Gjorde en av många sådana där "vilken är din kandidat"-enkäter som den amerikanska valbevakningen i svenska medier svämmar över av just nu.
Genom ett tjugotal intrikata frågor skulle man genom sina svar placera sig närmast antingen John McCain eller Barack Obama.

Det roliga är ju att man genom frågornas blotta utformning lätt kan veta resultatet. Och inte helt oväntat stödjer jag Obama genom de svar jag givit på svt.se.
Om frågan till exempel lyder "Jag anser att tillsättningen av domare i USA:s högsta domstol skall kännetecknas av kandidater som A: har konservativa åsikter eller B: har en progressiv syn på författningen" behöver man inte vara någon Einstein direkt för att lista ut vilken kandidat som hör ihop med vilket svar.

Att jag skulle bli en Obama-anhängare kommer nu knappast som en överraskning, då jag instinktivt ALLTID håller på demokraterna i amerikanska val, oavsett vilken libidinös gök de väljer att ha som förgrundsgestalt.
Demokraterna står i mångt och mycket för en liberal politik som färgas av social rättvisa (utifrån amerikanska mått), fördomsfrihet och jämlikhet medan gubbarna i GOP oftast representerar krigshets, konservatism och moralism - allt det jag innerligt avskyr.



Alldeles oavsett detta anser jag Obama vara en utmärkt retoriker och en sund världspolitker med en märkbart mondän och intellektuell framtoning. Dessutom har han en skön, ironisk humor. Han känns som sin generations Kennedy eller Clinton. Han lyckas sätta ord på just det som många amerikaner känner för tillfället.

Det negativa kan möjligen vara hans motstånd mot frihandel. Obama kör en ganska protektionistisk agenda där man först och främst värnar jobben inom landet. Självklart vill han plocka röster bland arbetarklassen, samma koncept ser vi i Sverige där exempelvis fackförbundet Byggnads lobbar hårt för en svensk arbetsrätt och en inhemsk arbetsmarknadspolitik som inte alls vill kännas vid de vindar som globaliseringen för med sig. Det är vi mot dom.

Annars är helt klart Obama min kandidat. Något som verkligen förstärks när man ser till motståndet.
Jag menar då dessa två, sorgliga individer:


En gaggig gubbe med eldfängt humör och en mer eller mindre blåst f.d Miss Alaska.
Inget vidare gäng att ha sittande i Vita Huset de kommande fyra åren.

Hellre då Obama vars bok, Min far hade en dröm, jag så påpassligt inhandlat.
Dessa memoarer (som skrevs när Barack var runt 35) ses säkerligen som rena religionen för vissa, fanatiska anhängare.
Jag planerar dock att läsa den med en rejäl nypa salt, även om jag fascineras av Obamas livsöde och historia.

Annars är det frestande att tänka sig Obamas bok som en slags bibel.
Hur är det nu? Visst är det så att många kristna slår upp Bibeln om kvällarna för att få vägledning?
Man sätter fingret på måfå i boken och pekar sedan på ett "visdomsord".

Okej. Jag skall bara hämta boken.
' ' ' ' '
' ' ' ' '
Okej..Här kommer det. Nu sätter jag fingret i boken på sidan..............177.
Och jag läser:

"Jag var full av tillförsikt när jag kom till pastor Reynolds kyrka tidigt nästa morgon. Ett par unga kvinnor klädda i vita dräkter och handskar mötte mig i foajén och visade mig till ett stort konferensrum där tio eller tolv äldre svarta män stod i en lös cirkel och pratade."

Sensmoral: Skall du gå i kyrkan, se till att ta med dig handskar...
Change we can believe in.