Sådär kände sig Webstrarna en gång i tiden...som ett moln på marken, eller för att tala Karl-Gerhard; som en katt bland hermelinerna.

Det känns som om jag är den enda i min förljugna generation som INTE är med i det där Facebook eller vad de kallar det.

Jag bara vägrar. Av många anledningar, främst kopplade till det här med integritet.

Funderar på att skapa en annan, ny och bättre community. Mötesplatsen för oss med våldsam flatulens.
Den kan ju heta Fis-book, eller nåt.