Något säger mig att människor som har som yttersta mål i livet att spana in så många fåglar som möjligt (s.k ornitologer) har en ganska taskig humor, om de ens vet hur man skrattar. Skrattet är säkert bannlyst eftersom en dylik ljudutstötning av glädje kan skrämma iväg den lilla tofsvipan, eller småskvättan, eller gnejsmymman, eller fnuskruskan eller vad nu fågelhelvetet heter. Jag har tidigare skrivit om sådana här konstlat jovialiska människor.

Här kommer ändå några fågelrelaterade skämt att reta en liten ornitolog med:

-Vad kallas den skatt som änderna i Kambodja tvingas betala?
-Angkor Wat!

-Det var minsann väldigt sällskapliga gäss du har. Framförallt den där pippin.
-Jo. Tacka fan för det. Det är en um-gås.

-Varför håller den där fågeln upp dörren varje gång jag går förbi?
-Ah...han är amerikan...en sån där Door-Pippi.

En fågelskådare i Ottenby säger till en annan:
-Titta! Titta! Så de håller på! Men vänta...det är ju två hannar!
Varpå hans kompis svarar:
-Ja. Vad är det de kallar det i Borgholm...Åke Greenslös kärlek?