Läste att den gamle smilfinken, mediemogulen, premiärministern och fotbollspresidenten i Italien Silvio Berlusconi lägger ner sitt högerpopulistiska parti Forza Italia.

-Partiet funkar inte länge och har spelat ut sin roll, säger Silvio.

Det funkar ju så på en del håll i Europa, där individen så att säga är högre värderad än kollektivet. Kommer det fram en karismatisk person i mediebruset, kan han (för det är oftast en han) starta ett parti som sedan går från noll till hundra i popularitet. Sällan eller aldrig är partiet förankrat i stämmor, kongresser, styrelser, parlamentariska grupper eller via några andra, för oss, demokratiska processer. Det handlar mer om hur många själsfränder denne ledare lyckas samla genom att visa upp ett brett leende i tv. En tradition som skiljer sig markant från vårt sätt att hantera partipolitiken.

Det är frestande att tänka sig hur detta skulle funka i Sverige.

Tänk om exempelvis Mikael Odenberg samlade till presskonferens och sa: "Ja, välkomna hit. Jo. Det är så att jag har tröttnat på Reinfeldt och de här Nya Moderaterna, eller va fan han kallar oss. Nu tänker jag starta ett nytt parti. Ett parti som bygger på stridspittande, konservatism och en blindhet för landets sociala problem. Jag tänkte kalla oss för Forza Bunkermentalitet.  Ni får gärna rösta på mig. Och just det, en sak till...kolla vilka vita tänder jag skaffat mig. Nä, det var allt. Nu skall jag ta en taxi till Östermalm. Ha det!"