BUS ELLER GODIS?

I slutet av oktober 1997 befann jag mig i London. Det var en klassresa med RadioMedia-klassen och bland allt minnesvärt från den resan (en del saker är ännu ej klara att publiceras för en bredare allmänhet) ploppar just nu följande lilla passus upp:

Min galne, depraverade och smått försupne kollega från Stockholm (Herr C) var förstås med. En man som förbannar sin egen olyckliga existens med orden "fan, personer i blåställ borde inte få skaffa barn!"

För att fördriva en av de blåsiga dagarna och samtidigt skapa lite kultur tar vi fram en videokamera (ganska tung sak 1997) och filmar Herr C när han iförd svart Bobbyhjälm av plast läspar och pratar med CP-röst; en karaktär kallad Klas. Det blir nån typ av guidad tour genom stan. Framför alla kända landmärken; Buckingham Palace, Big Ben, Towern och Trafalgar Square ser man Herr C stå och peka i sin Bobbyhjälm, långa hårdrockshår, skinnjacka och ropa med CP-röst. "BIG BEN!!!"


Vi är säkert ute i fyra timmar på detta sätt. Det hela slutar med att Herr C tar sig tillbaka till hotellet (dyngrak) där vi gömt oss bakom en pelare för att föreviga ögonblicket. Herr C är gammal brottare, gammal hårdrockare och allmänt förknippad med machoideal. Receptionisten är tanig, blek, trött, väldigt brittisk och lite fjollig.

Fram till honom stapplar nu Herr C i blå jeans, skinnjacka, rufsigt hår, skägg fortfarande skummande av öl, vidrig andedräkt, lite vinglig gång och maniska blå ögon. På huvudet en Bobbyhjälm av plast. Förvridet och spasmatiskt ansiktsuttryck och en nasal, lite hes röst, på svenska. Ropande 7 cm från hotellreceptionistens ansikte:

TRICK OR TREAT, DIN LILLE SKIT!

- - -

Apropå det här med detta förhatliga Halloween. Läste på Ugglas blogg att han medvetet köpt hem äckligt godis som bara pensionärer gillar för att de antastande ungarna skall välja bort hans hus och varna andra som är ute i samma ärende. En bra idé. Vi har dock sluppit påhälsning i år. Annat blir det väl till påsk.

Avslutningsvis en sak som min sambos syster berättade i veckan. Det var en sak som tilldrog sig då systerns dotter och dotterns kusin var påskkärringar en gång i tiden.


Det hela hade gått väldigt bra. Kusinerna återvände med hela den stora korgen fylld av godis som familjen avnjöt kollektivt. Dock förvånades de något när de nådde korgens botten. Något slemmigt, gulvitt och poröst låg där nere. "Nejmen..vad är det här för godis, barn?" frågade min svägerska (wow...coolt ord...har aldrig kallat henne det förut)

Det visade sig att en av de personer som kusinerna tiggt godis av var en riktig snålkärring med väldigt få kokosbollar kvar i paketet. Det som denna tantaluring givit bort som present åt påskkärringarna var...två kokta ägg utan skal....

Snacka om påskgodis!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0