I eftermiddags när jag skulle tillreda en enkel tortellini med ädelostsås lade jag plötsligt märke till ett tickande ljud.

Jag häpnade och frös till. Var kom det ifrån? Vad är det som tickar?

Barnen lekte på E:s rum. Sara sov.

-Är det en bomb? hörde jag mig själv tänka men jag slog snabbt ifrån mig denna dumhet.

Det visade sig vara köksfläkten. Som är ihopbyggd med någon slags timer, som sig bör.

Av detta kan jag lära mig två saker:
1. Jag har aldrig tidigare i denna lägenhet upplevt en sådan tystnad att det möjliggör för det mänskliga örat att höra en tickande köksfläkt. Det säger en del om decibeltalet i vår lya.
2. Jag är inte van vid fenomenet köksfläkt. I vår förra boning, det sk kulturhuset, hade vi ingen köksfläkt.
Vi fick nöja oss med ett hål i väggen. Säger måhända en del om mänskligheten, även detta.