Vintern har slagit till på allvar.

 

Dess frostiga näve håller oss i ett benhårt grepp. Snöflingor vassa som uppsprättade konservburkslock gräver sig in i våra kinder, vätan tränger genom våra kläder, sikten är minimal, kylan däremot total. 

Den nordliga vinden gör vad den kan för att förstärka vår känsla av utsatthet och vanmakt. 

Alla verkar ha plockat fram korrekta kläder utifrån omständigheterna.

Alla, utom jag. 

 

Jag hittar inte mina vinterskor utan traskar fram i ett par gympaskorsliknande fotbeklädnader som mest av allt är skapade för att parera skogens alla löv.

Mina pjuck vet inget om snön, skorna är inte intresserade av vinter. 

 

Hade Trafikmagasinets gamle motornestor Christer Glenning levt och orkat engagera sig i ämnet hade han utan vidare omsvep dömt ut mina skor.

 

 

Han hade konstaterat att de "lovade mycket men faktiskt lämnar en del övrigt att önska. Till att börja med borde prestandan generellt höjas vad gäller väggreppet. De här skorna erbjuder ett direkt trafikfarligt grepp, sulornas beskaffenhet gör att motstånd och friktion helt uteblir då de sedvanliga räfflorna här har ersatts av en nästan helt blank yta som är rena dödsdansen ute på vägar och trottoarer. Modellen verkar helt inriktad på design och komfort, man kan i bästa fall få in en hel fyrtiofemma utan att det klämmer eller sitter åt och det är bra. På samma sätt hittar vi en del lull-lull i form av avtagbara skosnören (det finns en iögonfallande extrautrustning för den ägare som känner att 40-årskrisen nalkas och detta i form av neonfärgade skosnören, men detta är som sagt inte standard). 

Själva karossen är knappast vattenbeständig utan släpper genom fukt och väta och detta skapar irritation och förargelse. Sammantaget kan man säga att den här skon mer är lämpad för kravlös cruising sommartid än terrängkörning vid besvärligt väglag. Som vintersko är den därför direkt undermålig."

 

Som synes får mina skor sämre betyg än det som Glenning delade ut till Tomtens släde, när det begav sig.