Saras kollega L har en dotter som är några år äldre än Elsa.
Denna dotter besökte Barnens Gård utanför Karlskrona häromveckan.
Barnens Gård är som namnet kanske avslöjar en bondgård som tagit anabola och vuxit ut till ett fullfjädrat nöjesfält med vattenrutschkanor, hoppborgar och elbilsbana mm mm.

Mitt i all denna stress och hets erbjuder man dock gammaldags, traditionella åkturer med en höskrinda upp mot ängarna där tjuren Aramis och hans hov av kossor huserar.
En åktur tar ungefär tio minuter och går till på följande sätt:
Ett antal barn och deras föräldrar tränger ihop sig i en stor höskrinda och en bonde sätter sig bakom ratten på en traktor för att  köra iväg med den nyfikna publiken.

När de kommer fram till boskapen stannas traktorn och bonden säger några väl valda ord om djuren och deras dagliga liv.
Nu var det L:s dotters tur att åka.

Traktorn stannade. Bonden tittade ut över tjuren och de fem kossor han spenderar sin tid tillsammans med.
-Det här vet ni barn, det är en tjur och han bor här i hagen. Vet ni vad han heter?

Tystnad.

-Han heter Aramis och kan ni tänka er...han är pappa till alla de små barnen till kossorna ni ser här framför er...

Föräldrarna och barnen titta storögt på Aramis under lite tillkämpad tystnad.
Det går någon sekund.

Plötsligt uppbådar L:s dotter sin stämma och säger högt och ljudligt:

-Han har säkert tvingat sig på dem!