I år är det 48:e året i rad som SVT rullar Kalle Ankas spratt till mer gråt än skratt.
Programmet har troget bitit sig kvar och överlevt både barnpsykologers aversion mot missklädsamt tv-tittande ungar under det tidiga 60-talet och 68-vänsterns tal om amerikansk utsugarpropagande på 70-talet.

Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul har även stått pall mot 80-talets videoålder, då den som ville kunde spela in programmet, även om det var en dödssynd och 90-talets  exploderande, tecknade tv-utbud.

Vidare är programmet också en snackis på 00-talet, kanske inte så mycket beroende på programmet i sig, utan mer beroende på frågan omkring vem som får den stora äran att presentera det.
Konceptet med ambulerande julvärdar har visat sig lyckosamt för SVT som i år alltså valt en kraftig och nervöst skrattande göteborgare som presentatör.
De som saknar Arne Weise blir färre och färre, delvis beroende på att det sker ett naturligt bortfall bland publiken, så att säga.

Den ende som varit med hela tiden (förutom Kalle, Musse, Benjamin Syrsa och gänget) är den man som en gång gav programmet dess svenska röst och inte minst sjunger Ser du stjärnan i det blå, med oefterhärmlig ackuratess; Bengt Feldreich.

Denne man (född 1925) är i grunden pedagog och hängiven vetenskapsjournalist. Av en slump råkade han speaka in texten till detta kvackande julprogram och har sedan dess fått finna sig i att vara den svenska versionen av en storögd bönsyrsa med frack, paraply och hög hatt.
Kanske inget man vill ha inristat på sin gravsten.



Feldreich är heller inte så pigg på att prata om Kalle Anka. Något jag själv fick erfara 1998 då Radio Match just i december ringde för en intervju.
Så här började (och slutade vår konversation)

Knaster, sprak, klick...
-Ja, hallå!
-Ehh. Har jag kommit till Bengt Feldreich?
-Ja. Vad är det om?
-Jo. Hej. Mattias Nilsson heter jag och jag ringer från en radiostation i Blekinge som heter Radio Match.
-Jaha....
-Jo...vi tänkte att såhär när julen står och bankar på dörren så...
-Nä...nä...jag vill inte vara med om det där. Nu får det vara nog. Det är jag så trött på. Det är gammalt. Skåpmat!
-Ja..men...
-Hej då!
K L I C K !!!