Obamas installation. Jag har personligen valt Abraham Lincolns smörkniv.

Jag har ju varit borta från skolan ett tag, det sägs att delar av mötesformen reformerats och effektiviserats men jag vet inte.
Det skall hur som helst bli väldigt kul. Jag och en kollega skall länsa kaffekassan, skaffa nån typ av bröd (tänkte faktiskt baka själv) och runda av med pålägg passande för akademiker.



Kanske leverpastej?