MISTER VP

Man brukar säga att en amerikansk vicepresident bara är "a heartbeat away from power", dvs att det räcker med att den sittande presidenten får en dödlig hjärtattack så får  vicepresidenten ta över all makt.
Detta stämmer dock inte för tillfället. Det är nämligen den gamle och skröplige vicepresidenten; Dick Cheney, som står för hjärtproblemen i Vita Huset.

Så går det när man tar med samma gäng som en gång jobbade tillsammans med pappa under hans tid i Vita huset. När George W Bush tillträdde 2001, handplockade han samma gubbgäng (Cheney, Rumsfeld och Powell med flera) som redan tjänstgjort en längre tid under både Nixon, Ford, Reagan och Bush Sr.

Dessa ärrade krigshökar utformade den politik som George W valt att kalla "compassionate conservative".
Dock utan det där med medkänsla. Resultatet ser vi nu. Ett land kört i botten utan framtidstro, med taskig ekonomi, dålig miljöpolitik och alienerat från omvärlden. Dessutom sorglöst fast i ett krig som inte går att vinna.
Detta är vad Bush Jr har åstadkommit. Det där med utbildning för alla unga, även de fattiga, kom liksom bort på vägen. Den som verkligen skulle behöva utbildning är Bush själv.

Det kommer han att få mycket tid till framöver. Det är väl knappast så att han i likhet med Blair och Clinton blir FN-sändebud eller liknande.

EX-PRESIDENT GEORGE W BUSH MEDLAR I MELLANÖSTERNKONFLIKTEN 
Den rubriken lär man aldrig se.

Tillbaka till det här med vicepresidentskapet. Ämbetet är viktigt av flera skäl. En bra vicepresident med stark profil kan om allt går väl hålla kvar sitt parti i Vita Huset över mer än en åttaårsperiod, då det brukar vara kutym att vicepresidenten ställer upp som presidentkandidat när den sittande presidenten suttit sina två perioder.
Så var tanken med den lysande Al Gore. Det gick som det gick 2000.

Man kan alltså vara vicepresident, få allting serverat  och ändå misslyckas kapitalt. Gore är inte det klaraste beviset på detta, snarare är väl Dan Quayle den mest misslyckade vicepresidenten. Av många ansedd vara blott en tvålfager, inkompetent skitstövel (sådana finns det gott om inom Republikanerna).
Quayle tjänade under Bush den äldre efter att denna blev president 1989.
Den dynasmiska duon hade dock ingen chans mot Clinton och Gore som bägge var mer intelligenta och bättre pålästa. Möjligen har Quayle bara en förmåga som bör belysas i ett mer seriöst sammanhang; nämligen det att han ser ut som ett riktigt statsmanna-ämne:
image187
Lite som Robert Kennedy, fast med mindre stomatol.

Snart blir frågan vilka som kommer att bli årets "running mates" i det amerikanska valet, dvs vilka de förmodade presidentkandidaterna kommer att välja som "vicepresidentkandidater".
Bob Dole valde Jack Kemp 1996. Det gick åt helvete.
John Kerry valde John Edwards 2004. Det gick också åt fanders.
Inte för att dessa val var avgörande, men ändå.

Detta är mina spekulationer:
Om Hillary Clinton blir presidentkandidat väljer hon säkert förre generalen Wesley Clarke. En gammal vän till Clintons och ett militärt alibi som gör att hon lättare kan kommunicera "mjukare frågor".
Om Obama blir presidentkandidat  väljer han nog John Edwards.

Vem John McCain väljer är mera oklart, likaså det val som Mitt Romney och Mike Huckabee skulle göra.
Kanske Dan Quayle. Det skulle onekligen göra det hela lite roligare. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0