En hårt arbetande brittisk producent och en erkänt duktig skådespelare; inte minst för sina Shakespearetolkningar, blir med andra ord arbetsledare åt en blond sexbomb från USA; Marilyn Monroe.

En skör gestalt som kämpar vilt för att uppfattas som en seriös method actor och inte bara någon fnittrande bimbo.

Olivier flyger över Monroe och hennes nye make; författaren Arthur Miller, till England för inspelningen av filmen, något som verkar bra på pappret men desto svårare att genomföra i praktiken.

Kenneth Branagh är alldeles lysande som Olivier. Jag brukar ha svårt för hans lite fjolliga överspel men som den gamle teaterstöten Olivier med sin traditionellt brittiska mix av lismande gentleman och excentrisk översittare, funkar han perfekt.

Marilyn ställer självklart till det genom att ständigt komma för sent till inspelningen och detta prövar Oliviers tålamod till det yttersta. När hon väl dyker upp blir det fel, omtagningar och tappade repliker. -Att lära miss Monroe att vara skådespelare är som att försöka lära ut urdu till en grävling, kommenterar Branagh i affekt i en av filmens roligaste repliker.

Rollen som Marilyn spelas av den ganska okända Michelle Williams vilket är bra. Först var det tänkt att Scarlett Johanson skulle spelat henne men jag tror att filmmakarna gjorde helt rätt som valde Williams. Hon spelar aldrig över, hon ger oss aldrig den schabonbild av Marilyn som både Anna-Nicole Smith och Madonna med varierande framgång försökt kopiera. Istället blir hon återhållsam och sårbar; dock utan att förlora den extatiska karisma som Monroe utstrålade; den aura som gjorde henne till stjärna och anledningen till att en klassiskt skolad teaterstofil ville ha med henne i sin produktion.

Med detta sagt bör jag kanske nämna att den egentliga huvudpersonen är en blott 23-årig regiassistent vars biografi My Week With Marilyn bygger på. Colin Clark heter han och spelas i filmen på ett fantastiskt sätt av Eddie Redmayne som är precis så tafatt och internatskoleaktig som man kan förvänta sig. Det är till denne Colin som Marilyn flyr för att slippa pressen från Olivier och det upplevda sveket från Miller.

Det blir en febrig relation som egentligen känns otrolig och lite för bra för att vara sann. Just här blottar manuset om inte brister så i alla fall små fallgropar i en för övrigt fruktansvärt välgjord film av det klassiskt brittiska snittet där skådespeleriet är fulländat ner till varenda liten biroll (många kända namn passerar revy; Judi Dench, Emma Watson, Julia Ormond och Derek Jacobi för att bara nämna några) och miljöerna är helt magnifika.

En klart sevärd rulle med andra ord.

Betyg: 4 av 5.