Idag var en historisk dag. För första gången har jag av ett barn blivit kallad gubbe.
Inte alls av elakhet. Mer som ett krasst konstaterande.

Å yrkets vägnar efterfrågade jag en viss person i telefon.
Ett litet barn svarade i luren.
-Hej, jag undrar om du har XX hemma?
-Ja.
-Kan jag få prata med honom?

Efter ett tag hör man den lilla ungen ropa till sin far:

-Pappa! Det är nån gubbe här som vill prata med dig!