Så här ligger det till.
En av Saras väninnor bor ute på landet tillsammans med sina barn och sin lantbrukande sambo.
De har tidigare figurerat på denna blogg såsom middagsgäster och bönder.
Idag ringde bonden och erbjöd oss en halv gris. "Billigt pris men den har varit frusen så ni måste komma hit och hämta den innan den börjar att ruttna i värmen", som han uttryckte det.

Vår Opel har varit på verkstad (sover Dolly Parton på rygg?) och möjligheterna för oss att ta oss ut dit idag såg ut att gå om intet.
Jagad av ovisshet hämtade jag bilen trots allt under lunchen.
Vi trodde ett tag att vi skulle åka ut i eftermiddag eller tidiga kvällen men då bör ju tilläggas att Sara jobbar ikväll så den resan skulle bli stressig. Man vill ju inte stressköra på E22:an, bromsa in för hårt och riskera att få 50 kilo gris i nacken. Tack o hej, liksom.

Sedan till ett annat problem - hur skall vi få plats med allt i vårt kylskåp? Det lär bli fullproppat.
"Kan jag få en isbit i min drink?" "Nej du...vi får inte plats med is. Vi har bara fläsk här, serru! Får det vara en karré?"

Nåväl. Det visade sig att slaktaren inte blir färdig med köttet förrän imorgon.
Jag börjar inte jobba förrän 9.30. Med andra ord skall jag lämna ungarna på dagis, sätta mig i den skruttige Opeln och pinna iväg till landet. Klockan 8 en tisdagsmorgon. Sedan iväg till slaktaren...åhh....detta får mig att minnas den där monologen med Lars Ekborg ("se kärringar över 40, dom ä bara å bunt ihop och slå ihjäl.") Det är ju i denna sketch som han skadar sig i magen, det pissblöder och han (som norrlänning) tvingas lifta in till sjukan. Varpå han frågar en förbipasserande "haru sett grisbilen?".
"Vadå...har du ramlat av", frågar den jäveln.

Men - tillbaka till morgondagen. Jag kommer alltså att komma hem med en väsentlig del griskött under armen. Provisoriskt styckat i en svart sopsäck värdig en obducent.
Till saken hör att Sara har ett helvetiskt morgonhumör. Den första halvtimmen efter att hon vaknat är inte att leka med. Har hon dessutom inte fått sina 8 timmars obruten sömn hugger hon som en orm. Åt allt och alla.
Sara måste dricka minst en liter starkt kaffe för att ens kunna stå upprätt. "Jag hör mitt hjärta. Det susar i öronen. Ge fan i mig! Bort!"

Imorron bitti kommer hon alltså i detta tillstånd att mötas av en rejäl dos blodigt fläsk.
Som det är tänkt att hon skall frysa in.
Jag måste nämligen till jobbet.
Visst. Kalla mig svin.