VÅR SÖNDAG BLEV EN VÅRSÖNDAG

Klockan 08.00 stod jag beredd, tjälknölen (detta märkliga fenomen) skulle lyftas ut från ugnen och plumsa ner i en gryta innehållande kokande vatten, vitt vin och en massa kryddor.
Sedan skulle den dra (inte fullt lika länge som jag skrev igår) och avnjutas tillsammans med en grandios potatisgratäng. Det blev faktiskt väldigt gott, då vi mumsade anrättningen ikväll.

Annars var vi ute en hel del idag.
1 mars och fåglarna hånglar redan i träden.
Inte riktigt men solen sken mer eller mindre märkbart i eftermiddags, varpå familjen begav sig ut mot Saltö.
Överallt var marken täckt av små, små fläckar av is, ansamlingar som Ville (med gummistövlar) och Elsa (utan gummistövlar) självklart ville trampa sönder för att blottlägga det smustiga vatten som fanns inunder.
Varför tog vi inte gummistövlar till dig, frågade vi Elsa då hon glatt visade upp sina skitiga skor.
Något värre var kanske det faktum att Ville (den orale lille ligisten) skyndsamt tuggade på allt i isväg.
Han stoppar saker i munnen, likt en bebis.

Både jag och Sara sprang runt honom för att med ett klassiskt "detta-är äckligt"-ljud få honom att sluta.
Inte hjälpte detta. Folk runt omkring oss undrade säkert vad vi höll på med och tog oss eventuellt för ett par egocentriska tyskar:
-Nej Ich! Ich, Ville! Inte stoppa den skitiga isen i munnen...IIIIIIIIiich.....! Sluta! Ich!

Efter detta inferno var det två svanar som fångade barnens intresse. Kanske var det Tjälknöl-svanar för de såg ut att frysa.
Vi fikade och gick utmed stranden då vi plötsligt ser en skallig åldring (75+) komma kutande iförd enbart ett par säckiga badbyxor.
Det är 4 grader plus och gud vet hur mycket det är i vattnet men hur det nu blir så styr mannen kosan rakt ner i havet med raska steg. Vattnet skvätter frenetiskt runt hans nakna fötter tills han slutligen kastar sig i vattnet.
-Det där är nog bra för hjärtat, säger Sara.
-Jag tror att det är rent livsfarligt för hjärtat, säger jag.

Efter några varv på rygg i det iskalla vattnet går mannen upp och springer sig torr utmed stranden.
Vinterbadare. Varför är de alltid närmare 80 år?
Beror de på att de tänker: -Jag har levt så länge att jag inte har något mer att vare sig vinna eller förlora. Jag är klar nu, Jag vill möta evigheten som en isglass. Hej då! och så hoppar de i vatten så kallt att den badande mannens genitalier troligen krymper till knappnålsstorlek.

Efter att ha kutat runt några gånger sätter han sig på en bänk och klär på sig.
Jag lägger märke till att denne vinterbadare nogsamt iklär sig ett par långkalsonger.
Jag fattar inte logiken.

Kommentarer
Postat av: Poppa

Påminde om min söndag. Fast jag hade inte den äran att glutta på vinterbadare.

Ett tips... köp en systemkamera. Världen blir vackrare och man får en anledning att krypa på knä bland klipporna vid havet.

Allvarligt... jag har aldrig tyckt om att fotografera. Sedan systemkamerans intåg hos oss så har jag knappt gjort annat. Superkul!

2009-03-03 @ 08:26:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0